I detta avsnitt kommer jag att utifrån de angivna teorierna om religiös proximitet och våld i nära relationer som två möjliga undersökningssätt att med ett intersektionellt arbetssätt undersöka etablerade maktstrukturer. Teorin om imagos och nyckelpersoner som en del i människors narrativa identitetsskapande kommer tillsammans med den intersektionella teorin appliceras på resultatet som redovisats ovan. Diskursen från medlemmarnas narrativ kommer även analyseras med hjälp av resultat från Frisk och Palmers undersökning av Helge.
Uppdelningen i analysen har inte gjorts med lätthet, de givna teorierna flyter lätt ihop och ger svar på varandra. Med det sagt så kan svar på frågor om religiös proximitet även dyka upp i delen om imagos. Rubrikerna är satta efter huvudämnet de belyser.
7.1 Religiös proximitet
Appelgrens teori om religiös proximitet som ett sätt att
undersöka maktstrukturer är väldigt användbar för detta arbetet. I mitten av KF skala har vi hela tiden Åsa, hon har genom sin direktkontakt med Gud och karismatiska sätt att vara befäst sin position som medelpunkt i gruppens teologi. Hennes position har rättfärdigats med hjälp av profetior på ett liknande sätt som i McGuires studie169. I centrum av denna skalan har hon först sällskap av Helge och senare av Urban, de är dessa tre som enligt medlemmarna har den största insikten i det gudomliga. I
modellen visas hur jag utifrån resultatet vill placera medlemmarna i en modell av religiös proximitet.
Tidsaspekten för just denna modellen är i slutet av KF:s existens.
I KF har denna modell på inget sätt varit statisk, som medlemmarna vittnat om har de kastats in och ut i modellen, beroende på om det för tillfället ansågs rätt eller fel. Hade valet att gestalta modellen i KF tidigare år hade tillexempel Emma placerats närmare centrum än
”Karin”, men fortfarande längre ut i periferin än Peter och Patrik. Utöver Åsa har männen i egenskap av att de är män, eller avsaknaden av att de är kvinnor placerat sig närmare centrum i modellen. Det är fallet både utifrån gruppens teologi, men även utifrån Åsas privata
kvinnoförakt.
Forskarna Hydén och Överlien med flera presenterar teorin om att våld i nära relationer kan beror på strukturella maktstrukturer etablerade i samhället, men att det utöver en enskild förövare också behövs en acceptans av normförskjutningen i omgivningen för att övergreppen ska kunna fortgå170. Fahlgren och Sawyer förklaring om normaliseringsprocessen hjälper oss sedan att förstå hur denna normförskjutning sker171. Utifrån resultatet vill jag mena att de två medlemmar som upplevs som de som har svårast att acceptera att de varit med om denna process är ”Karin” och ”Pernilla”. De skulle nog gå med på att de själva varit med om denna process men skulle nog fortfarande inte acceptera att Åsa och Urban fick ursäkta sig på ett liknade sätt som de gör.
”Karin” använder ordet nedbruten om sig själv, jag menar att hon anser att ledningen och församlingen utövat en långvarig psykisk misshandel på henne. Hon personifierar sig som ett offer. Som Fahlgren och Sawyer beskriver att normaliseringsprocessen handlar om att få det
169 McGuire. The Social Context of Prophecy: "Word-Gifts" of the Spirit among Catholic Pentecostals, 146
170 Hydén. Överlien. Ericson. Wiman. & Grönberg Eskel. Mäns våld mot kvinnor i nära relationer. 4
171 Fahlgren & Sawyer. Maktrelationer och normaliseringsprocesser i välfärdsstaten. 101
som inte är norm att bli accepterat. I ”Karins” berättelse har det inte främst handlat om fysisk misshandel. I hennes narrativ hittar jag andra normförskjutningar som kan förklaras med denna modell. Det tydligast är att hennes dotter får bo hos grannarna, och ”Karin” tror att det är det bästa. Här ser jag tendenser till en stor maktdemonstration från ledningen, de tror sig veta bättre och kan göra hur de vill så de flyttar på medlemmarnas barn. Men som Bell och Naugle hävdar skulle detta övergrepp inte kunna fortgå om det inte blivit socialt accepterat172, här är hela gruppen del av det övergrepp som begås mot ”Karin”.
