8.1 Analys Räntedifferens
Bolånetagare väljer i högre grad bunden ränta när den är billigare än den rörliga räntan, vilket är det förväntade resultatet. Resultatet visar också att en mix av räntan ökar när spridningen ökar i form av att det bundna lånet blir dyrare, samtidigt som andelen bundna lån inte förändras.
Diaz et al. (2009) påvisar samma sak i deras studie. En hypotes är att bolånetagarnas tro på framtiden då är högre räntor, där av påverkas bindningsbeslutet i form av att bolånetagarna vill försäkra en viss del av lånet mot stigande räntor. Campbell och Cocco (2003) testar relationen mellan antal bundna lån och spridningen mellan 10 års bunden ränta och 1 års bunden ränta men hittar ingen effekt. Det är dock svårt att dra slutsatser mot de amerikanska studierna i detta fall eftersom deras lånesystem inte ser ut som de svenska.
Det är förvånande att det inte sker en större ökning av andelen bolånetagare som väljer den bundna räntan när 2års bunden ränta är så pass mycket billigare som 0,5 procentenheter. Detta talar mot att den förväntade nyttoteorin fungerar och att bolånetagarna faktiskt agerar rationellt, eftersom både en riskavert och riskneutral person skulle välja den säkra och billigare räntan redan när spridningen mellan räntorna är 0. Det skulle kunna tyda på att låntagare har en övertro på sin förmåga att kunna förutse ränteutvecklingen och därav vill tjäna ytterligare lite mer om den bundna räntan sänks ytterligare.
Vidare visar diagram 1 att ett närmande av spridningen mellan den bundna och rörliga räntan ger en ökad effekt av bundna lån, oavsett vilken nivå räntedifferensen låg på i perioden före.
Detta stämmer överens med prospektteorin som antar att människor värderar historiska händelsers värde avtagande med tiden.
Inkomst
Ekvation 1 har en avtagande oddskvot ju högre inkomsten. Lutningen på de signifikanta värdena i ekvation 2:s oddskvot är också avtagande med en ökad inkomst. Detta innebär att bolånetagarna väljer rörlig ränta framför både mix och fast ränta när inkomsten stiger, vilket vidare gör gällande att högre inkomst leder till en minskning av riskaversion.
Tidigare forskning är i linje med resultatet i denna studie (Campbell och Cocco 2003), och följer också de antaganden som kan göras utifrån neoklassiskt ekonomiska teorier. Och förklaras genom att ett hushåll med en lägre ekonomisk förmögenhet är utsatta för en högre ränterisk i form av att en förlorad krona kostar mer för en individ med låg lön i jämförelse mot en med hög lön. Vidare väljer då fler personer att försäkra sig mot den risken (Essene och Aspar 2007).
Ålder
Att många intervall av ålder inte har ett signifikant värde för innebär inte att ålder inte har en effekt utan att det inte finns någon relativ skillnad mellan referensvärdet och betavärdet.
Tidigare studier har dock funnit att ökande ålder ger en minskning i riskaversion (Bacon &
Moffatt 2012). Det har denna studie svårt att påstå. Där emot finns det en effekt hos låntagare i intervall 0–24 och 25–35, där de intervallen visar att unga låntagare har en högre riskaversion (diagram 6). Vidare skulle man med hjälp av denna data påstå att en ökad ålder ger en avtagande minskning i riskaversion.
Belåningsgrad
Andelen bolånetagare som binder räntan ökar med en högre belåningsgrad, för bunden ränta är ökningen som störst mellan de två högsta intervallen. Där med konstaterats att en ökande belåningsgrad ökar riskaversion hos bolånetagare. Likvärdigt resultat visas i alla tidigare studier. Att riskaversion ökar med en stigande belåningsgrad är i linje med neoklassisk ekonomisk teori eftersom en lägre belåningsgrad är samma sak som ett högre förmögenhet och riskaversion minskar med ett ökande förmögenhet.
En intressant iakttagelse är att belåningsgraden för mix av ränta mot rörlig ränta börjar ökar relativt referensvärdet när belåningsgraden går över 50 %. Samma sak gäller bunden ränta mot rörlig ränta när belåningsgraden gör över 70 %. De svenska amorteringskraven ligger 50 % respektive 70 %. Detta skulle kunna innebära att när bolånetagarna tvingas betala ytterligare 1
% i amortering, minskar hushållets likviditet, vilket bidrar till att det blir mer kostsamt för hushållet i relation till inkomsten/likviditeten om räntan skulle öka.
Skuldkvot
Resultatet av regressionen för ekvation 1 konstaterar att sannolikheten att en bolånetagare väljer att binda räntan avtar med en högre skuldkvot. För ekvation 2 ökar sannolikheten att välja en mix av ränta till de två sista intervallen, då den avta. En ökad skuldkvot innebär en lägre förmögenhet och en ökad risk att inte klara av att betala räntan om den ökar. Detta innebär att riskaversion minskar med en ökande skuldkvot, vilket går emot mönstret för både belåningsgrad och inkomst, där med också neoklassisk ekonomisk teori.
Diagram 6 konstaterar att skuldkvotsintervallet 550+ är det intervall som har lägst bundna lån i varje belåningsgradsintervall. Detta innebär att bolånetagarna som är i intervall 551+ är de som är minst riskavert. Bacon och Moffatt (2012) menar att det inte är en slump att det är just den gruppen och förklarar det med att de som är risksökare i deras lånebeteende också är risksökare när det kommer till valet mellan rörlig och bunden ränta.
