Reseupplevelser

Här presenteras resultatet av respondenternas tidigare reseupplevelser inom Sverige.

Ta del av ett resmål

Respondenterna tillfrågades till vilken grad de själva anser att de kan ta del av ett resmål på lika villkor som personer utan en rörelsenedsättning.

Figur 12. Skala som visar till vilken grad våra respondenter upplever att de kan ta del av ett resmål på lika villkor som personer utan en rörelsenedsättning.

Skalan visar att en majoritet av respondenterna till liten grad upplever att de kan ta del av ett resmål på lika villkor. Med det sagt anser 40,6 % (26 st) att siffran 2 motsvarar deras upplevelse. 29,7 % (19 st) valde siffran 3 på den femgradiga skalan,

följt av siffran 1 som valdes av 12,5 % (8 st) och 4 som valdes av 14,1 % (9 st).

Endast 3,1 % (2 personer) av respondenterna anser att siffran 5 (till hög grad) överensstämmer med deras verklighet. Tillsammans ger svarsalternativen medelvärdet 2,55.

Tillgänglighetsanpassning inom olika områden

Respondenterna ställdes frågan hur de upplever tillgänglighetsanpassningen under sin resa när det kommer till transport till resmålet, transport på resmålet, boende, restauranger/barer/caféer, sevärdheter, aktiviteter samt allmänna platser. Resultatet visas nedan i fallande ordning från det område som anses mest tillgänglighetsanpassat utifrån beräknat medelvärde.

* i.å= ingen åsikt

Tabell 7. Tabell som visar till vilken grad våra respondenter upplever tillgänglighetsanpassningen i Sverige när det kommer till transport till resmålet, transport på resmålet, boende, restauranger/barer/caféer, sevärdheter, aktiviteter samt allmänna platser.

Utifrån det beräknade medelvärdet för respektive område framgår att respondenterna anser att tillgänglighetsanpassningen är högst när det kommer till boenden med ett medelvärde på 3,17. Detta följs av transport till resmålet (2,87) och därefter sevärdheter (2,80). Tillgänglighetsanpassningen anses därefter vara lika stor när det

kommer till allmänna platser och restauranger/barer/caféer (2,79). De områden som anses ha lägst tillgänglighetsanpassning är transport på resmålet (2,64) följt av aktiviteter (2,46).

Personalens kunskap om tillgänglighet

Respondenterna tillfrågades till vilken grad de anser att personal de möter under sin resa har kunskap om tillgängligheten gällande deras utbud. Frågan syftar till all personal de möter på sina resor (inom ex. boende-, transport- och restaurangverksamheter samt besöksmål och olika attraktioner).

Figur 13. Skala som visar till vilken grad våra respondenter anser att personal de möter har kunskap om tillgängligheten gällande deras utbud.

Skalan visar att 42,2 % (27 st) anser att siffran 3 bäst motsvarar deras erfarenhet av att den personal de möter har kunskap om tillgänglighet. 28,1 % (18 st) valde istället siffran 2, följt av 14,1 % (9 st) som valde den lägsta siffran (1) på den femgradiga skalan. 9,4 % (6 st) valde siffran 4, följt av en minoritet på 6,3 % (4 st) av respondenterna som ansåg att siffran 5 var det bästa svarsalternativet. Utifrån deras svarsalternativ ges medelvärdet 2,66.

Upplevd diskriminering

Respondenterna ställdes frågan om det händer att de känner sig diskriminerade av personal på grund av deras rörelsenedsättning. Det förtydligades att det handlar om all personal de möter i resans olika delar (ex. inom boende-, transport- och restaurangverksamheter samt besöksmål och olika attraktioner).

Figur 14. Procentandel som visar om våra respondenter upplever att de blir diskriminerade av personal på grund av deras rörelsenedsättning.

