ANALYS

7.1 Arbetskonsulenter och jobbcoacher som gräsrotsbyråkrater och organisationsrepresentanter

I analysen av det insamlade intervjumaterialet betraktas arbetskonsulenter/jobbcoacher som gräsrotbyråkrater trots att de saknar den formella utbildningen (socionomutbildning) som anses vara relevant för denna typ av socialt arbete. I linje med Lipskys (2010) teoretiska beskrivning om vad det innebär att vara en gräsrotsbyråkrat har arbetskonsulenterna/jobbcoacher direkt kontakt med medborgarna, där deras arbetsuppgifter innebär att erbjuda stöd och hjälp utifrån de befintliga resurser och prioritetsordningar som råder. Vad som även kännetecknar arbetskonsulenter/jobbcoacher är att de befinner sig i ett fält med likartade arbetsuppgifter (Linde & Svensson, 2013). Respondenterna arbetar både som organisationsrepresentanter och klienternas intressebevakare då deras arbete präglas av sammanbindning av klienternas behov med organisationens formella politiska uppdrag. Detta är en viktig aspekt Lipsky framhåller i sin beskrivning av gräsrotsbyråkrater och hur deras dubbla roll utgör själva kärnan i arbetskonsulenternas/jobbcoachernas arbete då de verkar som organisationens ansikte utåt och klienternas intressebevakare (Johansson, 2007). Dessutom kännetecknas de undersökta kommuner då i enlighet med Meyer och Rowan (1977) omgärdas dem av regler som fungerar som myter, vilka ger anvisningar för hur organisationer som verkar inom samma fält bör utföra sitt arbete i praktiken.

7.2 Arbetskonsulenternas och jobbcoachers upplevda handlingsutrymme

En aspekt som särskilt genomsyrar respondenternas svar är möjligheten att påverka hur arbete ska utföras i praktiken. Detta återspeglar det som Svensson et al. (2008) diskuterar kring handlingsutrymme och att gräsrotbyråkraten har en viss möjlighet att själv välja agerande. Att utrustas med en sådan form av handlingsutrymme i rollen som arbetskonsulent/jobbcoach är ytterst sett det som gör respondenterna till centrala aktörer i den organisatoriska kontexten (Zacka, 2017). Respondenterna uttrycker att deras chefer oftast har egna åsikter om arbetskonsulenternas/jobbcoachers förslag kring hur åtgärderna ska implementeras. Detta tyder på att det råder en hierarkisk och organisatorisk struktur, där chefer besitter makt och utgör högre instans. En annan sak som också kännetecknar respondenterna är, trots hierarkin är det inga respondenter som upplever att de blir kontrollerade i arbetet av cheferna. Samarbetet

39

mellan arbetskonsulenterna/jobbcoacherna och cheferna beskrivs som effektiva. Dessutom framhåller respondenter att deras förslag och åsikter alltid får gehör av högre instanser. Det tyder på att cheferna har tillit och förtroende för arbetskonsulenternas/jobbcoachernas förmågor att göra rättssäkra bedömningar, vilket kan relateras till Lipskys (2010) perspektiv om att gräsrotbyråkraters handlingsutrymme kan vara större än vad de själva är medvetna om i vissa situationer. Vidare beskriver Lipsky (2010) administration som en del av en organisatorisk aspekt som påverkar gräsrotbyråkraters handlingsutrymme och uppdrag. Då studiens respondenter upplever delaktighet vid bedömningar kring åtgärdernas implementering och arbetets utförande, belyses deras roll som gräsrotbyråkrater som möter klienter och som även arbetar administrativt.

7.3 Organisatoriska rutiner och dess påverkan på handlingsutrymmet

Resultatet visar att respondenternas arbete med aktivering av bidragstagare styrs av fasta organisatoriska rutiner. Respondenterna beskriver sina upplevelser av rutiner ur två olika perspektiv. Det ena perspektivet handlar om att se rådande rutiner som en nödvändig form av stöd som behövs för att uppnå verksamhetens uppfattade mål. Det andra perspektivet berör respondenternas upplevelse av rutinerna som kontrollerande, vilket avspeglas bland annat i hur rutinerna ger anvisningar om hur arbetet ska utföras. Rutinerna måste följas således blir möjligheten att avvika begränsade, därmed begränsat handlingsutrymme. Enligt Lipsky (2010) bör gräsrotsbyråkrater vara måna om, och försiktiga med att följa rutiner och riktlinjer eftersom dessa har direkt påverkan på handlingsutrymmet. Författaren hävdar att rutiner ibland kan vara såpass kontrollerande att handlingsutrymmet riskerar att försvinna eller reduceras om de inte följs. Dock belyser respondenterna i denna studie att det vid behov alltid finns marginaler i handlingsutrymme, även om rutinerna är fasta och nödvändiga. I vilken utsträckning arbetskonsulenter/jobbcoacher följer rutinerna är således avgörande för hur stort eller litet handlingsutrymme de får (Howe, 1991; Lipsky, 2010).

