Analys utifrån lärarnas förväntningar

Ovan har lärarnas föreställningar redogjorts. Dessa ligger till grund för analysen som genomförs nedan där lärarnas förväntningar identifieras utifrån de föreställningar som de uttrycker i intervjuer. De kopplas sedan till studiens teoretiska ramverk. Generellt uttrycker alla lärarna liknande förväntningar på eleverna på yrkesprogrammen respektive på de högskoleförberedande programmen och pratar om dessa grupper som motpoler. Adam uttrycker även förväntningar på eleverna beroende på könstillhörighet. Avsnittet är därmed uppdelat utefter de förväntningar som identifierats.

7.1.2.1 Elever på yrkesprogram

Adam har en förväntan att elever på yrkesprogrammet BF ska ha svårt för arbetsområden så som ekonomi men att vara bra på att diskutera sociala frågor. De förväntas besitta en praktisk kunskap som de fått genom arbetserfarenhet. De förväntas dock inte en ha teoretisk kunskap. Denna förväntan har konstruerats under hans tid som lärare. Han uttrycker att han anser att det är viktigt att känna av vilken klass man har framför sig och inte gå efter förväntningarna man har på ett visst gymnasieprogram. När

han talar om detta synliggör han dock att det finns en generell förväntan på att eleverna i FT nöjer sig med betyget E. Yrkeseleverna förväntas inte bry sig om de högre betygsstegen och Adam uttrycker förväntningar på att de generellt sett nöjer sig med de lägre betygen. De elever som är duktiga i yrkesklasserna är ett undantag i Adams ögon och går emot hans förväntningar på hur eleverna i dessa klasser generellt är. Anledningen till att elever misslyckas i skolan enligt Adam förväntas bero på att de har personliga problem som tar upp deras fokus eller för att de har misslyckats med skolan tidigare och inte vågar försöka igen av rädsla för att åter misslyckas. Det synliggörs en förväntan från Adam att de flesta eleverna på yrkesprogrammen inte är intresserade av att läsa vidare på högskolan, samtidigt som han uttrycker en förväntan på att elever på FT endast är intresserade av att köra lastbil. FT förväntas även ha en kultur som innebär att det inte är accepterat att plugga. Elever på FT förväntas sakna motivation till att plugga på grund av klasskulturen. Eftersom de olika klasserna har olika läroböcker, som Adam beskriver som svårare respektive lättare synliggörs en förväntan om att yrkeselever inte klarar av lika mycket som eleverna på de högskoleförberedande programmen. Den svåra boken förväntas vara för svår för elever på BF samtidigt som Adam uttrycker en förväntan att abstraktionsnivån på yrkesprogrammen inte är hög. Han förväntar sig att yrkeseleverna inte kommer att förstå om han lägger undervisningen på för hög nivå och att elevernas frågor inför exempelvis prov är grundläggande och visar att deras generella nivå är låg.

Berit förväntar sig att eleverna som läser Samhällskunskap 1a1, alltså yrkeseleverna, har svårt att lyssna, sitta still och hålla koncentrationen vid långa genomgångar. Det beror enligt henne på att eleverna går på ett yrkesprogram och inte är “skolade” i detta. Elevernas programtillhörighet och förväntade ovana att arbeta på det sätt som man gör i samhällskunskapsämnet, förväntas enigt Berit även ge eleverna lågt självförtroende som gör att det inte kan arbeta självständigt. Hon ger exemplet FT vilket visar att hon förväntar sig att det där kan finnas sådana elever. Berit förväntar sig även att eleverna ska sakna studieteknik som en följd av deras ovana för arbetssättet i ämnet. Hon förväntar sig även att elevernas programval ska spegla deras intresse och att det påverkar deras engagemang för Samhällskunskap negativt. Hon uttrycker till exempel en förväntning på att elever på FT är mer intresserade av att mecka med bilar än av EU. Berit uttrycker även förväntningar på att eleverna i 1a1 saknar driv och engagemang och att om hon som lärare inte driver på eleverna kommer de inte göra något på lektionerna. Eleverna förväntas endast uppnå de lägre betygen. Berit förväntar sig även att eleverna på yrkesprogrammen generellt sett inte kommer att läsa vidare efter gymnasiet. Berit visar även förväntningar på att det på gymnasiet finns klasser som är jobbigare än andra och att dessa klasser vill man som lärare helst undvika. När hon ger exempel på vilka sådana klasser kan vara nämner hon yrkesprogrammen BF och IN. Det synliggör en förväntan att “jobbiga” klasser finns på de här programmen.

