Jennifer Hay har utfört en systematisk undersökning av skämtandets funk- tion i gruppsamtal. Hon har utarbetat en taxonomi där skämt delas in i olika kategorier efter sin funktion i samtal. Taxonomin bygger på tidigare forsk- ning kring humor (se Hay 2000) och visar att humor, förutom den generella funktionen att roa, fyller tre olika huvudfunktioner som vidare delas in i funktioner och strategier. Jag har för mina analyser valt att utgå från Hays taxonomi då den är utarbetad med autentiska samtal som data och torde där- för passa väl även för mina inspelningar. Taxonomin återges nedan med Hays engelska terminologi (Hay 2000:717). Därefter ger jag en förklaring till de olika kategorierna och använder då den svenska terminologi som Ohlsson (2003:63) föreslår.
Figur 2. Skämtets olika funktioner enligt Hay (2000)
Figuren visar att skämt först och främst fyller den allmänna (general) och övergripande funktionen att roa. Det innebär att solidaritet skapas och/eller upprätthålls inom gruppen genom känslan av samförstånd. Dessutom skapar talaren en positiv bild av sig själv genom att skämta. Skämten delas sedan in i tre olika funktioner: solidaritetsbaserade, psykologiskt baserade och makt- baserade funktioner. De solidaritetsbaserade och maktbaserade funktionerna har underkategorier som kallas strategier. Hay betonar dock att gränsdrag- ningen mellan funktioner och strategier inte ska tolkas alltför strikt. Man ska se strategier som mer precisa beskrivningar av funktioner. Hay framhåller också att ett och samma skämt kan passa in i flera olika strategier samtidigt. Funktionerna avgränsande och retande finns både under solidaritetsbaserade och under maktbaserade. Skillnaden mellan den solidaritetsbaserade och den maktbaserade funktionen är dock tydlig då den förra syftar till att förstärka solidariteten medan den senare syftar till att markera avstånd. Hay använder ”S” respektive ”P” för att skilja de båda åt och bokstäverna står för solidarity och power.
Nedan följer en genomgång och förklaring av de olika strategierna:
Solidarity Psychological Power
Defend Cope
non con-
textual con-textual
General
Function
Share Con- flict Con- trol BoundP TeaseP High- lightBoundS TeaseS Other
Den solidaritetsbaserade funktionen (solidarity) delas in i fem strategier: • självavslöjande skämt (share) – hit hör skämt som gör att lyssnaren
lär känna talaren bättre, till exempel anekdoter,
• gemenskap (highlight) – skämt som fokuserar på gemensamma in- tressen och idéer samt andra likheter mellan talarna,
• avgränsande skämt (boundS) – markerar vilka som hör till gruppen och förstärker solidariteten mellan gruppmedlemmarna,
• retande (teaseS) – vänligt retande som förstärker solidariteten mel- lan medlemmarna i en grupp,
• övriga (other) – hit hör solidaritetsskapande skämt som inte passar in i någon av de övriga fyra kategorierna.
De psykologiska funktionerna (psychological) delas först in i två funktioner: försvarande (defend) och hanterande (cope). Försvarande innebär att en per- son skämtar om sin egen svaghet för att föregripa att någon annan gör det. De hanterande skämten delas vidare in i två funktioner: icke-kontextuell (non contextual) och kontextuell (contextual). Den icke-kontextuella funk- tionen handlar om att en talare skämtar om ett mer generellt problem som sjukdom eller död, det vill säga att skämten hanterar problem vi måste gå igenom för att klara av livet. Den kontextuella funktionen kan beskrivas som humor som används för att komma förbi ett problem som uppstår i konversa- tionen.
De maktbaserade funktionerna (power) delas in i fyra strategier:
• konflikt (conflict) – hit hör skämt som avsiktligt förringar någon i gruppen eller på annat sätt är aggressivt,
• kontroll (control) – skämt som syftar till att påverka lyssnarens be- teende och det kan vara allt från att få någon att sätta sig till bords till klandra ett opassande beteende,
• avgränsande skämt (boundP) – skämt som ifrågasätter existerande avgränsningar eller regler och de kan också användas för att marke- ra grupper inom gruppen,
• retande (teaseP) – denna typ av skämt innebär att talaren levererar verklig kritik och syftar också till att förstärka talarens makt.
