Anatomisk representation

Eftersom olika delar av ett djur har olika ekonomiskt värde och därmed troligen haft olika betydelse för människorna har en jämförelse av kroppsdelsrepresentation gjorts mellan arterna i de olika schakten. Fokus ligger här på de vanligaste djurarterna, svin, säl och fisk, de andra identifierade arterna i mindre antal går under samlingsnamnet övrigt medan de fragment som endast identifierats till benslag men inte art går under beteckningen oidentifierat. Kategorierna för arterna är kranium, där även tänder, horn och underkäke (mandibula) ingår, kotor, övre extremiteter (med skulderblad (scapula)), nedre extremiteter (med höftben(coxae)), hand- och fotben, samt revben. De benfragment som vid analysen bedömts som långa rörben (ossa

38

longa) har en egen kategori. Fisk bedöms separat med enbart de två grupperingarna kotor eller övrigt. I nedanstående tabeller har enbart hänsyn tagits till andelen av antalet identifierade fragment, med anledning till att olika ben är olika stora vilket gör att en bedömning av vikt kan vara missvisande mot vad tabellerna strävar efter att illustrera.

Tabell 19. Anatomisk fördelning av de identifierade svinbenen från varje område.

Svin (Sus

Svin finns representerat i alla områden utom väst/ön. Även om materialen skiljer sig i storlek syns ett tydligt mönster av att fragment från kranium samt hand- och fotben är de vanligaste i nästan alla schakt men att det varierar mellan vilken av dessa kategorier som är störst (Tabell 19). Mellan kotor, övre extremiter och nedre extremiteter är det relativt jämn spridning med enstaka kategorier som sticker ut per område. Av revben har inte identifierats mycket, detta kan delvis bero på att fragmenteringen av materialet gör det svårt att identifiera revbensfragment till art.

Tabell 20. Anatomisk fördelning av de identifierade sälbenen från varje område.

Säl (Phoca sp.) Antal

I jämförelse med hur fördelningen av svinben ser ut är spridningen av sälben mer jämn mellan de anatomiska kategorierna (Tabell 20). I nästan samtliga schakt finns alla de olika kategorierna representerade och det är enbart ett fåtal där en grupp når över hälften av de identifierade benen. Precis som bland svinbenen är det fortfarande kranium och hand- och fotben som är de mest representerade, men bland säl finns även relativt mycket kotor.

39

Fördelningen skulle kunna förklaras med att det finns ganska många ben i dessa delar av kroppen, och även i de fall benen fragmenteras är de relativt enkla att känna igen till art och benslag. Kategorin ossa longa finns inte representerat av säl för att i de fall det går att identifiera ett fragment till rörben av säl går det ganska ofta att bedöma vad det är för ben mer exakt.

Tabell 21. Anatomisk fördelning av de identifierade fiskbenen från varje område.

Fisk (Pisces sp.) Antal fragment Kotor: % av antalet Övrigt: % av antalet

Bronsåldersytan 512 86,33 13,67

Nya bronsåldersytan 43 62,79 37,21

Schakt 3 24 75 25

Bland fiskbenen har endast en uppdelning gjorts mellan vilka ben som är kotor och vad som är övriga ben i fisken, eftersom de minsta benen sällan finns bevarade rör sig mycket av materialet från kategorin övrigt om ben från kraniet. Som tabellen (Tabell 21) visar finns det en stor spridning av antalet identifierade fragment från varje schakt, vilket gör att representativiteten av den procentuella fördelningen kanske inte ska ses som likvärdig mellan till exempel schakt 7 med mycket lite ben och svarta ytan där det finns fler fragment från fisk i materialet. Vad som tycks visa sig i tabellen är att det i de flesta schakt är kotor som utgör den större delen av materialet. I bronsåldersytan är skillnaden speciellt stor mellan grupperna, men även i nya bronsåldersytan och strandlinjen finns det en övervägande del kotor. Provgrop 6 är det enda schaktet med representativ mängd fiskben där majoriteten av benen är övrigt, men även svarta ytan och provgrop 9 visar på en relativt jämn fördelning mellan de båda kategorierna. Dessa tre schakt är även de som grävts ut till djupast lagernivåer och kanske är det en orsak till varför fördelningen ser ut som den gör, då benmaterialet från de djupare nivåerna är mer välbevarat vilket gör att mer små ben bevarats till skillnad från i de övre lagren där kanske kotor varit mindre känsliga än de övriga benen till att gå sönder och försvinna. Bortsett möjligen bronsåldersytan är det i de övriga schakten allt för jämn fördelning mellan grupperna för att en uppenbar tolkning utifrån anatomisk representation ska kunna göras.

