Teman och nyckelpersoner i narrativen

I följande avsnitt beskriv teman så som våld, maktutövande och förtryck som medlemmarna beskriver i sina berättelser. Tematiseringen har utformats utifrån medlemmarnas sätt att personifiera sig själva i förhållande till de övergrepp som förekommit inom gruppen, antingen endast som offer, både offer och förövare eller förövare. Karaktärer som medlemmarna personifierar sig med kommer även de att lyftas fram i syfte att ge svar på den första

frågeställningen. Vilka teman och nyckelpersoner framkommer i de tidigare medlemmarnas narrativ om tiden i församlingen?

6.2.1 Offer

”Pernilla” berättar en historia där hon till en början känner vänskap med Åsa, så här i efterhand menar hon att hon redan från början förstod att vänskapen kom med premissen att Åsa var viktigast⁹⁰. Hon tar med TV-teamet till ett vindskydd i skogen för att visa var hon och

90 Westman, Marianne. Uppdrag Granskning: Knutby. Himmelens drottning. Avs: 1 (TV-program). Stockholm:

Sveriges Television. 2020-06-09. https://www.svtplay.se/video/27081981/uppdrag-granskning-knutby/uppdrag-granskning-knutby-sasong-1-himmelens-drottning?start=auto, 5:33

några andra blev tillsagda att sova då de inte lyckade hamna rätt i församlingen⁹¹. I

”Pernillas” berättelse finns det narrativ om våld mot henne. Hon beskriver att Åsa slog henne, att hon första gången hon blev slagen sa nej, men då upplevde hon att det bara blev värre: ”så jag lärde mig ju snabbt att nej säger man inte, man får inte hålla upp händerna för då blir hon arg, man ska be om ursäkt efteråt för att hon får ont i händerna, för hon slog ju hårt.”⁹² Det finns även inslag av skuld i hennes berättelse, och mot slutet av sin berättelse börjar hon gråta och ger uttryck för ånger över att hon inte kunde göra mer.

[D]et är så sjukt, det är så fruktansvärt hemskt, att vi var så hjärntvättade, vi var så rädda för våran egen skull, att nästa gång är det jag som ligger där eller står där och får stryk, för man vet hur det känns i kroppen man vet hur ont det gör och så gör man ingenting, det gör mig så ont och jag önskar att jag kunde vrida tiden tillbaka och få gå in där och bara stoppa Åsa, få stoppa henne bara en gång för alla jag önskar så att jag kunde fått gjort det för någon⁹³

”Pernilla” beskriver att hon tillät den kränkande behandlingen då hon redan var helt

nedbruten. I hennes narrativ beskriver hon sig själv som ett offer, svag, nedbruten och menar att hon tappat bort sig själv och inte visste vem hon var⁹⁴. I ”Pernillas” berättelse finns det uttryck för att även hon utsatt andra för behandling som hon anser vara fel. Mest tydligt är det när hon talar om barnen och att de vuxna, inklusive hon själv var väldigt hård mot dem. Men även i hennes önskan om att kunna stoppa Åsa när hon utövar väld på någon annan medlem. I

”Pernillas” narrativ finns det trots det inte någon självinsikt att hon skulle kunna vara förövare, hon beskriver sig själv endast som svag, nedbruten och hjärntvättad. Att hon även väljer att inte visa sitt ansikte och flera gånger snyftar och gråter ger intrycket av henne som en skör människa som inte fullt bearbetat och accepterat det hon varit med om.

”Karins” historia liknar ”Pernillas”. Hon utsätts under lång tid för påtryckningar och

kränkande behandling från andra i församlingen. ”Karin” berättar att hon fick vara med i Ko-teamet, en grupp där de kvinnor som var mest problematiska för Åsa fick vara med⁹⁵. ”Karin”

menar är en del i nedbrytningen av henne, hon uttrycker sig på följande sätt om funktionen av Ko-teamet och vad hon tror ligger till grund för det. ”Jag var med i det, jag tror att botten i det är något slags kvinnohat, framförallt från Åsas sida men också från Helges sida har jag

förstått mycket mer efteråt, eee jag tror att det var ett sätt att försöka sätta oss, sätta oss på plats få oss att forma oss in i ledet försöka förnedra oss.”⁹⁶

