Studie- och yrkesvägledaren som grindvakt? med fordonsprogrammet i fokus

Malmö högskola

Studie- och

yrkesvägledarutbildningen

Individ och samhälle

Uppsats

Studie- och yrkesvägledaren som

grindvakt?

med fordonsprogrammet i fokus

Student and vocational guidance as a gatekeeper?

focusing on the Swedish vehicle engineering programme

Christina Löfgren

Anette Martinsson

Studie- och yrkesvägledarutbildningen 180 hp Examinator: Anders Lovén 2007-06-10 Handledare: Leif Andergren

Innehållsförteckning

1. Sammanfattning ... 4

2. Förord ... 5

3. Bakgrund ... 6

3.1 Studie- och yrkesvägledaren ... 6

3.1.1 Professionella yrkesutövare ... 6

3.1.2 Representant för elev och samhälle ... 7

3.1.3 Klientens behov ... 7

3.1.4 Förväntningar på vägledaren ... 8

3.2 Motorbranschen ... 9

3.2.1 Motorbransch i förändring... 10

3.2.2 Motorbranschen om fordonsprogrammet och lärarna... 11

3.2.3 Arbetsplatsförlagd utbildning, APU ... 12

3.3 Elever och valprocessen... 13

3.3.1 Ungdomarnas val... 14 3.3.2 Fordonseleven... 15 3.3.3 Valhandlingen... 15 3.4 Fordonsprogrammet... 17 3.4.1 Fordonsprogrammets förändring ... 17 3.4.2 Status på fordonsprogrammet ... 19

3.4.3 Skolkultur och yrkeskultur ... 19

3.4.4 Fordonsprogrammets placering ... 21

3.4.5 Fordonsprogrammet och framtiden ... 21

3.4.6 Förundersökning: Fordonsprogrammet med yrkeslärare och elever... 22

4. Syfte och frågeställningar ... 24

4.1 Syfte... 24

4.2 Frågeställningar ... 24

5. Teoretiska perspektiv ... 25

5.1 Studie- och yrkesvägledare som grindvakter ... 25

5.1.1 Institutionella aktörer... 25 5.1.2 Forskning i ämnet ... 26 5.1.3 Arbetets dilemma... 26 5.2 Konstruktivistisk vägledning ... 27 5.2.1 Konstruktivistiskt synsätt... 27 5.2.2 Konstruktivistiska vägledningsprinciper ... 28 6. Metod ... 29 6.1 Metod: Hermeneutik... 29

6.1.1 Hermeneutikens uppkomst och användningsområde... 29

6.1.2 Forskningens tolkningsprocess... 29

6.2 Metod: Kvalitativa intervjuer... 30

6.3 Urval... 30

6.3.1 Urvalskommun ... 31

6.3.2 Urval studie- och yrkesvägledare ... 31

6.3.3 Urval kärnämneslärare och elever ... 31

6.4 Genomförande... 32

6.4.1 Intervjuer med studie- och yrkesvägledare ... 32

6.4.3 Dokumentation och bearbetning av intervjuer... 33

6.5 Trovärdighet... 33

7. Resultat ... 34

7.1 Resultat vägledare ett på en grundskola... 34

7.2 Resultat vägledare två på en grundskola ... 36

7.3 Resultat vägledare tre på en gymnasieskola ... 39

7.4 Sammanfattning av resultat... 41

8. Analys... 43

8.1 Analys vägledare ett på en grundskola ... 43

8.2 Analys vägledare två på en grundskola ... 46

8.3 Analys vägledare tre på en gymnasieskola ... 48

9. Diskussion... 51

9.1 Egna reflektioner... 52

9.2 Metodkritik... 56

9.2.1 Metodkritik intervju... 57

9.2.2 Metodkritik material och litteratur... 58

9.3 Fortsatt forskning ... 58

10. Källförteckning... 59

1. Sammanfattning

Syfte med denna undersökning har varit att få klarhet i om det finns studie- och yrkes- vägledare som agerar grindvakter bland annat i mötet med elever inför deras gymnasieval. Vidare ville vi utforska och förstå om det kan vara så att vägledare föredrar ett gymnasieprogram framför ett annat. Med anledning av detta bestämde vi oss för att använda ett specifikt program som vi sedan tidigare förstått har ett dåligt anseende i många människors ögon. Dessutom valde vi att göra två förundersökningar dels med en yrkeslärare, dels med elever från årskurs ett på fordonsprogrammet. Anledningen till förundersökningarna var att vi ville få synpunkter från dem som fanns inom verksamheten, vilket gav oss en värdefull förförståelse om fordonsprogrammet och dess elever. I resultatet av våra kvalitativa intervjuer framgår att det finns studie- och yrkesvägledare som utnyttjar sitt verktyg att vidga perspektiv, när de anser att eleven bör söka annan utbildning, och använder enligt oss en grindvakts funktion. Därutöver anser vägledarna i våra intervjuer att fordonsprogrammet borde ha ett bättre anseende beroende på det innehåll och kunnande som utbildningen innehar och står för.

Sökord

2. Förord

Det som väckte vårt intresse för att skriva ett examensarbete inom vårt valda ämnesområde var att vi under vår utbildningstid arbetade med ett projektarbete som vände sig till verkstadsindustrin med inriktning på bilmekanikeryrket. Vi blev då medvetna om att yrket och fordonsutbildningen anses ha ett sämre anseende än andra yrken och utbildningar. Detta gjorde oss intresserade och vi bestämde oss för att undersöka vidare. Med anledning av detta så beslöt vi oss därför att ta reda på hur studie- och yrkesvägledare förhåller sig till fordonsprogrammet och de elever som visar sitt intresse för utbildningen.

TACK

Vi vill först börja med att tacka våra familjer för den uppmuntran och det tålamod de visat oss under vårt arbete med detta examensarbete och vi kan konstatera att utan deras stöd så hade detta arbete aldrig blivit klart.

Vi vill också rikta ett stort tack till vår handledare Leif Andergren som hela tiden stöttat oss i våra motgångar och som gett oss tips och idéer som har varit av stor betydelse för vårt arbete.

Vi vill också rikta ett tack till de personer i vår undersökningskommun som ställt upp i våra intervjuer.

Vi vill avsluta med att tacka vänner och bekanta som också stöttat med idéer och råd samt varit ett stöd för oss i detta examensarbete, samt inte minst våra kära kurskamrater.

Laholm/Älmhult 2006/2007

Anette Martinsson & Christina Löfgren

3. Bakgrund

Under denna huvudrubrik avser vi att presentera den litteratur och det material vi valt att använda oss av och anser relevant samt källkritiskt tillförlitligt för vårt valda ämnesområde. Vi har dessutom valt att göra en förundersökning med en yrkeslärare och elever på ett fordonsprogram i en kommun i Sverige, vilket också utgör ett underlag för vårt ämnesområde.

3.1 Studie- och yrkesvägledaren

Som inledning till detta kapitel vill vi förklara att vi med använd litteratur i följande underrubriker tolkar studie- och yrkesvägledarrollen med stöd av Sveriges Vägledarförenings, Etisk deklaration och etiska normer för studie- och yrkesvägledning. Denna Vägledarförening, SVF, är en intresseförening för vägledare som bland annat arbetar inom skolor, högskolor och arbetsförmedlingar. Vi har valt att lägga etisk deklaration och etiska normer för studie- och yrkesvägledning i sin helhet (Bilaga A)

3.1.1 Professionella yrkesutövare

Det som skiljer professionella yrkesutövare ifrån amatörer och som är en viktig faktor är fackkunskap, menar Holm (1988). Professionella yrkesutövare har en praktisk, teoretisk och systematisk kunskap som de fått genom sin yrkesutbildning. De besitter en så kallad förtrogenhetskunskap, vilket innebär att de praktiskt har fått använda sina kunskaper, vilka anses viktiga för det professionella handlandet. Hansen & Orban (red, 2002) beskriver det som den implicita kunskapen, alltså den tysta kunskapen att kunna hur som är knuten till färdigheter och praktisk kunskap och som omfattar det som vi inte vill eller kan formulera i ord. De besitter även en explicit kunskap, vilket avser sådan kunskap som vi verbaliserar eller uttrycker i ord och som kan förmedlas till andra. Att veta vad är en teoretisk kunskap, också en så kallad påståendekunskap.