Carl förväntar sig att de svaga eleverna återfinns på yrkesprogrammen. Carl har förväntningar på att svaga elever kommer att presentera sämre än de starka eleverna, alltså förväntas uppnå lägre betyg, och att de har presterat sämre vid tidigare tillfällen.

Han förväntar sig även att eleverna saknar studiemotivation och att de har en låg tilltro till sin egen förmåga att prestera i skolan. Carl förväntar sig att de svaga eleverna inte gillar prov och därför kommer misslyckas vid provtillfällen. De förväntas även ha dåliga förkunskaper och svårt att förstå sammanhang i undervisningen, bland annat för att de inte förstår svåra ord. Han förväntar sig att svaga elever behöver lärarledd undervisning och att de inte klarar av att jobba på egen hand. De är låsta vid läroböckerna och har behov av böckerna för att förstå undervisningen. När Carl talar om VO-klassen som ett undantag för hur yrkesklasser brukar vara, visar han åter förväntningar på att yrkesklasser generellt är mindre studiemotiverade och har sämre betyg än högskoleförberedande klasser.

Doris förväntar sig att yrkesklasserna har en icke-pluggkultur och att eleverna på de programmen inte vill göra läxor. Hon uttrycker även förväntningar på att yrkeseleverna nöjer sig med låga betyg som ett resultat av klasskulturen, skoltrötthet och ointresserade föräldrar. Detta synliggör en förväntan att det på yrkesprogram går elever som är skoltrötta och inte orkar lägga ner arbetet som krävs för höga betyg. Det finns även en förväntning att de har föräldrar som inte är intresserade av sina barns skolgång och att föräldrarna ställer låga krav på elevernas prestationer i skolan. Doris förväntar sig att det går färre duktiga elever på yrkesprogrammen och därmed fler svaga elever. De svaga eleverna förväntas behöva boken och de fördelar hon menar läroboken kan ge. Doris visar på en förväntan att duktiga elever i svaga klasser inte nödvändigtvis är lika högpresterande som duktiga elever i en starkare klass.

7.1.2.2 Elever på högskoleförberedande program

Adam förväntar sig att eleverna på det högskoleförberedande programmet NA förstår boken han beskriver som svår. Det finns även en uttalad förväntan om att han kan hålla en hög abstraktionsnivå på undervisningen i NA-klasserna. Han förväntar sig att eleverna på NA ska förstå, plugga och lägga ner mycket tid på skolan. Adam förväntar sig att de har föräldrar som är intresserade av sina barns skolgång och att eleverna därmed får hjälp med skolarbetet hemifrån. Han förväntar sig även att de klarar av, och vill, nå de högre betygen i betygsskalan. Eleverna förväntas vara målinriktade, studiemotiverade och veta vad som krävs för att uppnå höga betyg. Dessutom förväntar sig Adam att eleverna på NA blir besvikna om de inte får höga betyg och att de kräver att han som lärare ska vara rättvis. Han förväntar sig att eleverna på NA kräver att han ska vara mer rättvis än vad elever i andra klasser kräver. Adam förväntar sig att det finns en pluggkultur bland eleverna på NA, vilket innebär att de vill plugga och har haft en studiemotivation under lång tid. Adam uttrycker en förväntan på att eleverna på NA i framtiden bland annat ska bli jurister och läkare. I Adams sätt att tala om högskolebehörighet i de olika klasserna ser man att han förväntar sig att elever på de olika programmen har olika mål med sin utbildning, men också att de har olika slags kunskap. Adam använder begreppet ”teoretiska” program för att tala om de högskoleförberedande programmen vilket visar att elever på de högskoleförberedande programmen förväntas ha en teoretisk kunskap och inte en praktisk.

