Egna reflektioner

Under denna rubrik har vi för avsikt att delge våra egna reflektioner och tankar utifrån det resultat som framkommit i vårt examensarbete. Vi har som avsikt att även här redogöra i en löpande text.

Det första som slog oss när vi analyserade våra resultat var att grindvaktsfenomenet(Sawyer 2006), kan ses utifrån olika perspektiv. Dels när vägledare uppträder som en grindvakt gentemot eleverna, dels när de agerar grindvakt gentemot själva fordonsprogrammet och branschen. Trots detta så finns det konstruktivistiska synsättet, (Peavy 2000), mer eller mindre med i alla resultat vi erhållit genom våra intervjuer med studie- och yrkesvägledarna i vår utvalda kommun.

När det gäller grindvaktsfenomenet i förhållande till eleverna så märks det delvis när vi ställer frågan om flickor inom utbildningen. Vi får till svar från en av vägledarna att flickor inte klarar av den mansdominerade utbildningen, de saknar killarnas tuffhet och de har inte samma genuina intresse. Detta stämmer överens med Sawyers teori (2006) att flickor blir cooled down när utbildningsvalet inte motsvarar vägledarens synsätt. Samtidigt saknar denna vägledare ett konstruktivistiskt synsätt, (Peavy 2000), då hon inte ger flickorna det stöd de behöver och inte kan eller vill acceptera att det faktiskt finns flickor som är intresserade av att meka. Den andra vägledaren däremot välkomnar flickor till utbildningen och har därmed förmågan att se förändringar samtidigt som hon inte agerar grindvakt i detta fall. Vägledare är ju eller skall vara professionell hjälpare som skall behandla alla med respekt och i vårt uppdrag ingår att stödja otraditionella val (Lindh, 1988).

Det som förvånade oss mest i det resultat som framkommit ur intervjuerna är vägledarnas syn på elever med så kallade bättre betyg. Båda vägledarna på grundskolorna i kommunen menar att de vidgar perspektiv, om en elev med just detta vill söka till fordonsprogrammet. Det får ju oss att fundera om det inte gömmer sig en värdering om de yrkes- och studieförberedandeprogrammen i detta resonemang. Kan det vara så att vägledare använder sitt verktyg att vidga perspektiv när de egna värderingarna om vad som är kloka och vettiga val enligt Sawyer (2006) inte stämmer överens med elevens? Vi tycker nog att vägledarna på grundskolorna låter sina egna värderingar reproduceras vidare till eleverna och att de därmed reproducerar sina klassificeringar. Det som vi kan tycka är lite märkligt är att det framkommer

att fordonsprogrammet innehållsmässigt och kunskapsmässigt är ett bra program samt att det ger behörighet till att söka till högskola. Vad kan det då bero på att det inte är okej att söka till fordonsprogrammet, när en elev till exempel har 220 i betygpoäng. Vilar här hos vägledaren ytterligare en värdering i vad som är ett bra yrke?

Som vi tidigare nämnde så är att vidga perspektiv ett verktyg som en professionell vägledare använder sig av i vägledningssamtalet, ett viktigt verktyg och en så kallad förtrogenhetskunskap som enligt Holm (1988) innebär att vägledaren vet hur den praktiskt skall användas. Med detta menar vi att verktyget inte skall missbrukas på så sätt att vägledarens egna värderingar kommer till ytan. Att vidga perspektiv har stor betydelse för att kunna hjälpa den sökande att se nya alternativ och möjligheter. Vi håller inte med Sawyer (2006) som gör en tolkning att detta verktygs innebörd alltid innebär att vägledare cooled down eller pushed up, med syfte att de egna värderingarna om vad som är kloka och vettiga val skall anammas. Men, vår tolkning av detta är att det handlar om en okunskap om begreppets betydelse samtidigt som den vägledningssökande säkert många gånger kan uppleva att dennes budskap eller önskan inte går fram till vägledaren.

Något som också framkommer i resultatet är att grindvaktsfenomenet Sawyer (2006), också kan ses gentemot fordonsprogrammet och branschen. Vår tolkning är att det sker, då en av vägledarna inte vill ta emot information från branschen om fordonsprogrammet för att till exempel hålla sig uppdaterad. Det här anser vi motsäger vad den Etiska deklaration och de etiska normerna (Internet 1) samt Lindh (1997) menar går ut på att dels vara elevens ombud, dels vara arbetsmarknadens ombud. Enligt Sawyer (2006) innebär det att vägledaren är omedveten om sin samhälleliga uppgift, vilket vidare kan vara en bidragande orsak till det Erlandsson m.fl. (1999) efterlyser, nämligen en statushöjning av fordonsprogrammet för att locka fler elever till utbildningen.

