I den här artikeln möter vi pappa Jean (som är från Bosnien)som engagerar sig i föräldraskapet som han samtidigt förvärvsarbetar. Mamma Samra jobbar i någon
internationell organisation och pappa Jean som restaurangägare i Sarajevo. Samra tycker att hennes sambo Jean är mycket ovanligt jämfört med de andra bosniska män, så här beskriver hon sin man:
När Faris föddes tog Jean några dagar ledigt.
– Min man är nog lite ovanlig här. Han är mer aktiv med sina barn än de flesta. Han går iväg med Fadi några timmar under helgen och jag känner mig helt trygg med det. Han lagar dessutom all mat hemma och handlar själv. Många män här i Bosnien låter kvinnan ta allt ansvar och går själva ut på puben.117
Här framgår det att mamma Samra anser att hennes sambo ägnar sig åt matlagning och umgås med barnen på helgerna, det vill säga uppgifter nära knutna till själva skötseln av barn.
Arbetsområden ”Mathållning” med sysselsättningen ” Laga mat”, ”Handla mat” och arbetsområdet ”Lek och utflykter” med sysselsättningen ”Leka ute” framgår här vara pappa Jeans roll. Det stämmer också med att arbetsområdet ”Lek och utflykter” anses traditionellt vara pappans roll, inte minst för att det har att göra med att visa barnen välden utanför hemmet. Men det stämmer inte med maktteorin som påstår att den som har makt och status i samhället utanför familjen slipper undan hemarbete/ omsorg av barn. Trots att mamman har
115
Chronholm, Anders. Föräldraledig pappa. 2004.s.147
116
Klinth. 2002. s. 342
117
högre status än pappan, så försöker de fördela omvårdnaden av barn jämt. Det visar att fäder inte gör mindre hemarbete än sina hustrur därför att de ägnar mer tid (och ork) åt
förvärvsarbete. Jean framställs som den engagerade pappan som kan både förvärvsarbeta och ägna sig åt barnomsorg.
Trots att flesta familjer i Sverige lever stabilt liv idag, så har vi inte kommit långt ifrån sparsamheten. Även under 2006 betonas vikten av sparsamheten mycket mer. Susanne Lundin118 tar upp temat om barnlöshet i sin avhandling Man blir pappa, och menar att den största orsaken till att man väljer avstå från att skaffa barn är av orsaker som t.ex. svag ekonomi eller trångboddhet. Men den här artikeln som beskriver familjen Meehans situation, så visar det sig att ekonomi och trångboddhet är inget hinder för att skaffa barn. Familjen Meehan är från Örebro och där samsas dem med fyra barn på 46 kvadratmeter. Inte nog med det, det femte barnet är på väg som väntas födas till höst 2006. På den stora bilden under rubriken ser läsaren familjen Meehan i den trånga lägenheten tillsammans med barnen, vilket ser väldigt trångt och otroligt ut för att så många ska få plats i den. Här möter vi en annan flerbarnsmamma, Anna som är utbildad gymnasielärare. Maken Adrian studerar till läkare. Värt att lägga märke till att flerbarnsföräldrar 2006 framställs vara studerande. Så här berättar familjen Meehan om sin vardag i relation till barnen och studier:
– Vi hade nog tänkt oss något större så småningom, men så ville Adrian studera till läkare. Det har inneburit dryga reskostnader och dubbla boendekostnader, eftersom han studerar i Göteborg, berättar Anna.
