Analys vägledare tre på en gymnasieskola

Slutligen vill vi presentera vår sista analysredogörelse med utgångspunkt i intervjuresultatet med vägledaren på kommunens gymnasieskola. Tillvägagångssättet i denna analys överensstämmer med de två övriga analyserna.

Denna vägledare som arbetar på den kommunala gymnasieskolan anser att eleverna på fordonsprogrammet inte är de skoltrötta eleverna med ”mindre bra betyg” och att fordonsprogrammet inte är ett slasktrattsprogram. I enlighet med Peavy (2000) kan detta ses som att hon ser varje enskild individ utifrån dennes verklighet. Detta kan också tolkas enligt Sawyers (2006) framställning att hon inte agerar grindvakt vare sig utifrån

fordonsprogrammet eller utifrån eleverna, eftersom hon inte grupperar människor till speciella subjektpositioner. Detta i sin tur motverkar reproduktion av samhälleliga normaliseringar.

När vägledaren berättar om vilka eleverna är som söker sig till fordonsprogrammet på skolan så är hennes bedömning att de är de killar som har ett genuint intresse för bilar och motorer. Hon anser att det är de rätta eleverna som söker, elever som har sitt mekande och skruvande i fingerspetsarna, som hon uttrycker det. Även om denna vägledare kan ses som en institutionell medlare enligt Sawyer (2006), så medverkar hon inte till att sortera in fordonseleverna i samhälleliga positioner och det handlar inte om någon reproduktion av utbildnings alternativ. Hon är inte omedveten om sina samhälleliga uppgifter och kan därför inte ses som en grindvakt. Vägledaren anser att det som är anledningen till de få avhopp som sker inom utbildningen är just att det är elever med ett genuint intresse som finns inom programmet och som kan tillgodogöra sig utbildningen. Detta kan förklaras utifrån det konstruktivistiska synsättet, Peavy (2000), att det är viktigt att ge stöd till eleverna så de kvalificerar sig för samhällslivet och får en styrka att fortsättningsvis engagera sig i det som intresserar dem. Det går inte i detta resonemang att urskilja om vägledaren gör någon köns eller klassuppdelningen i sitt sätt att se på fordonsprogrammet och eleverna och hon intar inte den grindvaktsfunktion som Sawyer (2006) beskriver.

Vägledaren ställs frågan om hon märkt någon förändring eller annan medvetenhet bland eleverna som söker sig till fordonsprogrammet och vi får till svar att hon inte märkt någon skillnad mot förr. Det kanske är så att detta svar kan förklaras utifrån den utbildningsreproduktion som Sawyer (2006) anser finns bland ledande positioner, och kanske finns det ändå en gömd gruppering av eleverna i olika samhällsställningar hos vägledaren. Sawyer (2006) beskriver att ofta så är dessa aktörer omedvetna om de egna förklaringarna och den ställning de har till sina elever. De döljer den tillämpande funktionen i sin vägledande och stödjande roll och kan därför beskrivas som grindvakter.

På frågan om det önskas bättre förberedda elever på fordonsprogrammet så anser vägledaren i vår intervju att programmet har just de elever som det efterfrågar, elever som glänser i sina kunskaper och sitt praktiska handlag och samtidigt efterfrågas av den lokala branschen. Vägledaren har enligt Peavy (2000) ett holistiskt synsätt och hon ser både mönster och samband samt ett sammanhang i elevernas kunskap och branschens efterfrågan av just dessa elever. Det som enligt vägledaren kan tala emot eleverna är att de inte är tillräckligt teoretiskt

intresserade och inte har någon längtan att studera vidare, vilket också kan förklaras enligt Peavy (2000) att det finns olika verkligheter och det gäller att se till skillnader i elevernas liv och olika sidor. Vägledaren försöker inte att hitta förklaringar till att eleverna inte är teoretiskt intresserade utan ser till problemen, vilket gör att hon enligt Peavy (2000) kan förstå elevernas speciella kunskaper och beteenden.