7.4 Resursers tillgänglighet: en viktig förutsättning för ett stort handlingsutrymme

Tillgängliga resursers tycks vara en av de mest avgörande faktorerna för hur arbetskonsulenters/jobbcoachers handlingsutrymme ser ut. Resultatet visar att respondenterna upplever att deras handlingsutrymme påverkas och begränsas rejält när befintliga resurser inte

40

räcker till. Detta kan relateras med Lipskys (2010) ståndpunkt om att gräsrotbyråkrater arbetar i organisationer med begränsade resurser och har därför begränsat handlingsutrymme.

Respondenterna beskriver tillgänglighet på åtgärder som en viktig förutsättning för att göra matchningar som leder till arbete. Det råder en förväntan på arbetskonsulenterna/jobbcoacher att effektivisera deras arbete utifrån tillgängliga resurser men vid brist på resurser blir matchningen utmanande. Detta synliggörs i empirin då respondenterna hävdar att de inte alltid kan matcha behoven med befintliga resurser. Således ställs de inför komplexa situationer i sitt dagliga arbete. Enligt Thorén (2008) och Lipsky (2010) agerar arbetskonsulenter/jobbcoacher genom att utveckla strategier för att klara av de komplexa arbetssituationer de ställs inför. En vanlig strategi som framkommer i empirin är, att erbjuda en och samma åtgärd upprepande gånger, trots kännedom om åtgärdens ineffektivitet att leda till ett arbete. Strategin visar hur arbetskonsulenter/jobbcoacher strävar efter att upprätthålla en byråkratisk identitet (Johansson, 2007). Vidare kan strategin kopplas till Salonen och Ulmestigs (2004) resultat om att individer oftast erbjuds åtgärder oavsett om de leder till arbete eller inte. Brist på resurser styr arbetskonsulenters/jobbcoachers arbete dessutom minskas deras handlingsutrymme. Vidare påverkas arbetet med aktivering negativt då klienters faktiska behov inte alltid blir tillgodosedda. Således blir målet med aktivering svårare att uppnå. Studien påvisar att respondenterna har stor handlingsfrihet i sitt arbete. Dock begränsas handlingsfriheten av ekonomiska förutsättning. Respondenterna uttrycker att det finns ett visst utrymme att gå utanför budget, men detta utrymme tenderar ofta att vara ganska litet. Den stora handlingsfriheten syns i Fatimas svar om stor handlingsfrihet vid många frågor, förutom vid frågor som har att göra med organisationens ekonomi och budget. Ekonomiska förutsättningar och kommuners kostnadseffektivitet upplevs vara avgörande faktorer för vilka insatser som är möjliga att erbjuda samt i vilken utsträckning de erbjuds. Kostnadseffektivitet verkar logiskt, men kommunens kostnader för återkommande klienter som genomgår flera olika behandlingar och aktiveringsåtgärder bör diskuteras. Ovanstående ligger i linje med Lipskys (2010) teori rörande hur ekonomi utgör en begränsning i gräsrotbyråkraters möjlighet att vidta vissa åtgärder, vilket minskar deras handlingsutrymme.

7.5 Politik samt regelverkens betydelse för handlingsutrymmet

Politiska prioriteringar är en annan faktor som påverkar respondenternas handlingsutrymme då arbetskonsulenternas/jobbcoachers behovsprövningar blir mer restriktiva. Detta medför konsekvenser för själva arbetet med aktivering då en målgrupp uteslutas på bekostnad av en

41

annan. Vid sådana situationer upplever arbetskonsulenternas/jobbcoachers maktlöshet då de fungerar som organisationens representanter som får sitt uppdrag av politiker. Eftersom deras arbete präglas av klientkontakt där de fördelar resurser som beslutats om på politisk nivå, blir de indirekt styrda av politikernas prioriteringar (Svensson et. al, 2008). Detta tyder på att förekomsten av kommunal autonomi och självstyre ger upphov till en förskjutning av aktiveringsarbete. Från att vara stödjande blir det kontrollerande. Resultatet belyser att lokala prioriteringar samt ekonomiska förutsättningar och resurser fungerar som en kedja som påverkar varandra inom aktiveringsarbetet samt påverkar arbetskonsulenters/jobbcoachers handlingsutrymme.