– Att studera i en etta, medan barnen är vakna, är inte att tänka på. Adrian har därför försökt vara ledig från studierna när han kommer hem till helgen, men de gånger han har haft tenta har han planerat in läsningen till stunderna då Anna varit ute med barnen. I annat fall har han gått till biblioteket för att få studera.119
Här framgår det att ansvaret av barnen fördelas antingen så att någon av föräldrarna har ett huvudansvar, t.ex. att Anna går ut med barnen eller också delar de på ansvaret, att Adrian tar hand om barnen på helgerna. Som studerande förälder är framförallt planerandet som är viktigt. Detta kan sättas i perspektiv till Sandqvists könsrollsteori på arbetsområdet ”Lek och
utflykter” med sysselsättningen ”Leka ute” som verkar vara mammans uppgift. Vilket visar
att det som anses vara traditionellt pappans arbetsområde kan även vara mammans
118
Hagström, Charlotte, Man blir pappa. 1999. s.21
119
arbetsområde. Men förklaringen kan ligga i att pappan är ju upptagen med sina studier då måste mamman ta över den rollen och hjälpa till pappa, här behövs det mammans insats alltså. Det är värt att lägga märke till att flerbarnsföräldrar alltid framställs vara religiösa och ser sina barn som Guds gåva. Men de framställs inte vara annorlunda än andra småbarnsföräldrar, de verkar vara lika engagerade i föräldraskap som de andra. Pappa Adrian planerar att ta sabbatsår från studier dels för att kunna hjälpa Anna, dels för att inte missa alltför mycket av barnens utveckling. Detta kan sättas i perspektiv till Sandqvist teori om könsrollsteorin, enligt den borde pappor med hög utbildning vara mera progressiva och modernt positiva till
jämställdhet och därför göra mer hemarbete än andra.120 Det här är alltså en pappa som prioriterar barnen framför utbildning, men erkänner även för att rädda ekonomin. Budskapen om sparandet och planerandet handlar alltså i någon mån om att organisera det sociala livet. Avslutningsvis får läsaren veta att bo trångt innebär inte att familjen avstår från att bjuda hem vänner, minst en gång i månaden bjuder familjen vänner på middag. Även vid barnens
födelsedagar bjuder familjen 50 personer. Barnen verkar inte heller känna sig annorlunda än andra barn, enligt mamma har den äldsta dottern aldrig klagat istället är hon stolt över sina föräldrar. Här är det alltså viktigt att även veta vad barnen tycker om familjens livssituation.
Föräldraledigheten är en tid fyllt av visioner och förväntningar. I tidigare artiklar har vi sett pappor som önskat tillbringa mer tid med sitt nyfödda barn. Men det verkar som om att majoriteten av kvinnorna tillbringar den mesta tiden av föräldraledighet. 121 Män kan inte göra det på grund av de ekonomiska omständigheterna. I den här artikeln möter vi en pappa som har till skillnad från andra pappor tagit pappaledigt redan från födseln. Här är bevis på att barnen har fått en mer central roll i pappornas liv. Så här upplevde den pappan (som vill vara anonym) sitt möte med alla föräldralediga mammor på öppna förskolan:
Det blev knäpptyst när jag och min son för första gången klev in genom dörren. Det kändes i alla fall så. Överallt såg jag bara stora, ammande bröst. Jag visste inte vart jag skulle titta. När jag hade glott ner i linoleumattan i en timme och känt mig desperat, kontaktsökande galning var det någon som frågade om vi skulle gå hem till en mamma på fika? Jag sa ´ja´, och i samma ögonblick insåg jag att de naturligtvis inte hade inkluderat mig, den enda pappan.122
Det här är ingen pappa som sitter och mekar med bilen eller pratar om jobb. Här framställs pappan vara osäker, som den udda figuren, symbolen för den mjukispappan som saknades
120
Sandqvist, Karin. Pappor och riktiga karlar. Om mans- och fadersroller i ideologi och verklighet.1993.s.287
121
Klinth, Roger, Göra pappa med barn. 2002. s.18
122
1986. Den här pappan upplever känslan av att ha blivit vilseledd i den klassisk kvinnliga miljön.123 Här uppstår en kulturkrock mellan den manliga kulturen och den kvinnliga kulturen. Här motverkar självklart känslan av att vara den främmande alien viljan att ta ut pappaledighet. Det här är kanske en av förklaringarna till att pappor i så pass liten grad tar ut sin föräldraledighet. Det här kan relateras till det Klinth menar att den privata sfären har historiskt sett tillhört kvinnan och den offentliga har tillhört mannen. Kulturen i de här miljöerna skiljer sig åt, och för männen är det en ny kultur att försöka anpassa sig till och smälta in i. 124 För den här pappan verkar det vara dessutom svårt att passa in i den