I yrkesutbildningen ingår inte bara kunskap enligt Holm (1988), utan vägledaren tillägnar sig även i bästa fall en uppsättning med etiska regler för hur han/hon skall handla och med detta en yrkesidentitet som även innefattar en värdering av vägledarna som yrkesmänniskor. Vidare medverkar yrkesidentiteten till att vägledarna själva får vägledning genom etiska regler samt de förpliktelser de har i sitt yrkesutövande. Denna identitet är också ett starkt inre stöd i arbetssituationer där vägledaren kan utsättas för press och försök till manipulationer eller där

de måste välja mellan olika handlingar. Där många amatörer skulle ha gett upp, hjälper yrkesidentiteten vägledarna i dessa lägen att stå ut och fortsätta att vara professionella.

3.1.2 Representant för elev och samhälle

Enligt Etisk deklaration och etiska normer för studie- och yrkesvägledning (Internet 1)är det vägledarens uppgift att dels fungera som den sökandes ombud, dels vara representant för samhället. Detta kan vi med andra ord också läsa i Läroplan för de frivilliga skolformerna, (Skolverket, 1994, sidan 47), ”Genom att arbetslivet fortlöpande förändras när det gäller behovet av kompetens och rekrytering av arbetskraft inom olika områden har studie- och yrkesvägledningen i vid mening stor betydelse”. Fortsättningsvis beskrivs i Etisk deklaration, att samhällets, arbetsmarknads och individens mål oftast är oförenliga och detta kan utgöra ett hinder för den inblandade. Det händer ibland att vägledare ställs inför att hitta en balans mellan enskilda individers intressen och det som är till nytta för samhället. Olika uppdragsgivare och myndigheter kan utöva påtryckning på vägledaren för att hon/han istället för att vägleda skall rekrytera och avsiktligt ge information som är partisk eller bristfällig (Internet 1).

Enligt Lindh (1988) så påverkas vägledarnas informationsverksamhet av branschorganisationer som dem emellan konkurrerar om arbetskraft. Dessutom finns konkurrens om studenter mellan olika utbildningsinstitutioner som sin tur riktar egna förväntningar på vägledaren. Rekrytering, tillhör inte vägledningen vilket gör att kampanjer av olika slag helt måste avgränsas. Däremot är branschinformation nödvändig för att vägledaren skall kunna skaffa sig nödvändig kunskap. Det är vägledaren som avgör vad som är information respektive propaganda och utifrån den sökandes behov anpassa denna information. Den väglednings och/eller informationsverksamhet som vägledaren utgör får inte låta sig påverkas så att någon avnämnargrupp gynnas före andra.

3.1.3 Klientens behov

Vad innebär då en klients legitima behov? Enligt Holm (1995) så är det att få ta del av hjälparens erfarenhet och kunskap. Många menar att hjälparen ska använda sig av sin yrkeskunskap och detta innebär att han/hon inte bara skall använda sin kunskap, utan även mobilisera sin kunskap. Detta kan beskrivas på så sätt att hjälparen nyttjar allt som han/hon

har erfarenhet, kunskap och klokhet om för att sedan kunna hjälpa. Att bli behandlad med respekt är också en rättighet som klienten vill ha ifrån en professionell hjälpare. Anledningen till att detta är så viktigt beror på att vår självbild påverkas och i den ingår allt vi tycker om oss själva, både negativt och positivt. Dessutom så hamnar klienten i en beroendeställning i form av att den professionella hjälparen besitter kompetens och kunskap för situationer som klienten inte kan reda ut på egen hand.

Vidare anser Holm (1995) att det i professionell hållning finns två krav, som för det första kan förklaras med att den professionella hjälparen måste acceptera att det inte går att ha en jämlik och ömsesidig relation till klienten. Detta innebär att klientens behov har företräde eftersom klienten är upptagen av till exempel sitt problem. För det andra är en medvetenhet om egna behov och känslor viktiga, för att de som professionella hjälpare skall kunna ha en chans kontrollera dem så de i kontakt med klienten inte tar överhand.

3.1.4 Förväntningar på vägledaren

Det framgår av Etisk deklaration att under större delen av våra liv sker en process där val av utbildning och yrke ingår. Utifrån våra egna utgångspunkter skall vi välja de för oss bästa alternativen. Om vi skall klara detta behövs kännedom om oss själva, medvetenhet om vilka alternativ och metoder som behövs för att vi skall kunna hantera vår valsituation på bästa sätt. I denna process ingår den personliga vägledningen, enskilt eller i grupp och enligt etisk

deklaration så är denna interaktionsprocess med en professionell vägledare, som använder

samtalet som sitt mest betydelsefulla verktyg, en väsentlig hjälp för klienten (Internet 1).

Vidare menas i Etisk deklaration att klienten med hjälp av samtalet kan bli medveten om sina egna unika behov, för att sedan kunna lösa och hantera problem som kan uppstå i en valsituation inför utbildning eller arbete. Att ha förmågan att kunna möta motsägelsefulla intressen hos olika klienter hör till villkoren för studie- och yrkesvägledningen (Internet 1). I Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, (Skolverket, 1994, sidan 30),

”Studie- och yrkesvägledaren, eller den personal som fullgör motsvarande uppgifter, skall informera och vägleda eleverna inför fortsatta utbildningen och yrkesinriktningen och därvid särskilt uppmärksamma möjligheterna för elever med funktionshinder och vara till stöd för den övriga personalens studie- och yrkesorienterande insatser”.

Det finns som vi tidigare nämnt en mängd av förväntningar som dagens vägledare utsätts för från till exempel överordnade, myndigheter, företag, kolleger, föräldrar, politiker och klienter. Lindh (1988) beskriver att förväntningarna kan vara formella, det vill säga uppgifter som på förhand är reglerade och som vägledaren förväntas utföra. Det kan också vara informella förväntningar som till exempel kan gälla vägledarens medvetenhet och engagemang för vad som är viktigt i arbetet samt vägledarens egna värderingar. Enligt Hansen & Orban (red, 2002) kan kompetens förklaras med att människorna sätts i centrum medan kvalifikationer istället sätter arbetet i centrum. Kompetens refererar till ett visst yrke och till vad som förväntas att en viss yrkesutövare skall kunna. Kvalifikationer är det som informellt eller formellt efterfrågas för ett visst arbete eller arbetsuppgifter, det som faktiskt behövs för att utföra ett visst arbete. Enligt Lindh (1988) så kan vägledarrollen beskrivas med utgångspunkt från vägledarens personlighet, till exempel från hennes/hans intressen, attityder, värderingar, erfarenheter och kunskaper.

Fortsättningsvis tycker Lindh (1988) att med utgångspunkt från samhället så är det ett fördelningspolitiskt mål att alla medborgare skall få utbildning och arbete som motsvarar de resurser och möjligheter som var och en har. Det är en betydelsefull uppgift att genom vägledning kunna stödja de svagaste grupperna dels genom utbildning, dels genom arbetsmarknaden. Vägledningen skall också hjälpa till att korrigera de snedrekryteringar som kan ske till utbildningar och yrken. Den skall också stödja otraditionella utbildnings- och yrkesval och medverka till att en jämnare fördelning mellan män och kvinnor sker inom olika yrken och utbildningar. Vägledningen har ur två perspektiv en påverkande effekt, dels att ge stöd och vägledning åt människor, dels ge kunskap om arbetsmiljöer och arbetsmarknad samt utbildningsförhållanden i de nära kontakterna med vägledningssökande. Det är också betydelsefullt att vägledaren för ovanstående kunskap vidare in i sin egen organisation, anser Lindh (1988).

3.2 Motorbranschen

Inledningsvis vill vi för läsaren under denna rubrik beskriva branschkällorna vi använt oss av samt deras uppdrag. Transportgruppen är således en samarbetsorganisation för dels arbetsgivare, dels branschförbund inom transportnäringen samt motor och petroleumbranschen. De anser sig vara den främsta samlingspunkten i Sverige för företagen inom denna näring. Transportgruppens framtidssyn är att vara den dominerande kraften

bakom tillväxtförutsättningarna för sina medlemsföretag. Denna samarbetsorganisation består av sju olika förbund med bland annat Motorbranschens Arbetsgivarförbund, MAF.

MAF, arbetar bland annat med rådgivning i arbetsgivarfrågor samt handlägger branschens

utbildnings- och arbetsmiljöfrågor.

