Analysresultat och tolkning av de olika undersökningsområdena

I den osteologiska analysen har fokus legat på tio olika områden över lokalen Ajvide, med syfte att identifiera likheter och skillnader i bland annat artsammansättning, anatomisk fördelning och fragmentstorlek. De olika områdena har en spridning över Ajvidelokalen och de skiljer sig även åt i hur de olika schakten tolkats arkeologiskt. Utöver att jämföra materialen schakten emellan har även lagerföljden undersökts för att identifiera skillnader mellan olika tidsperioder. Vid en sammanställning av vad analysen visat kan konstateras att det finns en del olikheter, men också ganska mycket likheter mellan de olika områdena.

I osteologisk synpunkt var området som kallas väst/ön och som är en sammanslagning av schakt 4, schakt 6, provgrop 11 och provgrop 4 det minst givande vilket också är anledningen till att benmaterialet härifrån inte presenterats närmre i analysen. Syftet med dessa schakt var att undersöka områdena utanför den tidigare huvudsakligt undersöka aktivitetsytan på Ajvide, där det under den gropkeramiska perioden varit ett sund ut till en ö som legat mellan aktivitetsytan och havet. I dessa schakt påträffades enbart 100 fragment varav ett identifierats till skenben (tibia) av får och ett antal var fragment av tänder som inte artbestämts. Baserat på de fynd som hittades under grävningen i dessa schakt är det sannolikt så att det inte pågått någon form av mänsklig aktivitet i detta område under gropkeramisk tid och det fårben och de

52

enstaka tandfragment som identifierats härifrån är sannolikt recenta. De kan även komma från den järnåldersaktivitet som påträffats i närheten och påverkar därmed inte tolkningen av en gropkeramisk aktivitet. Det är inte överraskande att inte fler fynd påträffades här med tanke på att det tidigare legat under vatten och är än idag ett sankt område som inte är lockande att använda. Utöver det västra området där viss benmängd ändå påträffades gjordes även under grävningen 2017 undersökningar i det område som varit en ö då strandlinjen varit 12 m.ö.h.

Syftet med de två provgropar som anlades var att försöka hitta spår av mänsklig aktivitet kanske så tidigt som från mesolitikum. Dessvärre hittades inga fynd, varken arkeologiska eller osteologiska i detta område som kan indikera att människorna utnyttjat både kustdelen och ön vid Ajvide. Enbart två provgropar undersöktes dock i delen som gränsar mot Ajvide, kanske finns det lämningar av mänsklig aktivitet på den del av ön som istället legat vid kusten mot havet.

Området som urskiljer sig mest, i det att det finns mycket benmaterial på en liten yta, i denna analys är provgrop 6 eftersom det var den enda yta som under grävningen 2017 undersöktes till ett kulturlager under transgressionsnivån. I jämförelse med till exempel nya bronsåldersytan som undersöktes under samma grävning men som ligger längre söderut finns där varken något andra kulturlager eller någon synlig transgression, istället slutar lager 4 med en kalkstenshäll. Materialkompositionen mellan bottenlagren på respektive schakt är helt olika, materialet i bronsåldersytan liknar mer det som finns i de övre lagren i provgrop 6 med fler olika arter och mer svin i materialet, vilket tyder på att det är dessa lager som använts under samma tid. Lagret under transgressionen vittnar om att Ajvide använts i olika perioder, men också att användningsområdet för platsen har förändrats över denna tid. Benmaterialet som analyserats från lagren under transgressionen är mycket välbevarat och det förekommer en högre andel ben som är ofragmenterade eller tillhör den högsta fragmenteringskategorin än i något annat område i dessa lägre lager. Eftersom de flesta av benen i de lägsta nivåerna är ofragmenterade fiskben som inte räknats med i statistiken för fragmenteringsgrad kan det leda till att diagrammet (Figur 20) är något missvisande för detta lager. Att benen är mycket välbevarade skulle kunna vara en förklaring till att det i provgrop 6 tycks finnas en jämnare fördelning i den anatomiska representationen av de olika arterna än i de andra områdena, till exempel bland sälbenen där kranium som är den mest representerade kategorin endast utgör 29,6 % av materialet medan kategorier som revben, kotor och nedre extremiteter ligger över genomsnittet. Även bland svinbenen finns en relativt jämn spridning av de 21 identifierade fragmenten, men i provgrop 6 finns den högsta representationen av nedre extremiteter (19 %) av alla schakt. Provgrop 6 utmärker sig i alla typer av analyser som genomförts och även i undersökningen av brända ben är det detta område som har störst andel obrända ben med enbart enstaka fragment i de övriga kategorierna. En förklaring till fördelningen är att i denna analys, till skillnad från till exempel undersökningen av fragmentstorlek, har samtliga undersökta ben ingått i analysen. I de nedre lagren tycks materialet vara så gott som helt fritt från eldpåverkan och eftersom det finns mycket små fragment och fiskben i de nedre lagren bildar dessa tillsammans en stor mängd obrända ben.