”Karins” barn tas ifrån henne under en tid då hon anses fel, och får bo hos grannarna. ”Karin”

berättar att hon verkligen trodde att hon var så dålig, det var så illa ställt med henne att

församlingen fick lov att ta hennes barn ifrån henne. Hon trodde att hon hade ett så pass dåligt inflytande på sitt barn att det var bättre för barnet att bo hos någon annan⁹⁷. Likt ”Pernillas”

narrativ innehåller ”Karins” en tydlig offerroll, hon beskriver hur djupt nedtryckt hon var men det finns även ett narrativ om tro på deras teologi. ”Karin” svarar inte direkt på frågan om hon tror på Kristi brud-läran, men hon försvarar sitt val i att stanna kvar i församlingen och

genomleva allt hon utsatts för genom att avsluta sin intervju med följande konstaterande:

91 Westman, Marianne. Uppdrag Granskning: Knutby. Den Gud älskar agar han. Avs: 3 (TV-program).

Stockholm: Sveriges Television. 2020-06-09. https://www.svtplay.se/video/27081989/uppdrag-granskning-knutby/uppdrag-granskning-knutby-sasong-1-den-gud-alskar-agar-han?start=auto, 24:24

92 Westman. Den Gud älskar agar han, 34:35

93 Westman. Slutet, 20:47

94 Westman. Den Gud älskar agar han, 23:55

95 Westman. Det första är ditt måste, 17:49

96 Ibid,. 17:56

97 Westman. Fostra dem. 16:34

[D]et var ju inte så att vi vaknade upp en morgon och förstod att Åsa inte är Kristi brud, utan det var ju en process man, jag var absolut inte framme vid att säga att det här är bara buffel och båg allting vi har blivit grundlurade utan det tog sin tid innan man kunde ta de orden i sin mun⁹⁸

”Karins” historia kan förstås som ett skyddande av Kristi brud-läran som hon uppenbarligen trodde på. Hon uttrycker ingen ilska över det som hänt utan konstaterar bara att om

församlingen inte lösts upp när den gjorde så hade nog de första självmorden inte varit långt borta. ”Jag var glad över att det blev ett slut på allting, jag tror inte det var många månader bort innan de först självmorden hade skett annars, jag är ganska säker på det att det är många människor som var snuddande nära.”⁹⁹

Hur ”Karin” berättar sin historia skiljer sig till viss del från ”Pernilla”, framförallt i avsaknaden av känsloyttringar. ”Karin” är genom hela intervju samlad och saklig, hon presenterar sin historia som en sak-framställan, utan att låta sina känslor höras i det hon berättar. Hon målar inte upp sig själv som förövare på något ställe i sin berättelse, inte ens som ”Pernilla” gjorde genom att indirekt säga att hon varit med i situationer där hon kan betraktas som förövare. Ytterligare en likhet med ”Pernillas” berättelse är att hon uttrycker ånger för att hon inte klarade av att stå upp mot det våldet som förekom inom församlingen. I

”Karins” fall handlar det om behandlingen av Sara.

[V]i var väldigt goda vänner jag känner rent spontant så här ååå tänk om jag hade kunnat göra mer på slutet, innan innan hon blev helt avskärmad så vet jag att vi pratade med varandra på en gudstjänst, jag ansågs ju vara jätte fel och hon var i Helges klor och jag vet att jag gick fram till henne och frågade ”Hur mår du? Hur går det?” Och hon berättade lite bara, att ja det går bra och be för mig, sen var det någon ledare som såg detta som efteråt sa att ”Att ni får inte prata med varandra mer”. Så sen dess så kunde jag inte nå fram till henne, men jag vet att jag jag vet att jag bad för henne hemma, jag såg ju att hon inte mådde bra, tänk om jag hade kunnat nå fram till henne tänk om jag hade kunnat rädda henne, det är ju naivt att tänka så¹⁰⁰

”Karins” narrativ erbjuder ingen självinsikt till att hon var del i den jargong och kultur som finns inom församlingen. Hon berättar endast en historia där hon själv är nedbruten och ett offer till de omständigheter hon har kring sig.