Hay (2000) definierar humor som vad som helst som talaren avser att vara roligt. Hon använder alltså ett talarorienterat perspektiv för att identifiera skämt. Ett problem med det talarorienterade perspektivet är, som jag ser det, hur man som forskare ska kunna avgöra vilken avsikt en talare har med sitt yttrande. Andra forskare använder sig av ett lyssnarorienterat perspektiv och utgår från reaktionerna på det som sägs. Ett tredje alternativ är att utgå från både talaren och lyssnaren.
Ett helt annat sätt att identifiera skämt är att utgå från förekomsten av skratt, vilket då är ett lyssnarorienterat perspektiv. Sacks (1974) framhåller
att många inom samtalsforskningens område ser skratt som den naturliga responsen efter en skämthistoria. Det är dock problematiskt att enbart an- vända förekomsten av skratt för att identifiera humor. Ett humoristiskt ytt- rande behöver inte nödvändigtvis följas av ett hörbart skratt, utan det finns en mängd andra sätt att reagera på. Hay (2001) behandlar alternativa respon- ser och nämner bland annat att lyssnaren kan vidareutveckla skämtet, uppre- pa poängen eller använda sig av samtidigt tal för att visa ökat engagemang. Förutom dessa verbala responser kan en lyssnare le, vilket visar att skämtet har uppfattats för vad det är.
Det finns också typer av skämt där skratt inte ens är en lämplig respons. Vid ett självnedsättande skämt, till exempel, bör lyssnaren snarare än att skratta visa sympati eller invända mot det självkritiska. Ett skratt i ett sådant läge skulle kunna tyda på att lyssnaren håller med om talaren i dennes själv- kritik vilket innebär att talarens ansikte blir hotat. I vissa fall är det heller inte nödvändigt att ge någon respons alls på ett skämtsamt yttrande. Det kan gälla ironiska yttranden eller vidareutvecklingar av ett skämt.
Skratt kan också ha olika betydelser och det är inte säkert att en lyssnare skrattar för att ett skämt uppfattats som roligt. En lyssnare kan till exempel mycket väl simulera ett skämt eller skratta av förlägenhet om han eller hon tyckte att skämtet inte passade in i kontexten eller var för överdrivet på något sätt.
Många forskare har valt att utgå från en definition av skämt som inbegri- per avsiktlighet (t.ex. Pizzini 1991, Hay 2000, Ohlsson 2003). Det innebär att talarens intention tolkas och att endast vad som förefaller vara avsiktliga skämt analyseras. Till skillnad från den lyssnarorienterade metoden räknas dock skämt som inte får någon explicit reaktion med i dessa analyser. Meto- den är inte problemfri genom att man inte kan göra helt objektiva bedöm- ningar och vissa sekvenser kanske måste lämnas därhän på grund av detta. För att verifiera sin tolkning måste man beakta ett antal faktorer: kontexten, lyssnarens reaktioner och talarens röstmodifieringar. Talarens röstmodifie- ringar kan till exempel bestå av ändrat tonläge, ändrat taltempo eller en leen- de eller skrattande röst (Hay 2000).
För min undersökning är det relevant att se på både lyckade och miss- lyckade skämt, det vill säga också på skämt som inte följs av skratt eller någon annan respons som visar att skämtet uppfattades och/eller uppskatta- des. Därför har jag valt att utgå från ett intentionellt kriterium (Beckman 1988). Att säkert kunna avgöra en talares intentioner är dock svårt och därför har jag använt följande kriterier för att kunna avgöra om ett yttrande har en allvarlig eller en skämtsam intention:
• yttrandets innehåll, • verbala signaler, • icke-verbala signaler, • yttrandets mottagande.