Motorbranschens Yrkesnämnd, MYN och Lackerarna Yrkesnämnd, LYN har gemensamt bildats av arbetsgivare och fackförbund. Dessa båda yrkesnämnder har som sitt mål att medverka till att det skall finnas välutbildad och yrkeskunnig arbetskraft inom olika företag i branschen. I deras åtagande ingår att aktivt medverka till att yrkesutbildningen förbättras och de anordnar till exempel slutprov för gymnasieelever, utfärdar certifikat som är giltiga internationellt, yrkesdiplom samt fortbildning för yrkeslärarna.

Vi har också valt att använda oss av material från Svenska metallindustriarbetareförbundet,

Metall, (from 1 jan-2006 Industrifacket Metall, IF Metall), denna rapport benämner vi

fortsättningsvis med Sandell m.fl. (1997). Vidare vill vi också nämna att vi har använt oss av Skolverkets rapport nr 182, Utvärdering av fem gymnasieprogram 1999, då den utgör en stor del av vårt examensarbete och används i flertalet kapitel. Fortsättningsvis benämner vi den, Erlandsson m.fl. (1999).

3.2.1 Motorbransch i förändring

Enligt Motorbranschens Arbetsgivarförbund, MAF är ett samarbete mellan skola och företag en förutsättning för att lyckas med rekrytering av fordonstekniker till motorbranschen, dels idag, dels i framtiden (Zetterstedt, 2002). I Läroplan för de frivilliga skolformerna, (Skolverket, 1994 sidan 40) står följande; ”Skolan skall eftersträva ett bra samarbete med arbetslivet, vilket är viktigt för all gymnasial utbildning men av avgörande betydelse för den yrkesförberedande utbildningens kvalitet”. MAF anser att utvecklingen går snabbt framåt inom denna bransch och kraven blir därför allt större på den enskilde medarbetaren i företaget (Zetterstedt, 2002). I likhet med MAF så anser Motorbranschens Yrkesnämnd, MYN att en så expansiv bransch som motorbranschen, där det sker en snabb och spännande utveckling är i allt större behov av en högre kompetens hos medarbetarna. Då arbetsuppgifterna i allt högre takt förändras och blir mer specialiserade så efterfrågas alltså en högre kompetens (Internet 2).

I en rapport från 1997 om de fackliga förhållandena inom Bil och Maskinverkstadsbranschen, så anser de att samverkan mellan företag som MAF och Metall också är nödvändig för att arbetsorganisation, lönesystem, utbildning och kompetensutveckling skall kunna förändras (Sandell m.fl. 1997). I dag räcker det inte enligt MAF med en gedigen och bred yrkeskunskap utan som medarbetare inom branschen så fordras det en förståelse för helheten i företaget. Det blir allt viktigare på arbetsplatsen att kunna samarbeta i lag, arbeta självständigt, analysera samt att vara problemlösare (Zetterstedt, 2002). Enligt Sandell m.fl. (1997) så kommer kunderna i framtiden att kräva bättre service av bilverkstäderna genom att en ökad medvetenhet växt fram hos kunderna själva. Därför är det viktigt menar de inom MAF att medarbetarna skall kunna ta emot, tolka och ge skriftliga och muntliga instruktioner samt förklara problem i direkta kundkontakter (Zetterstedt, 2002). Sandell m.fl. (1997) säger också i sin rapport att de ökade kundkontakterna medför att social kompetens får större betydelse, samt att administrationen kräver mer datoranvändning. Detta innebär att ett ökat ansvar och befogenheter kommer att leda till att mekanikerns status höjs.

Enligt Hansen & Orban (red, 2002) så kan kompetens beskrivas med en individs handlingsförmåga i förhållande till en viss uppgift, situation och/eller sammanhang. Det innebär också att ha förmåga att framgångsrikt utföra sitt arbete, identifiera och utnyttja den för att kunna bredda det tolknings, handlings och värderingsutrymme som arbetet kan erbjuda.

3.2.2 Motorbranschen om fordonsprogrammet och lärarna

Enligt Transportgruppen (Internet 3)är branschen ense om att ett antal förändringar måste ske för att kvalitet och status på fordonsutbildningen skall kunna höjas. Detta måste till för att kunna locka nya sökande och få en spridning inom utbildningsprogrammet. Det är viktigt menar de inom Transportgruppen att utbildningen uppdateras med bland annat modern teknik och kompetenshöjning av lärarna inom utbildningen. Vidare menar de att företagen måste bidra med sina kunskaper samt att informationen om fordonsutbildningen ytterligare sprids till allmänheten. MYN och LYN håller med om ovanstående och anser vidare för att få intresserade ungdomar att söka så måste informationen som ges dels vara saklig, dels vara korrekt. Detta menar MYN och LYN ligger i yrkesnämndens ansvar för att göra sig synlig på marknaden. Informationen måste vara lättförstålig och väcka intresse hos de elever som är mest motiverad och intresserade, vilket i längden ger de bästa förutsättningarna för ett framtida arbete (Internet 2).

Det krävs alltså idag menar MAF (Zetterstedt, 2002) en god kunskap och kompetens hos de anställda inom bilindustrin. Skolan anses bara kunna förmedla en liten del av allt kunnande som krävs av medarbetarna inom motorbranschen. Tyvärr har skolan inte alltid utvecklats och förändrats i samma takt som samhället och arbetsmarknaden, utan många skolor lever fortfarande kvar i sin egen värld. Det finns ändå många undantag och det är skolor som har driftiga lärare, rektorer och ledare som har valt att arbeta och samverka med företagen i näringslivet. Enligt Erlandsson m.fl. (1999) så framkommer att den regionala kulturen också är en viktig del när det gäller fordonsprogrammet. Regionens näringsliv är den största påverkan till hur fordonsbranschen i regionen faller ut. Där det finns ett stort stöd finns också en näringsstruktur som har en stor andel av skogs- och/eller jordbruksnäring, och detsamma gäller så klar i städer där bilindustrin är dominerande.

MAF anser att en bra gymnasieutbildning med lärare som är up-to-date, är den bästa förutsättningen för att kunna stå sig i konkurrensen med andra skolor. Dessutom anser de att skolan har ett stort ansvar för att lärarnas utbildning förbättras, men även att bredden och fördjupningen av innehållet inom utbildningsprogrammet blir bättre (Zetterstedt, 2002). I Läroplan för frivilliga skolformer, (Skolverket, 1994 sidan 48) står följande: ”Rektor har ansvar för skolans resultat och har därvid, inom givna ramar, ett särskilt ansvar för att; lärare och annan personal får möjligheter till den kompetensutveckling som krävs för att de professionellt skall kunna utföra sina uppgifter”.

3.2.3 Arbetsplatsförlagd utbildning, APU

Den arbetsplatsförlagda utbildningen APU, är en lagstadgad skyldighet som innebär att skolan skall se till att eleverna får praktikplatser, enligt MAF (Zetterstedt, 2002). Enligt Erlandsson m.fl. (1999) så framkommer att både lärare och elever är överens om att den arbetsplatsförlagda utbildningen i allra högsta grad är en betydelsefull del av utbildningen på fordonsprogrammet, inte minst när det gäller att socialiseras in i arbetslivet. Eleverna upplever att APU medverkar till att de dels kan visa vad de kan, dels visa en annan sida av sig själva. En annan värdefull erfarenhet för eleverna är att de får se hur yrket fungerar i verkligheten. Enligt MAF (Zetterstedt, 2002) så är det betydelsefullt för eleverna att APU- veckorna planeras ordenligt och noggrant för att de skall motsvara de förväntningar eleven har

på yrkeslivet, men inte minst att den skall komplettera den teoretiska utbildning som skolan ger.

I Läroplan för de obligatoriska skolformerna, (Skolverket, 1994, sidan 31), läser vi följande:

”Rektorn har ansvaret för skolans resultat och har därvid inom givna ramar, ett särskilt ansvar för att samverkan med skolor och arbetslivet utanför skolan utvecklas så att eleverna får konkreta erfarenheter av betydelse för deras val av fortsatt utbildning och yrkesinriktning samt den studie- och yrkesorienterande verksamheten organiseras så att eleverna får vägledning inför de olika val som skolan erbjuder och inför fortsatt utbildning”.

Enligt Erlandsson m.fl. (1999) framkommer att ett samarbete i organiserade former, ett yrkesråd eller ett programråd för att båda parter skall förstå varandra är otroligt viktigt för att en bra kommunikation mellan skola och företag blir av. Anledningen till detta är enligt MAF (Zetterstedt, 2002) att företagen måste få veta vilka bakgrundskunskaper eleven har med sig och vad som förväntas att de skall bidra med under elevens yrkespraktik. Det är också viktigt att företagen har särskilda handledare för att kunna ta emot APU-eleverna och praktiskt utbilda dessa.