6.2.2 Offer och förövare

Även Marias narrativ är kantad av övergrepp av alla de slag: hon har blivit slagen, bunden, inlåst, sexuellt utnyttjad och tvingats göra slut med sin partner i stridens namn¹⁰¹. Det till trots så berättar inte Maria en historia där hon ser sig själv enbart som ett offer. Hon har trott att hon i alla lägen själv valt att göra det som hon senare kan se är övergrepp eller situationer där hon blivit manipulerad. Maria sett det som en ära att få vara i Åsas närhet och att tjäna

henne¹⁰². Maria berättar att hon själv väljer att gå med i striden ett steg till när Urban ber henne om det och att hon själv väljer att avsluta relation med Patrik då Urban ber henne göra det¹⁰³. Det finns i Marias narrativ en förståelse för att ledningen inte är ond. Att det som hon och andra blivit utsatta för inte är något som någon av de ansvariga gjorde för att de ville göra

98 Westman. Slutet, 4:09

99 Ibid,. 3:27

100 Westman. Det första är ditt måste, 25:04

101 Westman, Marianne. Uppdrag Granskning: Knutby. För den rene är allting rent. Avs: 5 (TV-program).

Stockholm: Sveriges Television. 2020-06-16. https://www.svtplay.se/video/27179481/uppdrag-granskning-knutby/uppdrag-granskning-knutby-sasong-1-for-den-rene-ar-allting-rent?start=auto 1:00; Westman. Fostra dem.

33:58

102 Westman. Det första är ditt måste, 4:26

103 Westman. Fostra dem. 35:19

någon annan illa: ”Jag måste säga att jag tror ingen har haft, det här låter ju också knäppt, men att ingen har haft onda avsikter utan avsikten var god men det blev helt fel.”¹⁰⁴

Emmas historia är en där hon både framstår som förövare och offer. Hon försöker inte förminska sin roll i att Åsa, Helge och senare Urban fick den makten som de fick tack vare alla runtomkring dem, utan försöker snarare förstå hur det kunde bli som det blev i Knutby¹⁰⁵. Hon berättar hur kulturen med att fostra varandra växer fram, hur hon uppfattar att det startar på Åsas initiativ men hur de flesta blir en del av den mobbning som försiggår¹⁰⁶: ”Jag skulle säga att mycket av det var inför varandra och det används metoden att den som också stod bredvid fick frågan – ’Visst ser du det som är fel med den här personen?’ Och tillslut var man så rädd att själv vara den som var fel att man höll med eller i alla fall var tyst.”¹⁰⁷

Emma är pastor i KF i ca: tio år innan hon blir utfryst och anses vara fel¹⁰⁸. Under tiden som pastor leder hon bland annat Ko-teamet som både Maria och ”Karin” var med i. Emma beskriver sin roll i behandlingen av kvinnogruppen så här:

[V]i har ett team i församlingen och det är några kvinnor som sätts av Åsa i ett speciellt team, som kallas, fruktansvärt ko-teamet, ja att man är dum som en ko ungefär liksom, ja det var nedvärderande fruktansvärt som jag skulle leda/…/ om dom hade gjort någonting som var fel så talade jag om det för dem, att dom hade gjort det här fel och att dom skulle göra så här i stället och så vidare och så vidare¹⁰⁹

Emma ger vid flera andra tillfällen liknande vittnesmål om att hon varit med och tryckt ner och tillrättavisat andra medlemmar. Vid dessa tillfällen är hon också noga med att berätta att hon i dag ångrar sig djupt för den skada hon har åsamkat andra medlemmar. Hon menar att hon aldrig har varit fysisk våldsam mot någon annan medlem men vill inte förringa sin medverkan i att psykiskt kontrollera och straffa andra¹¹⁰.

