Handlingar i tid och rum
En osteologisk analys av djurbensmaterial från den gropkeramiska lokalen Ajvide i Eksta socken, Gotland
Emelie Hansson
Masteruppsats 45 hp i arkeologi VT 2018 Handledare: Paul Wallin Bihandledare: Alexander Sjöstrand Campus Gotland Institutionen för arkeologi
och antik historia
1
Abstract
Hansson, E. 2018. Handlingar i tid och rum – en osteologisk analys av djurbensmaterial från den gropkeramiska lokalen Ajvide i Eksta socken, Gotland.
Hansson, E. 2018. Actions in time and space – an osteological analysis of animal bones from the Pitted Ware site Ajvide in Eksta parish, Gotland.
The subject of this thesis is animal bones found in the Pitted Ware Culture site of Ajvide in Eksta parish, Gotland, Sweden. The site has been excavated since the 1980s and along with 85 graves and 7500 artefacts about 2500 kg of animal bones has been collected. Previous studies have often focused on specific areas or species, but the aim of this work has been to get a wider perspective of different areas within the Ajvide site. A total of about 20 kg of animal bones from ten different areas in Ajvide have been analysed with osteological methods. The analysis has shown that there are some differences between the areas considering amount of bone material found and present species. The material consists of almost exclusively unburnt fragments and fragmentation is high in all areas. In the deeper layers fish is the most common species while fragments of pig are the most common
considering every layer and area analysed. The difference seen between the areas most likely depend on how the sites were used by the people in the Pitted Ware Culture and discussions are made on how some of the areas could have been used for more ritual purposes while others possibly have been used in the everyday life.
Nyckelord: Animalosteologi, Gropkeramisk kultur, Mellanneolitikum, Ajvide, Gotland.
Keywords: Animal osteology, Pitted Ware Culture, Middle Neolithic, Ajvide, Gotland.
Masteruppsats i Arkeologi med inriktning mot osteologi 45 hp. Handledare: Paul Wallin.
Bihandledare: Alexander Sjöstrand. Ventilerad och godkänd 2018-06-07.
©Emelie Hansson
Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet, campus Gotland, Cramérgatan 3, 621 67 Visby, Sweden
Omslagsbild: Fyndmaterial från provgrop 9 tagen i fält, av Emelie Hansson 2017-05-15.
2
Tack
Jag vill börja med att tacka båda mina handledare; Paul Wallin som från början tipsade mig om ämnet och som har kommit med nyttiga kommentarer och feedback under skrivprocessen.
Tack till bihandledare Alexander Sjöstrand som varit till oerhörd hjälp med urval av ben och metod till den osteologiska analysen samt alla tips, kommentarer, utlån av litteratur samt all hjälp med kartor och bilder till uppsatsen.
Tack också till mina vänner som gjort arbetet med uppsatsen mycket roligare och som kommit med motivationsmorötter då de behövts och spelkvällar då vi ansett oss ha pluggat för mycket!
Slutligen vill jag också tacka min familj som alltid hjälpt mig med resor och flyttlass till och från Gotland. Ett speciellt tack går till min mormor som alltid varit nyfiken och visat intresse av vad jag arbetat med, men som tyvärr inte fick möjligheten att se det färdiga resultatet…
3
Innehåll
1. Inledning...5
1.1. Syfte och frågeställningar ...5
1.2. Avgränsning ...6
1.3. Källkritik ...7
2. Bakgrund ...8
2.1. Den gropkeramiska kulturen ...8
2.2. De arkeologiska undersökningarna i Ajvide ...8
2.2.1. Dateringar ...9
2.3. Arkeologiska metoder i fält ... 10
2.4. Tidigare osteologiska studier ... 10
3. Material ... 12
3.1. Schaktbeskrivningar ... 12
3.2. Osteologiskt material ... 18
4. Teori och metod ... 19
4.1. Teori ... 19
4.2. Osteologiska metoder ... 19
4.2.1. Anatomisk fördelning ... 19
4.2.2. Fragmentstorlek ... 20
4.2.3. Övriga osteologiska metoder ... 21
5. Resultat och analys ... 22
5.1. Artfördelning ... 25
5.1.1. Artfördelning per område... 28
5.1.2. Artfördelning per lager 2017 ... 35
5.2. Anatomisk representation ... 37
5.3. Fragmentstorlek ... 40
4
5.4. Brända/obrända ben ... 42
6. Diskussion/Tolkning ... 44
6.1. Artförekomst på Ajvide och andra gropkeramiska lokaler ... 44
6.1.1. De vanligaste djurarterna på Ajvide ... 44
6.1.2. Tamdjur ... 47
6.1.3. Vilda djur ... 49
6.2. Analysresultat och tolkning av de olika undersökningsområdena ... 51
6.3. Sammanfattande tolkning av Ajvidelokalen ... 55
7. Slutsats ... 58
8. Sammanfattning ... 60
Litteraturlista ... 61
Bilagor... 65
Bilaga 1 – Benlista 1983 ... 66
Bilaga 2 – Benlista 1993 ... 117
Bilaga 3 – Benlista 2017 ... 141
5
1. Inledning
Den gropkeramiska lokalen Ajvide i Eksta socken på Gotland har varit en intressant plats för arkeologer under flera decennier och fram till idag har en yta på ungefär 3000 m² undersökts arkeologiskt i området. Undersökningarna har visat att platsen varit i bruk under en mycket lång tidsperiod, men att den huvudsakliga gropkeramiska aktiviteten ägt rum ca 3200–2300 f.
