I kommande kapitel analyseras enkätundersökningens resultat i förhållande till forskningsfrågan såväl som tidigare forskning i området. Strukturen av kapitlet är utformat på samma sätt som föregående kapitel, vilket innebär att den följer frågeformulärets kategoriska indelningar. Förhoppningen är att identifiera likheter och skillnader mellan vårt resultat och den teori som prövats i vår studie. Återigen kan nämnas att teorikapitlet utgår från funktionsnedsättning som samlingsbegrepp medan vår studie endast riktar sig till rörelsenedsättningar.
6.1 Resvanor
I den del av enkätundersökningen vars syfte är att kartlägga respondenternas resvanor inom Sverige framkommer bland annat att en övervägande del av respondenterna uppskattar att de reser mellan 1-4 gånger per år. Det följs av de som reser 5-10 gånger per år eller mer. Van Horn (2002; se Domínguez, Fraiz & Alén, 2013) menar att allt fler personer med funktionsnedsättning reser i och med ökad fysisk och ekonomisk möjlighet. Då vårt resultat visar ett relativt frekvent resmönster kan denna teori anses stämma. Yau, McKercher & Packer (2004) menar dock att resor är en fritidsaktivitet som i många fall måste åsidosättas av personer med funktionsnedsättningar och att olika begränsningar inom tillgängligheten dessutom minskar reslusten och resulterar i ett minskat resedeltagande. Då studiens resultat visar att majoriteten av respondenterna reser 1-4 gånger per år, finner vi därför vissa skillnader mellan tidigare forskning och vår enkätundersökning.
Enligt Crompton (1979) motiveras människor av olika push- och pullfaktorer som i sin tur påverkar deras val av resa. Pushfaktorer framställs som de faktorer som gör att en individ vill resa, och pullfaktorer till att en individ dras till ett visst resmål (Holloway & Humphreys, 2016; Goossens, 2000; Crompton, 1979). Av enkätundersökningens resultat framgår det att de flesta respondenter reser för att
träffa vänner eller familj, följt av de som anser att upptäcka nya städer och platser är den främsta motivationen. Den tredje vanligaste reseanledningen uppges vara återhämtning och avkoppling. Med det sagt identifierades tydliga samband mellan teori och vår empiriska undersökning. Detta då Crompton (1979) exemplifierar slappna av samt förbättra sina relationer som två av flera pushfaktorer och Crompton (1979) identifierade nya erfarenheter samt ny kunskap, som två pullfaktorer. Även Holloway & Humphreys (2016) pullfaktorer stämmer överens med respondenternas svar då anledningar som att delta i evenemang samt besöka museer och sevärdheter uppges som reseanledningar för ett flertal av respondenterna. Ovanstående teori syftar till personer i allmänhet och inte specifikt till människor med en rörelsenedsättning. Därmed påvisar vårt resultat att det i enlighet med Ray & Ryder (2003), Small, Darcy & Packer (2012) och Yau, McKercher & Packer (2004), finns få skillnader i vad som motiverar människor att resa, oavsett om de har en funktionsnedsättning eller inte.
Av resultatet från enkätundersökningen framgår det att respondenterna främst reser tillsammans med familjemedlemmar, släkt eller partners. Det överensstämmer med att Bowtell (2015) menar att personer med funktionsnedsättning föredrar att resa i sällskap, och då vanligtvis med familjemedlemmar, vänner, assistenter eller allra helst en partner. Dock visar vår undersökning att en stor del av respondenterna även uppger att de ofta reser själva. Vårt resultat skiljer sig därmed från denna teori.
Däremot menar Yau, McKercher & Packer (2004) att det kan vara omständigt för personer med funktionsnedsättning att resa i sällskap med en person utan funktionsnedsättning. Det i sin tur är något som skulle kunna kopplas till att många av våra respondenter reser själva. Däremot är det inte möjligt att utifrån vår studie påvisa varför våra resultatet ser ut som det gör.
Page (1999, se Israeli & Mansfeld, 2003) beskriver transport som en grundläggande facilitator av turism, då det möjliggör för en mängd olika turistaktiviteter.