Emmas tid som fel börjar när hon inte längre vill tjänstgöra hos Åsa så mycket som hon ditintills har gjort. Emma insåg att hon om hon skulle spendera all den tiden hos Åsa skulle hon inte hinna träffa sina barn. Av den anledningen kämpar hon inte heller speciellt mycket för att komma tillbaka till den innersta cirkeln¹¹¹. Emmas historia innehåller inte övergrepp på samma sätt som de övriga kvinnliga deltagarna beskriver, men hon uppger att hon blivit slagen vid ett tillfälle¹¹². Hon beskriver likt ”Karin” att många skällde på henne och försökte få henne att bli rätt igen, men efter att det första året gått och hon inte blivit rätt menar Emma att det var som att de tröttnade¹¹³. Hon fick inte vara med på tillställningar i den innersta kärnan även om Peter skulle delta; inte ens om det skedde i hennes eget hem. Hon berättar bland annat om en kväll när medlemmar skulle samlas hemma hos dem så fick hon gå upp på

104 Westman. Slutet, 19:54

105 Gembäck, Emma. & Robért, Rigmor. Sektpodden. Knutby, min väg-från paradis till helvete del 1. Avs 4 (Podd-program) Acast. New York. 2019-10-24, 29:00

106 Ibid,. 23:17

107 Ibid,. 25:00

108 Gembäck, Emma. & Robért, Rigmor. Sektpodden. Varför en sektpodd? Avs 1 (Podd-program) Acast. New York. 2019-09-25, 1:50

109 Westman. Det första är ditt måste, 18:36

110 Gembäck. & Robért Knutby, min väg-från paradis till helvete del 1, 31:16

111 Ibid,. 30:00

112 Westman. Himmelens drottning, 00:33

113 Gembäck, Emma. & Robért, Rigmor. Sektpodden. Knutby, min väg-från paradis till helvete del 2. Avs 5 (Podd-program) Acast. New York. 2019-09-31, 26:59

övervåningen och vara där tills de andra hade ätit och haft trevligt hela kvällen¹¹⁴: ”Det här är så förnedrande att i sitt eget hem inte vara välkommen när man ska ha människor där utan att man får gå undan och ännu mer förnedrande när det ska vara med ungdomar där jag som vuxen får gå undan.”¹¹⁵

Hon är sjuksköterska inom psykiatrin och menar att hennes arbete var som en oas dit hon kunde komma och få vara vuxen igen, där hon kunde få fatta vuxna beslut som ett

andningshål från församlingen där allt var toppstyrt¹¹⁶. Emma har även om hon berör svåra och jobbiga ämnen ett lättsamt sätt att närma sig det som skett. Hon skrattar ofta i podden men inte lika ofta i Uppdrag Granskning. Hon är öppen med att det har krävt mycket jobb för att bearbeta det hon varit med om, men att hon i dag mår väldigt bra¹¹⁷.

6.2.3 Förövare

Patriks narrativ är till stor del fokuserad på Åsa och hans relation till henne. Han övergår mot slutet att tala mer om Maria och sin relation till henne. I Patriks berättelse finns inte samma närvaro i församlingen eller hemma hos Åsa som de andra medlemmarna beskriver. Han har som man inte haft liknande uppgifter som kvinnorna vittnat om utan har varit mer fri. Han beskriver sin roll inom församlingen som fostrande och han har uppenbarligen haft en ledande roll, även om den inte har varit som pastor.

[J]ag är ju själv föremål för att vara den som jag tror att det har beskrivits som att jag är den stora fostraren, eller så jag kan inte riktigt känna igen mig i den beskrivningen, men med det sagt återigen jag har inte perspektivet, jag har inte bilden av hur man såg på mig, jag måste ta ansvar för det jag har gjort och jag vet om ett tillfälle där jag försökte komma till rätta med en situation som jag tyckte var svår och då handlar det om liksom en dask på rumpan, i brist på att försöka lösa en situation den gör riktigt ont och jag önskar att jag aldrig hade gjort så, jag önskar att jag var klokare¹¹⁸

Patrik beskriver inget våld som ska ha utförts mot honom, men mot slutet av församlingstiden så manipulerar Urban bort Patriks partner från honom och han uttrycker sig då så här om sitt mående: ”jag dör på något sätt där då tappade jag allt som jag hade”¹¹⁹. Patrik ger intryck av att vara en omhändertagande person, och ger uttryck för sunda värderingar bland annat genom att förtydliga att han går emot Åsa när hon vill lägga skulden för Urbans övergrepp på den minderåriga flickan som blev utsatt för övergreppen. Patrik resonerar så här om händelsen som är början på slutet för församlingen: ”Det var ju en väldigt oväntad reaktion från hennes [Åsas] sida, att hon att det med lite turer till slut vänts till att det blir den här tjejens ansvar nästan fel, helt vansinnig reaktion och det tror jag chockar oss lite grann.”¹²⁰