Tabell 22. Anatomisk fördelning av samtliga identifierade arter utom svin, säl och fisk från varje område.

Övrigt Antal

40

Pg 9 3 33,33 33,33 33,33

I Tabell 22 har samtliga arter förutom svin, säl och fisk räknats in, vilket innebär både de något större kategorierna som hund, får och fågel, samt de arter där enbart enstaka fragment identifierats som gnagare och groda. Eftersom det är stor skillnad mellan de olika schakten i hur många olika arter som identifieras kan tabellen vara något missvisande, speciellt i de kolumner där 100 % av benen tillhör en kategori är det uteslutande enbart ett fragment som identifierats. Bäst representativitet i tabellen finns i bronsåldersytan, nya bronsåldersytan samt i svarta ytan, vilka är de schakt där flest olika arter identifierats. Fortfarande bland dessa arter är kranium och hand- och fotben bland de vanligaste, men här finns även en ökning av speciellt övre extremiteter, men även nedre extremiteter.

Tabell 23. Anatomisk fördelning av de fragment som endast identifierats till benslag, utan art, från varje område.

Oidentifierat Antal

De kategorier som ökar mest bland de fragment som inte är identifierade till art är kotor och revben (Tabell 23), anledningen kan vara att denna typ av ben är enkla att känna igen till benslag även då de är fragmenterade men det är svårare att identifiera vilken art benet tillhör ifall inte speciella karaktärer på fragmentet är synliga. Samma förklaring kan även användas till varför det finns betydligt mer rörben (ossa longa) bland detta material. En felkälla till rörbenskategorin är att det enbart är uppenbara rörben som noterats i analysen medan de mindre fragmenten inte lagts tid på att kategorisera mer noggrant.

5.3. Fragmentstorlek

Till skillnad från de båda föregående analyserna inkluderar undersökningen av fragmentstorlek även de ben som inte kunnat identifieras till varken benslag eller art.

Eftersom större benfragment i högre grad är enklare att identifiera till art och benslag än de mindre fragmenten kommer denna analys omfatta betydligt fler benfragment än de båda föregående. De fragmenterade benen har delats in i åtta kategorier baserat på sin största längd (se metodkapitlet 4.4.2.). Eftersom de olika schakten och nivåerna innehåller olika mängd ben kommer resultatet presenteras efter den procentuella fördelningen, först utifrån schakt och därefter utifrån lager och nivå. För att göra analysen av fragmentstorlek mer representativ har inte fiskben räknats in i dessa diagram av anledning att de även när de är hela sällan överstiger 1 cm och skulle bidra till en ökning av storlekskategori 1 som skulle riskera att vara oproportionerlig mot verkligheten då fisk mestadels påträffats i vissa schakt och lager.

41 0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

80%

90%

100%

Fragmentstorlek

S1 S2 S3 S4 S 5-8

Materialet domineras av små fragment, och i de allra flesta kategorierna är den minsta och näst minsta storleksklassificeringen ca 90 % av materialet i både schakt och nivå (Figur 19 och 20). Området kring bronsåldersytan (Bronsåldersytan, schakt 1, 2 och 3) har något större fragment än de övriga schakten.

Figur 20. Fördelning av fragmentstorlek per lager.

0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

80%

90%

100%

Lager 0 Lager 1 Lager 2 Lager 3 Lager 4 Lager 5 Lager 6

Fragmentstorlek lager

S1 S2 S3 S4 S5-8

Figur 19. Fördelning av fragmentstorlek per undersökta områden.

42

Figur 21. Fördelningen av brända/ obrända fragment per undersökt område.