traditionellt sett kvinnliga miljön för att han inte tillhör den normen. Han berättar vidare att han upplevt 80 % av föräldraledigheten som den jobbiga tiden och de återstående 20 % som den fantastiska tiden, avslutningen ser så här ut:
Om jag ska vara helt ärlig, tycker jag att åttio procent av pappaledigheten var jättejobbig. De återstående tjugo var å andra sidan precis så där fantastiska som man kan säga att det är att vara föräldraledig. Jag tänker till exempel på när Pontus sovit middag och vaknar med ett stort tandlöst leende, och stäcker ut sina små, tjocka armar för att jag ska ta upp honom. Den belöningen är ju så mycket mer värd än någon feedback jag någonsin fått på jobbet.125
Här får vi veta att den pappan är förvärvsarbetande pappa. Detta kan sättas i perspektiv till Sandqvists126 maktteori som påstår att den som har makt och status i samhället utanför familjen slipper undan hemarbete/ omsorg av barn, och dessutom slipper undan mer arbete desto större övertag han/hon har. Under artikeln får vi veta att den här pappan jobbar som kansliråd på UD, vilket räknas som hög status. Det stämmer inte med maktteorin för att den här pappan inte verkar vara den typen som slipper undan hemarbete/omsorg av barn. I flera avseenden är han annorlunda jämfört med papporna från 1986. Den här pappan väljer att vara en mer närvarande pappa, då leder det till att även könsrelationerna förändras i förhållandet, eftersom den här pappan tar ett större ansvar och tillbringar sin tid med att vara med barnet.
3.2.4 Analys av artiklar om upplevelser
Det är en ny mamma tidningen håller fram, eller snarare med i en ny fas i livet öppen mot ett nytt förhållande med en homosexuell man. Det självuppoffrande draget, med barn och familj
123
Klinth, Roger. Göra pappa med barn. 2002. s.342
124
Klinth, Roger. Göra pappa med barn. 2002. s.342
125
Marie, Lundberg, ”Pappaledigheten är det bästa och tuffaste jag gjort”, Vi Föräldrar, nr. 5. 2006
126
satt i första hand, har ersatts av självförverkligandet, där rätten till eget val av levnadsform framhålls. Rubriken inleds med bilder på paren som visar en intim närhet, torts att paren är bara vänner. Bilden visar att något verkligen har hänt och iscensätter det som texten berättar. Tillsammans berättar det här paret hur de upplever föräldraskapet som något positivt. Så här berättar Martin om sin upplevelse av att ha blivit pappa till sonen Elian:
– Jag tror att den här upplevelsen av att ha fått barn är annorlunda för kvinnor än för män. Det är ju mitt barn också, men det är inte jag som har arbetat fram det, och det är inte jag som har haft det i min mage i nio månader. Vi pappor har inte samma förberedelsetid som ni mammor, och för mig kom det där först på BB, dagen efter förlossningen, tror jag. Då kände jag ”Men gud, det här är min pojk! Det gör inget att du är kletig av blod och fosterfett, jag älskar dig! Du är mitt barn som jag har väntat på länge!”127
När Martin berättar om sin egen upplevelse av att ha blivit pappa, så använder han formen ”vi pappor”, vilket betyder att han pratar allmänt om alla pappors upplevelser av att ha blivit nybliven pappa. Då ser man att han inte känner sig annorlunda än andra ”normala” pappor. Liksom andra pappor har även han varit med på förlossningen och fungerat som stöd för sin sons mamma, Anna. Att Martin även förväntas vilja se sitt barn från första stund som kletig och blodig kanske inte ter sig så konstigt. Hans upplevelse av förlossningen är med
nödvändighet en annan än kvinnans och eftersom han inte med sin kropp kan känna hur skeendet fortskrider måste han lita på det han ser. Här framgår det att föräldrar påverkas genom generella förändringar, av de olika förväntningar som finns kring föräldraskap, att män under senare decennier har förväntats vara närvarande vid förlossningen kan betraktas som ett sådant viktigt steg mot ett mer engagerat faderskap. 128 Trots att Martin är homo så finns det ingen skillnad mellan honom och de heterosexuella papporna. Han framställs som en
engagerad och kärleksfull pappa, som även kan känna oro för sin nyfödda son. Så här berättar Martin om sin oro till tidningen Vi Föräldrar, som ofta föds när man blir förälder:
– I början bröt jag ihop flera gånger. Jag var jätteorolig för att Elian skulle dö i plötslig spädbarnsdöd. När jag låg i soffan och tittade på tv så var jag tvungen att ha honom alldeles intill, och jag tittade minst lika mycket på honom som på tv:n… Och om Anna och Elian var på affären fick jag panik om de inte hade kommit tillbaka efter 20 minuter, då trodde jag att det hade hänt något.129
127
Zamore, Maria ”Han är homo, hon hetero”, Vi Föräldrar, nr.4, 2006
128
Kugelberg, C. 1999. s.63.
