Charles Taylor

”a secular age is one in which the eclipse of all goals beyond human flourishing becomes conceivable”⁷⁰

”Nevertheless, it is obvious that a decline in belief and practice has occured, and beyond this, that the unchallengeable status that belief enjoyed in earlier centuries has been lost. This is the major phenomenon of ”secularization”.”⁷¹

Taylors ingång är, precis som Bruce, att en större andel människor var mer religiösa förr.

Under 1800-talets slut ses en kraftig nedgång i tro enligt Taylor, inte bara vad gäller avhopp från religiösa rörelser, utan också gällande nyskapade arenor i samhället dedikerade för icke-religiositet.⁷² Fokuspunkten ligger på trons förändrade villkor, snarare än religionens uppgång eller nedgång. Taylor menar att människan av naturen är en nyfiken varelse, och att hon därför söker svar på samma existentiella frågor som hon alltid har gjort. Skillnaden mellan den pre-moderna världen och den moderna värld vi lever i idag är att det nu finns en uppsjö av svar på dessa frågor istället för ett svar: Gud.

67 Ibid s.2.

68 Ibid s.99

69 Ibid s.56

70 Charles Taylor, A secular age (Cambridge: Harvard University Press, 2007) s.19

71 Ibid s.530

72 Ibid s.323-324

22

3.2.1. Sekularisering

Taylor identifierar tre olika sätt att se på och definiera sekularisering. Den första definitionen innebär att religionens roll minskar i den offentliga sfären, det vill säga att det offentliga rummet töms på Gud. Med den andra definitionen innebär sekularisering en nedgång i människors religiösa tro och praktik i den mening att människan vänder sig ifrån Gud genom att exempelvis sluta gå i kyrkan. Den tredje definitionen som Taylor ger handlar om trons förändrade förutsättningar med nya perspektiv och nya sätt för människan att se på sig själv och på livet, och det är också den typen av sekularisering som Taylor fokuserar på i verket A Secular Age.⁷³ Taylors definition av sekularisering handlar således om ett paradigmskifte från en värld där tron på den kristna guden inte alls blir utmanad till världen idag där den kristna tron snarare presenteras som en sanning bland många andra. Till detta hör att vi har förflyttat oss från en värld där ”fullheten⁷⁴” uteslutande hämtas från den bortomliggande, externa guden till världen idag där samma fullhet kan hämtas inifrån människan själv. Taylor sammanfattar sin definition av sekularisering med följande ord: ”secularity is a condition in which our experience of and search for fullness occurs; and this is something we all share, believers and unbelievers alike”.⁷⁵ Detta innebär att Taylor avvisar sekulariseringsparadigmet som

exempelvis Bruce företräder, och fokuserar på trons förändrade villkor snarare än religionens nedgång och slutliga upphörande. Taylor menar, till skillnad från Bruce, att det inte finns någon anledning till att modernitet och religion inte skulle kunna samexistera.⁷⁶ Frågan är, hur människan har gått från att leva i en värld där det var i princip omöjligt att inte tro på Gud, till en värld där Gud, och den kristna tron, är en av många olika valmöjligheter.⁷⁷ Denna

definition av begreppet sekularisering skiljer sig nämnvärt från såväl Stark som Taylor.

Att leva i ett sekulärt samhälle innebär både att den religiösa makten inte längre har någon bäring på den politiska institutionella nivån, eller som Taylor uttrycker det: ”you can engage fully in politics without ever encountering God”⁷⁸, men också att religionens popularitet minskar på individuell basis, det vill säga, färre och färre människor i Europa tror på, och praktiserar klassisk institutionell religion.

73 Ibid s. 3

74 Taylor använder begreppet fullness för att fånga in den tillfredsställelse, fullständighet, mänsklig blomstring eller fullbordan som människan av naturen söker och som förr lades på en extern gudom men som nu ofta kan finnas inom människan. I brist på bättre ord har jag valt att översätta ordet till fullhet.

75 Charles Taylor, 2007 s.19

76 Ibid s.530

77 Ibid s.2-3

78 Ibid s.1

23

3.2.2. Religion

Taylors definition är egentligen inte en definition i ordets rätta bemärkelse, utan består enbart i en distinktion mellan det transcendenta och det immanenta, eller det översinnliga och det världsliga. Det transcendenta ska då uppfattas som det religiösa, till skillnad från det immanenta som då står för det sekulära.⁷⁹ Religion förklaras också i termer av att det är någonting bortom och någonting heligare och bättre än enbart mänsklig blomstring.⁸⁰ Taylor uttrycker själv att definitionen är bristfällig, och kanske till och med lite feg, men att inga andra definitioner behöver göras för att uppfylla syftet som är att förklara den sekulära världen vi i väst idag lever i.