Berit förväntar sig att eleverna på de högskoleförberedande programmen som läser

Samhällskunskap 1b, är skolade i att lyssna och därmed kan hålla fokus under långa

genomgångar. Eleverna i 1b har även genom sina programval lärt sig jobba mer självständigt och har mer självförtroende, än eleverna i 1a1. Att eleverna som läser 1b skulle ha problem med fokus nämner hon som ett undantag, vilket visar en förväntning på att det generellt inte är så. Genom sina resonemang om möjligheten att nå högre betyg i de olika kurserna visar Berit på förväntningar att det finns färre duktiga elever i 1a1 än i 1b. Hon visar även på förväntningar att eleverna i 1b vill ha och uppnår höga betyg. Att eleverna i 1b behöver få ett vetenskapligt tänk visar att Berit har förväntningar på att eleverna på de högskoleförberedande programmen ska läsa vidare. Berit understryker dock att man som lärare inte kan förvänta sig alla klasser inom ett program är på ett visst sätt.

Carl benämner eleverna på de högskoleförberedande programmen som starka. Han uttrycker förväntningar på att starka elever inte behöver lika mycket lärarledd undervisning, som de svaga eleverna, och att de har lättare att förstå sammanhang. Carl uttrycker förväntningar på att de starka eleverna är motiverade och har en tilltro till sin egen förmåga. De förväntas även förstå svåra ord, ha förkunskaper och att de vet vad som krävs av dem i skolan. Han förväntar sig också att de ska kunna ta till sig och resonera kring kunskap. Carl uttrycker förväntningar på att elever på de högskoleförberedande programmen har högre betyg än eleverna på yrkesporogrammen. Doris förväntar sig att klasserna på de högskoleförberedande programmen innehåller en pluggkultur. Hon förväntar sig att eleverna i de klasserna gör sina läxor och är medvetna om sina individuella lärstilar. Doris uttrycker förväntningar på att eleverna redan under tidigare skolår varit ambitiösa och delaktiga i en pluggkultur. Hon visar också förväntan på att eleverna på de högskoleförberedande programmen är benägna att göra skolarbete hemma. Hon ger NA som exempel på klasser som har en pluggkultur. Hon förväntar sig att eleverna i de klasserna har höga krav på sig själva och på läraren samt vill ha höga betyg. Hon förväntar sig att det går fler duktiga elever på högskoleförberedande program och att de duktiga eleverna förväntas vilja ha höga betyg och prestera bra i skolan. Doris förväntar sig att de duktiga eleverna inte behöver läroboken för att förstå undervisningen i skolan. Duktiga elever förväntas ha studievana hemifrån och ha föräldrar med hög utbildningsnivå. Doris förväntar sig alltså att det är högpresterande elever som valt att gå på de högskoleförberedande programmen.

7.1.2.3 Flickor och pojkar

När Adam talar om flickor och pojkar synliggörs även förväntningar på eleverna beroende på könstillhörighet. Flickor förväntas vara mogna och duktiga elever som är villiga att arbeta hårt för bra betyg. Adam förväntar sig att flickorna gillar att vara bäst och placerar duktiga flickor i motsatts till omogna pojkar. Pojkar förväntas vara omogna och inte ha samma förmåga som flickor att uttrycka sig. Pojkar förväntas därmed prestera sämre än flickor och är inte heller villiga att lägga ner lika mycket tid på skolarbete som flickorna.