129
Martin är alltså den pappan som är så att säga den färdiga pappan, han som lärt sig tala om känslor, som vågar gråta och som uppskattar att vara pappa till sin son. För Martin verkar vara intim fysisk närhet med sin son det viktigaste, för att båda ska kunna känna sig trygga. Här framgår det att även pappor kan uppleva oro för barnet. Det pågår alltså en ständig förändring av maskuliniteten, och detta kan leda till att synen på faderskap ändras. Pappa Martin ger uttryck för att han önskar vara en del av familjen genom att hålla barnet intill sig och känna oro för det barnet. Han är alltså lite annorlunda i flera avseenden jämfört med andra pappor. Hagström 130betonar att även pappor kan uppleva oro under kvinnans graviditet, att t.ex., om något kommer gå fel med barnet osv. Enligt Martins berättelse kan detta tolkas som att papporna känner mer oro än mödrarna trots att i Martins fall upplevs oron efter barnets födelse. Arbetsområdet ”Allmänt ansvar för barnet” med sysselsättningen: ”Hålla ett öga på barnen” framstår här vara pappa Martins roll att hålla ett öga på sin son, Elias. Men det kanske är inte så konstigt att även pappor välja vara nära det nyfödda barnet genom att hålla ett öga på honom.
Under 1986 organiserade kommuner dagisplatser men år 2006 har kommuner arrangerat pappagrupper. Målet med det är att öka uttaget av pappaledighet, att stärka männen i sin papparoll och stärka parrelationer berättar gruppledaren Magnus Johansson. De senaste artiklarna liksom den här visar att barnen får en mer central roll i pappornas liv. Den pappan som var passiv under 1986 och mekade med sin bil, deltar nu i en pappagrupp. Vilket betyder att män har fått smak på föräldraskapet, eftersom här anges det att i Örnsköldsvik är nio av tio pappor är med i den pappagrupp som kommuner arrangerar. På den stora bilden under
rubriken ser man papporna i samlingslokalen med sina nyfödda barn i famnen. En pappa som heter Karim berättar om sin upplevelse under förlossningen:
– Den gick så fort förlossningen. Jag försökte hjälpa till genom att massera med olja. Sedan när vårt barn föddes, då grät jag faktiskt.
– Det har blivit en helt annan stil på tillvaron, men inte till det sämre, tvärtom. Det är ynnest att få vara med min dotter. Det är en makalös upplevelse och jag kan inte begripa hur jag ska kunna gå tillbaka till jobbet igen.131
Här framställs pappan som engagerad och att han har schysta värderingar när det gäller jämställdhet och vikten av att knyta an till sitt barn. Här i pappagruppen delar män sina upplevelser under förlossningen, den engagerade pappan som är vid förlossningen fungerar
130
Hagström. 1999. s. 51
131
även som stöd för mamman, genom att ge henne massage. Det här kan sättas i perspektiv till Kugelbergs132 teori om att idag finns det olika förväntningar kring föräldraskap, att män under senare decennier har förväntats vara närvarande vid förlossningen kan betraktas som ett sådant viktigt steg mot ett mer engagerat faderskap.
