I detta avsnitt redovisas analysen av resultatet som framkommer i tidigare avsnitt. Inledningsvis presenteras analysen av barnets bästa som bygger på resultatets avsnitt 7.1 och 7.3, som innefattar beaktandet av barnets bästa samt inkorporeringens inverkan på beslutsmotivering av barnets bästa som utgår från Schiratzkis (2005) rättsvetenskapliga teori. Avslutningsvis analyseras resultatets avsnitt 7.2 som innefattar barnets delaktighet som utgår från Dahlstrands (2004) delaktighetsmodell.
8.1 Barnets bästa
Vid närmare analys av det resultat som framkommit av de 10 domar som inhämtas från 2017, visar det att 2 av domarna bedömts innehålla ett konstaterande av beaktandet av barnets bästa och 1 dom bedömdes helt sakna ett beaktande av barnets bästa. Resterande 7 domar från 2017 bedömdes ha beaktat barnets bästa i både begränsade och omfattande utformning i beslutsmotiveringar. I jämförelse med de 11 domar som inhämtas från 2020, där enbart 1 av 11 domar bedömdes innehålla ett konstaterande av beaktandet av barnets bästa. Resterande 10 domar från 2020 bedömdes ha begränsade och omfattande beslutsmotiveringar avseende beaktandet av barnets bästa.
I de domar som bedömts ha en omfattande motivering från 2020 kan det i olika omfattning utläsas hur domstolen fört resonemang som kan liknas med barnkonsekvensanalys om vad barnets bästa är. Domarnas utformning av motivering byggs upp av en mer generell laghänvisning av vad som anses enligt lag vara barnets bästa, som sedan övergår i en motivering som är applicerbar på det enskilda barnets levnadssituation och barnets bästa.
Avvägningar görs mellan den generella bedömningen och den individuella bedömningen, där ett barnperspektiv tydligare kan utläsas (Schiratzki, 2019).
De domar som har bedömts ha ett omfattade beaktande av barnets bästa framgår det tydligt utifrån Schiratzkis rättsvetenskapliga teori att barnets
bästa fått ett utrymme i beslutsmotiveringarna som specifikt hänvisar till det enskilda barnets levnadssituation och behov utifrån en helhetsbedömning.
Detta innebär att det finns både hänvisning till det generella som bedömts vara barnets bästa utifrån lagtext, men även en individuell bedömning av de särskilda fallet av vad barnets bästa är utifrån det material som presenterats under den rättsliga processen. Resterande domar uppfyller därmed inte fullt ut de kriterierna som Schiratzki (2005) beskriver i sin rättsvetenskapliga teori angående att barnets bästa ska tillämpas individuellt utifrån ett barnperspektiv, samt att tolkning angående vad som anses vara barnets bästa ska ha ett öppet koncept där bedömning baseras på det enskilda fallet som ska utgå från en helhetsbedömning av barnet levnadssituation.
I domars beslutsmotiveringar från 2017 kan det utläsas ett domar i större utsträckning baseras utifrån ett objektivt perspektiv, vilket Schiratzki (2019) förklara som bedömningar som utgår från vetenskapligt framtagande av definition av barnets bästa samt utifrån yrkesverksamma professioners erfarenhet av vad som anses vara till barnets bästa. Efter inkorporering, 2020, bedöms domarna ha ett mer subjektivt förhållningssätt där det enskilda barnet i större omfattning ges möjligheten till att få vara del av dennes bedömning av vad som anses vara det enskilda barnets bästa i den aktuella situationen. Likväl finns det ett stort antal domar från 2020 som utgår från ett objektivt synsätt, men vävs samman med det subjektiva. Detta tolkas som en förbättring utifrån Schiratzkis (2005) rättsvetenskapliga teori, då barnets ställning i rättsliga processer stärks utifrån ett barnperspektiv. Dock framhåller Baier m. fl. (2018) att lagändringar inte automatiskt leder till en omedelbar förändring, då även andra faktorer så som strukturella normförändringar, resurser, kunskap och forskning påverkar effekten av rättsliga implementeringar. Det kan komma att behöva krävas mer tid tills en tydligare inverkan av barnkonventionens implementering som helhet i svensk lag får det önskvärda resultatet som lagändringen syftade till. I domar från 2020 utläses det att två av domarna direkt åberopar barnkonventionens artikel 3 som grund för beslutsmotiveringen, vilket inte framkommer någon gång under domarna från 2017. Övriga domar åberopar Föräldrabalken tillsammans med barnets bästa, förutom en dom från 2017 som helt saknar lagstöd och tydlig motivering.