Ett yttrandes innehåll ger ofta en god vägledning om hur det ska tolkas. Ytt- randen som är skämtsamt menade innehåller ofta någon slags motsägelse eller något oväntat som ger den humoristiska vinklingen. Ofta har dock själ- va framförandet, hur yttrandet sägs, också bidragit till tolkningen. Det kan till exempel vara att talaren förställer rösten något eller att yttrandet fälls med en leende eller skrattande röst, vilket innebär att tonläget är något ljusa- re och en leende röst åtföljs nästan alltid av en leende mun. Även icke- verbala signaler, såsom leenden och ansiktsuttryck, har alltså varit till hjälp vid analyserna. Slutligen kan man också se till hur ett yttrande mottas, till exempel om det åtföljs av skratt, leenden eller om de vidareutvecklas. Jag följer alltså i stort sett de kriterier Hay (2000) ställer upp för att identifiera skämt (se även Holmes 2005).
Genom att jag var närvarande vid inspelningarna hade jag också i viss ut- sträckning möjligheten att fråga hur talarna uppfattade olika situationer och olika yttranden. Detta har jag också kunnat använda mig av för att verifiera att de excerperade sekvenserna verkligen innehåller yttranden som är avsed- da att vara skämtsamma. I vissa fall hände det också att deltagarna själva kommenterade ett samtal och förklarade för mig att de inte riktigt förstått innehållet eller att de inte uppfattade ett skämtsamt yttrande för vad det var.
Efter identifieringen och excerperingen av skämt har jag kategoriserat se- kvenserna efter vilken funktion de fyller och har då utgått från Hays taxo- nomi. Det är viktigt att komma ihåg att ett och samma skämt kan fylla flera funktioner samtidigt. I sådana fall har jag dock räknat en funktion som över- ordnad och fört skämtet till den kategorin.
7.4 Analysresultat
Vid redovisningen presenterar jag en funktion i taget. Funktionerna belyses med exempel från det inspelade materialet. Skämt som misslyckas, på grund av språkliga problem eller annat, och skämt som får en negativ respons be- handlas separat. Sist i kapitlet kommer en sammanfattning och diskussion av resultaten. Alla de strategier som Hay räknar med i sin taxonomi finns inte representerade i mitt material, och i presentationen återfinns endast de stra- tegier jag funnit exempel på. De strategier jag inte funnit exempel på är: avgränsande skämt som fyller en solidaritetsfunktion, konflikt, avgränsande skämt och retande med en maktbaserad funktion samt hanterande av icke- kontextuella problem med en psykologisk funktion.
7.4.1 Solidaritetsbaserade funktioner
De solidaritetsbaserade skämten fyller funktionen att skapa eller förstärka banden mellan två personer eller inom en grupp. Utöver detta förmedlas en positiv bild av den som använder humorn. Den solidaritetsbaserade funktio-
nen delas in i fem olika strategier. I mina data har jag hittat exempel på fyra av de fem olika strategierna och de presenteras var för sig i följande avsnitt.
7.4.1.1 Självavslöjande skämt
Genom självavslöjande skämt lär lyssnaren eller lyssnarna känna talaren bättre. Det kan till exempel ske genom att berätta en anekdot om något som hänt. I exempel 28 är det en läkare, Christian, som under lunchen berättar om ett bröllop han varit på. Mitra och fem andra sjuksköterskor sitter också runt bordet, men alla sex är inte aktiva samtalsdeltagare under just denna sekvens.
Exempel 28.
1 Christian det första bröllopet som jag nånsin var 2 på då var alla övertygade om att det 3 här aldrig skulle hålla
4 Leena ((SKRATTAR)) 5 Gun vilken bra början
6 Christian ja vi bettade hur länge det skulle hålla 7 Sara *men hur kan ni*
8 Christian ja och den som bettade kortast att det 9 inte ens skulle hålla ett år det var 10 han som var best man
11 Mitra *jahahaha* ((SKRATTAR)) 12 Christian och det var oerhört= 13 Mitra =var det här i Sverige
14 Christian oerhört påkostat bådas två föräldrar 15 var skilda dom hade inte dom bästa 16 förutsättningarna (0.5) best man vann 17 Mitra *han kanske visste nånting*
Fyra, däribland Mitra, av de sex sköterskorna som är närvarande kommer med kommentarer, skratt eller frågor under tiden Christian berättar. Det är alltså ett innehåll som engagerar de närvarande och som leder till att flera vill delta i samtalet. Christian berättar dock vidare och låter sig inte avbrytas. Han uppmärksammar inte inläggen på något annat sätt än genom ett kort ”ja”, rad 6 och 8, för att sedan fortsätta. På rad 13 ställer Mitra en direkt fråga, som Christian väljer att inte besvara. Han blir avbruten av Mitra då hon ställer frågan och han närmar sig slutet på berättelsen, vilket kan göra att han i det läget inte vill avbryta sig. Något senare, då samtalet gått vidare till andra saker, vänder sig Christian dock till Mitra och berättar att det var i Sverige. Han har alltså inte ignorerat Mitras inlägg, men valde att ta upp frågan senare i stället.