Provgrop 1 och 2 som anlades på varsin sida om ett större stenblock hade till syfte att se huruvida stenen funnits i landskapet under tiden Ajvide var som mest aktivt och ifall stenen i sådana fall skulle ha påverkat aktiviteter runt om denna plats. I provgroparna påträffades totalt endast 75 gram djurben, vilket kan jämföras med till exempel provgrop 9 som var mindre i yta men med en benmängd på ca 1,1 kg. Även provgrop 9 anlades i anslutning till en samling stenar, dessa i en ungefärlig cirkulär formation. Båda dessa områden hade liknande syfte till att undersökas, men det visar sig tydligt i fyndfördelningen att de i övrigt är mycket olika varandra. Undersökningen av provgrop 1 och 2 visade att kulturlagret omgärdar stenblocket, vilket visar på att den varit en del av landskapsbilden i Ajvide även under tiden platsen var i bruk under gropkeramisk tid. Stenen visar inte tecken på att någon speciell aktivitet ägt rum här, baserat på att det under utgrävningen endast påträffades ett fåtal benfragment och inte heller stora mängder av andra fyndtyper (till exempel keramik, knacksten och slipsten) (Sjöstrand & Wallin 2017:37). Närmre liknar materialet i artförekomst och benmängd snarare

53

det från schakt 7, som befinner sig geografiskt relativt nära provgrop 1 och 2, då där enbart påträffats strax över 100 g ben på 4 m² och att det i båda ytorna enbart påträffats fyra identifierade arter. Dessutom har dessa båda ytor liknande värden gällande andelen eldpåverkade ben som är relativt hög i jämförelse med många andra schakt, ca 5 % av fragmenten härifrån visar någon form av eldpåverkan, även om det i schakt 7 är högre andel delvis brända ben medan det i provgrop 1 och 2 endast identifierats obrända ben och vitbrända ben. Procentuellt liknar fördelningen den i svarta ytan, där ca 95 % av fragmenten är obrända och resterande till största del består av delvis brända ben, men eftersom materialet är mycket mindre omfattande än i den svarta ytan är det svårt att dra paralleller mellan schakten.