Fortsättningsvis menar Card, Cole & Humphrey (2007) att personer med en funktionsnedsättning främst väljer en destination eller ett resmål beroende på vilka fysiska begränsningar resan dit innebär. Med det sagt visar vår studie att privatbil är
det i särklass vanligaste transportmedlet vid resor inom Sverige. Därefter uppges tåg som ett ofta använt färdmedel. Buss, flyg, båttrafik och specialfordon var de alternativ som valdes av minst antal respondenter. Fortsättningsvis lyfts i enkätundersökningens valfria frågor fram att det framförallt är kollektivtrafik, och i synnerhet buss och tåg, som uppfattas som otillgängliga för personer med rörelsenedsättning. Ramper, hissar och särskilda platser för rullstolar eller andra hjälpmedel nämns som några av de tillgänglighetsanpassningar som sällan fungerar eller överhuvudtaget finns.
Tidigare forskning visar att mer än sju av tio personer med en funktionsnedsättning kan tänka sig att resa oftare om det boende som erbjuds uppfyller nödvändiga tillgänglighetskrav (Burnett & Baker, 2001). Small & Darcy (2011) menar att det är en grundläggande förutsättning att hotell och andra boenden är tillgängliga för att personer med en funktionsnedsättning ska få en positiv turistupplevelse. Resultaten från enkätundersökningen visar att en tydlig majoritet av respondenterna bor på hotell när de reser inom Sverige. Att bo över hos vänner eller familj är det näst vanligaste alternativet. Camping/stugby, vandrarhem/B&B samt annat alternativ valdes av minst antal respondenter. Därmed kan vi anta att hotell och övernattningsmöjligheter hos bekanta är det boendealternativ som till största möjliga utsträckning erbjuder de tillgänglighetsanpassningar som efterfrågas.
6.2 Syn på resande
Resor kan bidra till personlig utveckling, välmående, lärdomar och lycka (Coelho, Gosling & Almeida, 2018) såväl som upprymdhet, njutning, socialisering och ökad status (Prebensen, Chen & Uysal, 2014). Neal, Sirgy & Uysal (1999) menar dessutom att det finns ett samband mellan att resa och att känna att man har en hög livskvalitet. Detta understryker även Björk (2018) som menar att resor kan ge upphov till välmående, lycka och ökad livskvalitet. Med det sagt visar resultatet att resor framför allt har hög betydelse för våra respondenters livskvalitet och välmående. Det framkommer även att resor till viss del bidrar till respondenternas
sociala liv och personliga utveckling. Vårt resultat går därmed i linje med tidigare studier och påvisar att resor har stor betydelse för resenären i fråga.
Yau, McKercher & Packer (2004) menar att personer med funktionsnedsättningar ofta åsidosätter resande och att olika begränsningar inom tillgängligheten minskar reslusten och därmed resedeltagandet. Det finns dock enligt Darcy (2010) en stark önskan hos personer med funktionsnedsättning att i större utsträckning delta i olika reseaktiviteter. Det sistnämnda påståendet är något som framkommer i vår enkätundersökning då 73,4 % av våra respondenter uppger att de vill resa mer än de har möjlighet till. Undersökningen visar dessutom att 65,6 % av våra respondenter har varit tvungna att avstå ett resmål på grund av bristande tillgänglighet. Siffran kan jämföras med EU-kommissionens studie från 2014 som visar att hälften av alla personer med en funktionsnedsättning avstår resor på grund av faktorer som brist på tillförlitlig information, ekonomiska begränsningar eller tidigare dåliga erfarenheter (European Commission, 2014). I jämförelse med den studien visar vårt resultat en högre procentsats.
Våra respondenter menar att de största anledningarna till att de inte reser mer är brist på tillgänglighet och att det är för omständigt. Det framkommer även att våra respondenter ser brist på resesällskap och ekonomiska skäl som vanliga orsaker till att de inte reser mer. Enligt McKercher & Darcy (2018) finns det vissa barriärer som är gemensamma för alla medan andra främst gäller för personer med funktionsnedsättning. Brist på resesällskap och ekonomiska skäl nämns som två generella barriärer medan brist på tillförlitlig information såväl som brister i att möta resenärers tillgänglighetsbehov drabbar specifikt personer med funktionsnedsättning. Då våra respondenter främst menar att brist på tillgänglighet och omständighet påverkar deras förmåga att resa visar vår undersökning att dessa faktorer har större betydelse än de generella ekonomiska barriärerna.