Patrik upplevs mot slutet av sin intervju besvärad, och är som att han tampas mellan sin kärlek till Åsa, viljan att ta hand om sina barns mamma och frustrationen över att hon och Urban inte kan se sin skuld.¹²¹. Han försöker däremot inte komma undan sin skuld som ledare, och uttrycker till större del än de andra en frustration över att insikten hos Åsa inte finns. Det kan

114 Ibid,. 35:40

115 Ibid,. 35:55

116 Gembäck. & Robért Knutby, min väg-från paradis till helvete del 1, 43:15

117 Ibid,. 1:20

118 Westman. Fostra dem. 20:30

119 Ibid., 35:46

120 Westman. För den rene är allting rent, 10:09

121 Westman. Slutet, 00:01

tänkas att han känner extra ansvar för henne då han under hela den här tiden varit gift med henne och hävdar att han alltid kommer vilja att hon mår bra.

[H]on har rätt i att jag har gjort det, att vi har tillsammans har pushat henne och jag blinkar inte en sekund för att ta det ansvaret, att jag har suttit med henne många gånger när hon har tvivlat, när hon har känt att det här går inte eller jag vill inte längre eller vad som helst utifrån en tro utifrån tror jag att det här har varit rätt¹²²

Peter erkänner sin skuld som förövare. Han beskriver skamkänslor när han ser tillbaka på vad han gjort och att han nu efteråt, trots att han gick in församlingen med goda intensioner, nu är en dömd brottsling¹²³. Peter målar i sitt narrativ upp bilden av sig själv som någon som ’råkat’

bli sektledare, det var inget han var ute efter och vill nu ta sitt straff för att göra rätt för sig.

Han menar att han inte vill försvara sig, utan vill genom sin historia berätta vad som skett för att samhället ska kunna lära av hans misstag¹²⁴. Han reflekterar i sin historia över vad för handlingar han faktiskt utfört och ifrågasätter om det är rätt: ”Vad va det här vad hade vi kommit till och vad hade jag blivit för person som gör dom här sakerna?”¹²⁵ Han beskriver även klimatet han var med att skapa:

och det kan jag ju se att där gick det kraftigt över styr för folk började ju vi från ledarskapet tillrättavisade folk och man började tillrättavisa varandra i församlingen om högt och lågt och hit och dit/…/ och ganska snart så har vi en otroligt destruktiv miljö i församlingen där vissa människor behandlas fruktansvärt illa¹²⁶

Peter berättar även han om det som kvinnorna misstänkt, att det finns ett kvinnohat från Åsas sida: ”Åsa var ju besatt av tanken om att det fanns ett kvinnligt uppror emot henne, en en kvinnlig andemakt en antibrud ande som hon kallade det, som hatade henne mer än någonting annat och alltid var avundsjuk på henne.”¹²⁷

6.2.4 Sammanfattade kommentarer

Medlemmarnas val i hur de framställer sig själva säger en hel del om deras motiv att berätta sitt narrativ. ”Karin” och ”Pernilla” väljer att berätta sin historia utan att visa sitt ansikte och sitt namn, i kombination med den historia de berättar är det lätt att dra slutsatsen att de ser sig själva som offer i församlingen. De lyfter fram det som gjorts mot dem, inte något som de själva gjort mot någon annan. Båda två berättar om en ånger de känner över att de inte vågade göra mer för att stoppa det psykiska och fysiska våldet som förekom inom församlingen.

Medlemmarnas val i hur de framställer sig själva säger en hel del om deras motiv att berätta sitt narrativ. ”Karin” och ”Pernilla” väljer att berätta sin historia utan att visa sitt ansikte och sitt namn, i kombination med den historia de berättar är det lätt att dra slutsatsen att de ser sig själva som offer i församlingen. De lyfter fram det som gjorts mot dem, inte något som de själva gjort mot någon annan. Båda två berättar om en ånger de känner över att de inte vågade göra mer för att stoppa det psykiska och fysiska våldet som förekom inom församlingen.