Klinth hävdar att genom faderskapet skulle män befrias från en begränsande mansroll och tillägna sig ”kvinnliga” egenskaper som förmåga till omvårdnad, ömhet och en vilja att försaka yrke och karriär till förmån för barnen. Men faderskap har aldrig blivit lika starkt som yrkesidentiteten.133 Men den här artikeln visar motsatsen att faderskapet har befriats från den begränsande mansrollen och de har börjat tillägna sig ”kvinnliga” egenskaper som ömhet och omvårdnad. Faderskapet har blivit starkare än yrkesidentiteten.
Intimiseringen av förlossningen och sjukhusvistelsen kan ses både som följd av och en orsak till pappans deltagande. Genom att mannens närvaro kommit att i det närmaste tas för given och han har blivit den person som förutsätts vara kvinnans följeslagare, har vi- känslan och strävan efter att göra händelse till en gemensam upplevelse uppstått och förstärks. Barnets födelse har blivit en angelägenhet för både mamma och pappa. I den här artikeln berättar pappa Peter om upplevelsen efter förlossningen. En pappa som har längtat efter sitt förstfödda barn beskriver så här om den första dagen:
– Jag minns precis hur det var att komma hem från BB. Det var en sådan konstig känsla att öppna dörren. Det var en sådan konstig känsla att öppna ytterdörren och gå in med en ny liten människa som från och med nu skulle bo här tillsammans med oss. Känslan var häftig men samtidigt skrämmande.134
Att ha blivit en nybliven pappa upplever Peter både skrämmande och häftigt. Ett nytt liv börjar kanske med den nya människan. Det här kan relateras till Hagströms135 studie där papporna uttrycker glädjen när man har blivit pappa för första gången. Liksom Peter här uttrycker sin glädje om sitt förstfödda barns ankomst. Vidare berättar Peter om sin roll som pappa under spädbarnstiden och om sin önska att pappadagarna kunde ha varit lite långa:
Anna hade problem med amningen och fick ge ersättning. Äntligen började Laila sova flera timmar åt gången. Det kändes underbart, men krävde samtidigt mer jobb med flaskkokning, pumpning och annat.
Pappadagarna gick åt hur snabbt som helst. Helst plötsligt skulle jag gå tillbaka till jobbet. Det kändes konstigt och ganska jobbigt, eftersom jag såg hur orolig Anna verkade vara över att bli
132
Kugelberg, Clarissa. Perceiving Motherhood & Fatherhood- Swedish working parents with young children. 1999
133
Klinth, Roger. Göra pappa med barn. 2002. s.18
134
Markiewicz, Katarina, ”Jag borde tagit fler pappadagar”, nr.3, 2006
135
lämnad ensam. Hade jag kunnat hade jag tagit extra semester, men det gick verkligen inte just då.136
Här framgår det att Peter hade förväntningar på föräldraledigheten inte har uppfyllts. Han tyckte att tiden gick fortare än han hade tänkt sig och upplevde den tiden jobbigt, eftersom han kände sig hjälplös. Det här kan relateras till det Chronholms 137studie visade att flera av männen förefaller att ha upplevt den egna föräldraledigheten som en logisk följd av deras engagemang under kvinnans föräldraledighet. Spädbarnsvård framstår som en självklar del av männens faderskap. Detta stämmer med Peters situation att spädbarnsvård framstår som en del av männens faderskap. Detta kan sättas i Sandqvists138 könsrollsteori på arbetsområdet
”Allmänt ansvar för barnet” här sysselsättningen ”Hålla ett öga på barnen” verkar vara
Peters och Annas uppgift. De försöker att dela jämt på barnomsorgen.
Men han framställs ändå som en engagerad pappa som vill så gärna vara med sitt nyfödda barn och är redo att ta semester, bara för att kunna tillbringa mer tid med barnet. Och då blir resultatet det Klinth139 menar att mamma sköter familjen och pappa står för den ekonomiska delen. 3.2.10 Bildanalys om föräldraroll 2006
136
Markiewicz, Katarina, ”Jag borde tagit fler pappadagar”, nr.3, 2006