Vidare menar MAF (Zetterstedt, 2002) att skolan och företagen tillhör olika världar och verkar därmed under olika förutsättningar. Det gemensamma för skolan och företagen är att båda bidrar till utbildningen av eleverna och deras framtida yrkesroller på marknaden. Erlandsson m.fl. (1999) menar att detta samarbete är en kommunal angelägenhet som kan utformas på olika sätt beroende på vilka de lokala förutsättningarna och behoven är. Det bör vara en reglerad verksamhet i den lokala skolplanen, dels för att få stöd för rådets arbete, dels för ett formellt inflytande på undervisningen i skolan. Enligt MAF (Zetterstedt, 2002) bör programrådet i sin tur vara allsidigt sammansatt med representanter från bland annat yrkeslärare, elever, företag, studie- och yrkesvägledare och skolledare. Även politiker och personal från arbetsförmedlingen bör ingå i dessa råd.

3.3 Elever och valprocessen

Inledningsvis vill vi berätta att vi med hjälp av en förundersökning med yrkeslärare och elever på ett kommunalt fordonsprogram, avhandlingar rörande valprocessen samt den utvärdering från Skolverket vi tidigare nämnt presentera fordonsprogrammets elever och deras valprocess.

3.3.1 Ungdomarnas val

Enligt Lundh (2006) när det är dags för ungdomarna att göra sina val till gymnasieskolan, så ställs de inför en rad olika valsituationer som de väntas kunna hantera på bästa sätt. Valen har idag lika stor betydelse som de hade för tidigare generationer när det gäller ungdomarnas nutida och kommande liv. Tidigare kunde ungdomarnas val till utbildning avgränsas till kollektivt hållna utbildningsval, en skillnad till hur det fungerar idag. Detta innebar att mellan skolan och arbetslivet kunde det ses en klar koppling, medan ungdomarnas synsätt idag på gymnasieutbildningen ligger på det individuella planet.

Vidare säger Lundh (2006) att dagens ungdomar anses vara bättre förberedda än tidigare generationer med att göra olika val. Anledningen till detta är att val är en naturlig ingrediens i deras liv, samt att de har goda möjligheter att på ett tidigt stadium få hjälp av till exempel föräldrar och studie- och yrkesvägledare. När ungdomarna ges denna hjälp så blir deras val bemötta och får ett godkännande. Inför valsituationerna menar Lovén (2000) att många elever är osäkra och söker därmed stöd från vägledare och föräldrar, medan lärarnas roll som en samtalspartner anses begränsad. Så gott som alla elever i hans undersökningar tycker att det är viktigt att kunna tala med sina föräldrar om valet till gymnasiet, även om föräldrarna inte känner till så mycket om utbildningsalternativen.

I och med att eleverna kommunicerar med bland annat sin familj, vänner och studie- och yrkesvägledare så öppnas olika vägar för dem att integreras i både yrkeslivet och vuxensamhället, menar Lundh (2006). Eleverna enligt Lovén (2000), anser att kommunikationen med vuxna är betydelsefull trots att det är eleverna själva som till slut måste ta ansvar och göra sina val.

Eftersom det är naturligt för dem enligt Lovén (2000) att göra olika val så är de också tillmötesgående inför att samtala och tänka över olika utbildningsmöjligheter. Det finns dock begränsningar i hur olika ungdomar väljer, trots ökade individuella möjligheter säger Lundh (2006). Lovén (2000) anser att eleverna bär med sig olika erfarenheter och detta påverkar dels deras uppträdande, dels väljandet i olika valsituationer inför fortsatta studier. Här kan nämnas både social bakgrund och genus, men även förhållanden som är mer individrelaterade och inverkar på väljandet. Under själva valprocessen blir eleverna av allt att döma mer medvetna om den egna rollen och att det verkligen är deras egen framtid det handlar om.

3.3.2 Fordonseleven

Erlandsson m.fl. (1999) har kommit fram till följande rörande fordonsprogrammet och dess elever. När det gäller förkunskaper och studiemotivation hos fordonsprogrammets elever, så skiljer de sig mycket åt, även om de går i samma klass på samma skola. De som klarar skolan lite bättre är de elever som väljer transportgrenen, till skillnad från övriga grenar, detta enligt både lärare och skolledare.

Vidare har Erlandsson m.fl. (1999) kommit fram till att fordonsprogrammets elever haft negativa attityder till grundskolan och därav de låga resultaten. En del elever har ändå funnit sig bra tillrätta i grundskolan och på så sätt presterat bra, medan en del har misslyckats. För att nämna en normalelev inom fordonsutbildningen, så har denne inte klarat av grundskolan särskilt bra. Dessa negativa erfarenheter som eleverna har av skolan avspeglas i de motiv de har för att söka och gå på fordonsprogrammet.

Enligt Erlandsson m.fl. (1999) så kan de flesta elever som söker sig till programmet anses vara skoltrötta och därmed ointresserade av teoretiska studier.

Inför gymnasiet har dessa fordonselever av olika skäl inte fått med sig tillräckliga förkunskaper från grundskolan och detta är allvarligt enligt resultat från Erlandsson m.fl. (1999). Enligt Lovén (2000) så bedömer vägledarna att eleverna brister i kontakten med arbetslivet och det kan i samtal uppkomma problem hos de elever som har det jobbigt i skolan, har låga betyg och inte trivs. Ett annat problem är att det ofta är svårt för eleverna att se i längre perspektiv när det gäller den egna framtiden. Detta kan också bero på en bristande självinsikt och bristande erfarenhet samt den studietradition som finns hos föräldrarna. Detta genomsyrar de sämre förberedda eleverna som sällan tar reda på vad de olika valalternativen består av.

3.3.3 Valhandlingen

Enligt Erlandsson m.fl. (1999) beskrivs att om eleverna får skriva ner anledningen till att de valt fordonsprogrammet så framkommer ett tydligt motiv av intresse för motorer och bilar. Det är ett konkret och tydligt mål i kombination med intresset som hänger samman med den instrumentella kunskapssynen. Lovén (2000) menar att det som är mest betydelsefullt och som eleverna väger in i sitt val är ett intresse som kan förenas med en önskad utbildning.

Lundh (2006) förklarar att i den intresseinriktade valhandlingen, så är det elevernas huvudsakliga intresse för utbildningen och den relation de har till sin sociala omgivning som påverkar. Denna valhandling bestäms av den färgning som ämnes- eller ämnesområdet innebär för utbildningen, samtidigt som det genuina intresset överensstämmer med det som finns utanför utbildningen. Det är alltså en blandning av intresse och ämnen som påverkar det framtida livet.

Enligt Lovén (2000) har de flesta elever inga direkta kunskaper om hur arbetslivet fungerar, vilket medför att de har dålig inblick i de utbildningar och yrken som de funderar på, och det är framförallt betygen som anses ligga till hinder för utbildningsvalet. Lundh (2006) menar att den så kallade yrkesinriktade valhandlingen kan innebära att eleverna väljer en utbildning som kan användas och leda till ett arbete efter avslutad utbildning. Eleverna inriktar sig på de för yrket mest betydelsefulla ämnena, alltså karaktärsämnena. Däremot anses kärnämnena vara helt onödiga och inte betydelsefulla för det kommande yrket.

Eleverna enligt Erlandsson m.fl. (1999) har oftast arbetarbakgrund och föräldrarna påverkar sina barn både direkt och indirekt när det gäller yrkesval och livsinställning. Det sker alltså en social gallring i valet till programmet. Anledningen till att många elever inte vill läsa påverkas till stor del av sociala skäl och attityder. Detta behöver därför vara ett mål, att försöka förändra dessa uppfattningar och för att få till stånd en förändrad världsbild hos eleverna. Vidare framkommer att en del elever går på programmet endast för att de har bilar som hobby och tänker egentligen satsa på en annan utbildning och yrkesbana i framtiden. Detta menar Lundh (2006) innebär att eleverna får uttryck för sina personliga intressen och känner meningsfullhet med sitt utbildningsval. Eleverna vill ha något att sysselsätta sig med och samtidigt under resans gång ha roligt, en så kallad konsumtionsinriktad valhandling.

Bland eleverna menar Erlandsson m.fl. (1999) så finns det en tydlig stolthet som innebär att de trivs i hög grad trots de svaga resultat och den låga status utbildningen står för. Anledningen till detta är att eleverna inte delar skolans mål, de har inte skolan som jämförelsepunkt, utan elevernas identitet förstärks när de väl kommit in på programmet, detta utan att de gillar skolan i allmänhet. Enligt Lundh (2006) vill eleverna ingå i en gruppsammansättning där de kan få känna igen sig själva och dela sitt intresse med andra.

