Under den ekonomiska krisen som skedde i början av 1990-talet hamnade västvärlden i en lågkonjunktur. Lågkonjunkturen påverkade det svenska välfärdssystemet på ett genomgripande sätt, utgifterna för ekonomiska transfereringar ökade medan skatteinkomsterna minskade.
Perioden präglades av hög arbetslöshet och allt fler människor blev beroende av socialbidrag.
Till följd av detta, fördubblades socialbidragskostnaderna, hög tryck sattes på kommunernas ekonomi vilket ledde i sin tur, till diskussioner om hur problemet skulle åtgärdas (Johansson &
Møller, 2009; Salonen & Ulmestig, 2004). För att inkludera personer på arbetsmarknaden samt undvika ett långvarigt bidragstagande tillämpades bland annat aktiveringspolitik.
Aktiveringspolitiken underlättade för att kunna ställa krav på arbetslösa bidragstagare att söka arbete eller delta i kompetenshöjande verksamhet (Junestav, 2007; Milton 2006; Thorén, 2012).
Aktivering beskriver de politiska åtgärder som inriktas på arbetslösa bidragstagare. Socialt arbete används som en gren eller som ett paraply för socialt yrken snarare än som ett specifikt yrke. Således är aktiveringsarbete är en del av ’socialt arbete’ som utförs inom människobehandlande organisationer som exempelvis socialtjänsten (van Berkel & Knies, 2018).
Aktiveringsarbete innebär att stötta, vägleda och administrera aktiveringsåtgärder genom att fatta beslut kring vilka insatser som ska beviljas klienter utifrån deras behov. Arbetet styrs till stor del av lagstiftningar och är starkt beroende av ekonomiska förutsättning, politiska beslut och ett flertal kontextuella villkor (Johansson, 2007; Svensson Johansson & Laanemets, 2008).
Detta innebär att professionella som verkar inom ramarna för dessa specifika organisatoriska miljöer utför ett arbete som till stor del är reglerat. Att arbeta inom en verksamhet vars yttersta syfte är att hjälpa människor som lever i utsatthet och misär, och som samtidigt styrs av villkor som delvis begränsar den professionella, kan ibland ge upphov till både inre konflikter och rent missnöje (Svensson et. al., 2008). Professionellas arbete kretsar kring att bevaka medborgarnas rättigheter, vägleda och erbjuda ett antal olika välfärdstjänster, dessutom ingår det i deras arbetsuppgift att sammanbinda klientens behov med organisationens uppdrag (ibid.). Detta innebär att professionella på ett grundläggande plan är en slags ”dörrvakt” till välfärdsstatens gemensamma resurser (Zacka, 2017).
För att kunna utföra detta arbete på ett så effektivt sätt som möjligt behövs ett visst mått av handlingsfrihet i att fatta självständiga beslut. Handlingsutrymme är den möjlighet som lagstiftning, organisatoriska ramar och organisationens ekonomiska förutsättningar ger
6
professionella att välja sitt agerande (Svensson et. al., 2008). Graden av handlingsutrymme varierar mellan professionella och detta påverkas av bland annat utbildning (Stranz, 2007). De flesta professionella inom aktiveringsarbete saknar relevant kompetens vad gäller utbildning (socionomutbildning). Dessutom utförs en betydlig del av aktiveringsarbete av en ”ny profession” som består av andra yrkesgrupper med annan professionell bakgrund, exempelvis arbetskonsulenter, jobbcoacher och arbetsterapeuter (Panican & Ulmestig, 2017; van Berkel &
Knies, 2018). De ovannämnda yrkesgrupperna utför aktiveringsarbete genom att motivera samt stötta arbetslösa bidragstagare vid arbetssökandet. Stödet som erbjuds kan exempelvis komma i form av hjälp vid skrivandet av personliga brev, när personen ifråga behöver skriva ett CV eller uppta kontakt med olika potentiella arbetsgivare. Titeln ”coach” är en oskyddad titel som i många fall, saknar krav på kvalifikation och kan appliceras på ett flertal olika yrkesverksamma personer. Med tanke på avsaknaden av relevant utbildning bland den nya professionen inom aktivering, bör deras professionalitet ifrågasättas.