Resultatet visar att 64 % (41 st) av respondenterna upplever att de känner sig diskriminerade till följd av deras rörelsenedsättning vid möte av personal. Varav 53,1 % (34 st) svarade ja, ibland och 10,9 % (7 st) ja ofta. Vidare svarade 28,1 % (18 st) nej, aldrig och 7,8 % (5 st) vet ej.

Uppfattning om eventuella förbättringar

Ytterligare en fråga som ställdes var om våra respondenter anser att tillgängligheten inom den svenska besöksnäringen bör förbättras. I anslutning till frågan tydliggjordes att den svenska besöksnäringen innefattar alla verksamheter som säljer tjänster och produkter till resenärer.

Figur 15. Procentandel som visar hur många av våra respondenter som anser att tillgängligheten inom den svenska besöksnäringen bör förbättras.

Resultatet visar att en övervägande del av respondenterna (89,1 %) anser att tillgängligheten behöver förbättras. Av dessa svarade 70,3 % (45 st) ja, absolut på frågan och 18,8 % (12 st) ja, till viss del. Svarsalternativet ingen åsikt valdes av 4,7

% (3 st). Resterande alternativ vet ej samt nej, det funkar bra valdes båda av 3,1 % (2 st) av respondenterna.

Förbättringsområden

De respondenter som svarade ja på ovanstående fråga ombads därefter att beskriva vad de anser bör utvecklas. 36 respondenter valde att dela med sig med egna ord om upplevda förbättringsområden, och har sammanställts nedan:

Bättre information om tillgänglighet

Majoriteten av respondenterna menar att det som främst behöver förbättras är tillgången till tillgänglig information. Bland svaren uttrycks bland annat att informationen borde vara tydligare och mer pålitlig för att underlätta sökprocessen.

Vidare uttrycks även att information om tillgänglighet bör förtydligas på respektive verksamhets webbsida. Förbättringsområden enligt respondenterna är tillgänglighetsinformation om sevärdheter, parkering, var man kan hitta allmänna och tillgängliga toaletter samt beskrivning av nivåskillnader, trappsteg och underlag.

En respondent menar att webbsidor bör innehålla tydliga bilder på utrymmen som kräver tillgänglighetsanpassning, och att det sällan är tillräckligt med endast en beskrivande text. Det är enligt respondenten individen själv som ska kunna avgöra om det är tillgängligt för denne eller inte, och att det därför måste finnas tillgänglig information för att överhuvudtaget kunna ta det beslutet.

Flera respondenter menar att ett vanligt förekommande problem är det faktum att tillgänglighetsanpassningen som gjorts sällan överensstämmer med verkligheten. En respondent uttrycker exempelvis att många uppger att deras verksamhet är tillgänglighetsanpassad men att den sedan visas vara bristfällig. Samma respondent menar att det inte räcker med att sätta upp en handikappskylt om det sedan inte finns ledstänger på toaletten och att många ‘fuskar sig’ igenom sitt tillgänglighetsansvar.

En annan respondent uttrycker “Sen är det ILLA att man inte kan hitta ENKELT fakta på nätet. T.ex. Restaurangguider har symboler för "Musik", "Hipstertätt" (Ja, det är sant!), "Alkoholrättigheter", "Vego" etc. Men ingen liten rullstol i symbolträsket. Det skulle underlätta ENORMT. Istället får man ägna massor av timmar åt att ringa runt och ta reda på var man ska kunna ta sig in och äta (...)“.

Två respondenter föreslog att kommuner borde investera i exempelvis tillgänglighetsguider som kan kontrollera tillgängligheten på olika platser. En annan

respondent menade att det borde finnas ‘tillgänglighetambassadörer’ i Sverige, vars huvudsakliga uppgift är att kontrollera tillgängligheten i landet och informera kommuner och dess olika verksamheter om hur de kan förbättras.