Även ”Pernilla” har ett liknande förhållande som ”Karin” till sin roll i historien. Hon använder flera starka maktuttryck i sin historia, vilket skulle kunna ses som en ursäkt för de erkännanden om eget maktutövande hon berättar om. ”Pernilla” menar att hon blivit
hjärntvätta, inte endast hon utan hon säger att vi var hjärntvättade, vilket indikerar att hon vill lägga skulden på en liten grupp, eller enstaka få och ta skulden av många. ”Pernilla” talar om fångvaktaren och hur han vaktade medlemmarna i församlingen, att dom var fångar. Utifrån SPE där fångarna bara efter ett par dagar börjar bete sig nedstämt, drar sig tillbaka och börjar acceptera fångvaktarnas behandling av dem även fast de vet att det är ett experiment går det att dra flera slutsatser av språkbruket i KF. Experimentet visar på en enorm psykisk
övertygelse om att imagos är verkliga, personifierar du dig som en fånge där du är övervakad och vaktad är risken väldigt stor att du fogar dig efter fångvaktarens regler173.
”Pernilla” berättar om att hon haft en mer central roll än ”Karin” då hon beskriver sina uppgifter för Åsa, vilket det bara var de närmaste som hade äran att få utföra. På grund av att
”Pernilla” varit med i den innersta kretsen har hon även fått känna av Åsas kvinnohat på ett mer direkt sätt i form av slag och misshandel. ”Pernilla” beskriver en stark kognitiv dissonans i berättelsen om misshandeln, hon kan inte på samma sätt som ”Karin” normalisera det våld hon utsätts för utan beskriver istället hur hon lär sig hantera våldet. Hon uttrycker en önska om att hon varit tillräckligt stark att säga emot Åsa, stoppa henne och rädda någon som utsätts för hennes våld. Skillnaden i ”Karins” historia om att rädda Sara och ”Pernillas” önskan om att rädda någon från Åsas våld finns i att ”Karin” önskar att hon funnits där för Sara så att Sara kanske kunnat fatta ett annat beslut, att Sara hade utfört en annan handling. ”Pernilla”
önskar i stället att hon kunnat utföra en räddande handling. Här i kan jag se ”Pernillas”
kognitiva dissonans där hon anser sig varit en starkare person, en person kapabel till handling men på samma gång inte kunnat utföra denna handling på grund av sin plats i hierarkin.
Hennes önskning liknar mer de medlemmar som varit mer centrala i den religiösa proximitet än ”Karins” som är längre ut i periferin.
7.2 Genusnormer och dess inverkan på KF
Apelgren menar i sin teori att kvinnor många gånger missgynnas av sitt genus då det finns en inskriven hierarki mellan männen och kvinnorna i de flesta religiösa samfund174. Så är fallet i KF, vilket med hjälp av resultatet från Emma och Peter kommer diskuteras. Även Marias narrativ kommer diskuteras med denna del av Apelgrens teori.
I Emmas historia hittar vi det största spannet på hur nära Kristi brud hon befunnit sig. Jag kan i hennes historia utläsa en gradskillnad på henne och hennes man Peter i deras berättelse om hur det är att vara pastor. Jag vill mena att det är genusnormen som församlingen levde efter som bidrog till att även om de formellt hade samma titel så var deras status ändå olika. Emma beskriver i sitt arbete som pastor att hon var styrd av Åsa, att hon fick uppdrag och att hon
172 Hydén. Överlien. Ericson. Wiman. & Grönberg Eskel. Mäns våld mot kvinnor i nära relationer. 4
173 Zimbardo, Conclusion.
174 Appelgren. Religion och intersektionalitet 76-78
sedan skulle rapportera till Åsa. När jag jämför Emmas berättelse och Peters berättelse visar det sig tydligt hur Emma anammat det kvinnoideal som predikats inom gruppen i sitt yrkesliv.
Som det berättas om i predikningar inom gruppen skulle män vara män och kvinnorna skulle följa dem. Emmas tro på att hennes plats är att följa sin man, så som församlingen menar att det är skrivet i Bibeln, förs i KF även över på ledningen. För Emma så har Peter i sin
egenskap av man högre religiös proximitet än henne, men ledningen i form av Åsa och Urban är närmare Gud än Peter och de har alltså sista ordet. Ett liknande resonemang hittar jag inte hos Peter, han kan vara mer självgående i sin yrkesroll som pastor.