När våra respondenter i en öppen fråga ombads utveckla anledningen bakom att de varit tvungna att avstå ett resmål framkom brist på information såväl som brister i den fysiska utformningen av hotell, transportmedel och allmänna platser. En
respondent uttryckte exempelvis: “Jag vågade inte åka eftersom jag inte fick tydliga svar på hur anpassat resmålet var och hur tillgängligheten såg ut på hotellet”. I sin tur överensstämmer det med tidigare studier av Michopoulou m.fl (2015) som menar att tillförlitlig information är en av anledningarna till varför personer med funktionsnedsättning behöver avstå en resa. Vidare framkommer i enkätens öppna svar att flera respondenter har behövt avstå resa på grund av saknaden av tillgängligt boende. En förklaring skulle kunna hittas i den tidigare forskningen. Rice (2006) beskriver hur chefer sällan lägger vikt vid utveckling av tillgängliga faciliteter, utöver de kriterier som är lagbundna. Anledningen bakom det är att de ofta är rädda att investeringen inte ska löna sig.
6.3 Planering och val av resa
Turister kan genom att söka information om möjliga resealternativ minska osäkerheten kring resans utfall och skapa förutsättningar för att resan ska uppnå önskad kvalitet (Fodness & Murray, 1997; Wolf, 2003). Personer med funktionsnedsättning möter dock ofta på problem rörande brist på tillförlitlig information (Michopoulou m.fl., 2015; Vila, Gonsález & Darcy, 2018). Detta påstående överensstämmer med vår studie då våra respondenter vid enkätundersökningens öppna frågor uttryckt vikten av information såväl som att information i många fall saknas. Fortsättningsvis visar vårt resultat att våra respondenter på en skala 1-5 (1=lätt och 5=svårt) menar att svårighetsgraden att hitta information uppmäter 3,41 i medelvärde. Det innebär att det är fler som anser att det är svårt att hitta information än vad det är lätt. Det framgår även i tabell 3 som presenterar tillgången till tillförlitlig information inom olika områden. Oavsett område visar medelvärdet att informationen är medelmåtta eller lägre. Även det här går därmed i linje med att tidigare studier visar på svårigheter att hitta information.
För personer med funktionsnedsättningar kan brist på tillförlitlig information innebära negativa konsekvenser då de till en högre grad tvingas förlita sig på att tillgänglighetsinformation överensstämmer med verkligheten (McKercher & Darcy, 2018). En konsekvens som visas i vår studie är upplevd oro då det framkommer att
84,4 % av våra respondenter alltid eller ibland känner en oro över att resmålet inte ska leva upp till den tillgänglighetsnivå de behöver. Det går i linje med att Michopoulou m.fl. (2015) menar att personer med funktionsnedsättning ofta upplever oro och ångest inför en resa. Det överensstämmer också med att Small &
Darcy (2011) uttrycker att personer med funktionsnedsättning ofta räknar med att något ska gå fel under resans gång.
Decrop (2010) menar att alla turister tidigt i valprocessen filtrerar bort de alternativen som de inte anser vara möjliga. Fortsättningsvis betonar Card, Cole &
Humphrey (2007) att den huvudsakliga anledningen till att personer med funktionsnedsättningar väljer en viss destination beror på de fysiska begränsningar som resan innebär. Med det sagt visar medelvärdet av våra respondenters svar att de på en skala 1-5 (1= låg grad och 5= hög grad) anser att deras rörelsenedsättning påverkar dem till 3,73. Det innebär i sin tur att majoriteten av respondenterna menar att deras rörelsenedsättning influerar valet av resmål, vilket överensstämmer med teorin om att val av resa kan påverkas av fysiska begränsningar.
Tidigare studier visar att personer med funktionsnedsättningar i hög grad och mer noggrant engagerar sig i beslutsprocessen inför en resa för att undvika negativa konsekvenser (Shi, Cole & Chancellor, 2012; Stilling Blichfeldt & Nicolaisen, 2011). När det kommer till var våra respondenter söker information om tillgängligheten på olika resmål, visar resultatet att de främst använder sig av destinationens och företagens egna hemsidor. Detta stämmer överens med att Hyde (2009) beskriver att den ökade tillgången till information via internet bidragit till att turister kan få och jämföra uppdaterad information i högre grad. Fortsättningsvis visar resultatet från enkätundersökningen att det näst vanligaste sättet att söka information på är via telefon-/mailkontakt med företagen i fråga. Det kan i sin tur vara en effekt av brist på information, vilket enligt Vila, Gonsález & Darcy (2018) är ett av de vanligaste problemen turister med en funktionsnedsättning stöter på.
Finns inte tillräcklig information att tillgå via internet kan personer med en funktionsnedsättning behöva söka sig direkt till företagen för att få den information de behöver.
