Tidigare forskning

Det finns inte någon tidigare studie som specifikt jämför de tre valda teorierna. Då de tre teoretikerna är inflytelserika inom detta fält finns givetvis en mängd litteratur som inte kunnat läsas inom ramen för detta arbete. Som framkommit när nedanstående litteratur har lästs har teorier om sekularisering fram till runt 1970-tal främst fokuserat på religionens minskande signifikans på såväl samhällelig nivå som på individuell basis. Inom diskursen har i stort sett konsensus rått gällande sekulariseringsparadigmets validitet, vilket sedan dess har utmanats.

Nedan följer en lista över litteratur som har använts för att införskaffa bakgrundsinformation kring forskningsläget.

Sociologerna Grace Davie, Linda Woodhead och Rebecca Catto bidrar i Religions in the Modern World – Traditions and Transformations med ett kapitel döpt till Secularism and secularization⁸. Här definieras sekularisering som en process som innehåller religionens generella nedgång, både gällande signifikans i samhället såväl som för den enskilda individen.

Författarna menar, som ovan nämnts, att sekulariseringsparadigmet i mångt och mycket agerat som teoretiskt ramverk gällande forskning om religion och sekularisering fram till någonstans på 70-talet. Det är alltså utifrån sekulariseringsparadigmets lins som relationen mellan

religion och modernisering har förståtts, men detta har senare utmanats kraftigt. Under 60-talet menade exempelvis den amerikanske sociologen Peter Berger att den växande

pluralismen i moderna samhällen underminerade religiös tro. Under 90-talet hade Berger dock reviderat sin tidigare teori, och menade nu istället att hans antaganden om sekularisering var fel. Bergers nyare teori innebär att pluralism medger förändrade villkor och förutsättningar för hur vi tror. Vidare uttrycker författarna ett resonemang hämtat från religionssociologerna José Casanova och Karel Dobbelaere. Casanova och Dobbelaere menar att sekularisering måste förstås på tre nivåer; en samhällelig, en organisatorisk och en individuell nivå. På en samhällelig nivå kan sekularisering förstås som en funktionell separation, där samhälleliga funktioner går från att ligga under religiöst ansvar till att istället falla under autonoma, icke-religiösa institutioner. Staten, inte kyrkan, får därmed ansvar över exempelvis sjukvård och utbildning. Den organisatoriska nivån handlar om just om den organisatoriska aktivitetens ökning eller minskning och den tredje nivån behandlar individuell religiositet i form av exempelvis tro och kyrkobesök. Författarna gör också en distinktion mellan hårda versioner av sekularisering och mjuka versioner av detsamma. Här menas att den hårda varianten av

8 Grace Davie, Linda Woodhead och Rebecca Catto, Secularism and secularization (London: Routledge, Taylor &

Francis Group 2016). Hela avsnittets referenser hämtas från sidorna 601-616

8 sekulariseringsteorier innebär att moderniseringen ofrånkomligt leder till sekularisering, medan den mjuka versionen snarare identifierar faktorer som under vissa omständigheter kan leda till sekularisering. Avslutningsvis nämner författarna ett kontroversiellt begrepp:

postsekulär. Begreppet betecknar den situation som råder när det blivit svårare att skilja sekularitet från religiositet. Det finns så att säga inte längre någon klar distinktion mellan det sekulära och det religiösa. En postsekulär tänkare som presenteras är sociologen och filosofen Jürgen Habermas som kortfattat menar att religionen, om inte mer, åtminstone kan bidra med bättre moral för människan generellt.

Religionssociologi – en introduktion skriven av religionssociologerna Inger Furseth och Pål Repstad ger som namnet antyder en introduktion till ämnet. Inledningsvis ger författarna en kortfattad definition av vad som konstituerar sociologi: ”sociologi är studiet av socialt liv hos människor, i grupper och i samhällen”.⁹ Sociologi handlar således om att försöka förklara och förstå varför människan gör som hon gör. Religionssociologin handlar då om att studera religionen i den sociala kontext vari den existerar. Boken innehåller vidare en genomgång av ett antal framträdande religionssociologer och deras respektive syn på religion och

sekularisering. Först och främst bör återigen nämnas religionssociologen Peter Berger och sociologen Thomas Luckmann. Tillsammans har de skrivit boken The Social Construction of Reality, i vilken de hävdar att samhället är en mänsklig produkt samtidigt som människan är en social produkt. Samhället blir då en objektiv verklighet. Detta sker genom externalisering, objektiviering och internalisering. Det vill säga, människan skapar något, exempelvis ett hus, vilket är externaliseringen. Huset får en självständig karaktär, eller ett liv i sig själv,

oberoende av människan, vilket är objektiviering. Objektet, eller huset i det här fallet, påverkar i sin tur människan, det sker så en internalisering.¹⁰ Vidare utvecklar Berger sitt resonemang i verket The Sacred Canopy, där han menar att upprätthållandet av de viktigaste kulturella ramarna i ett samhälle bara kan vidmakthållas om de är internaliserade av en majoritet av samhällets medlemmar. I ett sådant samhälle menar Berger att religionen fungerar som skyddande himlavalv, medan ett mer pluralistiskt samhälle istället leder till att religionen förlorar en del av sin trovärdighet. Religionen förlorar således sin plats som tagen för given.¹¹

