Resultat vägledare ett på en grundskola

Inledningsvis till den första resultatredogörelsen vill vi berätta att den första intervjun utfördes med en av de två grundskolevägledarna i vår undersökningskommun och vi blev från början väl mottagna, varpå vi gick in på vägledarens arbetsrum.

Som inledning ställde vi frågan om vad hon generellt anser om fordonsprogrammet och dess elever. Spontant berättar hon att fordonsprogrammet har ganska många sökande för närvarande och att det för det mesta har varit ett populärt program bland eleverna. Hon tillägger också att det just i år är en förhållandevis hög intagningspoäng när det gäller fordonsprogrammet. Vägledaren säger att när det är många sökande så betyder det många gånger att alla inte kommer in på programmet. Det på grund av att en del elever saknar

svenska och engelska). Hon antyder också att det ofta är elever som saknar behörighet som väljer till fordonsprogrammet, eftersom de enligt henne inte har någon annan möjlighet eller annat utbildningsalternativ.

Vägledaren fortsätter att berätta att de flesta eller största delen av eleverna som väljer till fordonsprogrammet är ändå de som har ett genuint intresse för bilar och motorer och tycker att det är roligt att meka på sin fritid. Vi ställer frågan om det finns flickor som är intresserade av fordonsprogrammet? Någon enstaka gång har hon varit med om att flickor sökt till utbildningen, men enligt vägledaren så stannar de bara kvar en kort tid då de inte är tillräckligt starka och tuffa för att klara denna mansdominerade utbildning, som enligt henne är ett måste för att de skall klara sig. Det som är viktigt enligt vägledaren och som hon anser sig arbeta efter är ett objektivt synsätt och menar att det är elevernas intresse som i första hand skall vara i fokus när de gör sitt val till gymnasiet. Samtidigt framkommer att hennes åsikt när det gäller flickors intresse av att meka är att det inte är på allvar som de är intresserade. Hon menar att de endast deltagit som åskådare när till exempel deras pappor mekat med bilen.

Det är viktigt för de flesta av eleverna att ha roligt under utbildningstiden säger vägledaren, och då passar ett gymnasieprogram där de kan kombinera sin hobby med en utbildning. Dessutom påpekar hon att eleverna som väljer fordonsutbildningen har ett praktiskt handlag och menar att dessa elever inte är intresserade av att plugga, utan de är i allra högsta grad intresserade av att det leder till ett arbete efter avslutad gymnasieutbildning. När det gäller själva fordonsprogrammet menar vägledaren att det innehållsmässigt är ett bra program både teoretiskt och praktiskt. Fordonsprogrammet i likhet med de övriga gymnasieprogrammen ger behörighet till att söka högskola, men hon tillägger att det knappast är någon av dessa elever som är intresserad av vidare utbildning.

Fortsättningsvis berättar hon att när det gäller information från motorbranschen så är hon inte intresserad av att vare sig få eller ta del av sådan information, till exempel material från olika företag med koppling till motorbranschen. Hon poängterar att hon har ett objektivt synsätt och anser att det inte ingår i hennes arbetsuppgifter att förmedla sådan information till eleverna. Vägledaren är heller inte intresserad av att gymnasieskolan kommer för att informera om ett visst program, då hon återigen framhåller sin objektivitet. Fordonsprogrammet i denna kommun marknadsför sig själv menar hon och berättar att de två år på rad blivit Sverigeetta och är enligt henne inte i behov av någon ytterligare marknadsföring.

När vi sedan presenterar vår fråga om status på fordonsprogrammet och de bättre förberedda eleverna så kände vi direkt ett motstånd från vägledaren och hon poängterar tydligt för oss att vi är helt fel ute! Vägledaren menar att en höjd status och bättre förberedda elever vill alla program ha och har alltid velat ha, oavsett om det är studie- eller yrkesinriktat. Enligt henne är detta absolut ingen nyhet och gäller alltså inte endast fordonsprogrammet.

Vägledaren anser att eftersom fordonsprogrammet ger behörighet till fortsatta studier, så har dessa elever idag också en bra plattform att gå vidare ifrån, vilket medför en högre status för både programmet och eleverna. Hennes uppfattning är att statusen på programmet borde vara högre än vad den är med tanke på innehållet rent praktiskt och teoretiskt. Vi upplever ett motstånd hos vägledaren till att diskutera status överhuvudtaget och hon undviker att besvara fortsatta frågor rörande detta ämne. Vilket gör att hon försöker leda in samtalet/intervjun på andra ämnesområden.

Vi ställer då frågan om hur hon skulle förhålla sig till de elever som till exempel har 220 betygspoäng och som funderar på att välja fordonsprogrammet? Vi får då till svar att hon skulle försöka vidga perspektiv till ett mer studieinriktat program, som till exempel naturvetenskapliga programmet.

Som avslutning ställer vi frågan om hon upplever att det skett någon märkbar förändring eller annan medvetenhet hos eleverna när det gäller inställning och attityd till fordonsprogrammet. Detta i och med att tekniken inom motorbranschen går så raskt framåt, och det enligt motorbranschen krävs ytterligare kompetenser av till exempel framtidens bilmekaniker? Vägledaren svarar oss att hon inte upplever att det skett någon förändring åt något håll, utan det är samma elever som väljer att söka till fordonsprogrammet, de elever som har bilar och motorer som sitt största intresse.