Vad gäller provgrop 9 finns det större rimlighet att tro att ytan använts till någon annan typ av aktivitet med tanke på att det i denna yta påträffats nästan lika mycket benmaterial per kvadratmeter som det gjort i den svarta ytan som är det mest fyndrika området. Ifall benmängden beror på stenarnas placering är svårt att bevisa, men eftersom de närmast angränsande av de undersökta ytorna är strandlinjen syd i söder och bronsåldersytorna i norr som båda har mindre benmängd per kvadratmeter finns det skäl att anta att platsen kring stenarna haft någon typ av aktivitet relaterat till sig. Även om det finns mycket benmaterial är det inte ovanligt många arter representerade i provgrop 9, endast sex stycken, i jämförelse med till exempel svarta ytan där 10 olika arter identifierats. Provgrop 9 är det område där mest svinben identifierats, 60,2 % av vikten av de identifierade fragmenten, av dessa är hela 79,6 % kraniefragment. Fragmenteringen är ganska hög, men motsvarar de närliggande schakten i strandlinjen syd, dock är det högre andel obrända fragment i provgrop 9 jämfört med strandlinjen. Eftersom det är övervägande del svin i materialet kan området vid provgrop 9 med stor sannolikhet härledas till den senare brukningsfasen av Ajvideområdet. Vad som möjligen talar emot det antagandet är att ett av de två fragment av ben från tumlare som identifierats i analysen kommer från provgrop 9 – en art som annars tycks ha varit vanligast under mesolitikum (Lindqvist & Possnert 1997). Att det finns en stor andel kraniefragment av svin är intressant för tolkningen av platsen eftersom det i denna kategori ingår både käkar och tänder, något som är vanligt förekommande i gravar. Kanske har platsen använts för att tillverka/bereda gravgåvor.

I den södra strandlinjen som undersökts i två provgropar (7 & 8) påträffades knappt ett halvt kilo benmaterial och endast fyra olika arter har identifierats härifrån, mestadels säl och fisk. Av de identifierade fragmenten är en stor del kranium, men det finns även mycket hand-/fotben, i synnerhet från svin. I övrigt noteras att benmaterialet från strandlinjen är något mer fragmenterat än de flesta andra områden, men motsvarande det i provgrop 9, samt att det finns en högre andel eldpåverkade ben i detta område – ca 10 % vilket är närmast nya bronsåldersytan i andel. Då syftet med att undersöka dessa provgropar var att urskilja en avgränsning i söder kan konstateras att det i strandlinjen syd har pågått aktivitet under gropkeramisk tid. Aktiviteten är sannolikt från samma användningsfas som till exempel bronsåldersytorna med tanke på att det finns svin i materialet samt att kulturlagret är ytligt och inte sträcker sig ner till eller förbi transgressionslagret. Även om det finns bevis för att området använts av människor är inte benmängden eller övriga fynd lika omfattande som vid schakten närmre ”huvudytan” och därför har kanske inte aktiviteterna här varit lika omfattande. En alternativ tolkning kan också vara att det i denna delen av området varit en mer vardaglig aktivitet. Eftersom människor gärna städar på de ytor där mest tid spenderas skulle detta kunna vara en förklaring till varför det finns mindre djurbensmaterial, som sannolikt är del av restavfall, i detta område. Med tanke på svinets tolkning som rituellt eller symboliskt djur som inte tillhörde vardagen kan den minskade mängden svinben också tyda på att ytterdelarna av Ajvide inte varit del av lika mycket rituella aktiviteter. En ytterligare undersökning av området kanske skulle kunna leda till en bättre förståelse för platsen än vad enbart två fyndområden ger, och skulle kunna ge svar på ifall det finns någon härd eller liknande i närheten som är anledning till den ökade andelen brända ben och kanske även spår av en boplats.