Socialt arbetet omgärdas av lagstiftning dock saknar lagstiftning tydlig beskrivning på hur arbetet ska organiseras, ansvaret ligger på kommuner att själva planera utifrån sina lokala villkor och förutsättningar. Det leder således till lokala prioriteringar, lokala variationer i professionellas bedömningar, m.m. (Socialstyrelsen, 2003; Stranz, 2007). Inom aktiveringsarbete kan bristande lagstiftning ge upphov till förvirring kring vad aktiveringsåtgärder ska innehålla (Parsland & Ulmestig, 2020). Krav ställs därför på professionella att göra tolkning av lagstiftning utifrån sin kunskap och erfarenhet, dock begränsas den professionellas handlingsfrihet av styrdokument (Svensson et. al., 2008). Lokala variationer har inverkan på professionellas handlingsutrymme på olika nivåer. På politisk nivå kan lokalpolitiska prioriteringar och otydliga regelverk utgöra begränsning i handlingsutrymme. På organisationsnivå kan utbud av aktiveringsåtgärder, specialiseringsgrad i form av arbetsmarknadsenhet innebära antingen stort eller litet handlingsutrymme beroende på hur detta ser ut i organisationen. På individnivå kan yrkeserfarenhet, ålder och utbildning vara faktorer som påverkar professionellas handlingsutrymme (Bergmark & Lundström, 2008;
Hyden, 1996; Stranz, 2007).
Med utgångspunkt i ovanstående resonemang om hur arbetskonsulenterna och jobbcoacher saknar relevant utbildning för det arbetet de utför, är det angeläget att undersöka hur deras handlingsutrymme ser ut vid implementering av aktiveringsåtgärder samt hur det påverkas av några specifika faktorer. Målsättningen är att belysa arbetskonsulenternas och jobbcoachers syn
7
på arbetet med att hjälpa arbetslösa bidragstagare att komma ur bidragstagandet genom arbete eller utbildning. De specifika faktorerna som undersöks i denna studie kommer att ge insikt i de villkor som präglar arbetskonsulenters och jobbcoachers yrkesutövande samt ge ökad förståelse för deras upplevelser av den kontext inom vilken de verkar.
1.1 Syfte
Det övergripande syftet med denna studie är att undersöka arbetskonsulenters och jobbcoachers handlingsutrymme i arbetet med aktivering av arbetslösa bidragstagare. Avsikten är närmare bestämt att undersöka de faktorer som påverkar detta handlingsutrymme i det operativa arbetet med aktivering.
1.2 Frågeställningar
1. Hur ser arbetskonsulenternas/jobbcoachers handlingsmöjligheter ut och hur påverkas detta av organisatoriska faktorer?
2. Hur påverkas arbetskonsulenters/jobbcoachers handlingsutrymme av lokalpolitiska faktorer?
3. Vilken betydelse har olika individuella faktorer på handlingsutrymmet?
1.3 Relevans för det sociala arbetet
Avsaknaden av kunskap bland yrkesgrupper som arbetar med aktivering innebär en risk att yrken får sämre status, då antagandet att arbetet de utför inte grundar sig i vetenskap vilket i sin tur kan ge sämre resultat i arbetet. Det är därför av stor relevans för socialt arbete att bedriva forskning kring yrkesgruppens handlingsutrymme. Anledningen till det är att dessa professioner har ett viktigt uppdrag då de arbetar med människor som lever på socialbidrag för att hjälpa dem att komma till självförsörjning vilket är ett de socialpolitiska målen.
1.4 Avgränsningar
Denna studie avser att undersöka implementeringen av aktiveringspolitik genom att fokusera på arbetskonsulenters/jobbcoachers handlingsutrymme i relation till arbetslösa bidragstagare i två kommuner i Stockholms län. Studien tar särskilt fast på arbetskonsulenters/jobbcoachers respektive handlingsutrymme i kommunerna, däremot kommer ingen direkt jämförelse att genomföras. Detta kan visserligen ses som en begränsning, men det öppnar samtidigt upp för en möjlig framtida komparativ studie där likheter och skillnader kan belysas. I denna studie är det i första hand intervjupersonernas samlade erfarenheter som kommer att bedömas och
8
analyseras, vilket i sig kan bidra till en bredare förståelse av det sociala arbetet inom detta område.
1.5 Disposition
Uppsatsen omfattar totalt sju avsnitt. Första avsnittet innehåller inledning, syfte och frågeställningar, relevans för det sociala arbetet samt avgränsningar. Andra avsnittet innehåller en bakgrundsbeskrivning av begreppen aktivering och handlingsutrymme. Vidare omfattar tredje avsnitt studiens forskningsöversikt. Uppsatsens fjärde avsnitt innehåller studiens teoretiska utgångspunkter. I det femte avsnittet diskuteras studiens metodologiska ställningstagande. Därefter presenteras studiens resultat som sedan följs av en analys i förhållande till forskningsöversikten och de valda teoretiska utgångspunkterna. Avslutningsvis följer en diskussion av resultatet följt av en metoddiskussion och förslag till fortsatt forskning.
9