7.1.2.4 Förväntningarna i förhållande till det teoretiska ramverket

Enligt förväntningsteorierna finns förväntningar på både individer och grupper (Good 1987). I lärarnas svar synliggörs att de ofta har förväntningar på en hel grupp och att den gruppen ofta är klasser på olika gymnasieprogram. Program är en kategorisering som alla respondenterna direkt eller indirekt uttrycker förväntningar på. Hos Adam kan vi även se att förväntningar finns på elever baserat på deras könstillhörighet. Liksom förväntningsteorierna kan vi se att förväntningar skapas utifrån elevernas kön, klassrumsbeteende, språklig variation och betyg (Dusek & Joseph 1983, Rubie-Davies, Hattie & Hamilton 2006). Förutom detta kan vi även se att lärarna tillskriver förväntningar på eleverna baserat på om de går på högskoleförberedande- respektive yrkesprogram.

Förväntningsteorier menar att lärare ofta beskriver sina elever med termer och värdeord (Baker & Crist 1971). Detta syns även i vårt material där eleverna till exempel beskrivs som ”svaga” respektive ”starka”. Vi kan också se att de två programformerna ofta ses som motpoler till varandra och beskrivs med motsatta värdeord. Lärarna ger en generell bild av en förväntan på att yrkeselever saknar motivation, självförtroende och vana för de teoretiska ämnena i skolan samt att eleverna därför endast strävar efter att uppnå de lägre betygen. Yrkeselever benämns även som svaga medan elever på de högskoleförberedande programmen benämns som starka. De högskoleförberedande eleverna förväntas vara studiemotiverade, ha höga betyg och en vana att studera. De har enligt lärarna även bättre förkunskaper och mer press hemifrån än vad yrkesklasserna har. Eleverna på de högskoleförberedande programmen förväntas även läsa vidare efter gymnasiet. Detta sätts i motsats till yrkeselever som dessutom förväntas sakna driv och engagemang. Det finns också en stark förväntan att det på yrkesprogrammen ska finnas en klasskultur där det inte är accepterat att plugga. I de högskoleförberedande klasserna förväntas det istället finnas en pluggkultur. Lärarna talar om en ”plockordning” bland gymnasieprogrammen som innebär att vissa klasser är mer önskvärda än andra att undervisa på. Bland de klasser som nämns som mindre önskvärda återfinns endast yrkesprogram. Flera av lärarna uttrycker att de är medvetna om att det kan finnas förväntningar på olika program, men att de försöker undvika att bli påverkade av fördomar som kan finnas om olika elevgrupper.

De olika förväntningarna som tillskrivs eleverna i de olika programmen blir enligt förväntningsteorierna etiketter som eleverna bär med sig även i andra ämnen (Baker & Crist 1971). Adam menar till exempel att yrkeselever är praktiska och därför saknar teoretisk kunskap vilket han anser att man måste ha i samhällskunskapsämnet. Berit talar om att yrkeseleverna inte är skolade i samhällskunskapsämnets teoretiska upplägg och därför har svårt att ta till sig den kunskapen. Den teoretiska eller praktiska etiketten eleverna tillskrivs genom sina programval följer alltså med även in i samhällskunskapsämnet.

Förväntningar kan enligt förväntningsteorierna formas på olika sätt. Till exempel kan förväntningar skapas utifrån vad andra tidigare sagt om eleverna (Brophy & Good 1974). När Doris talar om NA visar hon på förväntningar på eleverna, trots att hon aldrig undervisat i en klass på NA. Hon uttrycker att hon hört från andra lärare om hur eleverna på NA är och har format sina förväntningar utifrån det. Förväntningsteorierna visar även att förväntningar som en gång formats är svåra att ändra. Ny information, som inte överensstämmer med de redan existerade förväntningarna en lärare har på eleverna, bortförklaras ofta som ett undantag (Baker & Crist 1971). I resultatet kan vi se detta hos samtliga respondenter när de pratar om enskilda klasser eller elever som inte stämmer överens med den generella förväntningen de har på eleverna. Carl talar till exempel om studiemotiverade elever på VO som ett undantag för hur elever på programmet vanligtvis är.