Kr. Under de arkeologiska utgrävningarna har bland annat 2,5 ton benmaterial och 2,6 ton keramik samlats in, dessa har undersökts av flera forskare som haft olika syften och frågeställningar. Djurbensmaterialet har tidigare undersökts av bland andra Lindqvist &
Possnert (1997), Storå (2000), Mannermaa (2008) och Gustavsson (2015). Utöver djurbensmaterialet har även 85 gravar med 89 mänskliga individer påträffats på Ajvide, dessa har undersökts och diskuterats av bland annat Evy & Ove Persson (1997), Petra Molnar (1997
& 2000) samt Göran Burenhult (2000).
För detta arbete har djurben från tio mindre områden, spridda över Ajvides aktivitetsyta, varit i fokus. Områdena är i första hand de schakt som grävdes under den avancerade fältkursen vårterminen 2017 av studenter på Uppsala universitet, campus Gotland.
Undersökningens syfte var då bland annat att undersöka aktivitetsytans spridning, transgressionen och en ö som befunnit sig utanför Ajvides kust under bland annat mellan- neolitikum. Utöver dessa områden har ytterligare två tidigare undersökta ytor använts för att få en större spridning av områden på olika delar av Ajvide. Djurbensfragmenten som använts i den osteologiska analysen kommer från dessa tio områden och de har aldrig tidigare undersökts. I analysen har kvantitativa metoder, såsom att väga och räkna samtliga fragment, kombinerats med de traditionella osteologiska metoderna där referensmaterial från Osteologiska laboratoriet på campus Gotland använts för att fastställa arter och benslag.
Genom att ta reda på hur sammansättningen av materialet ser ut, samt att undersöka hur fördelningen av fragmentstorlek och brända ben skiljer sig mellan de olika delarna och olika lagernivåerna på Ajvide vill detta arbete bidra med en tolkning av hur lokalen på Ajvide använts, över tid och rum. Analysen och resultaten av tolkningarna kan sedan föras vidare och jämföras med andra osteologiska undersökningar, både på Ajvide men också på andra gropkeramiska lokaler över Gotland, Åland och i Sverige till exempel Ire, Jettböle och Korsnäs.
1.1. Syfte och frågeställningar
Syftet med undersökningen är att med hjälp av en osteologisk analys undersöka hur spridningen av djurbensfragment varierar mellan olika delar av aktivitetsytan vid Ajvide, och vad det finns för likheter och skillnader i sammansättningen av materialet. För att ta reda på detta kommer fokus i undersökningen ligga på att osteologiskt bedöma art och benslag för fragmenten, samt att undersöka fragmentens storlek och vikt. De fosfatanalyser som gjorts på Ajvide vittnar om att området är mycket omfattande i storlek, därför kommer denna undersökning ha som mål att ta reda på dels ifall det finns skillnader mellan de olika
6
områdena inom ytan, dels ifall det finns skillnader i materialsammansättningen mellan olika lagernivåer som kan tyda på skillnader i aktivitet över tid.
Frågeställningarna som analysen byggt på är följande:
Hur ser det osteologiska materialet ut i de undersökta områdena gällande benmängd, artfördelning, anatomisk fördelning och fragmentering?
Går det att, genom att undersöka benmaterialets sammansättning av bland annat arter och benslag, urskilja kronologiskt olika brukningslager?
Vad finns det för likheter respektive skillnader mellan benmaterialet i det undersökta området i jämförelse med tidigare osteologiskt undersökta delar av Ajvide gällande bland annat artfördelning, benslag och fragmentering?
1.2. Avgränsning
Undersökningen har fokuserat på att skapa en övergripande bild av olika områden av stenålderslokalen vid Ajvide, Eksta socken, för att på så sätt kunna få en bättre förståelse för hur aktiviteter förändrats över tid och vad för betydelse olika områden haft för olika typer av aktiviteter. Med hänsyn till syftet och undersökningens frågeställningar, samt för att arbetsbördan inte ska överstiga den tillgängliga tidsplanen för en masteruppsats, har vissa avgränsningar behövt göras både genom ett urval av vilket material som använts i analysen samt vilka osteologiska metoder som utförts. Eftersom den senaste grävningen på platsen, våren 2017, bland annat hade som syfte att studera utkanterna av lokalen i olika väderstreck har allt benmaterial från denna grävsäsong använts till analysen (Sjöstrand & Wallin 2017:2).