Fysisk tillgänglighet på allmänna platser

Det framkom förbättringsförslag inom den fysiska framkomligheten på allmänna platser. En övervägande del av respondenternas svar syftade till att det ofta saknas trapphissar, ramper, tillgänglighetsanpassade toaletter samt utrymme för rullstolen vid restaurangbord. En respondent uttrycker: “Det är mycket som är väldigt illa genomtänkt. Har även varit med om dörrar som öppnas utåt (d.v.s. rakt mot rullstolen så man inte kommer in) - eller dörröppnare som sitter så långt bort att man inte hinner in innan de stänger (...)” En annan beskriver: “Brist på tillgängliga toaletter. Behöver armstöd som sitter på toaringen o lätt kan fällas upp och ner, och sitter nära kroppen så jag får kraft att ta mig tillbaka till rullstol och inte hamnar på golvet”. En tredje respondent menar att tillgänglighetsanpassade toaletter allt för ofta används som förvaringsutrymme för material som inte får plats någon annanstans, och därmed hindrar personer med rörelsenedsättningar att använda toaletten på det sätt den är avsedd för.

Även transporter benämns som ett område med stora förbättringsmöjligheter. En rullstolsburen respondent anser att det fungerar bättre att flyga än att åka tåg och buss, och att riksfärdtjänst fungerar allra sämst. Angående färdtjänsten uttrycker en annan respondent att “Färdtjänsten måste sluta demonteras. Helt galet att man inte får ta med sin elrullstol i färdtjänsttaxi. Detta gör att man blir väldigt begränsad och blir bunden till sin hemort”.

Trösklar och nivåskillnader lyfts fram som vanligt förekommande problem som enligt respondenterna egentligen kräver relativt små åtgärder för att inte längre klassas som just ett problem. En respondent uttrycker följande “Att friheten är tämligen bedräglig. Det kan räcka med EN jävla bauta trottoarkant på fel ställe så är det kört. Då får man rulla hela vägen tillbaka - och det kan röra sig om kilometer.

Hoppas laddningen i stolen räcker. Och att man inte akut behöver gå på dass. 2) Det är faktiskt alltför vanligt att folk säger - ’Jamen, det är bara några få steg, DET kan

du väl ändå gå?’”. Nedan återges en längre beskrivning gjord av en respondent som försöker förklara problematiken med när platser saknar nödvändiga tillgänglighetsanpassningar:

“Problemet är att ett resmål, hotell ex klassas som tillgängligt bara den har en ramp och en handikapptoalett. Men sen är det istället tröskel vid rampen, dörröppnare på fel sida, handikapptoalett som är fel utformad, grusgång till rampen osv. Man har inte frågat någon som vet hur det är att sitta i rullstol och inte gjort någon kvalitetssäkring på anpassningen. Bara följt punkterna om vad som ska finnas. (...)”. (Respondent, 2020)

Kunskap hos personal

Flera respondenter menade att det behövs bättre utbildning inom tillgänglighet för personal som jobbar inom besöksnäring, och att det behövs särskild utbildning i problemlösning när tillgänglighetsanpassning saknas. Fortsättningsvis anser respondenterna att de önskar en förändrad inställning och ett bättre bemötande hos den personal som de möter på resor inom Sverige. En respondent uttrycker “Hotellen i Sverige måste bli bättre! Jag har haft möten med 2 stora hotell om tillgängligheten, men det verkar som ingen vill lyssna ”på riktigt”...”.

En annan respondent beskrev följande: “(...) En gång när jag var i Stockholm så ville jag ”testa” en personal i hotellreceptionen om hon visste var vi kunde parkera min handikappbil. Jag känner till Stockholms citys handikapparkeringar ganska bra, men ville som sagt höra vad hon kunde tipsa om. Då sa hon att vi kan åka ca 15 min över bron till Kungsholmen och parkera där! Hur tänkte hon att vi skulle ta oss tillbaka?

Taxi och tunnelbana är ju inte så bra handikappanpassat... Vi gick då ut till bilen och körde till handikapparkeringen som jag visste låg runt huset, och parkerade där!”.