Detta är ett exempel på en lyckad anekdot där alla närvarande blir roade och engagerar sig i det som berättas. Ett typiskt exempel på att humoristiska inslag har en solidaritetsfunktion som stärker samhörigheten mellan männi-
skor. En anekdot kan ofta följas av en till då det är vanligt att fler vill dela med sig av historier ur det verkliga livet. Vid detta tillfälle följer dock inget sådant utan samtalet bryts upp till flera små då personalen som sitter runt bordet börjar tala med varandra om helt andra ämnen.
7.4.1.2 Gemenskap
Till gemenskap räknas sådan humor som fokuserar på gemensamma idéer och intressen samt andra likheter mellan talarna. Det kan också vara skämt som relaterar till gemensamma upplevelser. Exempel 29 är hämtat från en rond där Katarina, överläkaren Måns, underläkaren Camilla och läkarstuden- ten Lars är närvarande. Alldeles innan denna sekvens frågar sig Katarina varför en svårt sjuk cancerpatient klättrar upp på ett fem meter högt tak. An- ledningen till patientens sjukhusvistelse är just att han föll från taket och slog sig illa:
Exempel 29.
1 Camilla fråga [karlarna varför dom gör== 2 Katarina [han gav inte den här== 3 Camilla ==vissa saker]
4 Katarina ==intrycket] 5 Måns HA HA HA
6 Camilla [fråga (X X)]
7 Måns [hörrudu ska du] och jag ta och gå 8 härifrån nu (0.2) gå ut och ta en öl 9 Lars mm
Camilla fäller en skämtsam kommentar, rad 1 och 3, om karlar i allmänhet och hon vänder sig då främst till Katarina genom att den tidigare frågan kommer från henne. Katarina svarar dock inte på skämtet med att skratta högt, men jag kunde notera att hon log och nickade instämmande. Måns är den som skrattar högt, och något överdrivet, och svarar på skämtet med att vända sig till läkarstudenten med en egen skämtsam kommentar, rad 7 och 8. Jag tolkar Camillas skämt som ett sätt att visa samhörighet mellan de två kvinnor som finns i rummet, hon själv och Katarina. Måns skämtsamma svar tyder på att även han uppfattat detta genom att han då vänder sig till den andra mannen i rummet, Lars, och föreslår att de ska gå ut och ta en öl. Det samtidiga talet tyder på att det är ett högt engagemang hos deltagarna i just denna sekvens.
Något senare under samma rond försöker Måns och Lars med gemen- samma krafter förklara ordet ämlig för Katarina, som aldrig stött på det tidi- gare. Det är Lars som använt ordet om en patient varvid Katarina först upp- repar ordet och sedan att hon inte förstår det. Efter ett tag lägger sig även Camilla i diskussionen om vad ordet betyder och gör det då med ett skämt.
Exempel 30.
1 Camilla man brukar säga att män är lite ämliga 2 Måns *nähähähä*
3 Katarina ((SKRATTAR))
4 Måns vad fan vilka könsfördomar
5 Katarina då förstår jag Annika ((SKRATTAR)) 6 Camilla män som är förkylda dom är ämliga 7 Måns Annika vilka fördomar=
8 Camilla =män som är förkylda kan vara lite
9 ämliga
10 C + M + K ((SKRATT))
Även i detta exempel ställs kvinnorna mot männen. Både Måns och Katarina är snabba att börja skratta efter Camillas yttrande, men medan Måns uttryck- er viss reservation mot yttrandet, rad 4, så instämmer Katarina i det och sä- ger att hon nu förstår begreppet, rad 5. Lars, läkarstudenten instämmer dock aldrig i dessa högljudda skratt efter ett skämt. Han nöjer sig med att le vilket visar att han ändå följer med i samtalets innehåll och uppmärksammar vilken funktion ett visst yttrande har. Att han inte skrattar högt, som de andra, kan vara ett utslag av att han som läkarstudent har den lägsta statusen bland de närvarande. Lars tar, då han är närvarande, överhuvudtaget inte mycket talut- rymme alls. Detta återkommer jag till i kapitel 8 där ronderna behandlas.
