I sin relation till barnen vill den ensamstående mamman Margareta (från artikeln: söndag,
söndag) umgås så mycket som det går med barnen. Avslutningsvis i artikeln får vi reda på att
76
Enoksson, Karin ”Alltid någon utflykt med barnen”, Vi Föräldrar, nr.3, 1986
77
Sandqvist, Karin. Pappor och riktiga karlar. Om mans- och fadersroller i ideologi och verklighet.1993
78
hon upplever även trötthet av allt ansvar för hus och barn, till exempel så här avslutas intervjun:
Att grilla korv och äpplen är sådant som ungarna älskar. Jag försöker ta det ganska enkelt med matlagningen härute. Och så vara ute så mycket som möjligt. Jag känner att ungarna och jag har direkt behov av naturen efter en lång arbets- och dagisvecka. Men allt är ju lika rogivande här: att vandra i skogen, över hagar och ängar- och att komma in efteråt, känna den goda stuglukten, slå sig ner för en sagostund framför brasan… .
Det enda problemet med mina söndagar är att jag egentligen har så hemskt mycket att göra hemma. Städa, tvätta, stryka, se över kläder. Det blir att jag istället är uppe till 12 på
vardagskvällarna för att hinna allt. Jag känner mig rätt trött men helgerna här ute ger så mycket så det är det värt.79
Här framgår det alltså att barnen är bara den ensamstående mammans angelägenhet och därmed är hon fast förankrad i familjen vare sig hon vill eller inte. Detta kan sättas i perspektiv till Kugelbergs teori försöker den här mamman utforma egna rutiner anpassade efter de förändrade villkoren av att ha fått barn. Enligt henne är hennes rutiner är utformade efter familjens behov. Som vi ser är hon ensamstående mamma som själv måste städa, tvätta, stryka och se över kläder. Här framgår det alltså att arbetsområdena: ”Mathållning”, ”Vård
och nattning” och ”Allmänt ansvar för barnen” som verkar vara ensamstående mamman
Margaretas uppgift.I den här artikeln verkar förväntningarna av föräldraskap vara att kunna umgås med barnen så mycket som möjligt, speciellt på helgerna. Men faderns namn, relation till barnen eller hans roll nämns inte alls i artikeln. Förklaringen ligger nog i att under 1980- talet var antalet skilsmässor höga.80 Trots att vi har sett några artiklar som har framställt det jämställda paret, ser man här att ensamstående mammor har större ansvar för barn än den valiga familjen.
Den andra ensamstående mamman Isabella berättar lite om sin bakgrund och då kommer pappans relation till dottern Emma, så här kort beskriver mamma Isabella deras relation till honom och direkt efter det börjar hon prata om sin yngsta dotters (Karolina, 2) pappa:
Emmas pappa och jag träffades varje söndag. Födelsedagar och föräldramöten och sånt ställer han inte upp på.