Utöver dessa har ytterligare två områden använts som del av undersökningen; en del av svarta ytan 1, samt området kring en härd daterad till bronsålder. Området vid svarta ytan är fyra kvadratmeter stort och ligger i anslutning till den svarta yta som är ett av de mest omdiskuterade fenomenen på Ajvide. Fyndområdena valdes ut dels för att de representerar en yta som tycks skilja sig i aktivitet från övriga områden på Ajvide, dels för att benen därifrån inte tidigare analyserats sedan fyndhanteringen efter utgrävningen 1993. Eftersom det finns mycket djurbensmaterial från den svarta ytan som ännu inte analyserats osteologiskt gjordes en avgränsning till 4 fyndområden för att ge en rimlig översikt av ytan, samtidigt som den osteologiska analysen inte skulle ta allt för lång tid att genomföra. Det andra valda området är platsen vid en härd som efter 1983 års utgrävning daterades till bronsålder (Burenhult 1986:60). Syftet med att undersöka denna plats är för att se ifall det finns indikationer på en kontinuitet från neolitikum till bronsålder. Avgränsningarna i vilket benmaterial som valts ut har därför baserats på att samla in information från ett flertal platser med spridning på en stor del av Ajvidelokalen samtidigt som benmängden i form av undersökta fyndområden begränsats för att ge tid för den osteologiska analysen.
Metodvalen av den osteologiska analysen har också avgränsats med hänsyn till frågeställningarna. Utöver standardmetoderna att identifiera art och benslag med hjälp av referensmaterial har också fragmentstorlek fått en betydande roll i denna undersökning, detta för att det även ska vara möjligt att dra slutsatser kring de benfragment som inte varit möjliga att bedöma till art och benslag. I analysen kommer fokus ligga på helheten av materialet som ett massmaterial och någon bedömning av enskilda individers mankhöjd eller ålder kommer inte göras med anledning av att det inte kommer ha någon väsentlig nytta i helheten av slutsatserna för undersökningen.
7
1.3. Källkritik
De svårigheter som uppkommit under arbetets gång har huvudsakligen att göra med den osteologiska analysen och de olika materialen. Då analysen av materialet från 2017 påbörjades direkt efter avslutad fältkurs var det relativt enkelt att spåra eventuella fel i fyndhantering och hitta lösningar, vilket har varit svårare vid analysen av det material som grävdes fram 1983 och 1993. Ett exempel på detta kan vara hur benen sorterats i lager som kunnat anpassas efter de tidigare grävningarna, men att en benpåse från 1983 benämnts som
”runt härden” utan att specificera vilket lager den kommer från. Felkällor från grävningen 2017 har varit att omvandla de nivåer som undersöktes till att matcha de tidigare grävningarnas lagerindelning. För de flesta schakt har detta inte bidragit till speciellt stora problem men det har funnits en viss inkonsevens av hur nivåer tolkats i förhållande till sin kontext där det kanske plötsligt funnits en nivå 4 i kontext 2 utan att nivå 3 dokumenterats, i dessa fall har grävrapporter bidragit till att förstå hur schaktet sett ut och hur nivån ska tolkas.
I materialet från 1983 är vissa av påsarna delvis artsorterade men det finns ingen tillgänglig benlista publicerad. I analysen upptäcktes dessutom att vissa av fragmenten sorterats i fel kategori, som till exempel ett sälben som tidigare sorterats som räv. I analysen har även tidigare sorterade fragment undersökts, så av den anledningen har dessa samma värde som övrigt material, men eftersom det finns en mänsklig faktor i den osteologiska analysen kan den egna tolkningen av fragmentet bli färgat av vad tidigare osteologer sagt. En svårighet i att tolka olika handlingar i materiella lämningar är att tolkaren ofta har en personlig åsikt eller ett förväntat resultat som kan spegla hur tolkningarna görs. Till viss del kan detta även gälla tolkningarna av ett osteologiskt material. I arbetet med benmaterialet har en strävan varit att förhålla sig så objektiv som möjligt till materialet, men samtidigt finns alltid de förutfattade meningar om vad för arter som bör kunna finnas i materialet som gör att till exempel ett oidentifierat fragment från Ajvide inte jämförts med referensmaterial från en giraff. På samma sätt är tolkningarna som gjorts i arbetet byggda på vad tidigare forskning visat.
Eftersom benen är fragmenterade är det svårt att specificera art eller benslag för en stor del av materialet. Den mänskliga faktorn väger in även här eftersom kunskapen om vad för arter som bör förväntas och kunskap om hur olika benfragment ser ut ökar under analysens gång vilket kan göra att det kanske finns oidentifierade fragment i första analyserade påsen som kanske kunnat identifieras om det varit i sista påsen istället. I denna analys har dock samtliga fragment haft del i undersökningen då även fragmenteringsgraden undersökts i ett försök att få ut så mycket kunskap som möjligt även av de ”oidentifierbara” fragmenten.