Båda dessa exempel har jag räknat till ”gemenskap”, men de kan även fylla andra funktioner. Genom sina skämt kan Camilla sägas utmana fram- förallt Måns, som i egenskap av överläkare står högre upp i hierarkin än vad Camilla och Katarina gör. Samtidigt kan skämten fungera som en utmaning mot den dominans Måns utövar under ronderna (mer om detta i kapitel 8). Skämtet i exempel 30 kan vara ett sätt för Camilla att peka på att män inte alltid gör så genomtänkta saker. Måns verkar också ta fasta på könsaspekten i yttrandet då han, med ett skratt, säger att hon har könsfördomar. Båda kan också ses som ett avgränsande skämt som sätter en gräns mellan män och kvinnor. Exempel 30 kan dessutom fylla en rent språklig funktion. Upphovet till denna sekvens är att Katarina inte förstår vad ordet ”ämlig” betyder. Lars, läkarstudenten, har använt ”ämlig” om Katarinas patient varvid hon dels säger att hon inte förstår ordet, dels att ”kakeksi” är den rätta termen för att beskriva patientens tillstånd. Måns svarar då med att säga att ”ämlig” är ett överordnat begrepp och att ”kakeksi” är en del av det. Camillas skämt ger dock ordet en lite annan innebörd än den som Måns försöker förmedla. Jag kan inte uttala mig om det är medvetet gjort från Camillas sida, men hennes skämt gör dock att diskussionen om begreppets innebörd och användning avslutas. Som jag ser det riskerade Katarina att vilseledas i fråga om begrep- pets användning då hon förde in det mer professionellt inriktade ”kakeksi”, men genast motsades av Måns med utgångspunkten att ”ämlig” är ett över- ordnat begrepp. Då jag senare under samma dag som denna inspelning gjor-
des frågade några olika läkare och sköterskor om de skulle använda ”ämlig” i ett professionellt samtal fick jag ett nekande svar. Ett par av dem framhöll att det kunde användas i samtal med professionellt innehåll, men med en mer social ram, till exempel under kafferasten då man småpratar om olika patien- ter. Ordet förefaller alltså inte höra till det vanliga yrkesspråket på Sjukhuset.
De två exemplen visar hur mångfacetterat ett yttrande kan vara och att det inte alltid går att hänföra till endast en funktion. I dessa två, exempel 29 och 30, fall har jag dock räknat gemenskap som den överordnade funktionen medan övriga funktioner ses som underordnade.
7.4.1.3 Vänskapligt retande
Vid vänskapligt retande förstärks solidariteten mellan medlemmarna i en viss grupp. Skämten går ofta ut på att någon gör sig rolig över vad en annan person precis sagt eller gjort. Det förekommer till exempel också att någon gör sig lustig över en persons fysiska företräden, vanor eller ovanor. Det är dock inte skämt som är avsedda att förringa eller såra någon, utan de ska endast ses som skämtsamma inlägg utan någon allvarligt menad tanke bak- om. I exempel 31 ser vi hur Abdu gör sig lustig över Mustafas yttrande om att han är trött:
Exempel 31.
1 Mustafa jag är trött ((SKRATTAR)) sluta nu du 2 Abdu ska göra lite sport [(X X X)]
3 Mustafa [jag måste göra det] 4 Abdu vi träningar tillsammans
5 Mustafa mm 6 Abdu (X X)
7 Mustafa nej inte be- light inte s- inte 8 Abdu vad sa du
9 Mustafa light ja
10 Abdu jag tar tio kilo du tar en kilo 11 A+M ((SKRATT))
Tidigare under dagen har de talat om att gå och träna tillsammans. Mustafa har visserligen visat stort intresse, men har samtidigt framhållit att han är för