Redogörelse för lärarnas föreställningar

Nedan presenteras respondenternas föreställningar var för sig.

7.1.1.1 Adam

Adam beskriver eleverna på NA som “hemska” eftersom de bryr sig väldigt mycket om sina betyg och hittar fel i rättningen av examinationer. De har även väldigt höga krav på att läraren i rättningen ska vara rättvis:

När jag lämnar tillbaka prov på NA [...] dom är alldeles hemska. Det är ju min egen klass dessutom. Men... fem stycken som sticker ”men det här, o det o det o det” så då fick dom skriva ner sina anmärkningar på provet som jag fick ta in [...]

Anledningen till att eleverna är så betygsorienterade beror enligt Adam på att de ska söka vidare och utbilda sig till exempel jurister eller läkare. De har därför inte råd att få dåliga betyg och blir besvikna om de inte får bra betyg på examinationerna. Han beskriver en elevs besvikelse på följande sätt:

[...] vi hade ett test-prov, [...] och hon fick ett halvt poäng från A, hon grät! hon var så besviken. [...] ska dom in och bli jurister, ska dom bli läkare [...] dom har inte råd med nånting. Dom får ju vara strukturerade till MAX liksom, för att få in det.

Eleverna på NA pluggar ”sanslöst” mycket enligt Adam och får därför höga betyg. På NA finns det enligt Adam en klasskultur som blir till en fördel för eleverna eftersom det gör att de orkar plugga. Han ger exemplet att de förhör varandra varje rast. Adam påpekar även att eleverna har press på sig från sina föräldrar att prestera bra och att deras föräldrar är intresserade av elevernas skolgång. Han påpekar dock att det är individuellt hur mycket hjälp de får hemifrån vid till exempel inlämningsuppgifter. De högskoleförberedande programmen har läroboken Reflex, vilken Adam beskriver som djupare och med ”betydligt svårare språk” än andra läroböcker som finns på

skolan. Eleverna på NA beskrivs ha mycket motivation, vara målinriktade och vet när och hur de ska leverera för att få ett bra betyg. Adam talar också om svaga elever på NA som ett undantag för hur eleverna på programmet generellt är:

Vi har ju naturligtvis svaga elever på naturvetarklasserna också, trots att de flesta är oerhört högpresterande. och vi har ju väldigt duktiga elever i BF-klasserna.

I citatet ovan pratar Adam även om en klass på BF och sätter dem i motsats till NA. Adam använder begreppet ”teoretiska” program för att tala om de högskoleförberedande programmen och benämner yrkesprogrammen som ”praktiska” program. Han nämner bland annat BF, FT och VO som exempel på yrkesprogram och NA som exempel på ett högskoleförberedande program. I yrkesklasserna uttrycker Adam att det finns elever med erfarenhet av att vara ute och jobba och därför kan tillföra erfarenhetsbaserad kunskap som inte eleverna på NA kan. Yrkeseleverna har enligt honom generellt även en allmänkunskap som inte finns hos de högskoleförberedande programmen i lika stor utsträckning. Eleverna på BF är enligt honom bra på de ”sociala grejerna” eftersom de har kunskaper om detta sedan innan. Detta påpekar Adam att han inte var medveten om till en början, utan att han har fått korrigera sin så kallade ”för-förväntan”, i efterhand. Adam påpekar dock att ”när det gäller ekonomi blir det ju jättesvårt för dom” och syftar då på att eleverna i BF själva anser att ekonomi är ett svårt arbetsområde. Adam menar även att eleverna på NA ”håller en hög abstraktionsnivå generellt sett” och till exempel ställer svårare frågor inför proven, än vad eleverna på BF gör.