Enligt Transportgruppen så är det också branschens ansvar att se till att informationen om utbildningen och yrket förbättras samt görs både lättillgänglig och lättförståelig (Internet 3). Vi har funderat mycket under arbetets gång om det inte många gånger handlar om ren brist på information. Det som slår oss och som vi förstått under vårt arbete med examensarbetet, är ju att bilmekanikeryrket är ett yrke som hela tiden måste utvecklas i takt med att tekniken går allt snabbare framåt, och då är det märkligt att det inte lockar fler ungdomar. Men, det är kanske här skon klämmer, det finns inte tillräcklig information.

Dessutom anser vägledaren på gymnasiet att det är de rätta eleverna idag som finns inom utbildningen med sitt genuina intresse. Något som dock framkommer i vår förundersökning (Löfgren och Martinsson 2006) är att eleverna ofta brister i sina matematikkunskaper, vilket utgör en stor del av fordonstekniken idag. Kanske borde den vara som yrkesläraren i förundersökningen (Löfgren och Martinsson 2006) säger, mer inriktad på själva programmet med till exempel så kallad fordonsmatte. Ett annat önskemål är att utbildningen blir mer yrkesinriktad för dessa elever som i de flesta fall inte är intresserade av någon vidareutbildning. Det som vi också anser är betydelsefullt i detta sammanhang är att fordonskillarna har arbete efter sina studier och att branschen i vår undersökningskommun är nöjda med skolans elever.

Vår åsikt är att vi som professionella vägledare måste hålla oss uppdaterade om det som sker i samhället och vad som krävs inom olika yrken i framtiden och därför är det viktigt att vi skaffar oss nödvändig kunskap i enlighet med Lindh (1988). Det skall naturligtvis inte handla om rekrytering utan det är vi som avgör vad som är information och anpassar den således utifrån elevens behov. Samtidigt ingår det i vår professionella yrkesroll att kunna lite om mycket anser vi, ett holistiskt synsätt enligt Peavy (2000), där vi hela tiden ser till helheten och är beredda på att skaffa oss all ny och tänkbar information för att kunna möta alla individers olika unika problem. Det är ju faktiskt som Holm (1988) skriver att vägledare har genom sin utbildning tillägnat sig etiska regler för hur hon skall handla i olika situationer. I och med detta också en yrkesidentitet som innebär en värdering av vägledarna som yrkesmänniskor i vilket det ingår vissa förpliktelser.

Alla tre vägledarna av resultatet att döma anser att det skall vara elevernas intresse som i första hand skall gälla när det handlar om valet till gymnasiet. De ungdomar som söker till fordonsprogrammet enligt vägledarna i våra intervjuer har det genuina intresset för att skruva och meka med bilar och motorer, ett intresse de har med sig hemifrån. Många av fordonseleverna i kommunen kommer ifrån jordbruksfamiljer och de ser en nytta med att gå denna utbildning, vilket enligt Lund (2006) kan beskrivas som den traditionsinriktade valhandlingen där deras bakgrund och sociala omgivningen påverkar valet.

Det som är intressant att återigen reflektera över enligt oss, är att vägledaren på gymnasiet säger att de elever som går på programmet är de rätta eleverna, de elever som har det

Erlandsson m.fl. (1999) som säger att det behövs andra eller bättre förberedda elever till utbildningen. Detta stämmer inte i vår undersökningskommun där det är efterfrågan på fordonskillarna. Uttrycket bättre förberedda elever handlar enbart om en önskan från branschföretagen att eleverna skall få mer specifik kunskap med sig från utbildningen, enligt den intervjuade gymnasievägledaren. Om det här stämmer överens i övriga Sverige hade varit intressant att ta reda på, men det får oss också att fundera på varför fordonsprogrammet egentligen har så dåligt anseende i mångas ögon. Är det så enkelt att det inte är lika acceptabelt att gå ett yrkesförberedandeprogram som ett studieförberedandeprogram?