Avslutningsvis konstateras det att det empiriska material som studien bygger på, kan påvisa en procentuell ökning av beaktandet av barnets bästa i beslutsmotiveringar i ärenden gällande vårdnad, umgänge och boende samt att inkorporeringen av barnkonventionen i sin helhet i svensk lag haft en viss effekt på domstolens beslutsmotiveringar i beaktandet av barnets bästa. Utifrån begränsningen av urvalets storlek är det dock inte möjligt att applicera resultatet som en generell sanning, utan endast påvisa en del av inkorporeringens inverkan utifrån studiens storlek.
8.2 Barnets delaktighet
Vid analys av resultatets förekomst av barnets delaktighet i de 10 domar som inhämtats 2017, visar det att 6 av domarna helt saknar barnets delaktighet. 1 av domarna bedömdes endast ha inhämtat barnets delaktighet, däremot hade barnets vilja ingen påverkan på den slutgiltiga bedömningen. Resterande 3 domar bedömdes inhämta barnets delaktighet med antingen en låg eller hög prioritet utifrån bedömningsmatrisen, samt gett barnets röst någon form av beaktande i domstolens bedömning. I jämförelse med de 11 domarna som inhämtats från 2020, går det att konstatera att 4 domar bedömdes helt sakna barnets delaktighet, och 1 dom endast inhämtat information från barnets som sedan bortsetts från i bedömningen. I resterande 6 domar, bedömdes 4 domar ta hänsyn till barnets delaktighet med låg prioritet där barnets vilja beaktades i viss mån. 2 domar bedömdes prioritera barnets delaktighet som hög och barnets röst hade en betydande roll i bedömningen av den slutgiltiga domens utfall.
Dahlstrand (2004) framhåller i sin modell att delaktighet innebär mer än att tillåta barnet att komma till tals, hon lyfter att en viktig del är att ge barnet information om den rättsliga processen samt barnets roll i processen. I domarna framgår det inte huruvida barnet delgivits någon information om processen, därför går det inte att göra en bedömning utifrån det avseendet.
Vilket gör att resultaten inte tar någon hänsyn till vilken information som barnet fått ta del av samt barnets förståelse av innebörden av deltagande, utan endast om barnets vilja har inhämtats och vilken vikts som läggs vid barnets åsikt.
I de 6 domar från 2017 samt 4 domarna från 2020 som inte framgår ha inhämtat barnets delaktighet och därmed inte gett barnet någon form av inflytande uppfyller inte kriterierna för delaktighet enligt Dahlstrand. De påminner närmast om de lägsta stegen på Harts delaktighetstrappa som syftar till att beskriva icke-deltagande. Domarna kan därför inte anses uppnå målen med artikel 12 i barnkonventionen.
Två av rollerna på Dahlstrands delaktighetsmodell benämns som informant och medaktör, vilket innebär att barnet får ett visst inflytande respektive uppnår medbestämmande (Dahlstrand, 2004). Dessa steg kan liknas vid vad som benämns i bedömningsmatrisen som inhämtad och barnets delaktighet får låg prioritet. Barnen i dessa domar har en stor variation kring ålder och andra omständigheter som getts större prioritet än barnets egen vilja.
Dahlstrand och Hart framför olika meningar om barnet kan och bör uppnå självbestämmande. Hart menar att barn aldrig kan och ska uppnå självbestämmande, det eftersom vuxna är en viktig del i beslutsprocessen.