Fler än en låntagare
Resultatet av ”fler än en låntagare” indikerar att när det är två låntagare ökar sannolikheten både att binda lånen och välja en mix av lånen. Resultatet överensstämmer inte med tidigare forskning (Hullgren 2010) för svenska hushåll där motsatt effekt uppdagades och ytterligare forskning om denna variabel har inte uppdagats i min research.
Mitt resultat är svårt att förklara då det går emot resultatet för den ökande inkomsten. En hypotes till varför detta resultat uppkommer kan vara att kostnaden av att binda lånen halveras när det är två personer i hushållet. Det skulle kunna förklaras som att marginalnyttan för en person att binda lånet är hälften så stor som den är för två personer, förutsatt att de har samma riskpreferenser.
Objektkategori
Oddskvoten för ekvation 2 har ett värde på 1 vilket innebär att det existerar ett relativt 1:1 förhållande mellan villa och brf och valet mellan mix och rörlig ränta. När det gäller ekvation 1 är bolånetagare som bor i en lägenhet är mindre benägna att binda sina lån. Detta går i linje med övriga resultat och tidigare studier.
Campbell och Cocco (2003) pekar på att de hushåll som har en större sannolikhet att flytta inom en överskådlig period, gynnas av att en rörlig ränta. Dels på grund av att en rörlig ränta oftast är billigare och risken med en höjd ränta är mindre om lånet snart ska lösas, dels för att det kostar att lösa ett bundet lån i förtid.
Covid-19
Resultatet visar att Covid-19 och det ekonomiska klimatet har inneburit att låntagarna har blivit mindre riskaverta. Tidigare forskning konstaterar att människor tenderar till att bli mer riskavert under oroliga tider men denna variabel visar på motsatsen. Diagram 1 under
tidsperioden januari, 2020, till augusti, 2020, visar att räntedifferensen mellan rörlig och bunden (2år) är 0 och andels förändringen mellan låntagarnas räntetal är näst intill konstant under samma tidsperiod. Eftersom räntedifferensen är 0 är resultatets äkthet också stor.
8.2 Diskussion
Den neoklassiska ekonomins sätt att se på nyttomaximering och rationalitet bygger bland annat på transparanta priser och lättillgänglig information. När det kommer till ränta är fallet inte lika enkelt eftersom det finns en informationsasymmetri mellan banker och låntagare när det gäller de faktiska priserna hos banken. Den bundna och rörliga räntan baseras dessutom inte, helt, på samma variabler. Det gör att en genomsnittlig bolånetagare kan ha svårt att förstå alla parametrar som påverkar räntan och hur räntan förändras när det sker förändringar i det ekonomiska klimatet. Detta följer Herbert Simons teorier om begränsad rationalitet vilket också bekräftas i resultatet av denna studie. Essene och Apgar (2007) bekräftar många av Simons slutsatser i deras studie om hur beteendet på bolånemarknaden, där de menar att räntans prissättning, kostnadsvariation mellan olika räntebindningstider och en otydlig transparens om det faktiska genomsnittliga räntepriset på marknaden, gör att räntevalet har multipla tids- och kostnadsdimensioner. Individer har därmed svårt att förstå den faktiska risken över tid och forskning visar att den är så pass komplex att till och med de ekonomiskt insatta låntagarna har svårt att fatta ett effektivt beslut. Forskning visar också att låntagare sällan är i situationen att förändra räntan och, när de väl är det, är det i ofta i samband med en stor förändring i livet, exempelvis en bostadsflytt, vilket gör det än mer komplext (Campbell 2013). Eftersom räntan är komplex går låntagare ofta in i processen att välja ränta utan tydliga preferenser över vilken
typ av ränta de vill ha och kan därför påverkas av inramningseffekter och den specifika information de tilldelas (Essene och Apgar 2007).
Trots att det finns flera aspekter som påverkar bolånetagare i sitt val av ränta kan vi sammanfattningsvis förklara det som att bolånetagarna ställs inför risker som både är svåra att förstå och undvika. Olika hushåll har givetvis olika uppfattningar om den aktuella och framtida situationen på den finansiella marknaden och måste utifrån dessa uppfattningar välja exponera mot riskerna.
Denna studie bekräftar att faktorerna belåningsgrad och inkomst följer den klassiska teorin och den förväntade nyttofunktionen. Att en ökad skuldkvot har en sådan hög påverkan för ett ökat risktagande hos bolånetagare kan ses som oroväckande, det finns många av de bolånetagare med högst skuldkvot och belåningsgrad som förmodligen kan ha svårt att klara en ränteökning på 2 procentenheter. Räntedifferensen tycks ha en hög påverkan på hur bolånetagarna binder räntan vilket inte känns så konstigt. Det är dock intressant att det inte är fler som binder när ränteskillnaden är 0 och lägre. Min hypotes är att det i allmänhet sägs att ”den rörliga räntan är billigast i längden” vilket påverkar bolånetagarna. Det ska dock sägas att det under tidperioden januari 2016 till februari, 2021, har både den bundna och rörliga räntan varit relativt låg. Vilket innebär att bankerna har svårt att sänka räntan ytterligare och risken för att räntan höjs borde vara större än chansen att den sjunker. Bolånetagarna borde där av se en fördel i att binda räntan en längre tid. Resultatet konstaterar att effekten av Covid-19 är ett ökat risktagande vilket jag inte kan förklara på något annat sätt än att nyhetsflöden om att ”räntan inte kan höjas” och där med att bolånetagarnas framtidstro är att räntan kommer sjukna eller ligga stabil. Detta är dock min egen teori och bygger inte på forskning.