Var Maria befann sig i gruppens hierarki är inte självklart, hon har inte haft någon formell titel som till exempel Emma. Maria berättar att hon lever i en relation med Patrik som en praktisk lösning eftersom Åsa efter att hon utsetts till Kristi brud inte kan leva med Patrik som hans fru. Maria fyller här en funktion som en stöttande kvinna för Patrik, men även för Åsa och deras gemensamma barn. Patrik och Maria är i dag gifta så jag vill inte förringa kärleken som uppenbarligen finns mellan dem, men för att se på deras förhållande från en
utomståendes perspektiv så är Maria en bricka i Åsas maktspel. Maria blir även sedan i del i Urbans spel då han använder henne i det kan kallar ett ytterligare steg i striden. Maria följer genom hela sin berättelse den kvinnliga normen om att följa. Hon accepterar att vara Patriks kvinna som stöttar och sköter om han och hans barn utan att själv kunna kräva något för sig själv. Hon följer sedan Urban i det han menar är striden för att Åsa ska nå Jesus kärlek. Tack vara sin relation med Patrik är Maria i många år i den innersta kärnan av församlingen, men hon berättar inte att hon får några utökade maktförfoganden för de.
I Marias historia får vi ta del av mycket psykiskt och fysiskt våld, något hon inte vill hålla någon tills svars för. Till skillnad från ”Pernilla” och ”Karin” är Maria mer öppen för
möjligheten att alla inom KF varit del av en normaliseringsprocess. Det betyder inte att alla är utan skuld, men Marias förhållande till vad som skett ger intrycket att acceptansen att alla inom KF i någon mån är offer för denna process är läkande.
7.3 Imagos betydelse för medlemmarna
Hydén och Överliens, med flera, presenterar en teori om att en av anledningarna till att våld i nära relationer uppkommer är mäns strukturella överordnad kvinnornas i samhället. De presenterar även en teori om att gruppens acceptans av ett avvikande beteende är nödvändigt för att det ska kunna fortgå175. De teorierna ihop med McAdams imagoteori kommer nu användas för att komparativt undersöka Peters och ”Pernillas” narrativ. Vidare jämförs Patrik narrativ med de andra kvinnornas med samma teorier i åtanke.
Peter berättar en historia där han aldrig utmålar sig själv som ett offer. Hans historia är den av en handlingskraftig man som står för sina handlingar. Den norm om hur män bör vara, som de uttrycker det att män ska vara män och likt Jesus vara naturliga ledare, tror jag i Peters fall bidrar till att han inte kan eller vill erkänna att han också kan vara ett offer i Knutbydramat.
Han har i så många år personifierat sig med en imago som är ledare, som fattar egna beslut och som med hjälp av handling löser problem. Jag vill jämföra hans inställning till sin historia med ”Pernilla” som menar att de var hjärntvättade.
Peter och ”Pernilla” är nästan som två motpoler, där den ena valt ord som visar på en
inställning att hon inte anser att några andra än ledningen bär ansvar för vad som hänt. Medan den andra väljer att axla så mycket ansvar som det bara går för att på något sätt försöka rentvå
175 Hydén. Överlien. Ericson. Wiman. & Grönberg Eskel. Mäns våld mot kvinnor i nära relationer. 4
sig genom handling, acceptans och bön om förlåtelse. ”Pernilla” och Peters olika inställning till sitt ansvar kan även det ses mot gruppens genusnorm, där männen skulle vara män och kvinnorna skulle följa. Kvinnorna fråntas i den föreställningen makten att själva fatta beslut och genomföra dem, de har under lång tid lärt sig at följa och då kan det säkert vara svårt att acceptera ett ansvar som ”Pernilla” inte känner är hennes.
För att se på Patriks roll med glasögon färjade av religiös proximitet så är han lite av en gåta.
Han har inga av de egenskaper som Apelgren listar som vanliga för de som anses vara i centrum av modellen. En sak som hjälper till att hålla i hans höga status är äktenskapet med Åsa. I jämförelse med Emma och ”Karin” som också är gifta med högt uppsatta inom församlingen så höjer Patriks äktenskap hans egen status. Så är ju inte fallet med Emma och
”Karin” där de i stället ses som en börda för sina män när de anses fel. Jag vill påstå att Patrik tack vare att han är man kan dra fördel av sin frus position. Han är från början en autonom person med ett eget värde på ett annat sätt än kvinnorna. Patrik är handlingskraftig och personifierar på många sätt det mansidealet som gruppen stävar efter.