3.2.3. Andlighet

Andlighet definieras som sökandet efter någonting högre, men som inte är klassisk institutionell religion.⁸¹ Sökandet ska förstås som en personlig resa ställt i relation till överlämnandet till en högre makt inom religion.⁸² Spiritualitet, eller andlighet innehåller således en subjektivism som inte religion innehåller och betonar känsla, integritet, holism och individualitet. Taylor målar en bild av ett nytt andligt landskap, och menar att andlighet är svårare att mäta än religiositet, men menar att färre och färre människor säger sig tro på en personlig gud, medan fler och fler säger sig tro på en opersonlig kraft. Detta innebär att fler människor uttrycker sin religiositet, men inte i termer av kristen tro.⁸³

3.2.4. Vad driver sekulariseringen?

Taylors verk är lika mycket en förklaring av sekulariseringen i Väst som en historisk exposé.

Då humanismen tidigt identifieras som motorn vilken driver sekulariseringsprocessen framåt inleder Taylor med att förklara vilka förändringar i förutsättningar som har möjliggjort humanismens uppkomst och vidare, att humanismen sedermera kommit att bli ett slagkraftigt alternativ till klassisk religion. Precis som Bruce lägger även Taylor stor vikt vid

moderniseringens konsekvenser för religionen. Han menar att människan har gått från att

79 Ibid s.15

80 Ibid s.20

81 Ibid s.506-508

82 Ibid s.509

83 Ibids.513

24 leva i en värld där hon var naiv, i vilken fullheten oproblematiskt lades på en kraft utanför människan till en värld där denna tidigare verklighet utmanas av andra paradigm, exempelvis den att fullheten står att finna inom oss, och att människan med tiden blivit mer och mer reflekterande.⁸⁴

När Taylor försöker förstå och förklara varför Västvärlden sekulariseras fokuserar han på trons förändrade förutsättningar så som nya sätt att se på sig själv och livet⁸⁵, snarare än minskat intresse för religion i stort som Bruce hävdar. För Taylor är sekularisering frukten av dels modernitet (så som nya uppfinningar och nya förklaringsmodeller), dels av en ny

förståelse av det egna jaget.⁸⁶

Det sekulära samhället växer fram samtidigt som det humanistiska samhället med fokus på individuell blomstring växer fram, vilket således gör humanismen till ett slagkraftigt

alternativ till den klassiska religionen. Med humanism syftar Taylor på en världsbild som inte accepterar slutliga mål bortom den mänskliga blomstringen, eller ”fullheten” om man så vill, vilket blir en världsbild där den klassiska guden inte längre är nödvändig.⁸⁷ Det innebär två förändringar. För det första, mänsklig blomstring är inte längre att följa Gud och för det andra, möjligheten och kraften att uppnå mänsklig blomstring är inte längre något människan ges av Gud, utan en kapacitet som redan finns inom människan.⁸⁸ För första gången i historien kan så människan klara sig själv: ”What makes modern humanism unprecedented, of course, is the idea that this flourishing involves no relation to anything higher.”⁸⁹

Taylor delar upp sekulariseringsprocessen i tre delar. Den första handlar om avförtrollningen av världen (disenchantment⁹⁰), vilken följs av en nedgång av religiositet hos gemene man vilket därmed konstituerar del två som slutligen leder till skapandet av en värld där religiös tro inte längre är norm, vilket är det tredje steget.⁹¹

Samtida med humanismen inleds en avmystifieringsfas av världen. Denna avförtrollning menar Taylor är en nödvändighet när vetenskap utvecklas och det görs en klar distinktion

84 Ibid s.14-15.

85 Ibid s.2-3.

86 Ibid s.22.

87 Ibid s.18 och s.21.

88 Ibid s.84

89 Ibid s.151

90 Begreppen disenhantment och enchanted används genomgående av Taylor. Jag har valt att översätta dessa till avförtrollad och förtrollad.