6.4 Reseupplevelser
Suen & Mitchell (2000) menar att en resekedja beskriver en resa som består av ett antal länkar och delresor. Ingen länk i kedjan är kompromissbar och resan blir omöjlig om någon del är otillgänglig. Det framhävs även av Wang (2011) som menar att det i kan vara meningslöst att exempelvis tillgängliggöra transportmedel till och från en destination om det i övrigt är ett otillgängligt besöksmål. Detta menar Lyu (2017) gäller även för boenden då deras tillgänglighetsgrad är avgörande men inte det enda som bidrar till turismupplevelsen. Med det sagt visar vår undersökning att tillgänglighetsanpassningen generellt är låg men att den också skiljer sig mellan olika områden (se tabell 3, sid. 60). Denna inkonsekventa tillgänglighetsanpassning kan i sin tur i enlighet med ovanstående teorier påverka den totala turismupplevelsen. Det är i sin tur något som lyfts fram i enkätens öppna frågor där exempelvis en respondent berättar att en brist på tillgängligt boende i anslutning till ett evenemang resulterade i att respondenten fick boka ett boende i en annan närliggande stad för att sedan resa mellan de olika städerna.
Murray & Sproats (1990 se Card, Cole & Humphrey, 2006) lyfter fram attityder som en av de barriärer som personer med funktionsnedsättning möter under resor. Vidare betonar McKercher & Darcy (2018) att bristfälligt bemötande och ignorans av servicepersonal gentemot personer med funktionsnedsättningar resulterar i att de kan känna sig orättvist behandlade. Med det sagt påvisar vårt resultat att 73 % av respondenterna upplever att de ofta eller ibland blir diskriminerade av servicepersonal. Det kan i sin tur sammankopplas med att Card, Cole & Humphrey (2006) menar att negativa attityder kan bero på ett föråldrat och nedsättande synsätt.
Detta föråldrade synsätt är vidare något som Haegele & Hodge (2016) menar att den medicinska modellen gett upphov till, vilken genom att beskriva personer med funktionsnedsättningar som sjuka får människor att bemöta dem på ett nedvärderande sätt.
Det framgår även av undersökningen att personalens kunskap om tillgängligheten gällande deras utbud uppnår 2,66 på en skala 1-5 (1= låg och 5= hög). Kunskapen
anses med andra ord vara lägre än medelmåtta. Ett flertal respondenter uttryckte även i enkätens öppna frågor att en ökad kunskap hos personal behövs. I sin tur innebär det att informationsbarriärer som tidigare nämnts av Michopoulou m.fl. (2015) och Vila, Gonsález & Darcy (2018) inte endast är något som personer med funktionsnedsättning möter innan resan, utan även under resans gång i interaktionen med personal.
Barriärer kan bestå av både inre och yttre begränsningar som avgör graden av individens delaktighet i reseupplevelsen. Oavsett hur väl en person med en rörelsenedsättning överkommer sina inre barriärer, tvingas personen ändå möta externa barriärer som kan komma att begränsa deras delaktighet (Smith m.fl., 2001 se Card, Cole & Humphrey, 2006). UNWTO (2016) menar att det trots ökad tillgänglighetsanpassning fortfarande finns många hinder kvar som försvårar för personer med funktionsnedsättning som vill delta i turistaktiviteter. Det visas även i vårt resultat då medelvärdet av respondenternas svar är 2,55 på en skala 1-5 (1= låg grad och 5= hög grad) när det kommer till huruvida de upplever att de kan ta del av ett resmål på lika villkor som personer utan en rörelsenedsättning.
Det framkommer genomgående i enkätundersökningen att respondenterna möts av bristande tillgänglighet när de reser inom Sverige. Däremot blir det särskilt tydligt att tillgängligheten är bristande vid frågan om respondenterna upplever att tillgängligheten i den svenska besöksnäringen bör förbättras. På denna fråga anser 89,1 % att tillgängligheten behöver förbättras, varav 70,3 % svarade ja, absolut och 18,8 % svarade ja, till viss del. Vidare lyfter respondenterna i enkätens öppna frågor fram sina egna åsikter om vilka områden som kräver förbättring. Här nämns främst tillgång till den fysiska miljön och bättre information som huvudområden. Iwarsson
& Ståhl (2003) att man kan se tillgänglighet utifrån tre dimensioner; (1) tillgång till den fysiska miljön, (2) tillgång till information samt (3) tillgång till sociala sammanhang och aktiviteter. Resultatet från vår undersökning visar att den sistnämnda dimensionen inte nämns i lika hög grad som de andra två.