När Emmavar 3 år träffade jag Stefan. Vi flyttade ihop. Han och Emma kom aldrig överens. Emma var svartsjuk förstås och han svarade med att sura och vägra tala med henne. Han började tala om att han ville ha eget barn. Om jag hade ett barn så skulle minnsan han också ha ett. Han
79
L- Bergström, Marianne, ”Söndag, Söndag”, Vi Föräldrar, nr.6, 1986
80
trodde att allt skulle bli bra då. Men det blev det förstås inte. Vi bråkade jämt och mest var det om Emma. När Karolina föddes låg han på lumpen och var aldrig hemma. Han kom hem nån gång i månaden- som en gäst. När hon var 6 månader flyttade han. Han hade träffat en ny tjej. Egentligen tyckte jag det var ganska skönt. Det blev lite lugnare.81
Emmas pappa verkar inte ha mognat och det verkar som om han fortfarande bor hemma hos sina föräldrar. Isabella säger ju att de träffades varje söndag hemma hos hans föräldrar, men om dem gör det fortfarande verkar vara lite osäkert. Detta kan sättas i perspektiv till
Sandqvists82 teori, på arbetsområdet ”Allmänt ansvar för barnen” där verkar han vara passiv och oengagerat pappa, vad gäller papparollen och hans relation till barnet. Och för Isabella följer oturen med sig när det gäller män, även Karolinas pappa, Stefan verkar vara barnslig och hänsynslös. Men när det verkar visa sig att han äntligen vill ha kontakt med sin dotter, Karolina då uppstår det helt plötsligt konflikt mellan Isabella och Stefan, där även Isabellas advokat är inblandad:
– Nu krävde han plötsligt att han skulle få ha Karolina varannan helg- bara för att hans nya tjej hade ett barn, så ville ha visa upp sitt. Han skulle komma och hämta henne här i sin rallybil som han inte ville montera in en barnstol i ens en gång för att det skulle förstöra sätet! Jag vägrade. Han stämde mig och det blev en massa bråk. Jag tyckte att alla, min egen advokat också, var emot mig. Ingen förstod att jag inte ville lämna bort min dotter till en man som hon knappt hade sett, som inte kände något som helst ansvar.
– Visst har barn rätt till sin pappa. Men då ska pappan också uppföra sig som en pappa. Som en vuxen. Jag tycker att pappor bara har rättigheter och inga skyldigheter. När de måste betala underhåll finns det så många sätt att komma undan.83
Här framställs Isabella som en stark kvinna och vågar uttrycka sina åsikter om pappor fritt. Däremot Stefan framställs fortfarande omogen och ansvarslös, om han inte vill montera en bilstol i sin bil och om han inte betalar underhåll för sitt barn. Men avslutningsvis får vi reda på att Isabella och Stefan har sökt hjälp med sina familjeproblem och går på terapi. Lösningen har blivit att de har kommit överens om att Karolina är hos sin pappa varenda helg. Och det betyder kanske att Stefan har mognat och tagit sitt ansvar.
Det som kallas det traditionella äktenskapet diskuteras nu som en plats av uttalade konflikter mellan könen. Och lösningen förklaras ligga i att kvinnor går sina egna vägar, inte söker kompromissa och förlåta. Kvinnlig frigörelse diskuteras flitigt och ledmotivet är alltså
81
Lidbeck, Lena, ”Att vara ensamförälder”, Vi Föräldrar, nr.9, 1986
82
Sandqvist, Karin. Pappor och riktiga karlar. Om mans- och fadersroller i ideologi och verklighet.1993
83
kvinnan kan klara sig på egen hand. Kickan Carlström, ensamstående mamma till Klara, 9 år, berättar om sin erfarenhet av att leva med barn:
Jag känner mig inte ensam. Jag är ensam ganska ofta, men det är för att jag valt det själv. Jag har stort behov av att få vara för mig själv, tänka, gå runt och drälla. Ibland tycker jag att både Klara och jag har för mycket aktiviteter, för mycket av vår tid är organiserad. Vi får så lite tid att göra ingenting tillsammans…
-Vår skillsmässa gick nog ganska smärtfritt, utåt sett. Vi är förnuftiga och kan prata med varandra. Vi ordnade allting själva, kom överens om underhåll, umgänge med Klara, vem som skulle ha vad. Jo, vi fick hjälp genom några samtal med en kurator. Hon gav oss et gott råd. […] Vi bestämde att Klara skulle bo hos mig och vara hos sin pappa varannan helg.84
Här framställs mamman stark och organiserad, hon har klarat sig gå igenom skilsmässan helt smärtfritt. Med hjälp av en kurator har de fått även hjälp hur dotterns relation till fadern och modern vara. Att mamman har ansvaret för dottern vardagarna och pappan på helgerna. Klaras pappa betalar till och med underhåll. Här är inte fallet som det var med ensamstående mamman Isabellas85 fall, där pappan verkade vara barnslig. Utan de här föräldrarna framställs som mogna och förnuftiga föräldrar som har delat jämt på allt. Här framgår det budskapet att skilsmässor fortsätter att öka och att under 1986 går män och kvinnor, vare sig de gifta eller sambor skilda vägar.