Även Dahlstrand ifrågasätter lämpligheten i att barn ska göras helt självbestämmande i frågor som rör barnet, däremot menar hon att barn i vissa processer uppnår självbestämmande som konsekvens av vuxna som frångår sitt ansvar (Dahlstrand, 2004). I 1 dom från 2017, respektive 2 domar från 2020 bedömdes barnets delaktighet få hög prioritet, vilken kan liknas vid Dahlstrands högsta roll, Aktör, där barnet uppnår ett visst mått av självbestämmande. Det är svårt utifrån domarnas begränsade innehåll att avgöra i vilken grad barnen uppnått självbestämmande, däremot går det att konstatera att de uppnått en högre grad av självbestämmande i jämförelse med övriga domar. I dessa domar får barnen möjlighet att själva, eller via ställföreträdare uttrycka vad de anser är i deras bästa intresse och det är tydligt att domstolen beaktar detta i beslutsmotiveringen. I domar där barnets delaktighet bedömdes ha en hög prioritet var minst ett av barnen som berördes av beslutet över 12 år, vilket kan vara en bidragande faktor till att barnen tilläts större utrymme i beslutsprocessen. Ålder ska inte vara ensam faktor till att avgöra när barnet uppnått en tillräcklig mognad för att göras delaktiga i beslut, men det går inte att frångå det faktum att ökad ålder tenderar att leda till en högre mognadsgrad. Däremot är det svårt att bedöma vilka kriterier som avgör när ett barn är tillräckligt mogen för deltagande
eftersom det inte utförligt redovisas i domarna, och andra barn som uppnått samma ålder inte fått samma möjlighet till delaktighet.
Citatet nedan är ett exempel där det varit svårt att bedöma i vilken utsträckning barnets haft möjlighet att vara delaktig i den rättsliga processen. Dahlstrand (2004) går in på att barnets ålder och mognad kan komma att påverka i vilken utsträckning barnet ges möjlighet att uttrycka sin vilja i en rättslig process. Däremot ska det inte vara ett hinder, utan det är domstolens uppgift att utifrån barnets nivå inhämta information som är betydande för bedömning av det slutgiltiga beslutet. I citatet nedan framkommer det att barnet inte kommit till tals, å andra sidan har domstolen gjort bedömningen att det inte vore i enlighet med barnets bästa att inhämta information från barnet i detta fall. Citatet är bedömt som inhämtat av den anledning att domstolen tagit ställning och motiverat skäl till varför det inte varit lämpligt att inhämta information från barnet, detta i enlighet med bedömningsmatrisen som beskriver inhämtat som delaktighet eller icke delaktighet är inhämtad och noterad i domstolens bedömning. Detta till skillnad från andra domar där det inte motiverats eller förklarats varför barnet ej varit delaktig, som av den anledningen bedömts som att delaktighet ej framgår.
”(...) Utredarna har även angett att det finns en risk att barn far illa i att behöva ta ställning i frågor gällande till exempel var de ska bo, att det kan skapa ångest, skuldkänslor och vetskapen om att hur de än väljer så sviker de någon samt om de väljer den ena föräldern så väljer de samtidigt bort den andra vilket kan leda till förebråelser och anklagelser. Tingsrätten bedömer, med hänsyn till Xs ålder och vad som anförts i snabbupplysningarna och då inget framkommit som innebär att det finns särskild anledning att genom utredning ta reda på Xs uppfattning, att det inte är lämpligt att försöka få fram en inställning hos X då han inte är gammal nog och mogen nog att ha en egen uppfattning i saken.” 2020-D
Avslutningsvis konstateras det att det empiriska material som studien bygger på, kan påvisas en viss procentuell ökning av barnets delaktighet i den rättsliga processen i ärenden gällande vårdnad, umgänge och boende innan och efter inkorporeringen av barnkonventionen i sin helhet i svensk
lag. Utifrån begränsningen av urvalets storlek är det dock inte möjligt att applicera resultatet som en generell sanning, utan endast påvisa en del av inkorporeringens inverkan utifrån studiens storlek.