Samtliga respondenter upplever regler och riktlinjer som en avgörande faktor i arbetet med aktivering av bidragstagare. I enlighet med Johansson (2007) och Svensson et. al (2008) uppger respondenterna att lagar sätter ramarna för vad som är möjligt att göra i arbetet. Även om lagar och riktlinjer utgör en begränsning i respondenterna handlingsutrymme, upplever de lagar också som en möjlighet. Då lagar inte är skriven i detalj, finns utrymme för tolkningar (Panican

& Ulmestig, 2017; Wörlen, 2010). Respondenterna i studien utnyttjar denna möjlighet för att på olika sätt utöka sitt handlingsutrymme i beslutssituationer.

7.6 Utbildning och individuella förutsättningars påverkan på handlingsutrymmet

Merparten av respondenterna anser att utbildning är en bidragande faktor som ökar handlingsutrymme i aktiveringsarbetet men typ av utbildning anses inte spela roll. Dock betonas erfarenhet vara mest betydelsefull då handlingsutrymmet ökar i takt med erfarenhet.

Det stämmer överens med Lipsky (2010) som hävdar att gräsrotsbyråkrater använder sina erfarenheter för att utveckla egna strategier som underlättar arbetsutförandet och det leder till större handlingsutrymme. Ahmed hävdar att yrkeserfarenhet kan utnyttjas för att komma runt reglerna. Ur Ahmeds svar går det att få en uppfattning om att osäkerhet i början av karriären gör att oerfarna arbetskonsulenter/jobbcoacher inte vågar ”sticka ut”, utan väljer att strikt förhålla sig till regler och riktlinjer. Konsekvensen blir att de inte utnyttjar sitt handlingsutrymme i lika stor utsträckning som de mer erfarna arbetskonsulenter/jobbcoacher.

Lipsky (2010) nämner detta som en strategi gräsrotsbyråkrater använder vid begränsad handlingsfrihet. Strategin används som ett sätt att upprätthålla rollen som organisationsrepresentant (ibid.). Dock kan detta leda till rigida handläggningar av ärenden som

42

inte baseras på individuella bedömningar samt går emot lagstiftning som förespråkar att aktivering ska vara behovs- och individanpassad. Däremot ger olika erfarenheter bland arbetskonsulenter/jobbcoacher upphov till variationer i bedömningar, där liknande fall bedöms olika beroende på vem som bedömer (Lipsky, 2010; Stranz, 2007). Även detta kan tolkas negativt eftersom det går emot likabehandlingsprincipen.

Då samtliga respondenter i studien saknar utbildning inom socialt arbete, kan det ifrågasättas varför de tilldelas sådant stort handlingsutrymme. Meyer och Rowan (1977) menar att legitimitet, stabilitet, resurser och förbättrade överlevnadsutsikter skapas genom att anpassa arbetet efter rådande regler och myterna. Detta kan i relation till denna studie tolkas som att organisationerna strävar efter överlevnad genom att effektivera sitt arbete men också genom att inte anställa outbildade, utan utbildade personal även om dessa inte är socionomer. Det tyder på att organisationernas anpassning till myterna endast sker ytligt. Dworkin (1977) menar att professionella som saknar relevanta utbildning för det arbetet som utförs betraktas som professionella med svag profession. Således används sådana professionella oftast som redskap i organisationen. Stranz (2007) bekräftar detta och framhåller att organisationen då riskerar att betraktas som mindre professionell. Det stora handlingsutrymme som arbetskonsulenter/jobbcoacher i denna studie upplever var oväntad, följaktligen kan det bero på att de arbetar som administrativa redskap för att verkställa socialsekreterares beslut gällande aktiveringskrav som ställs på bidragstagare (Stranz, 2007).

7.7 Diskussion

Om vi nu ser tillbaka på Dworkins (1977) munk-metafor om ”donut” belyser metaforen att politiska, organisatoriska och individuella faktorer formar både hålet och själva donuten i sig.

Tillsammans utgör faktorerna det som upplevs som handlingsutrymme. Således kan handlingsutrymme inte existera utan faktorerna. Faktorerna varierar i form (tjocka eller tunna) och samverkar oftast med varandra. Dessutom har faktorerna olika betydelse för handlingsutrymme. Vissa skapar möjligheter för utökat handlingsutrymme, medan andra utgör begränsningar för handlingsutrymme. Vidare har några faktorer både positiva och negativa effekter på handlingsutrymme.