8
2. Bakgrund
2.1. Den gropkeramiska kulturen
Den gropkeramiska kulturen är en jägar-samlarkultur som levde under den mellanneolitiska perioden, ca 3200–2300 f.Kr. Gropkeramikerna var främst spridda över den svenska kusten, men även på öarna Gotland, Öland och Åland (Andersson 2016:13). Under mellanneolitikum hade jordbruket redan introducerats i Skandinavien, och trattbägarkulturen som levde av jordbruk hade etablerat sig och levde under samma tid som Gropkeramikerna vilket tidigare fick vissa forskare att hävda att de båda grupperna var del av samma kultur (Eriksson et al.
2008:521). Senare studier av aDNA har däremot visat på att trattbägarna och gropkeramikerna är två olika kulturer, med helt skilda levnadssätt, som levt samtidigt och relativt nära varandra (Fraser 2018:58). En gropkeramisk plats känns bäst igen i det arkeologiska fyndmaterialet på att det ofta påträffas en stor mängd djurben och keramik. Keramiken på gropkeramiska lokaler känns igen på den dekor av bland annat intryckta ”gropar” i keramiken som bidragit till att ge kulturen dess namn (Fornander et al. 2008:282), kärlen har också ofta spetsiga bottnar som gjorde dem lättare att ställa i sand eller mellan större stenar snarare än på plana ytor (Malmer 2002:77).
2.2. De arkeologiska undersökningarna i Ajvide
Ajvidelokalen (RAÄ: Eksta 171:1) i Eksta socken på Gotlands västra kust upptäcktes första gången år 1922 av Oskar Wennersten. Året därpå inleddes de första arkeologiska undersökningarna ledda av John Nihlén, som då gjorde tolkningen att Ajvide var en 8 000 m² stor boplats från stenåldern (gropkeramisk tid) (Nihlén 1927:93). Efter dessa inledande undersökningar, och en utgrävning av en grav under slutet av 1950- talet, skulle det komma att dröja fram till 1980 innan Ajvideundersökningarna tog fart på allvar, denna gång genom Inger Österholm och Göran Burenhult. En tidig fosfatkartering i området uppskattade lokalens omfattning till hela 90 000 m2, vilket var betydligt större än tidigare förväntningar (Österholm 2008). Härefter följde projekt med att arkeologiskt undersöka Ajvidelokalen vilka fortsatte under decennier. Mellan 1983–1987 samt 1992–1999 var Inger Österholm ansvarig för grävningarna (Österholm 2008), därefter tog Högskolan på Gotland över projektet och grävde i Ajvide mellan 2000–2009 (Norderäng 2001–2010). Den senaste grävningen gjordes våren 2017 av studenter på Uppsala universitet – campus Gotland som en del av kursen Avancerad fältkurs (15 hp), under ledning av Alexander Sjöstrand för hans pågående doktorandprojekt
”Changes, activities and bones” om Ajvidelokalen (Sjöstrand & Wallin 2017).
Totalt under de arkeologiska undersökningarna i Ajvide har omkring 3000 m2 undersökts, och det har samlats in en stor mängd fyndmaterial. Materialet omfattar bland annat ca 2,5 ton ben, 2,6 ton keramik, 210 kg flinta samt 7500 olika inmätta fynd som till exempel flintyxor och fiskekrokar. I Ajvide har totalt 85 gravläggningar och fem kenotafer grävts ut genom åren, i dessa har 89 mänskliga begravda individer identifierats. Gravarna och dess innehåll finns beskrivna av Göran Burenhult (1997) och osteologiska analyser har gjorts av bland andra Evy och Ove Persson (1997) samt Petra Molnar (1997; 2000).
9
En annan uppmärksammad företeelse som framkommit vid de arkeologiska utgrävningarna är de områden med mycket mörkfärgad fet jord som förekommer på fyra olika platser över Ajvidelokalen. Dessa speciella ytor har kommit att benämnas ”svarta ytor”. I den osteologiska analysen för denna uppsats har material från den första identifierade svarta ytan använts, svarta ytan 1 eller ”käutaltaret” som den också kallats (Bergstedt 2012:29). Svarta ytan 1 har tidigare undersökts av bland andra Margareta Kristiansson (2000) som pekar på att denna yta har en större koncentration av fynd än referensområden utanför den svarta ytan och hon menar att området troligen varit en plats där speciella aktiviteter praktiserats. Till en början tycks dessa ha haft fokus på näringsfång, för att senare övergå till att vara en plats för rituella företeelser. Mikaela Bergstedt (2012) utförde en osteologisk undersökning av två av de andra ytorna med benämning svart yta som hon sedan jämförde med materialet från svarta ytan 1. Hennes slutsats var att de olika svarta ytorna tycks skilja sig åt i användningsområde (Bergstedt 2012:31). En av de tidiga tolkningarna av ytorna, och speciellt den första identifierade svarta ytan, var att det varit ett så kallat ”käutaltare”, en plats för ceremoniell styckning av säl. Liknande typ av sälstyckningsplatser har funnits på Gotland fram till 1800- talet (Österholm 1997:77). Provtagningar som gjorts på den stora svarta ytan har visat på att den svarta färgen tycks ha kommit av sönderfallande fettsyror vilket i sin tur kan vara ett tecken på att man på platsen till exempel hanterat sälspäck och kokat tran (Österholm 2008:35). Andra tolkningar har varit att platserna haft en mer rituell betydelse och tillkommit först under en senare fas av Ajvides användning, då kanske de svarta ytorna använts för att tillreda festmåltider eller utföra gravritualer. Gravarna på Ajvide är spridda över ett stort område men det finns inga gravar i den svarta ytan (Burenhult 2000:41).