54

De fyra rutorna i svarta ytan analyserades till detta arbete för att de representerar ett område som tolkats ha en stark symbolisk betydelse och har varit navet kring aktiviteterna på Ajvide. Genom att jämföra benmaterialet från dessa fyndområden med de övriga analyserade områdena går det att se hur aktiviteterna skiljer sig mellan detta dokumenterat speciella område och de övriga. I schaktet har 10 olika artkategorier identifierats, vilket tillsammans med bronsåldersytan är mer än i något annat av de analyserade schakten. De fyra fyndområdena i svarta ytan undersöktes ned till lager 5, under transgressionen, och i likhet med provgrop 6 är det större mängd fiskben i de nedre nivåerna vilket gör att andelen fiskben i hela schaktet ökar i jämförelse med andra områden. Eftersom fiskbenen ökar i materialet minskar även de andra artkategorierna procentuellt men det går ändå att se indikationer på att det i svarta ytan identifierats relativt mycket svinben och mindre sälben i förhållande till mängden svinben än i de flesta andra schakt. Till skillnad från lagerföljderna i provgrop 6 där svin inte identifierats nedanför lager 4 finns det i svarta ytan enstaka fragment av svin identifierade till den sista nivån – lager 5. Av anatomiska fördelningen har det identifierats mest fragment från hand-/fotben bland både säl och svin, samt en stor del kraniefragment och kotor bland de oidentifierade arterna. Varken gällande fragmentstorlek eller andel brända ben utmärker sig den svarta ytan på något speciellt sätt utan liknar till stor del de mest närliggande schakten, men även bronsåldersytan. Tidigare undersökningar av den svarta ytan och av de andra svarta ytorna på Ajvide har visat på att de svarta ytorna skiljer sig från resterande områden genom att de har en större benmängd, fler arter i materialet och en högre fragmenteringsgrad (Gustavsson 2015:24), vilket alltså inte är samma resultat som denna analys påvisar. Att det finns många arter representerade och mycket benmaterial per fyndområde i jämförelse med andra analyserade områden överensstämmer med tidigare forskning, men det är inte exceptionella siffror i jämförelse med till exempel bronsåldersytan eller provgrop 9. Att det är större mängd svinben i förhållande till sälben tyder på att det funnits en speciell användning för den svarta ytan i jämförelse med övriga Ajvide då svin tycks ha stått för något mindre vardagligt för människorna på Ajvide än till exempel säl och fisk. Namnet ”svarta ytan” är baserat på den svarta jord som finns på platsen och som sannolikt kommer sig av att sältran från trankokning och hantering av sälspäck kommit ner i marken (Österholm 2008:35). Att restprodukter av säl givit ytan sin speciella karaktär borde antyda att även säl varit en betydande del av de svarta ytornas aktiviteter, men benen kan i sådana fall ha flyttats eller hanterats annorlunda vilket skulle leda till den mindre mängden.

Den ursprungliga anledningen till detta arbete var att ta reda på mer om det område i vilket det påträffats dateringar från bronsåldern. De sexton fyndområden som grävdes ut 1983 omfattar det schakt som kallats bronsåldersytan i analysen. Till grävningen 2017 grävdes ytterligare schakt intill det tidigare för att se ifall det finns ytterligare spår av bronsåldersaktivitet, dessa åtta fyndområden kallas i analysen för nya bronsåldersytan.

Områdena uppvisar skillnader i det att det både påträffats mer benmaterial samt identifierats fler arter i bronsåldersytan. Vad gäller artsammansättningen är det precis som i samtliga övriga undersökta områden svin, säl och fisk som är de vanligaste arterna, men vad som skiljer de båda bronsåldersytorna från övriga Ajvide är att det här även identifierats ovanligt mycket ben av hund samt av får/get. Att det finns mer ben av får/get kan vara en indikation på en mer sentida aktivitet eftersom det traditionella gropkeramiska samhället inte höll tamdjur.

En datering ska göras på fårben från nya bronsåldersytan vilket skulle kunna ge svar på ifall den sentida aktiviteten är en senare fas av den ursprungliga Ajvidelokalen eller en separat händelse. Att bronsåldersytorna använts under den senare användningsfasen i Ajvide framgår ganska tydligt av att det endast påträffats ett kulturlager innan en kalkstenshäll tar vid, och i detta kulturlager finns de traditionella proportionerna av svin, säl och fisk som återkommer i de övre lagren av de andra undersökta schakten. Gällande den anatomiska fördelningen skiljer sig varken bronsåldersytan eller nya bronsåldersytan från mängden, då det övervägande är hand-/fotben samt kranium i materialet. Undantaget är att det tycks finnas något mer övre extremiteter av svin i nya bronsåldersytan samt att det i båda schakten finns en ovanligt jämn fördelning i representationen av sälben.

55