9 Inger Furseth & Pål Repstad, Religionssociologi – en kort introduktion (Norge: Universitetsforlaget, 2003) s.9

10 Inger Furseth & Pål Repstad, 2003 s.80-81

11 Ibid s.82-83 och s.135

9 The Spiritual Revolution – why religion is giving way to spirituality skriven av sociologen och antropologen Paul Heelas och Linda Wooodhead introducerar läsaren till deras teori om sekularisering. Här presenteras, som namnet avslöjar, teorin att klassisk institutionell

religiositet minskar till förmån för andlighet. Författarna presenterar en undersökning gjord i Kendall, Storbritannien, vars resultat pekar på att allt fler människor föredrar att kalla sig andliga framför religiösa.¹² Författarna drar av undersökningen slutsatsen att det i viss mån pågår en stor vändning i det sakrala landskapet, från religion till mer subjektiva former av religiositet så som andlighet. Undersökningen faller dock lite platt, och vid en första anblick kan en del problematik skymtas. För det första så görs jämförelsen mellan den holistiska miljön (vilken enligt författarna innefattar allt ifrån pilates och yoga till kiropraktik och seanser) och kyrkobesök. Den holistiska miljön bidrar således med många fler alternativ. För det andra räknas alla människor involverade i någon aktivitet inom den holistiska miljön under en vecka, medan kyrkobesöken endast räknas under en dag. Ett tredje identifierat problem gäller upptagningsområdet. Den holistiska miljön räknas i Kendall med omnejd.

Församlingsmiljön räknas bara i Kendall. Trots att undersökningen verkar ha gett den holistiska miljön vissa fördelar undersökningsmässigt konstaterar Heelas och Woodhead att endast 1,6% av Kendalls befolkning var involverade i den holistiska miljön under en typisk vecka.¹³ Den påstådda minskningen i församlingsliv vägs således inte upp av en ökning i den holistiska miljön.¹⁴ Dock menas här att det sker en förskjutning som innebär att klassisk religion minskar till fördel för en mer personligt orienterad spiritualitet, vilket blir tydligt när författarna applicerar resultatet från undersökningen i Kendall på situationen i Storbritannien generellt.¹⁵ Frågan är om inte de dragna slutsatserna är väl långtgående, och huruvida den typen av slutsatser låter sig göras med reliabilitet. Woodhead och Heelas presenterar subjektiviseringsteorin, eller ”den subjektiva vändningen”, vilket betecknar det kulturella paradigmskifte där vi går från att leva i en verklighet där vi styrs av externa roller och plikter till att livet levs med hänsyn till var och ens egna subjektiva upplevelser, relationella såväl som individualistiska. Det handlar således om ett skifte från ”livet-som” till ”subjektivt-liv”, där det goda i livet blir personlig utveckling istället för följandet av Gud.¹⁶ Resonemanget påminner, som vi kommer att se i avsnitt tre, en del om Charles Taylors resonemang kring

12 Paul Heelas & Linda Woodhead, The Spiritual Revolution- why religion is giving way to spirituality (USA:

Blackwell Publishing LTD, 2005) s.1

13 Ibid s.36-40

14 Ibid s.48

15 Ibid s.53

16 Ibid s.2-3, s.10 och s.60-66

10 religionens förändrade villkor. Vidare presenterar Heelas och Woodhead tesen att Västvärlden genomgår dels en sekularisering gällande ”livet-som”, dels en sakralisering gällande

”subjektivt-liv”. ¹⁷ Sammanfattningsvis undersöks huruvida Västvärlden idag genomgår en spirituell revolution och författarnas slutsats är att så inte är fallet, åtminstone inte än.

The Secularization Debate¹⁸ presenterar inledningsvis begreppet sekularisering ur både ett nutida och ett historiskt perspektiv. Här förs en diskussion kring huruvida begreppet är ett användbart analytiskt redskap eller ett begrepp (som likt begreppen sekt och kult) kommit att tillskrivas alltför många negativa associationer för att kunna användas. Detta beror på att forskning om sekularisering historiskt sett utgått från sekulariseringsparadigmet, och att begreppet sekularisering därmed för gemene man kommit att associeras med religionens förfall. Diskussionen kring begreppets legitimitet är förvisso viktig att ha med sig, men är samtidigt inte direkt avgörande för denna uppsats då definitionen av begreppet här kommer att förändras beroende av vilken teoretiker som behandlas. Sedan följer debatten med inlägg och artiklar skrivna av ett antal religionssociologer angående sekularisering generellt och

sekulariseringsparadigmet specifikt.

Comprehending Cults - The Sociology of New Religious Movements är skriven av den kanadensiske religionssociologen Lorne L. Dawson och handlar främst om nya religiösa rörelser och hur de uppstår, men behandlar också bland annat Peter Bergers äldre teori om sekularisering. Bergers äldre teori betonar industrialismens roll i sekulariseringsprocessen.

Här argumenteras för religionens förändrade roll och förutsättningar i och med två

paradigmskiften; religionen går från att vara ofrivillig till frivillig i den mening att staten inte längre väljer religion åt dig, och religionen går från att vara den enda pjäsen på spelplanen till att tvingas hantera den religiösa pluralism som idag existerar.¹⁹ Vidare behandlas Stark och Bainbridges tidigare teorier om religion och sekularisering, där åtminstone den senare innehåller element som Stark inte behandlar i efterkommande sekulariseringsteori. Till exempel finns resonemanget om religiösa kompensatorer med här, men inte i den litteratur som använts för denna uppsats.²⁰

17 Ibid s.10

18 William H. Swatos, Jr & Daniel V. A. Olsson (red), The Secularization Debate (Oxford: Rowman & Littlefield Publishers INC, 2000) Kapitlets namn: Secularization Theory: The Course of a Concept skrivet av Swatos Jr. s. 1-12

19 Lorne L. Dawson, Comprehending Cults- The Sociology of New Religous Movements (Kanada: Oxford University Press, 2006) s.19

20 För vidare läsning se: Lorne L. Dawson, Comprehending Cults- The Sociology of New Religous Movements (Kanada: Oxford University Press, 2006) s.22

11