Att han inte tillskrivs andlig mognad, religiös utbildning och en direktkontakt med Gud som Apelgren listar som åtråvärda egenskaper framstår aldrig i hans berättelse som något negativt.
Hans plats som ledande inom gruppen är i hans berättelse självklar, trots att han inte nämner några grunder för den. Här vill jag påstå att även när Patrik lämnat Åsa så vill hon honom väl, att svärta ner pappan till hennes barn skulle vara en skamfläck även för dem. Av den
anledningen tillåts Patrik behålla sin status från Åsas sida, hon vill hålla uppe en fasad mot omvärlden.
I Patriks fall är det aldrig Åsa som knuffar bort honom, det är Urban som inte har en lika personlig anknytning som pekar ut Patrik som något ont. Att det går så pass lång tid innan Patrik pekas ut kan man få förståelse för om man ser på Urbans beteende utifrån SPE psykologiska inverkan på fångvaktarna. När deras tro om att deras makt var befogad, att de behövde utföra vissa handlingar för att skydda sig själv och fängelset eskalerade beteendet.
Till och med så att de utförde maktbevisande handlingar mot fångarna när de trodde att ingen såg176. Urbans beteende mot hela KF kan jämföras med experimentets fångvaktare.
Makten Urban besatt möjliggjorde utvecklingen han stod för i och med striden. Att gränserna för vad som är normalt flyttas lite hela tiden, liksom normaliseringsprocessen förklarar177. Det är inte bara Urban som visar tendenser av detta psykologiska fenomen, även Peter har på ett liknande sätt styrt församlingen. Peter menar att han blev sektledare, och att det aldrig var hans mening. Genom att se på KF med SPE i tanken så kan man se ett liknande
händelseförlopp, där makt hos några få skapar en elit inom vilken allt kan ursäktas. En tanke som uppkommer med detta som bakgrund är att makt ofta korrumperar människor och att tron i sig kanske inte hade så mycket att göra med det som hände i Knutby. Om det så är ett
fängelseexprimen i Stanford på 1970-talet eller en sekt i Knutby i början på 2000-talet så fungerar det mänskliga psyket på ett liknade sätt. Det man ska vara vaksam på för att hitta liknande församlingar som Knutby är inte vad de tror på, utan hur maktstrukturen är utformad.
7.4 Narrativens diskurs
Patrik, även om han själv inte utrycker sig så, ses som ett offer för en rad ofördelaktiga händelser. Han är den enda av medlemmarna som är född i KF, han träffar den tio år äldre
176 Zimbardo. Conclusion.
177 Fahlgren & Sawyer. Maktrelationer och normaliseringsprocesser i välfärdsstaten. 101
Åsa som 16 åring, tack vare profetian tillåter Patriks föräldrar att Åsa flyttar in hos dem och dagen efter att han går ur skolan gifter de sig. Han vet alltså ingen annan teologi och har inte som de andra ett skyddsnät av en familj utanför församlingen. Patriks alternativ utanför KF är extremt få, han är på en helt annan nivå än de övriga medlemmarna fast i församlingen. En intressant tanke är hur Patriks narrativ hade förändrats om han ansett sig vara ett offer för nämnda omständigheter. Då skulle hans narrativ förmodligen gå mer i linje med hur Helge berättar sin. Där Patrik håller fast vid mansnormen och ser sig som en ledare, en
självbestämmande man har Helge gjort ett annat val.
Jag har i detta stycke analyserat det som framkommit i resultatdelen med hjälp av teorierna om religiös proximitet och våld i nära relationer som två möjliga arbetssätt att på ett
intersektionellt arbetssätt undersöka maktstrukturer och genusnormer inom religiösa grupper.
Utifrån teorin om imagos som självförverkligande personlighetstyper har jag även analyserat hur medlemmarnas uppfattning om sig själva spelar in på hur de upplever och berättar om sin tid inom gruppen. Denna analys har med hjälp av frågeställningarna för arbetet belyst nya delar av medlemmarnas narrativ och i linje med syftet för arbetet bidragit med ny kunskap kring KF. Detta har skett genom att anlägga ett genusperspektiv på medlemmars personliga narrativ om de maktstrukturer som formade församlingen.