I de flesta yrkesklasserna använder Adam läroboken Kompass. Han beskriver den som en lätt basbok med enkelt språk vars innehåll inte är djupgående. Kompass är mycket mer sammanfattande än andra läroböcker och tar inte upp några svåra problemställningar enligt Adam. Boken Reflex är enligt Adam egentligen för svår för de praktiska programmen, men att han trots detta valt att använda den i en BF-klass för att slippa kopiera upp kompletterande material. Han menar att de flesta eleverna i klassen nog klarar att jobba med den ”trots att den är lite svår”. Eleverna på BF är generellt ”nöjda” med ett lägre betyg enligt Adam. Det finns dock några betygsorienterade elever i BF-klassen som ska, i likhet med NA-eleverna, läsa vidare efter gymnasiet. Han ger ett exempel på en elev på BF som fick betyget A i Samhällskunskap. Adam omnämner även en VO-tjej som var duktig och som han tror hade varit en duktig elev oavsett vilken klass hon tillhört. I FT finns det enligt Adam generellt sett en klasskultur som påverkar motivationsaspekten och gör att eleverna känner att de inte får plugga eftersom de då är ”ute ur gruppen”. Adam ger ett exempel på detta när han talar om en före detta FT-elev som inte hade motivation att plugga under sin gymnasietid, men nu läser upp sina betyg på Komvux. Adam tycker inte att alla program måste ge högskolebehörighet eftersom eleverna på de olika programmen har olika kunskap och olika motivation. Han jämför det med att alla elever på NA skulle behöva lära sig att måla och tapetsera. Adam talar att det finns olika anledningar till varför vissa elever inte bryr sig om sin skolgång. Det kan bero på att de har personliga problem i hemmet som tar upp deras

fokus eller för att de är för fokuserade på sin idrottsträning. Det kan enligt Adam också bero på att de känner sig ”dumma” eftersom de tidigare misslyckats i skolan och att det är en försvarsmekanism hos eleverna att inte ens försöka.

Adam talar även om skillnader hos elever baserat på könstillhörighet och anser att skolan är flickornas arena. Han benämner flickorna som ”dom duktiga” och menar att flickorna presterar bättre i skolan än pojkarna eftersom flickorna mognar tidigare. Adam uttrycker också att flickor har varit bäst i skolan under sin skolgång och att det “taggar” flickorna att fortsätta prestera. Adam påpekar att det är socialt accepterat för flickor att lägga ner tid på skolan och menar att de lägger ner “fruktansvärt mycket tid” för att uppnå bra betyg. Enligt Adam anser flickor att pojkar är barnsliga. Adam menar att det är väldigt få pojkar som är villiga att jobba lika hårt som flickor och att “dom duktigaste pojkarna når kanske upp till hälften av flickorna”. På grund av att pojkarna mognar senare har de under sin skoltid “legat ett halvt varv” efter flickorna vilket givit dem nackdelar och gjort att pojkarna inte kommit ifatt. Adam menar även att mognadsfrågan påverkar språket och gör att pojkar ofta har svårare än flickor att uttrycka sig. Adam påpekar dock att enskilda pojkar faktiskt är duktiga och klarar av att prestera lika bra som vissa flickor, men talar om dessa pojkar som undantag från hur pojkar vanligtvis är.

7.1.1.2 Berit

Berit anser att eleverna som läser Samhällskunsap 1a1 lätt tappar fokus och inte klarar av långa genomgångar. Det beror enligt henne på att eleverna inte är skolade i att lyssna eftersom de går program med praktiska kurser och ”då blir det rätt jobbigt att helt plötsligt sitta stilla”. Berit beskriver att eleverna i 1a1 inte klarar av att arbeta självständigt utan lärarens stöd. Hon ger då exempel på en klass på FT som saknade självförtroendet att göra något på egen hand och behövde någon som satt bredvid dem hela tiden. Anledningen till att de behöver mer stöd menar Berit är på grund av att de inte jobbat “på det sättet” lika mycket och inte fått någon riktig studieteknik samt att deras programval gör att de har andra intressen än samhällskunskapsämnet. Hon ger exemplet att elever på FT ”valt fordon för att dom är intresserade av att mecka med bilar och inte läsa om EU”. Enligt Berit behöver eleverna i 1a1 därmed mycket hjälp för att inte tappa intresset på lektionerna:

Jag tror dom hade tappat intresset […] som jag sa innan, dom har inte självförtroende. […] ”det klarar inte jag” hade dom bara sagt och sen så inte lyssnat på något annat. Så dom hade skitit i det. Tror jag.