2.2.1. Dateringar
Totalt har hittills omkring 120 14C analyser gjorts på material från Ajvide, dessa har tagits från olika platser och nivåer i området (Muntlig källa Alexander Sjöstrand 2018-03-28).
Analyserna har bekräftat de tidiga teorierna om att platsen använts under gropkeramisk tid, med huvudsaklig användning under den mellanneolitiska perioden mellan 3200–2300 f.kr (Gustavsson 2015). På grund av faktorer som till exempel landhöjning har inte Gotlands kustlinje sett likadan ut genom åren, vilket har påverkat hur lokalen vid Ajvide använts. Vid den tidigaste fasen av Ajvides utnyttjande – runt 3200 f. kr. tycks platsen ha varit ämnad framförallt för jakt och fiske (Wallin & Martinsson-Wallin 2016:6). Vid denna tid bör strandlinjen legat på en nivå 12 m.ö.h, och studier av landskapet har avslöjat att Ajvide placerats vid en strandkant men med en ö strax sydväst om platsen. Under en period har havsnivån förändrats, vilket skapade ett transgressionslager som vid utgrävningarna på Ajvide identifieras som ett lager av sand och grus ovanpå de befintliga kulturlagren. Enligt Österholm (2008:10) verkar transgressionen ha inträffat kring 2900-2800 f. Kr. Skillnader i kulturlagren över och under transgressionslagret tyder på att användningen av Ajvidelokalen ändras efter den perioden, och det var även då de första gravläggningarna anlades på platsen, teorierna kring detta kommer förhoppningsvis klargöras i samband med att dateringarna som gjorts på material från 2017 års grävning blir analyserade. Senare skulle även de svarta ytorna ta form vilket kan tyda på att Ajvide använts i ett mer rituellt syfte än tidigare (Wallin &
Martinsson-Wallin, 2016).
De mest sentida dateringarna som påträffats i Ajvide är från bronsåldern – till dessa hör dateringar gjorda på kol från en härd som grävdes ut 1983 (Österholm 1986:19). Grävningen 1983 var den första stora undersökningen av Ajvide och det upprättades då schaktområden över Ajvide och det intilliggande Jakobs som fick namnen A–D. För denna undersökning är det område D som är av intresse. Undersökningsområde D kom av olika anledningar att delas i två olika; D övre och D nedre, men utgör det sydligaste området av de som undersöktes 1983. Härden med bronsåldersdateringar påträffades i området D nedre (se Figur 1 i kapitel 3 – Material). Det gjordes även vedartsanalyser på kolet, vilket visar att träd som funnits runt platsen vid denna tid innefattar sälg, björk, ask och tall. Runt härden påträffades även ett antal
10
stolphål, och den tidiga tolkningen av området är att det är ett vindskydd som brukades av fiskare som under bronsåldern (Österholm 2008).
2.3. Arkeologiska metoder i fält
Eftersom Ajvide undersökts under många år och av flera olika grävledare finns det svårigheter med att sammanställa informationen på ett enhetligt sätt, detta gäller även de osteologiska analyserna som utförts av flera olika osteologer med olika metoder för både analys och dokumentation vilket gör det svårt att jämföra resultaten sinsemellan (Lindqvist & Possnert 1997:30). Här följer en kortfattad presentation av de olika tillvägagångssätten som använts för grävningarna som är aktuella för denna uppsats.
Under de första Ajvidegrävningarna upprättades ett lokalt koordinatsystem över hela grävytan i syfte att skilja de olika fyndområdena åt samt för att underlätta förståelsen för de olika grävda områdenas relation till varandra. Med detta system är varje fyndområde en kvadratmeter stor och benämns i koordinater med ett x- och ett y-värde. Varje fyndområde grävdes därefter ut i stick om 10 cm som angavs i nummerföljd. Varje stick kom att kallas lager, även om begreppet lager kan tolkas annorlunda idag då ett lager ofta syftar till skillnader i stratigrafi medan ett stick skapar artificiella lager. Till denna uppsats har begreppet lager använts avseende de 10 cm djupa stick som grävts. Det översta lagret, lager 0, som alltså avser torvlagret är något djupare än de övriga och har grävts ut till mellan 12–15 cm (Österholm 2008:10), därefter följer 10 cm djupa stick med lager 1 följt av lager 2, osv.