Studien påvisar att arbetskonsulenterna/jobbcoacherna tilldelas stort handlingsutrymme i sitt arbete. På organisationsnivå formas handlingsutrymmet av kollegialt stöd och resursers tillgänglighet, vilket överensstämmer med Wörlens (2010) och Lipsky (2010). Utifrån

43

Dworkins resonemang tyder detta på att kollegialt stöd och resurser ser ”tjocka” ut och därmed skapar stort handlingsutrymme. Vidare formas handlingsutrymme av rutiner då arbetskonsulenterna upplever dem som stödjande. Lipsky (2010) menar att professionella kan använda rutiner för vägledning vid förvirring. Dock utgör rutinerna begränsningar för arbetskonsulenter/jobbcoacher som inte vågar ”sticka ut för mycket”.

På politisk nivå formas handlingsutrymme av lagar (Evans & Harris, 2004). Lipsky (2010) och Evans (2011) menar att lagar ger utrymme för individuella tolkningar. Dock är lagar vara tvetydiga och motstridiga vilket begränsningar handlingsutrymmet. Begränsningarna speglas i hur lagar sätter ramar för de bedömningarna som görs, vilket försvårar möjligheten att utnyttja handlingsutrymmet på ett tillfredställandesätt (Angelin, Hjort & Salonen 2014; Wörlen 2010).

Utifrån Dworkins donut metafor ser lagar ser både ”tunna” och ”tjocka” ut och beroende på arbetskonsulenternas/jobbcoachers egna tolkningar. En annan begränsning på politisk nivå sker som resultat av politiska prioriteringar. Arbetskonsulenternas/jobbcoachernas verksamheter, får uppdrag genom politiska beslut som direkt påverkar budget, ekonomi och resurser. Således är arbetskonsulenternas/jobbcoachers möjligheter till beslutfattande mer eller mindre beroende av mindre beroende av politikernas beslut (Wörlen, 2010).

Denna studie belyser att handlingsutrymme utökas med hjälp av erfarenheter. Erfarenheter anses prägla arbetskonsulenternas/jobbcoachernas dagliga arbete, beslutsfattande och deras syn på handlingsutrymme. Dessutom bidrar arbetskonsulenternas/jobbcoachers erfarenheter till säkrare bedömningar vilket i sin tur främjar upplevelsen av handlingsutrymme. Slutsatsen ligger i linje med tidigare forskning och teori som framhåller att professionellas, erfarenheter är av betydelse för hur handlingsutrymme används (Stranz, 2007; Lipsky, 2010). Däremot visar studien att ålder inte är signifikant och bidrar inte till utökat handlingsutrymme vilket står i motstridighet till Stranz (2007).

7.8 Metoddiskussion

Denna studie utgick från kvalitativ metod. En fördel med den valda metoden är att den bidragit till att svara på studiens frågeställningar på ett tillfredställande sätt. En nackdel är dock storleken på studiens urval som gör att resultatet inte går att generalisera. Det hade varit gynnsamt med att komplettera med en uppföljande enkätundersökning med frågor som formulerats utifrån de svar som framkommit av intervjuerna. Ett annat alternativ hade varit att genomföra flera intervjuer med större urval där respondenter med socionomutbildning jämförs

44

med respondenter utan socionomutbildning för att studera likheter och olikheter i svaren.

Respondenterna i denna studie hade en relativt positiv inställning till deras verksamheter.

Dessutom uppgav de någorlunda lika svar och det saknades motsägelsefulla och kritiska åsikter mot verksamheterna och dess organisering. Till fördel för studiens val av metod kan likartade svar innebära ökad sannolikhet att få liknande resultat om studien genomföras med större urval.

7.9 Förslag till fortsatt forskning

Denna studie att arbetskonsulenter/jobbcoacher har stort handlingsutrymme i arbetet med aktivering, även om dessa yrkesgrupper saknar socionomutbildning. Det stora handlingsutrymmet som resultat kan vidare bero på att de undersökta kommunerna har relativt bra förutsättningar vad gäller ekonomi och resurser. Framtida forskningskulle kunna jämföra arbetet på kommuner med olika ekonomiska förutsättningar samt studera hur skillnaderna upplevs och vilka strategier arbetskonsulenter/jobbcoacher utvecklar. Att studera eventuella strategier som arbetskonsulenter/jobbcoacher använder sig av för att navigera i dessa olika sammanhang kan ge relevant kunskap för att vidareutveckla teorier om socialarbetare som moraliska aktörer inom gräsrotsbyråkratins organisatoriska fält.

45