Detta val är betydelsefullt för eleven eftersom det talar om vem hon/han är, alltså en fordonselev, och kan benämnas som den gruppinriktade valhandlingen.

Eleverna har som mål att få ett arbete vilket till stor del ärvs från föräldrarna och den sociala bakgrunden antas förklara en del av betygen (Erlandsson m.fl.1999). Detta kan förklaras enligt Lundh (2006) med den traditionsinriktade valhandlingen, elevernas bakgrund och den sociala omgivningen påverkar och deras val utgörs av råd och rekommendationer från den egna familjen och vänner. Det är föräldrars klasspositioner, arbete, inkomst och utbildning som i många fall är avgörande för hur ungdomarna väljer, och detta kan förklaras på så sätt att valen reproduceras av sociala förhållanden. De som oftast väljer ett yrkesförberedande program är barn till föräldrar med arbetarbakgrund och efter avslutad utbildning så arbetar ungdomarna inom det utbildade området. Här reproduceras intressen och förhoppningar som finns inom den närmaste omgivningen. Han menar vidare att dessa olika valhandlingar inte skall ses som fristående från varandra utan det handlar om det handlingsutrymme som ungdomarna har att göra med i gymnasieutbildningen.

3.4 Fordonsprogrammet

Vi vill som inledning till detta kapitel berätta lite om fordonsprogrammets utveckling från 1970 och framåt med hjälp av inhämtad information om de förändringar som skett inom gymnasieskolans styrdokument, Läroplanen för gymnasieskolan 1970 (Lgy-70) och Läroplanen för de frivilliga skolformerna 1994 (Lpf-94). Vidare har vi använt oss Skolverkets programmål för fordonsprogrammet (SKOLFS 2006:12).

3.4.1 Fordonsprogrammets förändring

Inom den svenska skolan, enligt Starck (2004) så finns det alltså en lång tradition av fordonsutbildning. Den dåvarande yrkesskolan, fackskolan samt gymnasiet slogs samman i början av 1970-talet och därmed bildades gymnasieskolan.

I början av 1990-talet omvandlades den fordonstekniska linjen till fordonsprogrammet när programskolan trädde i kraft med Läroplan för de frivilliga skolformerna, Lpf-94, och inom programmets olika grenar skedde inga förändringar (Starck, 2004). Utbildningen blev istället

3-årig och det tillkom fler ämnen och dessa nya ämnestillskott bestod av de teoretiska ämnena som till exempel svenska och engelska, och som idag kallas för kärnämnen.

Den revidering som genomfördes under 2000-talet medförde ingen påtaglig förändring för fordonsprogrammet, men det blev däremot mer omfattande programmål och en tydligare målformulering.

Syftet med dagens fordonsutbildning enligt Skolverkets programmål för fordonsprogrammet (SKOLFS 2006:12) är att eleverna skall utveckla grundläggande kunskaper för att kunna utföra transporter med hjälp av fordon. Vidare skall eleverna få kunskaper för att kunna arbeta med service och underhåll. Programmets syfte är också att ge eleverna en grund till fortsatt lärande i arbete samt en grund för vidare studier.

Enligt Skolverkets programmål (SKOLFS 2006:12) är det centrala i fordonsprogrammet att ge eleverna kunskaper i den teknik som de behöver för att dels framföra och underhålla fordon, dels för underhåll av flygmaskiner. Fordonsprogrammet präglas av den snabba tekniska utvecklingen, den omfattande internationaliseringen och en föränderlig lagstiftning samt ökade godmängder och längre transportsträckor. Därför kännetecknas utbildningen av en stor teknisk bredd.

Inom fordonsutbildningen enligt Skolverkets programmål (SKOLFS 2006:12) skall eleverna få kännedom om hur våra fordon påverkar miljön, när det gäller både drivmedel och material. Det ges också kännedom om de förutsättningar som finns för en ekologisk hållbar utveckling samt att kunna hantera de krav på återvinning som samhället ställer. Utbildningen ställer också krav på språkkunskaper och skapar förståelse för andra kulturer genom att utbildningen förbereder för nationella och internationella verksamheter.

I Skolverkets programmål (SKOLFS 2006:12) framgår också att den Arbetsplatsförlagda utbildningen, APU anses viktig för eleverna, dels för att möta reella krav som yrket ställer, dels få kunskap om den yrkeskultur som finns inom branschen.

3.4.2 Status på fordonsprogrammet

Enligt Erlandsson m.fl. (1999) så framgår att fordonsprogrammet har låg status i andra människors ögon, alltså hos dem som inte har någon direkt koppling till programmet. Enligt Sandell, m.fl. (1997) har mekanikeryrket tappat i status och detta har medfört att eleverna väljer andra utbildningar framför fordonsutbildningar. Detta anser facket (Sandell m.fl.1997) kommer att få konsekvenser för verkstäderna i framtiden då de får svårare att rekrytera välutbildad personal. Även lärare, elever och skolpersonal menar att statusen är låg, men den borde vara högre om det ses till programmets innehåll.

Det finns två förklaringar menar Erlandsson m.fl. (1999) till varför elever och lärare anser att andra har en låg uppfattning om programmet. Dels kan det bottna i att utomstående har en dålig uppfattning om programmets innehåll, dels att allmänhetens åsikter är att eleverna är de stökiga och mindre intelligenta, vilket är rena fördomar.

Vidare framkommer enligt Erlandsson m.fl. (1999) att även kärnämneslärare kan ha en fördomsfull bild av programmet och dess elever.

Återigen ett bevis för det som MYN och LYN förespråkar, att en korrekt information till allmänheten om fordonsutbildningen är oerhört viktigt för att kunna väcka en bättre förståelse för vad det handlar om (Internet 2). Sandell m.fl. (1997) anser att yrkets status har ett samband när det gäller hur arbetets förutsättningar utformas och endast en förändring kan förbättra yrkets anseende på sikt, vilket också inbegriper fordonsutbildningen.

3.4.3 Skolkultur och yrkeskultur

Den ämnesöverskridande samverkan mellan kärn- och karaktärsämne fungerar inte i den utsträckning som vore önskvärt menar Erlandsson m.fl. (1999).

Denna samverkan är viktig för att motivera eleverna att kunna se en helhet och mening i undervisningen och i Läroplan för de frivilliga skolformerna, (Skolverket, 1994 sidan 49) kan vi läsa följande: ”Rektorn har till ansvar för skolans resultat och har därvid, inom givna ramar, ett särskilt ansvar för att det kommer till stånd samverkan mellan lärare i olika kurser så att eleverna får ett sammanhang i sina studier”. Vidare framkommer ett problem enligt Erlandsson m.fl. (1999) som beskrivs utifrån att lärarna inte hittar den gemensamma terrängen

för att en bra samverkan skall vara givande, och det primära i detta är att kärn- och karaktärsämneslärare uppfattar målen med utbildning på skilda sätt. I Läroplan för de frivilliga skolformerna, (Skolverket, 1994 sidan 49), står följande: ”Rektorn har ansvaret för skolans resultat och har därvid, inom givna ramar, ett särskilt ansvar för att det kommer till stånd samverkan mellan lärare i olika kurser så att eleverna får ett sammanhang i sina studier”.

I Erlandsson m.fl. (1999) tar de upp att fordonsprogrammet är ett möte mellan yrkeskultur och skolkultur och i dessa begrepp läggs faktorer som social bakgrund, yrkeserfarenhet, skol- och kunskapstraditioner. Branschen, eleverna och karaktärsämneslärarna är de som håller yrkeskulturen i gång och det som är utmärkande hos eleverna är deras sociala bakgrund och deras relativa ointresse för skolan samt den instrumentella kunskapssynen. Det som inte går obemärkt förbi är att karaktärsämneslärarna ursprungligen är skolade i verkstads- eller industrianda där de under relativt lång tid också arbetat. Vidare framkommer att många yrken inom fordonsbranschen är eller har i varje fall varit så kallade traditionella arbetaryrken. Flera elever och lärare ser sina kunskaper som ett hantverk, där tyst och praktisk kunskapsbildning är i centrum.

