Vem det är som ska styra valen för hur arbetet i utvecklingsgruppen ska fortlöpa uttrycks vid ett antal tillfällen som ett dilemma Följande exempel är hämtat från ett reflektionstillfälle i början på utvecklingsgruppens arbete. I excerpten diskuteras varför pedagogerna valt att i gruppens inledande lerarbete (innan gruppens delning) fokusera på djur (2012-11-13):
P4: Då tänker jag mig så här, för det har vi också diskuterat, att varför djur? Det sa du också, varför djur? Varför blev det djur? P2: För att Khanh gjorde ju djur.
P8: Det blev ju.
P7: Han gjorde ju djur.
P4: Men det var ju, men det var ju djur med, det var ju dino- saurier där på bordet, alltså hur?
P8: Vi tog ju djur som vi hittade. (…)
P4: För vi tog. Alltså, vi styr ju väldigt. P2: Ja det är väl klart att vi gör.
En av pedagogerna ber om ett klargörande gällande varför peda- gogerna i gruppens inledande arbete valt att fokusera på djur. Be- slutet förklaras vara baserat på det faktum att ett av barnen gestaltat djur i leran. Anledningen till att det blev just dinosaurier som introducerades i lerarbetet verkar vara mer av en slump än ett aktivt val (vi tog ju djur som vi hittade). En dissonans i pedagogernas föreställningar om den intressestyrda verksamhetens innebörd uppstår då en av pedagogerna påtalar en vuxenstyrning (alltså vi styr ju väldigt) vilket avfärdas av en av de andra pedagogerna som en självklarhet (ja det är väl klart att vi gör). Pedagogerna väljer (för vi tog) vilka intressen och vilka barn som
gruppen ska följa. Att utgå från barnens intresse i planering av aktivitet i grupp innebär således att några barns intressen synliggörs vid det aktuella tillfället och inte andras. Vid ett avslutande och utvärderande reflektionsmöte lyfts detta dilemma på nytt (2013-05-31):
P3: Och den diskussionen möter man i alla pedagogiker, oavsett om det är Reggio Emilia eller Montessori, just hur fångar man alla barn, kring det (…). Det är ju en aspekt av det hela. Någon annan har diskuterat utifrån ett rättviseperspektiv. Hur fångar man det barnets intresse, när vi håller på med så mycket annat? (…) En diskussion har ju varit, får alla barn intressen, kommer det fram?
Styrning genom pedagogiska val beskrivs ge upphov till ett uni- versellt pedagogiskt rättvisedilemma (den diskussionen möter man
i alla pedagogiker). Blir alla barns röster hörda och synliggörs varje
barns intresse? Pedagogernas val av fokus kan innebära att enskilda barns intressen får representera kollektivets vilket påverkar den verksamhet och de aktiviteter som erbjuds alla barn.
”Varför ritar Ellis utanför bilden?”
Pedagogerna diskuterar vid flertalet tillfällen hur de skulle kunna använda dokumentation för att observera skillnader i barnens tal och handlingar beroende på hur de väljer att ”iscensätta” de peda- gogiska aktiviteterna. Genom att exempelvis göra förändringar i miljön eller lägga till och ta bort material försöker pedagogerna att få en fördjupad förståelse för vad det egentligen är som intresserar barnen och syfte och mening bakom barnens handlingar och ut- tryck. I följande exempel reflekterar pedagogerna över en doku- mentation bestående av en filmsekvens av ett av barnen i Lilla
gruppen. En bild på ett par dinosaurier har projicerats på
spännpapp på golvet och barnen har getts tillgång till kritor och pennor av olika slag. Barnet i dokumentationen valde att rita runt bilden och inte på som pedagogerna först tänkt. Pedagogerna spånar kring eventuella anledningar till detta (2013-03-22):
P4: Varför ritar Ellis utanför bilden?
P3: Är han rädd för att förstöra bilden? Eller är han inte in- tresserad?
P3: Eller så tänker han att rita en ram runt bilden? (…)
P8: Det är spekulationer. Ja men visst är det? Det är ingen som vet.
P3: Det är ingen som vet. P8: Nä.
P3: Man kan ju testa någonting, man kan iscensätta något. P5: Man kan ju testa genom att byta bild. För jag vet att vi har varit mycket ute på bondgården och han pratar väldigt mycket om mamma gris, hela tiden. Så att om man hade en bild på en gris till exempel. Så, byta?
P8: Så kan (x) på den? P5: Ja men någonting som. P8: Han kände igen ja.
P5: Precis, någonting som intresserar honom om det är att han. P3: Om det är att det är ointressant?
P5: Det är ett sätt att testa det liksom. Om han gör likadant då. P3: Ja, men det kan ju vara så att det är ointressant.
P5: Nä precis. Men grisen kanske gör det eller så fortsätter han att rita utanför för att han inte vill rita på bilden.
P8: Förstöra bilden? P5: Precis.
P8: Man vet ju inte hur barn tänker. P3: Vi har en hypotes.
Pedagogerna lyfter tre plausibla förklaringar till varför barnet valt att rita utanför bilden; a) att barnet inte ville förstöra bilden genom att rita på den, b) att barnet är ointresserat av bildens motiv och c) att barnet ville rita en ram runt bilden. En av pedagogerna föreslår att pedagogerna skulle kunna testa de olika förklaringsmodellerna till barnets handlande genom att iscensätta ett nytt scenario där bil- den byts ut mot en bild på något som barnet visat ett intresse för tidigare. Fortsätter barnet då att rita utanför bilden skulle detta kunna tolkas som att barnet inte vill förstöra bilderna genom att rita på dem. Genom att iscensätta en ny aktivitet skulle pedagogerna kunna testa sin hypotes och få kunskap om hur barnen skapar mening. Denna idé om hypotesprövning förutsätter en syn på barns handlande som konsekvent och i och med detta testbart. Att pedagogerna likväl inte kan veta hur barnen tänker och att pedagogernas förklaringar handlar om spekulationer uttrycks emellertid vid upprepade tillfällen av en av de andra pedagogerna.