Även om teorin bakom att uppkalla de olika fyndområdena efter punkter är enkel har koordinatsystemet följts av ett antal problem och svårigheter. Problemen uppstår bland annat eftersom origo (koordinatsystemets mittpunkt) befinner sig mitt i grävområdet vilket innebär att det finns undersökta fyndområden i den delen av koordinatsystemet som anges med negativa värden på koordinaterna. Att koordinaterna anges med negativa värden kan leda till otydligheter och förvirring om till exempel ett minustecken faller bort eller tillkommer på fel ställe.
Utgrävningen 2017 använde en för tiden mer modern grävmetod genom den kontextuella metoden där hänsyn tas till den naturliga lagerföljden snarare än en konstruerad lagerföljd om 10 cm. Dock anpassades metoden för att det lättare ska gå att jämföra resultat från olika grävår, varpå varje kontext grävdes ut i stick om ca 10 cm vilka fick namn som nivå inom varje kontext, till exempel kontext 01:02 nivå 3 ger då betydelsen: schakt 1 30 cm ner i kontext 2. Schaktplaceringarna har i vissa fall anpassats efter de tidigare grävda schakten och anges med koordinater utifrån det lokala koordinatsystemet, medan andra schakt är friliggande från den tidigare ytan och har placerats i en nord–sydlig riktning. Samtliga schakt mättes in med totalstation för att föras över i samma datasystem som de tidigare schakten.
2.4. Tidigare osteologiska studier
Det har gjorts ett antal osteologiska undersökningar av djurbensmaterialet som hittats vid Ajvide, och av det som finns mycket av utmärker sig främst säl, fisk och svin. Platsen ska ha lämpat sig väl för säljakt och det finns även teorier om att de båda Karlsöarna som ligger i Östersjön strax utanför Ajvides kust var en del av Ajvidebefolkningens resursområde. Även i Stora Förvar har sälben påträffats, vilka har undersökts osteologiskt. Genom detta har det gått att urskilja mönster och skillnader i vilka arter som funnits under vilken tidsperiod, samt hur jakten kan ha gått till. De vanligaste arterna är grönlandssäl och vikare, sannolikt har båda arterna jagats som flitigast under sen vinter till tidig vår. Speciellt gällande vikaren tycks jaktens fokus ha legat på de yngsta individerna. Grönlandssälen verkar ha jagats mer
kontinuerligt under resten av året än vikaren och det finns även mer ben av vuxna individer av
11
grönlandssäl representerat i materialet. Jakten på grönlandssäl verkar däremot ha minskat med åren, då det finns färre ben av detta slag i de yngre lagren medan ben av vikare är mer
konstant genom lagren (Storå 2000:396). Gällande fiskbenen som hittats på Ajvide finns det mycket torsk och sill, samt ett antal andra arter (Gustavsson 2015:9; Olsson 2008).
Svårigheterna som kommer med en osteologisk bedömning av fiskben är att benen är så små att de riskerar att inte upptäckas under utgrävningen och att de även går igenom sållen då benen ofta är mindre än hålen. Att alla fiskben inte tas tillvara medför en risk att betydelsen av fisknäring på en plats kan ha varit mycket högre än vad den osteologiska analysen har möjlighet att visa eller att artfördelningen av fiskbenen visar ett felaktigt förhållande (Olson 2008:31).
Outram (2005) har genomfört analyser på benfragment från två olika ytor på Ajvide för att hitta spår av märgspaltning. Eftersom märgspaltning är ett effektivt sätt att ta tillvara på det nyttiga fett som finns i benmärgen kan en analys av märgspaltning visa huruvida befolkningen på Ajvide varit i behov av att utnyttja benresurserna till max eller ifall de fokuserat på de kanske mer lättillgängliga köttstyckena. Analysen visade att en viss märgspaltning har förekommit, men att de flesta av benen har fragmenterats av andra anledningar (Outram 2005:42).
De 13C analyser som gjorts på människorna i Ajvide tyder på att de hade en i första hand marin diet, vilket skulle innebära att säl och fisk varit viktiga delar av näringsintaget (Wallin
& Martinsson-Wallin 2016:7). Svinens betydelse för platsen har länge varit omdiskuterad dels eftersom det inte är säkert ifall svinen på Ajvide varit tama eller vilda, dels för att det trots att det identifierats en stor mängd svinben från Ajvide verkar som att människorna livnärt sig på marina resurser. Mest svinben påträffas i de svarta ytorna och i jämförelse med till exempel sälbenen så tycks svinbenen hanterats på ett annorlunda sätt i och med att de oftare påträffas i gravar och att de verkar ha använts till större del för att tillverka redskap. Tolkningen av detta kan vara att medan säl använts som en konsumtionsprodukt har svinet haft en mer betydande symbolisk roll i samhället, som kanske bara jagats och ätits vid särskilt speciella tillfällen (Gustavsson 2015; Hägglund 2017).