I styrdokumentens formuleringar och hos kärnämneslärarna syns skolkulturen så mycket tydligare menar Erlandsson m.fl. (1999), då kunskaperna har ett egenvärde och uppskattas oavsett praktisk nytta. Resultaten i skolkulturen räknas inte i lika hög utsträckning som i yrkeskulturen, utan här ses vägen dit som lika viktig, alltså en process som eleverna genomgår under sin utbildningstid.

Vidare anser Erlandsson m.fl. (1999) att styrdokumenten består mer av en skolkultur än en yrkeskultur, vilket istället borde vara i riktning mot ett program som till exempel fordonsprogrammet. Genom att styrdokumenten innehåller färre karaktärsämnes timmar än kärnämnestimmar relativt sett så ger det i sin tur en grundläggande högskolebehörighet. Det som vidare förstärker yrkeskulturen är den kontakt eleverna får med branschen under sin APU, eftersom detta är en kontakt som är väl förankrad och konkret. Det som också hör till yrkeskulturen är de centrala branschorganisationerna som i grunden har samma instrumentella hållning till utbildning.

3.4.4 Fordonsprogrammets placering

I Erlandsson m.fl. (1999) så framkommer att fordonsprogrammet till skillnad från många andra program skiljer sig genom att undervisningen i karaktärsämnen är utrymmeskrävande då det för det mesta krävs stora lokaler och stora körområden. Det är sällan som dessa stora utrymmen finns i anknytning till skolans övriga byggnader där matsal, expeditioner och salar för kärnämnen finns. Detta fysiska avstånd gör att skillnaden mellan arbete/yrke och skola förstärks. Det kan således vara möjligt att likna fordonsprogrammet vid en arena där olika intressen och grupper kan mötas. Utifrån detta kan fordonsprogrammet delas in fyra områden med hänsyn till sina förutsättningar som exempelvis bransch, styrdokument, människor samt de lokala förutsättningarna.

3.4.5 Fordonsprogrammet och framtiden

Resultatet i Erlandsson m.fl. (1999) säger att om fordonsprogrammet skall kunna möta framtidens yrkeskrav handlar mycket om branschens utveckling, men också om elevunderlaget och därför kan sägas att fordonsprogrammets förutsättningar utvecklas åt olika håll. Branschen kommer troligtvis att ytterligare förändras och utvecklas inom tekniken under kommande decennier. Detta kommer att medföra som vi nämnt tidigare, ökade krav på morgondagens yrkesarbetare inom fordonsbranschen och då inte minst i förmågan att vara flexibel och lära sig nya saker. Det är inte omöjligt att den tekniska utbildningen kommer i klass med högskolans utbildning inom snar framtid.

Tyvärr, så är det nog så att eleverna står mot bilden av branschutvecklingen, vilket innebär att även om de är intresserade så brister deras förkunskaper, menar Erlandsson m.fl. (1999). Detta kan medverka till att dessa elever i framtiden får svårt att arbeta inom en bransch som fordonsindustrin med den allt snabbare utvecklingen. Trots detta är branschen i stort sett nöjd med utbildningen och med de elever som har godkända betyg och fullföljer utbildningen. Det kan i framtiden bli problem med rekryteringen om eleverna i allt större utsträckning inte har bättre förkunskaper.

Med anledning av ovanstående så menar Erlandsson m.fl. (1999) att det är otroligt viktigt att etablera en uppåtgående spiral. Många upplever att elevernas förmodade brister på kunskap är överdriven och då framförallt inom branschen, men trots detta är de tillfreds med de elever som anställs. Vad som är anmärkningsvärt i detta är att elevernas kunskaper och programmets

status anses hänga ihop och om de fick bättre förberedda elever skulle både branschen och yrkets status höjas. För att bäst locka dessa elever krävs att bransch, yrke och utbildning får högre status. Sandell m.fl. (1997) anser att yrkets status har ett samband med hur arbetets förutsättningar utformas och endast en förändring kan förbättra yrkets anseende på sikt. Enligt Hansen & Orban, (red, 2002) kan status och statusbegreppet användas för att beskriva samhällets sociala skiktning och dessa begrepp grundar sig i människors sociala prestige.

3.4.6 Förundersökning: Fordonsprogrammet med yrkeslärare och elever

Vi valde att göra en förundersökning med en yrkeslärare och elever på fordonsprogrammet i undersökningskommunen. Detta gjorde vi för att skapa oss en bild samt ett komplement till övrigt insamlat material .

Inledningsvis bad yrkesläraren att beskriva och ge sin egen syn på programmet. En av anledningarna till att så många sökt detta år är att fordonsprogrammet har varit framgångsrikt genom en rikstäckande tävling för fordonsprogram i Sverige, vilket också lett till bra marknadsföring för fordonsprogrammet i undersökningskommunen. Det finns en lång tradition sedan 1966 av att anordna fordonsutbildning i kommunen vilket också kan vara en bidragande orsak till att många elever sökt till fordonsprogrammet. Samtidigt finns också en efterfrågan av fordonsprogrammets elever då utbildningen har ett gott renommé bland ortens företag. Detta år har till och med ett överintag gjorts på grund av många sökande till utbildningen och detta medför att konkurrensen om platserna ökar samt att statusen successivt höjs. Han berättar vidare att de elever som sökt har ett intresse av att meka med bilar vilket också framkom i intervju med eleverna, att det var just deras intresse som styrde valet till gymnasiet. Trots att eleverna har det stora intresset för att meka så upplever han att det inte alltid är rätt målgrupp av elever som söker till programmet, eftersom många elever tyvärr har bristande kunskaper i matematik. Han säger fortsättningsvis att det inte har skett någon större förändring kunskapsmässigt men han tycker ändå att antalet stökiga elever har minskat eftersom det är intresset som styrt deras val. Detta bekräftas i elevintervjun genom att eleverna själva har gjort sitt gymnasieval utifrån intresset och inte genom påverkan av föräldrar eller kamrater. Det framkommer också i intervjun med eleverna att de inte tycker att programmet har dålig status och det känner de inte heller från andra elever. Istället ser de positivt på att gå på fordonsprogrammet då de uttrycker ”vi bli i alla fall något till skillnad

från andra”. Vidare anser de att förutsättningarna för att få arbete efter avslutad utbildning ser ljus ut.

I dagsläget berättar yrkesläraren att det för närvarande inte finns några tjejer inom utbildningen men genom erfarenhet vet han att det blir betydligt lugnare när det finns tjejer i klassen. Jargongen bland killar kan bli ganska rå men när det finns tjejer med så blir killarna ödmjuka, respektfulla och tänker sig för, vilket också kan medverka till att statusen på programmet höjs, menar yrkesläraren. Det största problemet hos eleverna inom utbildningen är ändå bristen på kunskaper i kärnämnena som nämnts tidigare. Denna brist på baskunskaper medför bekymmer när de till exempel kommer till elektronikdelen i utbildningen. Till detta krävs bland annat kunskaper i ekvationer. Han säger lite skämtsamt ”det hade varit önskvärt med elever lite mer åt datanördshållet” och det mest ultimata enligt honom ”en kombination av moppeskruvare och datanörd”, men samtidigt med det genuina intresset för fordon och motorer. Men, han tillägger också att den grundutbildning de får ger dem en bra grund att utgå ifrån vilket också efterfrågan på fordonseleverna skvallrar om.

När vi ställer frågan hur han upplever fordonsprogrammets status i förhållande till de övriga gymnasieprogrammen får vi till svar att det har låg status och lägger grunden i att de flesta kärnämneslärarna har den synen. Yrkesläraren upplever att de sker en viss reproduktion av den uppfattningen och att många av kärnämneslärarna även reproducerar den vidare till eleverna och kollegorna. Vidare ger han följande verkliga exempel om en elev på samhällsprogrammet som fick ett VG på det nationella provet i matematik och en fordonselev som också fick VG i samma prov. Följande kommentar utspelar sig från läraren till samhällseleven; ”Du skall inte jämföra dig med dem som går på fordonsprogrammet, de har ett mycket enklare nationellt prov”. Ett ytterligare exempel som yrkesläraren berättar för oss är hur kollegor som undervisar i de studieförberedande programmen uttrycker; ”de där nere på fordonsprogrammet och vi här uppe på samhäll”, visserligen är det en marknivåskillnad men uttrycket känns inte bra menar han. Vidare säger yrkesläraren att om kärnämnesläraren har en positiv inställning till fordonsprogrammet så når de fram till eleverna oavsett kärnämne. Det är viktigt att kunna koppla ihop anledningen till denna kunskap och yrkesområde. Ett synsätt krävs och han jämför detta med etik och moral. Det är enligt honom dålig anpassning av kärnämnena till fordonsprogrammet, trots att detta poängteras i programmålen. Den sista frågan som ställdes till yrkesläraren var; ”Om du får har ett drömscenario hur skulle du då vilja utforma fordonsprogrammet, allt ifrån elever, lokaler, längd på utbildning mm?” Han

svarade följande; ”Skulle absolut vilja ha en termin till och den skulle vara utan kärnämnen, alltså en renodlad yrkesutbildning med lite svårare arbete som skall utföras”, eventuellt skulle han också vilja ha en påbyggnadsutbildning på elektronikdelen. Vidare anser han att eleverna själva skulle få välja om de ville läsa något kärnämne eller inte. Fordonsutbildningen skulle inte enligt honom vara ett obligatoriskt högskoleförberedande program. De eleverna som söker sig till fordonsprogrammet har absolut inte de teoretiska studierna i första rummet, utan dessa växer i något fall med tiden, menar han. De eleverna har för ögonen är att få börja jobba med det som intresserar dem och det är den största anledningen till att de söker till fordonsprogrammet enligt honom. Yrkesläraren avslutar med; ”Det går att göra en oslipad diamant till en något mer slipad” och han syftar då på eleverna.