Utan lärarens stöd tror Berit att elevernas låga självförtroende hade gjort att de struntat i arbetet på lektionerna. Hon beskriver hur eleverna i 1a1 i saknar driv och eget engagemang och ger exemplet att ”om alla går in med förutsättningen att jag ska göra så lite som möjligt så kommer ingenting hända”. Hon sätter här eleverna i 1a1 i förhållande till elever på SA som hon menar till exempel gillar att debattera. Berit uttrycker att ”man får vara lite mer hands-on här på 1a1, fösa dom lite mer framåt”. Hon menar dock att det kan vara jättestor skillnad mellan olika klasser från samma program,

till exempel FT och att man därmed inte kan säga att alla “reagerar” på hennes undervisning på samma sätt.

Berit beskriver att det på skolan finns klasser som anses jobbigare än andra och vilka lärare som har de klasserna roteras varje år. Vilka dessa klasser är kan variera men hon ger BF och Industritekniska programmet (IN)¹⁵ som exempel.

Berit anser att trots att Samhällskunskap1b är en större kurs än 1a1, är det inte så mycket mer som ska in i kursen innehållsmässigt. Berit upplever att hon hinner mer i 1b på grund av att eleverna som läser den kursen klarar långa genomgångar utan att tappa fokus. Anledningen till att eleverna i 1b har lättare, än eleverna i 1a1, att hålla fokus menar Berit beror på att ”dom är skolade i detta, deras ämnen är att lyssna, så de har ju lärt sig lyssna”. Enligt Berit kan man släppa eleverna i 1b mer än eleverna i 1a1. Eleverna vet hur de ska arbeta självständigt eftersom de fått lära sig det på sitt program. Berit beskriver att eleverna på de högskoleförberedande programmen behöver förberedas för att hitta ett vetenskapligt tänk. Skillnaden i fokus som Berit beskriver mellan eleverna i 1a1 och 1b anser hon stämmer överlag. Hon menar att det kan finnas undantag, till exempel en elev i kursen 1b som har problem med fokus eller ”teoretiska klasser som har myror i brallan”. Förmågan att hålla koncentrationen kan enligt Berit därmed bero på om eleverna går ett “praktiskt” eller “teoretiskt” program. I klasserna som läser 1b finns det ofta elever som strävar efter de högre betygen. Det finns det inte alltid i klasserna som läser 1a1.

7.1.1.3 Carl

Carl talar om svaga elever och beskriver dem som elever utan motivation att lära sig. Dessa elever har enligt honom svårt att förstå sammanhang på grund av att de har dåliga förkunskaper. De svaga eleverna föredrar enligt Carl att jobba på lektionstid, istället för hemma, eftersom de har svårt att arbeta självständigt och är i behov av lärarens hjälp på lektionerna. Carl känner att han måste ”pusha” de svaga eleverna för att de ska jobba:

[…] och dom svaga eleverna, det finns inget bra ord som sagt va, dom svaga eleverna är dom som mycket… ha mer hjälp helt enkelt, att man måste pusha. Just pushandet är väl det jag är ute efter egentligen. Dom som inte går av sig själva alltid.

De svaga eleverna har enligt Carl lägre betyg, än de elever han benämner som starka, och saknar studiemotivation. Detta beror på att de svaga eleverna har svårt för skolan och för att eleverna själva anser att de inte kan någonting. Carl menar att de svaga eleverna blir stressade av prov och därför inte vill bli examinerade på det sättet. Orsaken menar han är att de misslyckats med prov många gångar och därför är rädda för att få det som examinationsform. Carl tillägger att det dock inte är någon skillnad i potential och kapacitet hos yrkeseleverna och eleverna på de högskoleförberedande klasserna. I

15

intervjun talar Carl om Restaurang- och livsmedelsprogrammet (RL)¹⁶ som ”ansträngande klasser” med omotiverade elever.

Starka elever är enligt Carl de som klarar av skolan ”lättare” än de svaga eleverna. Han beskriver dem som motiverade till att lära sig och som elever med en tro på sig själva i skolan. Enligt Carl är dessa elever mer vana vid att läsa in kunskap, ta till sig den och resonera kring det. Han anser även att de starka eleverna har bättre förkunskaper, vet vad som krävs av dem under examinationerna och förstår hur man ska svara på provfrågor:

Sen finns det vissa då som förstår helt enkelt, som är mer vana antar jag. Och även då förstår resonemang och sånt. Har lättare och bygga upp någonting. Om jag ställer en fråga […] så förstår dom att man kan inte svara på två meningar utan att man måste lägga… man bygger upp någonting. Det handlar ju mer att man har någonting att bygga på från början, man har förkunskaper.