91 Charles Taylor, 2007 s.146 och framåt.

25 mellan kropp och själ som tidigare varit främmande för människan.⁹² Människan lever till en början i en förtrollad värld i vilken hon var att betrakta som naiv, med ett poröst jag. Med förtrollad syftar Taylor främst på den mening som kunde läggas i olika händelser på grund av att världen var full med bland annat goda och onda varelser och magi som både kunde hjälpa och stjälpa. I den naiva, förtrollade världen övergår olika händelsers mening det mänskliga sinnet och meningen placeras istället bortanför mänsklig påverkan, i den mening att gränsen mellan personlig påverkan och påverkan från en annan kraft inte går att dra. Meningen existerar så att säga redan utanför oss och kräver närvaron av en annan varelse än en

mänsklig.⁹³ När den nutida europeiska människan känner sig melankolisk får hon veta att det beror på en rubbning i en kemisk substans eller att hon kanske är hungrig. Det upplevda problemet med melankoli ges i den moderna världen en rationell förklaring baserat på en tillfällig fysisk problematik som enkelt går att rätta till. En dåtida naiv människa i en

förtrollad värld däremot får veta att det upplevda humöret beror på ”svart galla”. ”Svart galla”

är melankoli för dåtidens människa som inte har någon kropp/själdikotomi.⁹⁴ Då Gud och andra utomvärldsliga entiteter var ständigt närvarande i den förtrollade världen, på individuell basis såväl som på samhällelig, gick Gud heller inte att förneka. Taylor ger till detta tre anledningar; att den naturliga världen hade sin plats i kosmos var ett bevis på Guds existens.

Exempelvis torka, stormar och sjukdomar betraktades som gudomliga aktioner. För det andra var Gud inblandad i själva samhällets existens i den mening att ett fåtals synder kunde slå tillbaka mot hela staden eller att kungen har blivit just kung genom Guds försyn. Detta medförde att en viss ortodoxi var tvungen att upprätthållas. Den tredje anledningen till varför förnekandet av Gud inte var möjligt är den ovan nämna förtrollade världen, med magi, andar och demoner.⁹⁵ Det går inte att leva i en förtrollad värld, tycks Taylor mena, innehållandes diverse onda entiteter utan att samtidigt tro på den goda, livgivande guden som motpol.

Upplevelsen av tid och rum har också sin givna plats i Taylors sekulariseringsprocess. I den förtrollade världen lever människan i en högre tid, i ett kosmos där tiden i en mening inte passerar linjärt. Denna högre tid gör loopar i sekulär tid, vilket gör att händelser som utspelar sig långt ifrån varandra i sekulär tid kan vara väldigt nära sammanlänkade i den högre tiden.

På så sätt menar Taylor att i den högre tiden ligger årets långfredag närmre den historiske dagen för Jesu korsfästelse än vad midsommardagen år 25 gör. Detta skifte, från en högre tid

92 Ibid s.131

93 Ibid s.31–34

94 Ibid s.37

95 Ibid s.25–26 och s.42–43

26 till en profan, sekulär tid är enligt Taylor också det en förutsättning för att Västvärlden ska börja sekulariseras.⁹⁶

Det porösa jaget med den naiva världsbilden i den förtrollade världen börjar så, med start i humanismen, ersättas av ett alltmer självständigt⁹⁷ jag som inte alls är lika öppet för påverkan från andra krafter.⁹⁸ Det porösa jaget är mer sårbart⁹⁹ inför påverkan av kosmiska krafter, och med denna risk för påverkan medföljer rädslor som upprätthåller den religiösa ortodoxin. När det porösa jaget blir alltmer självständigt försvinner också rädslan för yttre påverkan i form av exempelvis andar och demoner, vilket leder till minskad ortodoxi. Människan börjar se på sig själv utifrån, mer självständigt med ett mer ”buffrat” jag, vilket gör en distinktion mellan det naturliga och det övernaturliga möjlig. Denna distinktion skapar således en möjlighet för människor att leva livet i den naturliga världen samtidigt som det övernaturliga kan sägas bli valfritt.