4. Syfte och frågeställningar

Under denna rubrik har vi för avsikt att presentera vårt syfte med examensarbetet och de frågeställningar vi valt att besvara.

4.1 Syfte

Syftet med denna undersökning är att få en förståelse för hur och om studie- och yrkesvägledare agerar grindvakt i mötet med elever inför gymnasievalet, och om det finns skillnader i hur studie- och yrkesvägledarna ser på ett yrkesförberedande program gentemot ett studieförberedande program. Med anledning av detta har vi valt att ha ett specifikt program i fokus, alltså fordonsprogrammet, då vi sedan tidigare erfarit att detta program anses ha låg status.

4.2 Frågeställningar

Utifrån vårt syfte har vi valt att undersöka samt begränsa oss till följande frågeställningar:

• Hur förhåller sig studie- och yrkesvägledarna generellt gentemot fordonsprogrammet och dess elever?

• Hur förhåller sig studie- och yrkesvägledarna till status och vilken uppfattning har de om status rörande fordonsprogrammet och dess elever?

• Hur förhåller sig studie- och yrkesvägledarna generellt till information?

• Hur förhåller sig studie- och yrkesvägledarna gentemot sin professionella yrkesroll?

5. Teoretiska perspektiv

Inledningsvis till detta kapitel vill vi för läsaren berätta att vi valt att utgå ifrån två teoretiska perspektiv för att tolka och förstå vårt resultat. Vi har således valt att utgå ifrån: Studie- och

yrkesvägledare som grindvakter, Lena Sawyer (2006) samt Konstruktivistisk vägledning,

Vance Peavy (2000).

5.1 Studie- och yrkesvägledare som grindvakter

Under följande rubriker presenterar vi det första teoretiska perspektiv som vi har valt att koppla till vårt arbete.

5.1.1 Institutionella aktörer

I och med de globala förändringar som skett i vårt samhälle så har nya institutionella kontroll och försvarssystem formats, enligt Sawyer (2006). Genom normer och rutiner så har moderna institutioner medverkat till att det skett en normalisering av den makt eller ledning som kan sägas gruppera människor till speciella subjektspositioner, vilka dominerar reproduktionen av samhället. I detta avseende så innebär detta att de institutionella aktörerna fungerar som medlare eller förlikare, och kan beskrivas som implementeringsaktörer eller mellanhänder.

Vidare beskriver Sawyer (2006) att ofta är dessa aktörer omedvetna om sina samhälleliga uppgifter och om den överordnade position de har i förhållande till sina klienter/elever. Detta kan förklaras på så sätt att de döljer sitt implementerande, alltså tillämpande funktion i den vägledande, stödjande och hjälpande roll de intar, och kan därför framställas som grindvakter.

Att människor grupperas och att utbildningsreproduktionen döljs är något som dominerar i ledande ställningar menar Sawyer (2006). På samma gång som de vill dölja ett återställande av makten så godkännas den, vilket innebär att de institutionella aktörerna mister sina moraliska skyldigheter, då de istället identifierar sig med regelverk och organisationer.

Dessutom väljer aktörerna att skapa en tystnad omkring det som de anser opassande att diskutera.

5.1.2 Forskning i ämnet

Enligt Sawyer (2006) så har sedan 1970-talet forskare både internationellt och nationellt framhållit att det sker en sortering av människor både när det gäller kön och etnicitet, men även genom en klassuppdelning av samhället och arbetsmarknaden. Personer som har en institutionell makt, som till exempel rekryterare, arbetsförmedlare, poliser och skolpersonal och som är viktiga för att människor skall ges tillträde till samhällets resurser, identifieras som grindvakter. Inom forskningen så har det satts fokus på skolvärlden och lärarna, men även på studie- och yrkesvägledarna som grindvakter.

Vidare skriver Sawyer (2006) att svensk forskning i huvudsak har fokuserat på studie- och yrkesvägledarens grindvaktsroll i förhållande till kön. I studier framkommer att elever i olika vägledningsmöten ansåg att dessa kännetecknades av en oföränderlig syn på ras/etnicitet. Denna oföränderlighet hänger samman med hur vägledaren ser på kön och religion och dessa inställningar kan beskrivas som intersektionella. Vilka elever är det som stöter på problem i skolan? Det är de elever som vågar utmana och ifråga sätta den köns, klass och ras/etniskt präglade strukturen som arbetsmarknaden består av.

5.1.3 Arbetets dilemma

I en studie- och yrkesvägledares arbete så ingår vägledning som en stor del av verksamheten och på grund av den så ses studie- och yrkesvägledaren som en institutionell medlare, enligt Sawyer (2006). Detta förklaras på så sätt att de anses medverka till att människor sorteras i olika samhälleliga positioner. Trots att yrkesvalet i många diskussioner betraktas som en livslång process, så är ändå valet till gymnasiet avgörande för elevens framtid

En studie- och yrkesvägledares huvudsakliga dilemma är att yrkesrollen består av en dubbel

roll, vilket medför att det inte alltid är oproblematisk att inneha denna roll. Dels måste

vägledaren tänka på individens rätt till fria val, dels se till att krav och behov från arbetsmarknaden tillfredställs.

Det hävdas också enligt Sawyer (2006) att vägledningen består av både cooled down eller pushed up moment, i vilka studie- och yrkesvägledaren både antas begränsa och utvidga de mål eleverna har. Detta sker på så sätt att vägledaren ger förslag som han själv anser vara kloka och vettiga val och som reproducerar (o)jämlika genus och klassmönster i samhället. Det har visat sig att det är lågpresterande elever och tjejer som oftare blir cooled down än pushed up. Som försvar till sitt handlande så menar vägledarna att de agerar utifrån elevernas intressen och genom att visa att det finns andra möjligheter så förskonas eleverna från att misslyckas och från besvikelse, enligt Sawyer (2006).

5.2 Konstruktivistisk vägledning

Här nedan följer en presentation av det andra teoretiska perspektiv vi anser kan kopplas till vårt arbete.

5.2.1 Konstruktivistiskt synsätt

Vi har också valt att använda oss av konstruktivistisk vägledning av Peavy (2000). Det konstruktivistiska tänkandet inriktar sig på att iaktta skillnader, att skapa förändring istället för att ge entydiga svar och använda fastlagda metoder. Tyngdpunkten ligger på beskrivning och inte på förklaring.

Holism är inom konstruktivistisk vägledning ett viktigt begrepp. Detta innebär att istället för att vägledaren ser detaljer så ser vägledaren mönster och samband, ett så kallad holistiskt synsätt (helhetssyn). Detta medför i sin tur att vägledaren ser sammanhanget i vilken individen lever och samtidigt ser han individens beteende. Vägledaren är enligt Peavy (2000) inte ute efter att hitta förklaringar, utan försöker istället se problemen, vilket gör att vägledaren kan förstå individens utspel och beteende i ett visst sammanhang.

Vidare menar han att vägledningssamtalet är grundhypotesen och att individen tar med sig hela sitt liv och att vägledaren tittar på hela individen i samtalet. Trots att individens tankar kanske kretsar inom ett specifikt område, till exempel utbildning, så finns i individens bakgrund andra faktorer som till exempel familjeförhållande och hälsa. Individen måste, för att kunna se helheten bli medveten om vad dessa olika roller betyder.

