4.1. Definition av begreppet sekularisering/sekularitet
Bruce, Taylor och Stark presenterar tre skilda definitioner av begreppet sekularisering. Bruces fokus ligger främst på den institutionella, samhälleliga nivån medan Stark snarare betonar den mänskliga nivån av religiositet. Taylor introducerar ytterligare en definition, nämligen
religionens och religiositetens förändrade villkor. För Taylor är det således inte intressant huruvida religiositeten hos gemene man ökar eller minskar, utan hur förutsättningarna för institutionaliserad religion förändras över tid. Även om Bruce såväl som Stark identifierar och beskriver religionens förändrade förutsättningar så utgör den aspekten inte en del av deras definition av sekularitet och sekularisering. Vidare medger alla tre teorier att färre människor idag besöker kyrkliga högtider än för 200 år sedan, men det spelar olika stor roll i de olika teorierna. Bruce menar att detta är beviset för religionens nedgång, samtidigt som Stark hävdar att kyrkonärvaro inte säger någonting om faktiskt religiositet. Frågan är om detta överhuvudtaget är möjligt att jämföra, då de tre teoretikerna har så pass olika definitioner av vad som konstituerar sekularisering. Dessa tre olika definitioner leder också fram till att teoretikerna kan dra vitt skilda slutsatser.
Ytterligare en skillnad i de olika teorierna, som jag bedömer vara stor, är sättet att se på sekulariseringsprocessen som helhet. Bruce presenterar bilden av en linjär nedgång, både gällande religionens plats i det offentliga rummet och gemene mans privata religiositet, med en startpunkt (även om den är ganska oklar) och ett tydligt slutmål där ändhållplatsen är att religionen inte existerar i någon betydande omfattning. Taylor och framförallt Stark ser snarare processen som en cyklisk utveckling över tid. Här menar Stark att nya religiösa rörelser föds som mer eller mindre extrema och därför attraherar anhängare för att över tid liberaliseras och då tappa i medlemsantal. Avslutningsvis uppträder en stor skillnad mellan framförallt Stark och Bruce gällande religiositet och sekularisering på individuell basis. Här menar Stark att människan blir mer och mer religiös på grund av den idag rådande religiösa pluralismen, samtidigt som Bruce hävdar att religiösa människor blir färre och färre till antalet såväl som mindre religiösa på grund av bland annat religiös pluralism då det är enklare att upprätthålla en viss ortodoxi om den kristna världsbilden inte utmanas. Dessa tankebanor återfinns också i Taylors tankar om humanism. Hur kan Stark och Bruce dra så olika
slutsatser när de behandlar liknande material? En betydande faktor som bidrar till de helt olika
36 slutsatserna bedömer jag vara den historiska utgångspunkten, som således leder in på den andra jämförelsepunkten.
4.2. Historisk utgångpunkt
Gällande den historiska utgångspunkten stöter vi som ovan nämnts på ett problem som inte riktigt låter sig lösas inom ramen för denna uppsats omfång. Starks historiska utgångspunkt är att gemene man var mindre religiös förr än vad som är fallet idag. För att Stark ska kunna möjliggöra sin teori om att religiösa marknader fungerar likt ekonomiska marknader måste nivåerna av religiositet ha varit låga, helst lägre än idag, än vad de var ”förr i tiden”. Då kyrkan ägde religiöst monopol under exempelvis medeltiden och det idag finns tusentals religiösa organisationer att välja mellan så står och faller Starks marknadsteori med hur hög den folkliga religiositeten de facto var förr. Även om Stark stödjer sig mot empiriskt material i bedömandet av religiositet förr, finns det av ovan nämnda anledning skäl att ifrågasätta utgångspunkten. Att det pre-moderna Europa kännetecknades av en djup folklig religiositet, åtminstone om utgångspunkten är hur stor andel av befolkningen som de facto besökte kyrkan på en kontinuerlig basis, verkar även vara en allmänt vedertagen sanning, varför bevisbördan kan sägas falla på Stark i det här fallet. Stark behöver således ytterligare belägga att
medeltidens människa var religiös i lägre utsträckning än dagens europeiska människa, vilket är till synes omöjligt. Kruxet här verkar vara att Stark inte bedömer huvudräkning under gudstjänster vara ett hållbart mått för faktisk religiositet. Kyrkobesök var ofta obligatoriska, varför Stark anser att detta inte säger något om hur djup den folkliga religiositeten var. Detta ska också ställas i relation till att både Taylor och Bruce menar att världen förr genomsyrades av religion, och att i stort sett alla människor var religiösa eftersom det inte existerade några andra konkurrerande världsbilder på en sådan nivå att de kunde vara rivaliserande alternativ till klassisk religion för den stora massan av människor. Samma resonemang kan göras gällande för Bruces sekulariseringstes. Om nivåerna av folklig religiositet inte var betydligt högre förr jämfört med idag så håller inte sekulariseringsparadigmet. Detta på grund av att nivåerna av folklig religiositet idag inte skulle vara betydligt lägre jämfört med vad dom var förr. Ovanstående resonemang torde innebära att både Stark och Bruce gärna letar efter exempelvis statistik som stödjer respektive teori, vilket förklarar hur både Stark och Bruce, med hänvisning till aktuell empiri, kan ha ”rätt”. Med rätt åsyftas här att siffror och statistik som redovisas hos Stark såväl som hos Bruce gällande mängd av historisk religiositet inte ter
37 sig vara vare sig fabulerade eller vinklade. Vad gäller Taylor, och tesen om att personlig andlighet vinner mark när klassisk institutionell religion förlorar medlemmar är inte de historiska nivåerna av religiositet lika betydande, då Taylors teori kan göras gällande oavsett.