När vägledarna utgår ifrån elevernas intresse vid valet till gymnasiet kan det jämföras med det Peavy (2000) åsyftar, att se varje enskild elevs verklighet eller levnadsrum. Detta kan i sin tur också förklaras utifrån Lundh (2005) som anser att det är den intresseinriktade valhandlingen som kan styra valet av gymnasieprogram. Detta kan dessutom bekräftas i förundersökningen (Löfgren och Martinsson 2006) med eleverna, där det också framkommer att intresset styrt deras gymnasieval. Lovén (2000) anser att eleverna ofta bär med sig olika erfarenheter och förhållanden som är mer individrelaterade och som då inverkar på hur de väljer, till exempel att kunskapen behövs inom familjens verksamhet vilket framgår av vårt resultat. I Erlandsson m.fl. (1999) framkommer att de är elevernas negativa erfarenheter av skolan som avspeglas i de motiv de har för att söka och gå på fordonsprogrammet, vilket verkligen strider mot vårt resultat.

En annan sak som vi upptäckte när vi intervjuade studie- och yrkesvägledarna är att de skiljer sig åt sinsemellan. Vi kan urskilja att den vägledare som arbetar på gymnasiet i jämförelse med de två som arbetar på grundskolan har ett tydligare konstruktivistiskt synsätt enligt Peavy (2000). Detta tror vi kan bero på att hon arbetar på en gymnasieskola och eleverna, fordonsprogrammet och branschen ligger i hennes uppdrag att arbeta utifrån. När det gäller studie- och yrkesvägledarna som arbetar på grundskolorna så är vår tolkning av resultaten att det finns skillnader dem emellan också. Den ena visar enligt oss ett ganska så tydligt grindvaktsagerande medan den andra vägledaren är någonstans mittemellan Sawyers (2006) grindvakt och Peavys (2000) konstruktivist. Resultatet av detta kan kort sammanfattas med att alla agerar grindvakt mer eller mindre beroende på vilket sammanhanget är, och att den konstruktivistiska vägledningen inte är så tydlig många gånger som vi skulle ha önskat att den var.

Något vi diskuterat många gånger under bearbetning och tolkning av resultatet är det bemötande vi fick under vår första intervju när vi nämner ordet status till vägledaren. Detta ord enligt vår tolkning verkade nästan vara tabubelagt att diskutera. I och med att hon säger att vi är helt fel ute så har det fått oss att fundera över om hon på något sätt har dåliga erfarenheter sedan tidigare, gällande status på gymnasieprogram. Här kan vi bara spekulera, men vi är relativt övertygade om att detta bemötande påverkat den tolkning vi sedan gjort av resultatet. Vi skulle vilja påstå att vägledaren även mot oss agerar grindvakt (Sawyer, 2006).

Vi har tidigt i vår utbildning lärt oss betydelsen av bemötandet, vilket är a och o i mötet med människor. Samtidigt så ingår i vår yrkesprofession att möta och behandla alla med respekt oavsett problemets art, som enligt Holm (1988) påverkar vår självbild både negativt och positivt. Dessutom så hamnar eleven eller i detta fall vi som examensskrivare i en beroendeställning till vägledaren, eftersom det är hon som har kunskapen och kompetensen.

Avslutningsvis vill vi säga att det är otroligt viktigt att vi som studie- och yrkesvägledare är medvetna om vad det är för signaler vi sänder ut, till exempel våra egna värderingar, kroppsspråk både verbalt och icke-verbalt i interaktionen med andra människor oavsett kön, klass och etnicitet. Visserligen vet vi om det kända dilemmat som studie- och yrkesvägledare mer eller mindre brottas med, dels individens rätt till fria val, dels att vara ombud för arbetsmarknaden och samhället. Men, oavsett detta dilemma har alla människor rätt att få vägledning från studie- och yrkesvägledaren utan att deras värderingar finns som utgångspunkt.

Vi studie- och yrkesvägledare har precis som alla andra människor ingen som helst rätt att döma till exempel elever utifrån vad vi anser vara rätt och fel, klokt eller oklokt samt vettigt och ovettigt, utan det är varje enskild individs egen beslutsrätt. Det är då vi inte agerar grindvakt utan istället är professionella i vårt yrkesutövande och intar ett konstruktivistiskt synsätt, anser vi.