Analysmodellen som presenteras är ett resultat av hur jag efter excerpering- en grupperade de analyserade exemplen på kommunikationsstrategier. Jag delade först in exemplen efter vem som initierar en strategi, det vill säga någon av mina deltagare eller någon övrig talare. Beroende på vem som initierar en strategi benämns de talar- respektive lyssnarinitierade strategier. Själva termen lyssnarinitierad är inte helt optimal då det alltid är den person som talar som faktiskt använder en strategi. För att på ett enkelt sätt visa vem som initierar en strategi har jag dock konsekvent behandlat mina deltagare som talare medan övriga samtalsdeltagare benämns som lyssnare. På så sätt går det att hålla isär de strategier som mina deltagare använder själva och de strategier som riktas mot dem av andra talare (jfr talar- och lyssnarorientera- de problem i avsnitt 6.2). Viktigt att komma ihåg är att det inte bara är mina deltagare, det vill säga talarna, som är andraspråkstalare utan att även lyssna- ren kan ha ett annat förstaspråk än svenska.
Nästa steg i indelningen var att undersöka vad strategin består av, till ex- empel kroppsspråk, frågeintonation, upprepning, ord från något annat språk än svenska och så vidare. Därefter jämförde jag mina grupperingar med de kategorier Dörnyei & Scott (1997) ställt upp. Då det stod klart att jag inte kunde använda mig av alla de olika kategorier som finns i deras taxonomi utarbetade jag en egen som passar för de sekvenser med kommunikations- strategier jag funnit i mina inspelningar. I de fall de tidigare namngivna och definierade kategorierna överensstämmer med det jag funnit använder jag mig naturligtvis av samma definition och samma benämning. Nedan följer en genomgång och definition av de strategier jag funnit i inspelningarna. De ursprungliga engelska benämningarna finns inom parentes.
• Icke-verbala strategier (mime): sekvenser då kroppen används för att förtydliga, eller helt ersätta, ett talat budskap. Det kan handla om allt från enstaka ord till hela fraser som ersätts med kropps- språk. Analysen vilar här på mina fältanteckningar.
• Kodväxling (code switching): yttranden som till större eller mind- re utsträckning innehåller ord från något annat språk än svenska.
• Hämtningsstrategi (retrieval): talaren upprepar en rad ofullständi- ga eller felaktiga former i ett försök att komma på den rätta for- men.
• Fördröjningsstrategier (use of fillers): användning av fyllda pau- ser och fraser som ger talaren mer tid att planera sitt tal men ändå behålla turen.
• Begäran om hjälp (appeals for help): talaren vänder sig till någon annan och använder en direkt fråga för att få hjälp med språket. • Begäran om förtydligande (asking for confirmation, asking for
clarification och expressing non-understanding): sekvenser där
en bekräftelse begärs på att man hört eller förstått ett yttrande korrekt, där icke-förståelse signaleras genom uttryck som ”Nu förstår jag inte” eller genom en repetition med frågande tonfall av ett eller flera ord från föregående talares tur.
• Begäran om upprepning (asking for repetition): en direkt begäran om upprepning med fraser som ”Vad sa du?” eller ”Kan du ta det en gång till?”.
• Egeninitierade reparationer (self-repair): talaren korrigerar fel i sitt eget tal.
• Omskrivningar och omformuleringar (circumlocution, self-
rephrasing): talaren finner inte rätt ord för det som ska uttryckas
och hittar i stället andra vägar, till exempel genom exemplifie- ringar eller beskrivningar.
• Tomma ord (use of all-purpose word): talaren använder ett mer generellt, eller tomt, ord då det specifika ordet saknas, till exem- pel ”grej” i stället för ”kruka”.
• Användning av liknande ord (use of similar sounding words): ta- laren använder ett ord som, mer eller mindre, liknar det avsedda ordet på grund av osäkerhet eller okunskap om den korrekta for- men.
• Bokstavering: talaren bokstaverar ett ord för att underlätta förstå- elsen av det.
Många av kategorierna i min modell är som sagt desamma som andra forska- re funnit i interaktion, men jag har gjort en viss hopslagning då jag ansett det omöjligt att alltid avgöra exakt vad en talare avser med sitt yttrande. Jag har endast funnit en typ av strategi som inte tidigare omnämns i den litteratur om kommunikationsstrategier som jag läst. Det är bokstavering, som är en stra- tegi vilken kan underlätta förståelsen till exempel genom att homofoner ute- sluts (se vidare avsnitt 6.6.2.6).
Då jag följer den vida definitionen av begreppet kommunikationsstrategi- er borde jag, för konsekvensens skull, räkna fyllda och ofyllda pauser, så kallade fördröjningsstrategier. Jag har dock valt att inte göra det då jag anser det alltför vanskligt att avgöra om sådana pauser kommer sig av behovet av
att få mer tid att tänka över hur något ska kläs i språklig form eller av ett behov att tänka över vad som ska sägas. Hur skulle alltså räknas som en kommunikationsstrategi, men inte vad. Tidigare forskning (t.ex. Allwood & Berbyuk 2005) har, som nämnts, visat att andraspråkstalare har fler fyllda och ofyllda pauser i sitt tal, vilket då ansetts bero på ett större behov av tal- planering. Jag kan i mina inspelningar, utan att närmare ha studerat fenome- net, se att även mina deltagare har fler pauser än vad deras kolleger som talar förstaspråk har i sitt tal. Den största delen av dessa kommer troligen av att deltagarna behöver mer tid att formulera sig på svenska, men jag nöjer mig med att konstatera detta och analyserar inte fenomenet mer ingående.
Jag har delat strategierna i två grupper beroende på om det är deltagarna själva som initierar en strategi eller om det är den person de talar med som initierar en strategi. De förra benämner jag talarinitierade strategier och de senare lyssnarinitierade strategier. De lyssnarinitierade strategierna definie- ras på samma sätt som de talarinitierade. Skillnaden ligger endast i vem stra- tegin riktar sig till. Jag följer alltså inte den indelning i direkta, inter- aktionella och indirekta strategier som Dörnyei & Scott använder i taxono- min ovan. Jag ser det som mer intressant att undersöka vilka strategier som deltagarna använder och vilka som riktas till dem för att undersöka om de olika strategierna fungerar. I slutet av kapitlet jämför jag de strategier jag kunnat påvisa i de excerperade sekvenserna med dem som deltagarna själva tog upp under intervjuerna.
Ofta förekommer flera olika strategier inom en och samma tur och då har strategierna räknats var för sig och förts till relevanta kategorier. Ett exempel ser vi i följande uttalande från Mustafa: ”vad kallar den vegetable”. För det första ber han lyssnaren om hjälp genom att fråga och för det andra använder han det engelska ordet i stället för det svenska. Han använder alltså de båda strategierna begäran om hjälp och kodväxling i en och samma tur.