Trots detta håller Taylor på den här punkten med Bruce: såväl världen som människan var mer religiös förr.
4.3. Modernitetens roll
Om punkterna ovan gällande definition av sekularisering samt den historiska utgångspunkten innehåller stora olikheter kan de olika teoretikernas syn på modernitetens vikt sägas vara ganska gemensam. I alla genomgångna teorier är moderniteten innehållandes bland annat individualism, urbanisering, industrialisering och en mer humanistisk värdegrund en avgörande pusselbit i hur sekulariseringsprocessen förklaras. Skillnaden ligger i vilka kvaliteter moderniteten tillskrivs. Det är modernitet som driver sekularisering enligt Taylor och Bruce. Taylor diskuterar detta faktum i termer av världens avförtrollning, uppkomsten av det buffrade jaget och humanism, medan Bruce snarare lyfter fram tekniska framsteg och fragmentering. Samtidigt menar Stark att den moderna världen medgett en ny pluralism på den religiösa marknaden, vilken är nödvändig för religionens fortsatta blomstring. Hos Stark identifieras moderniseringen inte som någonting direkt avgörande för religionens ständiga växande, men ändock som någonting positivt som haft förmåga att bidra till ökad religiös pluralism, till skillnad från hos Bruce och Taylor då moderniseringen snarade medför en rad negativa konsekvenser för klassisk religion. Bruce identifierar moderniteten med den västerländska individualismen som religionens främsta fiende och menar att modernitet och religiösa anspråk på universalitet helt enkelt inte går att förena. Taylor, å sin sida, menar att moderniteten leder till en förändrad spelplan för religionens roll, men att de två inte är oförenliga. Både Taylor och Bruce identifierar moderniteten som motor i det förändrade religiösa landskapet, även om Taylor kallar det humanism och Bruce främst talar i termer av individualism. Detsamma är i viss mening även sant för Stark, där modernisering ofta leder till ökad religiös pluralism och därmed ökad religiös konkurrens vilket gör religionen starkare.
38
4.4. Syn på utbud och efterfrågan
Även gällande detta område för jämförelser återfinns den största skillnaden mellan Bruce och Stark. Stark menar här att det religiösa utbudet styr efterfrågan, och eftersom utbudet idag är ofantligt så ökar också religiös efterfrågan. Bruce, å sin sida, förkastar helt Starks tankar på att det är utbudet som styr religiositeten snarare än tvärtom. Han menar istället att efterfrågan styr utbudet, och därför fortsätter religiösa organisationer inte bara att minska i medlemsantal på individuell nivå utan även i antal på en organisatorisk nivå. Varför skiljer sig synen så mycket åt mellan Bruce och Stark även inom detta område? Egentligen är svaret ganska simpelt. För det första företräder Stark, som ovan nämnts, en marknadsteori vilken betonar religiös
pluralism som ett vinnande koncept för att religion i ett samhälle ska kunna växa sig stark. För det andra ponerar Stark att religion och religiositet de facto ökar, vilket i hans teori förklaras av den pluralistiska religiösa konkurrensen. Religiöst utbud behöver därför av nödvändighet styra religiös efterfrågan, då tesen inte håller annars. Detta beror på att ett större utbud av religiösa riktningar gör att varje enskild individ har möjlighet att välja den typ av religiositet som passar var och en, helt i enlighet med Rational Choice Theory som Stark propagerar för.
Att fler människor hittar sin religiösa plats leder till att fler människor är religiösa, följaktligen ökar mängden folklig religiositet. För Bruce gäller detsamma, fast tvärtom. Då religionens signifikans i samhället såväl som den folkliga religiositeten antas minska, behöver också religiös efterfrågan minska. Av den anledningen kräver Bruces sekulariseringsteori att lägre efterfrågan leder till minskat utbud. Taylor närmar sig både Stark och Bruce på vissa punkter.
För det första anser även Taylor, likt Bruce, att religiös efterfrågan styr utbudet men att det leder till fler möjligheter för personlig andlighet snarare än trons förfall. För det andra närmar han sig Stark när han menar att den stora vikten inte läggs vid frågan om efterfrågan eller utbudet styr, utan vilka konsekvenser det får. Här menar Taylor, återigen, att konsekvensen blir ökade möjligheter att utöva mer subjektiva former av andlighet såsom exempelvis meditation.
39