De starka eleverna klarar av stora uppgifter, att skriva prov och att sitta själva och arbeta. Carl uttrycker att de starkare eleverna förstår läroböckerna och att de förstår resonemang. De starkare eleverna klarar av en längre och djupare examination och arbetsuppgifter med öppna frågor som de själva söker svar på än de svaga eleverna. Carl är tydlig med att hela betygsskalan inte finns i alla klasser. Han säger att de ”praktiska programmen” överlag har låga betyg. De högskoleförberedande klasserna är alltså mer studiemotiverade och har lättare att läsa in kunskap än yrkeseleverna. Carl talar dock om att det finns undantag på yrkesprogrammen och nämner en studiemotiverad klass på VO.

7.1.1.4 Doris

Doris menar att det inte är fruktbart att ge klasserna som läser kursen Samhällskunskap

1a1 läxor eftersom hennes erfarenheter lärt henne att de sällan gör läxor. Det beror

enligt Doris på att det finns en kultur på vissa yrkesprogram som innebär att man inte ska plugga:

Då är det den kulturen som kan finnas på vissa yrkesprogram, att man inte ska plugga. Tyvärr tror jag att det är så. Jag har haft en del bygg-klasser […] det var aldrig någon som gjorde några läxor där […]

Hon nämner BA och FT som exempel på yrkesprogram som saknar en pluggkultur. Hon tillägger att, även om det är hennes erfarenhet, måste det inte alltid vara så. Yrkesprogrammens elever nöjer sig enligt Doris oftast med att endast bli godkända, även om hon som lärare vet att vissa elever har kapaciteten att prestera högre. Hon uttrycker att hon från yrkeselever hör kommentarer som ”jag nöjer mig med ett G” och ”Jag vill bli godkänd”. Att eleverna nöjer sig med lägre betyg kan enligt Doris härledas till flera olika faktorer. Förutom klasskulturen kan det bero på att eleverna är skoltrötta och saknar ork att lägga ner arbetet som krävs för högre betyg. Det kan även bero på att

16

elevernas föräldrar är ointresserade av elevernas skolgång och har låga förväntningar på deras prestationer.

Eleverna som läser Samhällskunskap 1b är enligt Doris mer benägna att göra läxor än eleverna som läser 1a1. På program som till exempel NA menar Doris att det finns en pluggkultur som innebär att eleverna har höga krav på sig själva och på lärarna samt att eleverna vill uppnå höga betyg. Hon har själv aldrig undervisat på NA men uttrycker att ”man hör ju från dom andra lärarna där, som undervisar på natur”. Eleverna som väljer högskoleförberedande program kan enligt Doris vara medvetna om sin inlärningstil eftersom de från tidigare skolår har med sig en ambition och pluggkultur. Medvetenheten menar hon dock ligger på en individnivå.

Doris erfarenhet har lärt henne att svaga elever har ett större behov av läroboken och av strukturen som boken ger. Hon menar att boken förklarar saker i ett sammanhang och att eleverna kan använda den för att jämföra hennes undervisning med förklaringar från boken. I en grupp där alla elever är duktiga finns det enligt Doris inte ett lika stort behov av läroboken. Att vara duktig innebär enligt henne förmågan att prestera i skolan:

Ja, när jag använder ordet duktig här nu då så tänker jag nog i förmågan att prestera höga betyg då. Man kan ju vara duktig på andra sätt också, men just nu så tänker jag nog det […] det finns ju fler duktiga elever på de studieförberedande programmen.

Enligt Doris går det fler duktiga elever på högskoleförberedande program. Anledningen menar hon är att fler högpresterande elever väljer de programmen i jämförelse med yrkesprogram. Att vissa elever är duktiga kan enligt Doris ha med studievana hemifrån att göra. Hon understryker att forskning visat att den mest betydelsefull faktorn för hur det går för eleverna i skolan är vilken utbildning föräldrarna har.