Resultat vägledare två på en grundskola

Som inledning till den andra resultatredogörelsen vill vi beskriva att den andra av våra tre intervjuer med kommunens vägledare ägde rum i ett mindre konferensrum i närheten av den intervjuades arbetsrum, och vi blev väl mottagna och bjöds på kaffe. Denna vägledare som också arbetade på grundskolan tyckte det var roligt att vi valt att komma till hennes skola.

Även här ställde vi som inledning frågan hur vägledaren ser på fordonsprogrammet och dess elever. Vägledaren svarar att programmet är mycket populärt bland eleverna på denna skola, vilket har att göra med att flera av skolans elever kommer från jordbruksfamiljer. Många anser utbildningen användbar på den egna gården för till exempel reparationer av traktorer och maskiner. Vidare säger hon att det verkar vara en uppgång just nu för programmet, men hon vet inte vad det beror på.

Vägledaren framhåller att det är elever som har ett genuint intresse för bilar och maskiner som i första hand väljer till fordonsprogrammet och vars främsta önskan är att få arbeta praktiskt med sina händer. Eleverna vet eller tror sig veta en hel del om utbildningen innan de gör sitt val och de har ofta syskon eller kompisar som går eller har gått på fordonsprogrammet. Trots detta är eleverna enligt vägledaren inte medvetna om vad som faktiskt ingår i utbildningen, till exempel att det innehåller en hel del teori, vilket dessa ungdomar inte är så värst intresserade av. Hon anser att eleverna heller inte är kunniga om vilka grundkunskaper från grundskolan som krävs och detta kan ibland medföra att det blir en svår balansgång för dessa elever. Fordonsprogrammet kräver en viss kunskap i matematik och många av eleverna har dåliga förkunskaper med sig och detta medför naturligtvis att eleverna stöter på problem. Vägledaren anser att det är hennes uppgift att informera eleverna om programmets innehåll, vilket hon inte anser sig göra fullt ut. Vi kommer in på bättre förberedda elever, elever med ett högre betyg än den genomsnittlige fordonseleven. Vägledarens åsikt är att de tjejer och killar som är teknikintresserade ser inte fordonsprogrammet som ett tänkbart alternativ för sin del, utan riktar sig hellre mot de naturvetenskapliga eller tekniska utbildningarna. Dessa ungdomar är redan medvetna om att de skall utbilda sig vidare efter gymnasietiden och det är anledningen menar vägledaren, att de söker sig till de studieförberedande programmen i stället. Då passade vi på att ställa frågan om hur hon förhåller sig till de elever som till exempel har 220 betygspoäng och vill söka till fordonsprogrammet. Vi får till svar att dessa elever är relativt sällsynta, men skulle det inträffa så anser hon att perspektiven i så fall bör vidgas. Flickor på utbildningen är däremot relativt sällsynt menar vägledaren, men ser inget hinder i att fler flickor skulle uppmärksamma fordonsprogrammet.

När vi sedan kommer in på information från motorbranschen menar vägledaren att de från centralt håll agerar dåligt när det gäller att presentera de önskemål som finns inför framtidens behov. Det finns enligt henne dåligt med material från branschorganisationerna både till allmänheten och till eleverna om och vad yrket handlar om och vad som krävs för att arbeta

som mekaniker. Lokalt däremot anser hon att branschföretagen gör så gott de kan och då bland annat med att erbjuda praktikplatser till eleverna. Det händer att vägledaren har blivit inbjuden till branschträffar, vilket hon tar emot med öppna armar. Hon förklarar att hon tycker det är viktigt att ta del av och få så relevant information som möjligt för att kunna hålla sig uppdaterad om branschens krav och önskemål.

Vägledaren är väldigt noga med att poängtera sitt motstånd till så kallad matchning mot arbetsmarknaden, vilket är något hon inte håller på med. Hon tillägger att hon däremot använder den kunskap och information som hon delges från bransch och från kommunala och fristående gymnasieskolor för att kunna informera eleverna om utbildning och arbete när det efterfrågas. Hon brukar medverka till att en så kallad gymnasiemässa genomförs där många olika skolor deltar, men inte i rekryteringssyfte utan med ett syfte att ge eleverna information om olika alternativ och möjligheter när det gäller framtida utbildning. Även denna vägledare poängterar att det är elevens intresse som skall styra valet.

Vi ställer också frågan om status på fordonsprogrammet och dess elever till denna vägledare. Hon säger utan tvekan att det är ett populärt program bland eleverna och de tänker inte i status när de gör sitt val till gymnasiet. Det handlar mer om den kunskap de redan har om fordonsprogrammet. Visst är det så att en del av eleverna som väljer detta program är de som är både skoltrötta och lite svaga, teoretiskt sett. Vidare menar vägledaren att om vi tittar innehållsmässigt, teoretiskt och yrkesmässigt så borde detta program ha en betydligt högre status i den egna kommunen, men även i allmänhetens ögon. Det är många sökande till utbildningen detta år och framförallt karaktärsämneslärarna inom det kommunala fordonsprogrammet anses vara duktiga.

I allmänhetens ögon menar vägledaren så finns det nog olika åsikter om fordonsprogrammet. Många människor är ändå medvetna om att den tekniska utvecklingen går snabbt fram inom fordonsbranschen, då inte minst när de behöver lämna in sin bil på reparation eller service. Det här har medfört att synen på branschen har ändrats något och därmed innebär det en höjd status för yrket, tror vägledaren. Hon säger vidare att om kärnämnena låg i linje med programmets inriktning, till exempel ”fordonsmatte” så skulle det nog också bidra till en statushöjning för programmet.

Det som styr dessa elever i deras val menar vägledaren är det genuina intresset, men det finns också en viss reproducering eftersom många elever kommer från jordbruksfamiljer, där de ser en nytta med att gå ett praktiskt program där kunskapen kan användas inom den egna familjeverksamheten.