Dessa av Taylor identifierade paradigmskiften; från en förtrollad värld till en avförtrollad värld, från en naiv världsbild till en reflekterande världsbild, från ett poröst jag till ett mer självständigt jag och från en högre tid till en profan/sekulär tid, leder under 14- och 1500 talet fram till det som Taylor kallar Reformen med stort R. Krav på förnyelse leder till

sekularisering.¹⁰⁰ Med ökad individualitet kommer förändring. Nya rörelser, religiösa såväl som ickereligiösa, som betonar personlig moral och inre andlighet föds ur ett stigande missnöje gentemot kyrkan. Här handlar det bland annat om en ny syn på döden och domen, med ett ökande fokus på den korsfäste Jesus¹⁰¹, och kritik gentemot kyrkan för felaktig förståelse av sakramenten. Det handlar också om ett ökat intresse för naturen och det naturliga. Människans tro förändras från att drivas av rädsla för den allsmäktige dömande kristna guden till att drivas av tanken på frälsning genom tro.¹⁰² Detta innebär stora förändringar för det religiösa livet: ”The power of God doesn´t operate through various

´sacramentals´, or locations of sacred power which we can draw on. These are seen to be something which we can control, and hence blasphemous”¹⁰³.

96 Ibid s.54–59

97 Taylor använder begreppet buffered vilket jag har valt att översätta till självständigt.

98 Charles Taylor,2007 s.83 och s.300-301

99 Taylor använder begreppet vulnerable. Sårbart är ordet jag har valt att använda.

100 Charles Taylor, 2007 s.77

101 Ibid s.68-70

102 Ibid s.75-76

103 Ibid s.79

27 Nu växer också ett ökat intresse för naturen fram. Här syftar Taylor på naturen stående för sig självt snarare än naturen som Guds skapelse.¹⁰⁴

Hur har vi då gått från ett 1700-tal där icke-religiositet endast var möjligt för en liten elit¹⁰⁵ till dagens samhälle där de stora massorna är sekulariserade? Sekulariseringens andra (och

kanske avgörande) våg sker under 1700-talet i och med deismens uppkomst. Taylor betecknar detta ”the turning point”, och söker här förklara hur det kunde komma sig att en från början exklusiv humanism så småningom blev ett verkligt alternativ till religion, först för eliten och sedan för den stora massan.¹⁰⁶ Guds nåd blir genom deismen allt mindre nödvändig, eftersom människan kan själv.¹⁰⁷ Ytterligare makt tas ifrån Gud och läggs på människan själv. Gud har fortfarande sin roll som skaparen givandes oss vår förmåga att tänka logiskt och rationellt, men också som givare av den slutgiltiga domen.¹⁰⁸ Det som sker däremellan, det vill säga mellan födelse och död, blir dock upp till människan själv.¹⁰⁹ Gud har förvisso skapat världen, men i livet är det människan som spelar huvudrollen. Det sker så en antropocentrisk

förändring i det mänskliga livet: ”That is, there is a drift away from orthodox Christian conception of God as an agent interacting with humans and intervening in human history;

and towards God as architect of a universe operating by unchanging laws, which humans have to conform to or suffer the consequences.”¹¹⁰

Vad har detta inneburit för det samhälle vi lever i idag? Först och främst har människan nu möjlighet att vandra fritt mellan religiösa och icke-religiösa sfärer i livet utan att egentligen någonsin behöva välja sida.¹¹¹ En konsekvens av detta menar Taylor är människor som betecknar sig själva som katoliker men inte accepterar katolska dogmer, eller människor som identifierar sig som kristna men praktiserar buddhistiska riter.¹¹²

Religionens framtid ligger enligt Taylor främst i olika former av spirituell praktik som är viktiga för den specifika utövaren. Det kan till exempel handla om meditation,

104 Ibid s.90-91

105 Ibid s.437

106 Ibid s.221

107 Ibid s.244

108 Ibid s.233

109 Ibid s.222–223

110 Ibid s.270

111 Ibid s.351

112 Ibid s.513

28 välgörenhetsarbete eller pilgrimsfärder.¹¹³ Här skiljer sig Taylor betydligt från Bruces

förutsägelser gällande spiritualitet och andlighet.

Sammanfattningsvis menar Taylor att sekularisering innebär en förändring av religionens villkor snarare än religionens nedgång och frånfälle. Humanismen, innehållandes ovan nämnda paradigmskiften, leder till att sekularisering görs möjlig. Människan har dock en inneboende längtan efter någonting högre, vilket även fortsättningsvis kommer att utgöra en källa för religiöst betonad motivation och sökande, moderniteten till trots.¹¹⁴ Människan ställer fortfarande samma existentiella frågor, men idag finns det en uppsjö av svar och alla har samma anspråk på sanning.