Utifrån konstruktivistisk synvinkel menar Peavy (2000) att ett av målen med vägledning är att ge individen stöd i hennes eller hans strävan att kvalificera sig för att vara med i samhällslivet. Individen får stöd och tillräckligt med styrka för att kunna engagera sig i olika sociala aktiviteter som i sin tur förstärker individens känsla av att ha kontroll över sitt liv, känslor, tankar och projekt.

Den konstruktivistiska mallen för förståelse utgår från teorin att det finns en mängd olika verkligheter. Denna utgångspunkt är ovärderlig för vägledningsarbetet, därför att vägledarens inställning redan från början är att uppskatta och se skillnaderna i individernas liv och olika sidor.

5.2.2 Konstruktivistiska vägledningsprinciper

De konstruktivistiska vägledningsprinciperna enligt Peavy (2000 sidan 38-40),

• förutsätter att det finns många olika verkligheter, inte en enda, sann, objektiv verklighet.

• anser att människan lever i en social värld som konstrueras genom interaktion, kommunikation och ömsesidiga förhållningssätt mellan människor.

• förutsätter att språket är ett nyckelredskap för att bygga meningar, meningskonstruktion.

• förutsätter att en människas aktuella upplevelse av livet, som den uttrycks i olika handlingar och i personliga betraktelser, är själva basen för vägledningen.

• anser att man bör betrakta jagmetaforen som ett centralt element i vägledningsprocessen.

Peavys (2000) budskap till alla vägledare (sid 40),

Arbeta direkt med människors aktuella livsupplevelser – behandla dem inte som ”fall”, kategorier, diagnoser, stereotyper eller föremål för klassificering. Betrakta dem som upplevande, förnimmande väsen, vilkas livsstil på gott och på ont formas (konstrueras) utifrån deras upplevelser i sin sociala tillvaro.

6. Metod

Som inledning till detta kapitel vill vi för läsaren förklara att vi under följande rubriker har för avsikt att beskriva hur vi gått till väga när vi samlat in, tolkat och bearbetat materialet till detta examensarbete.

6.1 Metod: Hermeneutik

Vi har valt att under följande rubriker redogöra för hermeneutiken, vilken vi valt att använda som arbetssätt för att tolka, bearbeta och förstå vårt insamlade material samt de intervjuer vi gjort i vårt examensarbete.

6.1.1 Hermeneutikens uppkomst och användningsområde.

Hermeneutiken användes enligt Stensmo (2002) långt tillbaka i tiden som en metod för bibeltolkning för att med hjälp av denna söka efter Guds budskap i bibeltexterna. Senare kom den att användas inom litteraturvetenskapen med syfte att klargöra författarens budskap och undertext i ett litterärt verk, till exempel i en dikt, en teaterpjäs eller en roman.

I dag används hermeneutiken för att tolka och analysera alla typer av texter, men även människors olika livserfarenheter. De olika texterna och berättelserna kan till exempel bestå av uppsatser, anteckningar, speciella händelser eller barns lek. Hermeneutiken kan vidare beskrivas som en forskningsmetod där tolkningen är det styrande (Stensmo, 2002).

6.1.2 Forskningens tolkningsprocess

Stensmo (2002) anser att det som är gemensamt för texterna och berättelserna i forskningen är det skrivna och talade språket. Inom hermeneutiken så existerar det inte någon ”sanning” utan i stället eftersträvar forskaren en förståelse av och för det studerade fenomenet. Det kan sägas att inom hermeneutiken så handlar det om en förståelse eller fördomar. Kunskaper som forskaren/undersökaren har med sig sedan tidigare och som sedan blir hans bakgrund till den tolkning av fenomenet han gör.

Denna analys som görs av texter och berättelser kallas för den hermeneutiska spiralen och är en flerstegsprocess som startar med texten eller berättelsen i sin helhet (Stensmo, 2002).

Därefter granskas enskildheter i texten eller berättelsen för att sedan återkomma till helheten med en förhoppning av en fördjupad förståelse av texten eller berättelsens budskap. Denna flerstegsprocess kan göra om igen i ett ytterligare varv. Det första steget i den hermeneutiska spiralen enligt Stensmo (2002) innebär att forskaren/undersökaren bildar sig en uppfattning om helheten i texten; Vad är detta? Andra steget i spiralen är att söka efter tema/teman i texten. I det tredje steget jämförs texten eller berättelsen med liknande tema/teman för att på detta sätt fånga det som är väsentligt i en viss upplevelse. Slutligen i det fjärde steget så återvänder forskaren/undersökaren till helheten i texten eller berättelsen. Detta innebär att med hjälp från mellansteg två och tre så skall detta leda till en djupare förståelse av upplevelsen och därmed är den hermeneutiska spiralen fullbordad.

6.2 Metod: Kvalitativa intervjuer

Under följande rubrik vill vi för läsaren kort redogöra för den kvalitativa intervjun vilken vi använt oss av i våra intervjuer.

Vi har i vårt examensarbete valt att använda oss av kvalitativa intervjuer enligt Trost (1997), eftersom vårt syfte var att få en djupare insikt och kännedom om vårt valda ämnesområde. Denna metod valde vi eftersom vi hade för avsikt tolka och förstå resultaten av vårt intervjumaterial. Den kvalitativa intervjun handlar bland annat om att förstå hur den intervjuades föreställningsvärld ser ut, vilka erfarenheter den har samt hur den intervjuade känner och tänker. Det som är utmärkande för den kvalitativa intervjun är till exempel att intervjuaren ställer enkla och raka frågor, vilket leder till att svaren blir sammansatta och innehållsrika. Något som också är utmärkande för den kvalitativa intervjun är en hög grad av strukturering, men en låg grad av standardisering. Detta kan förklaras på följande sätt; om en intervju är strukturerad så lämnar den ett mindre utrymme för personen som intervjuas att svara, medan den ger ett större utrymme till svar för intervjupersonen om den är ostrukturerad. Standardisering kan förklaras till vilken grad frågorna är av samma sort och situationerna är liknande för de inblandade intervjupersonerna (Trost, 1997).

6.3 Urval

Här nedan kommer en förklaring till vårt tillvägagångssätt i det urval vi gjort med hänsyn till vårt ämnesområde.

6.3.1 Urvalskommun

Vi bestämde oss för att undersöka en kommun i Sverige där fordonsutbildningen funnits under ett flertal år. Inom vår undersökningskommun så fanns det en kommunal gymnasieskola och tre grundskolor och vi beslutade oss således för att kontakta studie- och yrkesvägledarna på respektive skola.

6.3.2 Urval studie- och yrkesvägledare

Vi kontaktade per telefon och mail respektive skolas studie- och yrkesvägledare och ställde frågan om de skulle kunna tänka sig att delta i intervjuer i vårt examensarbete.

Inför intervjuerna så gjorde vi ett medvetet val att inte berätta vad vårt arbete skulle handla om, med anledning av att vi ville ha spontana reaktioner och svar. Detta mottogs positivt av studie- och yrkesvägledaren på gymnasiet och hos två av studie- och yrkesvägledarna på grundskolorna i kommunen. Den tredje grundskolans studie- och yrkesvägledartjänst var vid intervjutillfället inte tillsatt.

Studie- och yrkesvägledarna som deltog i våra intervjuer har alla genomgått studie- och yrkesvägledarutbildning. Vi har medvetet valt att inte uppge vägledarnas ålder, kön och tjänstgöringstid med anledning av att vi inte ansåg det relevant för vår undersökning. Ett ytterligare motiv till detta är att det inte skall gå att härröra intervjuerna till respektive studie- och yrkesvägledare.

6.3.3 Urval kärnämneslärare och elever

Vi ansåg det också betydande för vårt arbete att intervjua en lärare på fordonsprogrammet för att få hans synpunkter på utbildning och elever. Följaktligen kontaktade vi via mail och telefon en av karaktärsämneslärarna på fordonsprogrammet i kommunen för att förhöra oss om han kunde tänka sig att delta i en förundersökning inför vårt examensarbete. Samtidigt ställde vi frågan om det fanns möjlighet att intervju elever på fordonsprogrammet, då vi dessutom ansåg deras åsikter väsentliga. Dessa båda förfrågningar mottogs positivt och vi var mycket välkomna, varpå vi bokade datum och tid för dessa intervjuer. Det utföll sig så att det blev två gruppintervjuer/diskussioner med elever i årskurs ett, då eleverna i årskurs två och tre hade sin Arbetsplatsförlagda utbildning.