1986 är pappan ute i utflykt och tar hand om barnen medan mamman är hemma. I bilder visas hur utflyktspappan vandrar på fjällen tillsammans med barnen. Klinth86 beskrivning av den ”nya” fadern som var en man som vårdar sina barn och inte bara försörjer dem i auktoritära och distanserade fäder skulle nu bli närvarande och omvårdande pappor, framträder här. Den här fjällvandrande pappan har skrivit brev till Vi Föräldrar och så här framställs den ideala pappan 1986 i sitt brev, som fjällvandrar med sina två barn- Anders, 3 ½ år och Helena, 1 ½ år:
De bär vi plockar hamnar direkt i munnen och bestiger berg gör vi när vi klättrar upp på någon sten eller över något träd som fallit över stigen. Och det är inte lite spännande att vara spöke bak fallen granstam eller leka kurragömma bland fjällbjörkarna. […]
För Anders och Helena är det första fjällturen. Något som de stolta papporna tar väldigt högtidligt. Tyvärr verkar inte ungarna inte dela den åsikten, utan tar det hela som vilken utflykt som helts. Det blir nog upp till oss vuxna att påminna dem om vilket storverk de utför.87
84
Lidbeck, Lena ”Det finns inte plats för en man i vårt liv”, Vi Föräldrar. Nr.5, 1986
85
Lidbeck, Lena ”Att vara ensamförälder”, Vi Föräldrar, nr.9, 1986
86
Klinth, Roger. Göra pappa med barn. 2002
87
Den ideala pappans relation till barnen framstår snarare som två sidor av samma mynt. Kompetent klarar han av att ta hand om barnen på egen hand, tillsammans med barn är han sedan uppmärksam och intresserad av familjelivets väl och ve. I den ena som engagerade pappan och i den andra som den fria mer äventyrliga, där även barn blir en del av hans lockelse- en engagerad pappa men ändå en man som bestiger berg och klättrar upp på sten.
Föräldrar förekommer också till en större del som par, i en parkontext. Paren återkommer i rollen som jämställda par för vilka fritiden är det viktigaste, vilket har betonats i de flesta artiklar jag analyserat hittills. Tidningens berättelser har fått ett nytt uttalat syfte; att upplysa. Tidningen fungerar som en mötesplats för utbyte av föräldrars redogörelser för sina
erfarenheter och upplevelser och röster från det här parets, tvåbarnsföräldrarna Tina och Mikaels berättelser ser ut så här:
NÅNTING lite extra försöker vi nog alltid göra på söndan, våra barn har alltid varit på dagis och fritids och vår dag tillsammans, det är ju framförallt söndan. Ibland åker vi och fikar våfflor på ett mysigt ställe, sen går vi i skogen. […] Just den här söndagen var det Flygets Dag på Bromma flygplats. Det känns roligt att åka på något sånt här, ungarna får se lite nytt, får stimulans och samtidigt är man ute i friska luften.[…]
– Ja, ungarna blir ju alldeles tydligt uppiggade, säger Tina. Och får kanske idéer till nya lekar. Ibland åker vi till museer och barnteatrar också…88
Här delar föräldrarna gemensamt sina relationer till barnen när det gäller fritidssysslor. Båda framställs som engagerade föräldrar. Arbetsområdet ”Lek och utflykt” som innehåller sysslorna ”Leka ute”, ”Leka inne”, samt ”Ta barnen på utflykter” framställs här vara båda föräldrarnas uppgift. Deras uppgift är alltså att lära barnen nya lekar genom att åka till utflykter eller nya uppvisningar som den här dagen – ”Flygets Dag”. Och här betonas det, liksom i övriga artiklar som ”Söndag. Söndag” eller ”Fjällvandrande småbarnspappan” att det viktigaste för barnen tillbringa tiden ute så mycket som möjlig.