Enligt förväntningsteorierna skapas förväntningar tidigt och utifrån den för stunden tillgängliga informationen (Good 1987). Carl uttrycker till exempel att han redan tidigt på terminen vet vilket betyg de enskilda eleverna kommer att få eftersom man känner av elevernas förmågor tidigt. Alla lärare talar om att man intuitivt ”känner av” en klass ganska snabbt och att man då anpassar sin undervisning utifrån förväntningar på den specifika klassen. Enligt Shulmans teori är även förmågan att ”känna av” eleverna en del av kunskapsbasen. Att känna av eleverna innebär bland annat att läraren har en lyhördhet för elevernas förutsättningar. Denna förmåga bygger bland annat på erfarenheten som lärarna besitter (Shulman 1999). De tidiga förväntningarna som formas kan även bygga på tidigare erfarenheter med andra klasser från samma program (Baker & Crist 1971). Detta ses i respondenternas svar då exempelvis Doris pratar om erfarenheter av att tidigare klasser på yrkesprogrammen, hon ger exempel på BA, aldrig har gjort läxor. Detta gör att hon förväntar sig att de nuvarande klasserna på BA inte kommer göra sina läxor. Enligt förväntningsteorierna tenderar lärare även att gilla de elever som är lika de själva och formar sina förväntningar utifrån sin egen personlighet (Baker & Crist 1971). Carl, som själv gick ett yrkesprogram på gymnasiet, uttrycker att han sympatiserar med elever på yrkesprogrammen och har dem som utgångspunkt när han talar om gymnasieelever i allmänhet. Detta kan förklara varför lärarna ser elever på olika sätt.

Förväntningarna på eleverna kan vara precisa eller felaktiga. Förväntningsteorierna menar att de flesta lärare har precisa förväntningar som speglar elevernas faktiska prestationsnivå (Jussim & Eccles 1992). Lärarna måste även omforma sina förväntningar efter ny information som tillkommer. Detta är något som de flesta lärarna enligt förväntningsteorierna gör (Brophy & Good 1974). Både Adam och Carl berättar om situationer då de fått förändra sina förväntningar utifrån hur eleverna har presterat och att de blivit positivt överraskade av att yrkeselever klarat av mer än vad de från början förväntat sig. Shulman uttrycker även att det är en del av lärarnas professionella kunskap att visa en lyhördhet för elevernas förutsättningar (Knutas 2008). Flera av lärarna menar att anledningen till varför vissa elever saknar motivation till sin skolgång kan beror på att de misslyckats med skolan vid tidigare tillfällen eller att de saknar

självförtroende i skolan. Detta kan därmed vara exempel på precisa förväntningar, eftersom det grundas i elevernas tidigare prestationer, som gör att lärarna anpassar undervisningen på ett sätt som hjälper eleverna att prestera bättre.

Resultatet styrks av den tidigare forskningen som presenteras i kapitel 4. Vår studie identifierar liknande förväntningar på elever som återfinns i Korps studie. Yrkeseleverna förväntas vara lågproducerande och ha en låg kunskapsnivå medan eleverna på de högskoleförberedande programmen ses som högproducerande och ambitiösa. Detta gör enligt Korp att lärarna förväntar sig olika kunskaper från olika elever (Korp 2006). Forskningen styrker även vårt resultat att om att elever på yrkesprogrammen och de högskoleförberedande programmen tillskrivs olika sorters kunskap, där yrkeseleverna tillskrivs en praktisk kunskap (Rosvall 2012, Dovemark 2012). Den tidigare forskningen menar även att det finns en hierarkisk ordning mellan de olika gymnasieprogrammen där yrkesprogram rankas lägre än högskoleförberedande program (Lindberg 2002). Detta ser även vi i hur respondenterna beskriver eleverna på de olika programmen och att de talar om att vissa klasser är mer önskvärda än andra att undervisa på.