12
3. Material
Materialet som använts för den osteologiska analysen kommer från olika delar av Ajvidelokalen. I detta kapitel kommer de olika schakt där det analyserade benmaterialet påträffats beskrivas, och därefter följer en mer detaljerad beskrivning av det benmaterial som analyserats.
3.1. Schaktbeskrivningar
Här beskrivs de områden från vilka det analyserade benmaterialet kommer. Eftersom det skiljer 34 år mellan den första och sista utgrävningen vars material används till denna analys har utgrävningsmetoderna förändrats, för att underlätta analys och presentation av materialet har vissa termer anpassats för att skapa en enhetlighet. Beskrivningarna av schakten från 2017 års utgrävning är alla baserade på utgrävningsrapporten av Sjöstrand & Wallin (2017).
Bronsåldersytan
De undersökta rutorna i området D–nedre är beläget kring den plats där arkeologer påträffat en härd daterad till bronsålder med ett antal omgärdande stolphål (Österholm 1986:19).
Koordinaterna för de sexton olika fyndområdena är: (0/-170), (0/-171), (0/-172), (0/-173), (0/- 174), (0/-176), (0/-177), (0/-178), (1/-170), (1/-171), (1/-172), (1/-173), (-1/-170), (-1/-171), (- 1/-172) och (2/-162). Området är undersökt i fyra lager där det framförallt är de tre lagren under ploglagret (lager 0) som är fyndförande. Dateringarna som gjorts vid de undersökta fyndområdena presenteras i Figur 1.
13
Figur 1. De analyserade fyndområdena i bronsåldersytan (rött) och närliggande dateringar (karta Alexander Sjöstrand).
14 Svarta ytan
Den del av Ajvides ”svarta yta” som analyserats för detta arbete kommer från fyndområdena (-2/-127), (-3/-127), (-2/-128) och (-3/-128) i svarta ytan 1, som samtliga grävdes under utgrävningen 1993. Syftet med att dessa fyndområden undersöktes var att öppna upp mer sammanhållna ytor i den kraftigt mörkfärgade yta i området D-övre som upptäckts vid tidigare utgrävningar (Österholm 2008:50). I vidare analyser kommer de fyra fyndområdena gå under beteckningen svarta ytan, även trots att dessa bara är en liten del av den mörkfärgade yta på Ajvide som går under namnet svarta ytan eller svarta ytan 1. Från området finns benmaterial från sex lager, men då ploglagret (lager 0) inte är fyndsorterat har enbart ben från lager 1–5 analyserats för arbetet. Av de fem lagren finns dokumenterade kulturlager både över och under det transgressionslager som går genom Ajvide. För bättre översikt av hur de fyra fyndområdena från svarta ytan förhåller sig till övriga områden se Figur 10 i kapitel 5–
resultat.
Schakt 1 & 2
Schakt 1 & 2 är placerade parallellt med ett par meters mellanrum i nord-sydlig riktning (Figur 2), det östligare schaktet är schakt 1 och det västligare schakt 2. Schakten placerades ca 4 meter söder om bronsåldershärden i ett syfte att försöka identifiera mer av bronsåldersaktiviteterna som upptäcktes från grävningen 1983. Båda schakten är 4x1 meter och fynden sorterades efter varje kvadratmeterruta, så kallat fyndområde, där fyndområde 1 var det nordligaste i respektive schakt. De båda schakten är mycket lika i kontexter och nivåer med ett torvlager som kontext 1, kulturlager med två dokumenterade nivåer i kontext 2, stenigt övergångslager som kontext 3 följt av ett sandblandat lerlager i kontext 4. I schakt 1 grävdes även fyndområde 2 ner till kontext 5 beskrivet som en kalkstenshäll. Benfynd påträffades endast i de översta tre kontexterna och i huvudsak i kontext 2.
Figur 2. Översiktskarta över schakt 1 och 2 med närliggande härd med bronsåldersdateringar (bronsåldersytan) (Sjöstrand & Wallin 2017:12).
Figur 3. Översiktskarta över schakt 3 och intilliggande stensamling (Sjöstrand & Wallin 2017:20).
15 Schakt 3
Schakt 3 är 3 m² stort och upprättades väster om schakt 1 och 2 vid en ansamling stenar som påträffades 2004 (Figur 3). Schaktet anpassades efter tidigare Ajvide-undersökningar, vilket innebär att det är riktat mot nordost. Med Ajvides koordinatsystem ligger schaktet vid (-15/- 175),(-15/-176) och (-14/-176). I detta schakt grävdes tre olika kontexter ut (torvlager, kulturlager och bottenlager), benfragment påträffades i alla dessa kontexter med störst mängd i kulturlagret, kontext 2, och endast två fragment i
första kontexten – torvlagret, lager 0.
