Pappa 2006 är inte längre barnslig eller osäker på sin manlighet/faderskap. Nu kan nyblivna fäder träffas för att prata barn och föräldraskap i stora delar av landet. Tidningen diskuterar nya samlevnadsformer, den engagerade pappan som deltar i pappagrupp och som ser föräldraskapet något som positivt. Den här artikeln utgår från två generationers pappor som beskriver bilden av sig själv som småbarnspappa och om sin egen pappa som förebild. Så här beskriver journalisten Anders Lidén, pappa till 3-årige Stella om sin egen pappa Per-Åke, som deltog i den fösta pappakursen som hölls 1956:
Ett av pappas starkaste minnen är när deltagarna fick lära sig den komplicerade tekniken att knyta den tidens plastsnibbar som höll blöjan på plats.
Pappa tyckte att det var bra at gå kursen, och efteråt kände han sig mer delaktig inför min ankomst. Efter kursen såg pappa verkligen fram emot förlossningen. Han skulle självklart inte få
vara med inne i salen, det fick ingen blivande pappa då, men han hade bestämt sig för att vara så redo han bara kunde.102
Pappa Anders framhåller då han beskriver till sin egen far, att hans pappa varit engagerad i föräldraskapet som förstagångspappa och har gått i pappakurs år 1956. På den tiden förmodas det att pappor väntade vid telefonen för att få reda på barnets födsel. I Anders beskrivning av sin egen pappa framställs han som en förebild för faderskapet och inte modern. Vilket Chronholms103 studie visade i männens beskrivningar av sig själva som småbarnspappor att det var egna modern som var den framträdande förebilden och inte den egna fadern.
Mamma 2006 är för det första inte längre gift eller ensamstående, utan en trettioårig studerande tolvbarnsmamma som studerar till gymnasielärare. Och ser inte föräldraskapet som ett hinder för studier. Den här mamman har fått sina barn under studietiden utan att ta studieuppehåll. I den här artikeln uppmanas alla andra studerande föräldrar att inte se studierna med föräldraskap som omöjlighet. Den här mamman framställs som en religiös person som ser barnen som Guds gåvor. Så här berättar tolvbarnsmamman Kerstin om att vara en studerande mamma:
För att få lugn och ro, stiger min man Roger upp klockan sex på morgonen, för att kunna hjälpa mig så mycket som möjligt.(…)Roger läser till civilingenjör.
Vid lunchtiden lagar jag maten i lite större grytor. Disken hjälps familjen åt med.
– Men däremot tvätten- den är jobbig, säger Kerstin.104
Det här är alltså ingen stressad mamma vi möter i den här artikeln. Till hjälp har hon sin man och den stora familjen. Enligt Sandqvists maktteori stämmer det inte här att fäder gör mindre hemarbete än sina hustrur därför att de ägnar mer tid (och ork) åt förvärvsarbete, men också att de ställer upp, när mäns insatser behövs. Kerstins status som studerande påverkar inte att hennes man hjälper till hemma. Anledningen till att han hjälper till är nog att de har många barn. Men däremot när det gäller könsrollsteorin så stämmer det att utbildning kommer in som en viktig faktor i den teorin. Enligt könsrollsteorin stämmer det här att pappan Roger som har hög utbildning är mer progressiv och modernt positiv till jämställdhet och därför gör mer hemarbete än andra. Arbetsområden ”Mathållning” och ”Vård och nattning” verkar vara
102
Lidén, Anders ”Från blöjsnibbsteknik till pappagrupp”, Vi Föräldrar, (nr.3, 2006)
103
Chronholm. 2004. s.121.
104
Kerstins uppgift . Sandqvist betonar att typiskt för dessa sysslor kan man inte skjuta upp dem särskilt länge eftersom behov av mat uppstår flera gånger om dagen i barnfamilj.105 Här framgår det att speciellt för föräldrar som Kerstins fall som har för många barn är det omöjligt att skjuta upp.
En viss förändring vad gäller synen på fäder märks genom att ordet ”mor” ofta blivit utbytt mot ”föräldrar”. Det är sålunda inte längre den unga modern som ska vända sig till
barnavårdscentralen om hon undrar över något, utan föräldrarna. Och det är inte bara kvinnor som kan ha feministiska idéer utan även männen, eller snarare sagt pappor. I den här artikeln är det två pappor som fostrar sina barn med ett feministiskt hållningssätt för att ge barnen samma möjligheter att utvecklas- oavsett kön. Kvinnligt eller manligt spelar ingen roll för dem. De är föräldrar, kort och gott. Mannen förekommer nu till stor del som förälder med nya idéer, men inte i parkontext som 1986. Jämställdhet är en av de stora frågorna som diskuteras av pappor. De unga papporna Erik, 31 och Mattias, 26 tycker att samhället är alldeles för fokuserat på kön. På alla områden finns det en uppdelning mellan manligt och kvinnligt, flickigt och pojkigt. Erik som är pappa till Tove uttrycker sig så här i tidningen Vi Föräldrar:
– Jag vill kunna göra en massa olika grejer med Tove, utan att tänka på vad tjejer och killar anses gilla.
Mattias håller med:
– Jag vill ge Elis större handlingsutrymme, han ska inte behöva bli begränsad av sitt kön.106
De här papporna framställs som om att de är medvetna om att flickor och pojkar ställs inför olika svårigheter. Men de vill ändra på den samhällssyn som finns om pojkar och flickor, dvs. flickor ska vara söta och pojkar inte ska visa sig svaga. Här syns det tydligt att dem här föräldrarna visar sitt motstånd mot sådana tankar.