Ett annat problem som vägledaren tar upp är fordonsprogrammets lokalmässiga placering eftersom utbildningen är väldigt utrymmeskrävande. Vägledaren tillägger att det både bland elever och lärare på skolan finns åsikter om fordonsprogrammet och dess elever. Det finns ett uttryck på skolan, de där nere och vi här uppe, som upplevs som ett utanförskap bland lärare och elever på fordonsutbildningen. Detta kan få sin förklaring utifrån Sawyer (2006), att även lärare besitter en så kallad institutionell makt och kan sortera både efter kön, klass och utifrån arbetsmarknad eller som här ett yrkesförberedandeprogram. På så sätt kan de också ses som grindvakter som i sin tur påverkar och reproducerar sina åsikter till andra elever.

Om branschens efterfrågan på bättre förberedda elever, så svarar vägledaren att det handlar mer om att eleverna skall ha med sig så mycket kunskap som möjligt för att snabbt komma igång på arbetsplatsen. Hon har en helhetssyn enligt Peavy(2000) som innebär att hon ser både ett mönster och ett samband som på ett nytt sätt beskriver och förändrar innebörden av begreppet bättre förberedda elever. Vidare berättar hon att samarbetet mellan den lokala branschen och skolan fungerar mycket bra, vilket medför bättre förutsättningar och i längden en ännu bättre utbildning. Detta stämmer överens med Peavy (2000), genom att människan lever i en social värld i vilken hon genom god kommunikation och samspel med andra människor kan konstruera nya och bättre utgångspunkter.

Denna vägledare anser sig nog inte hamna i det dilemma som Sawyer (2006) menar att vägledare kan ställas inför då de både skall se till att individen och samhällets behov tillfredställs. Hon använder sitt uppdrag på skolan till att skapa ett samarbete vilket medverkar till förändring. På frågan om status till denna vägledare så anser hon att eleverna ser status i att de är efterfrågade efter avslutad utbildning och att fordonsprogrammet har ett högt anseende bland de övriga yrkesförberedandeprogrammen på skolan. Detta kan få sin förklaring från Peavy (2000) och det konstruktivistiska förhållningssättet som menar att människors aktuella livsupplevelser konstrueras utifrån de erfarenheter de har skaffat sig. Det

kan till exempel röra sig om kunskaper från utbildning och som i detta fall när fordonseleverna är efterfrågade efter avslutad utbildning.

Fordonsprogrammet anser denna vägledare i likhet med de två andra vägledarna som intervjuats ligger kunskapsmässigt bra till samt att kvaliteten på den egna skolans utbildning är mycket god. Vägledaren upplevs inte inta den institutionella medlarrollen som en vägledare kan sägas göra enligt Sawyer (2006), utan hon upplevs mer som en förespråkare och kan inte utifrån detta betraktas som en grindvakt. Hon intar ett mer konstruktivistiskt synsätt enligt Peavy (2000), där hon ser olika möjligheter och har samtidigt kanske också en annan förståelse och kunskap beroende på att hon arbetar på gymnasieskolan.

När det gäller vägledarens idé om att blanda de studieförberedande och yrkesförberedande programmen lokalmässigt för att få bättre sammanhållning tyder på det som Peavy (2000) uttrycker är ett sätt att se till helheten istället för delarna. Vägledaren säger vidare att samarbete och samverkan mellan skola och arbetsliv är en förutsättning för att lyckas med en utbildning. Hon intar i detta resonemang ett holistiskt synsätt när hon är medveten om de olika sammanhangens betydelse för fordonsprogrammets utveckling. Vidare intar hon också det konstruktivistiska synsättet i sin argumentation för att de teoretiska och praktiska programmen skall placeras på lika villkor, vilket leder till en förändring. Enligt Peavy (2000) så handlar det hela inte om en teknik utan helt enkelt om ett förhållningssätt.