Schakt 4 & 6
Både schakt 4 och schakt 6 är vardera 2 m² stora schakt som placerades i nord-sydlig riktning väster om den ursprungliga undersökningsplatsen (Figur 4.) Syftet med schakten var att undersöka den ö som en gång funnits vid Ajvide för att se ifall det går att påvisa mänsklig aktivitet även på denna sida sundet.
Schakt 4 anlades vid vad som, med en strandlinje 12 m.ö.h., varit en udde mot Ajvidelokalen medan schakt 6 anlades vid vad som med samma strandlinje legat strax utanför ön. Anledningen till att dessa schakt öppnades var för att en fosfatkartering visade något förhöjda värden på dessa platser. Båda schakten grävdes ut i fyra kontexter och totalt påträffades 5 ben-/tandfragment i de övre nivåerna vilket gör att den osteologiska analysen av detta material inte kommer ha speciellt stort värde för tolkningen av benmaterialet från Ajvide.
Schakt 7
Schakt 7 är ett fyra m² stort schakt som öppnades i anslutning till ett schakt från grävningen år 1994 (Figur 5). I det tidigare schaktet påträffades mörkfärgningar och syftet med schakt 7 var att se om det fanns en utbredning på dessa mörkfärgningar och även för att få en förståelse för de tidigare tolkningar som gjorts i det närliggande schaktet gällande hur mörkfärgningar och liknande beskrivits. Schaktet anlades med koordinaterna X=(27–30) Y=(-136). I schaktet dokumenterades totalt fem kontexter, fyra lager (1–torvlager, 2–kulturlager, 3–transgressions- lager och 5–bottenlager) samt en nedgrävning (kontext 4). Benfynd finns från de tre översta lagren.
Provgrop 1 & 2
Provgrop 1 & 2 är vardera 1 m² stora och ligger på var sin sida om en stor sten som är väl synlig i Ajvidelandskapet idag och enbart ett fåtal meter söder
Figur 4. Översikt av schakten i sundet utanför Ajvide och på ön, med strandlinje 12 m.ö.h (Sjöstrand & Wallin 2017:50).
Figur 5. Översikt av schakt 7 samt provgrop 1 och 2. Till vänster i bilden svarta ytan 1 (Sjöstrand & Wallin 2017:32).
16
om schakt 7 (Figur 5). Provgrop 1 är placerad norr om stenen och provgrop 2 söder om den.
Syftet med de båda provgroparna var att undersöka ifall det går att se ifall denna sten haft påverkan på aktiviteterna vid dessa ytor. Lagerföljden i de båda provgroparna är mycket lika varandra med fyra lagerkontexter i provgrop 1 och tre i provgrop 2 där inte bottenlagret grävdes fram, de övriga kontexterna var torvlager, kulturlager samt gruslager/sandblandat gruslager. Benfynd gjordes framför allt i kulturlagerkontexten men även delvis i kontext 3.
Provgrop 4
Provgrop 4 är den hittills sydligaste undersökta ytan vid Ajvidelokalen, ca 240 meter söder om det i huvudsak undersökta området (Figur 4). Provgropen på 1 m² öppnades dels för att platsen gav utslag för relativt höga fosfatvärden vid fosfatkarteringen som gjordes, dels för att den ligger i anslutning till ön som fanns under gropkeramisk tid. Tre kontexter grävdes ut i provgrop 4, ett torvlager, ett jordlager och ett stenlager av vilka inget var speciellt fyndförande. Tre benfragment påträffades, samtliga i lager 1 vilket kan tolkas som att det skulle kunna röra sig om recent material.
Provgrop 6
Syftet med provgrop 6 var att undersöka transgressionen och händelser på Ajvide före och efter denna. Provgropen på 1 m² öppnades intill ett tidigare grävt schakt och har enligt Ajvides system koordinaterna (-24/-118) (Figur 6). Provgropen grävdes ut i fem olika kontexter: 1=torvlager, 2=kulturlager 1, 3=transgressionslager, 4=kulturlager 2 och 5=kalkstenshäll. Totalt grävdes strax över 900g ben fram i provgrop 6, fördelat på de fyra översta kontexterna.
Figur 6. Översikt av provgrop 6 i förhållande till tidigare undersökta fyndområden samt svarta ytan 1 (Sjöstrand & Wallin 2017:28).
Figur 7. Karta över de tre provgropar (7, 8 och 9) som upprättades längs 12 meter-strandlinjen (röd), samt fosfatkarteringen av området (Sjöstrand & Wallin 2017:42).
17 Provgrop 7
Provgrop 7 (Figur 7) var en 1 m² stor provgrop som öppnades söder om Ajvides huvudområde längs strandlinjen vid det sund som funnits mellan Ajvide och ön under gropkeramisk tid. Fyra kontexter grävdes ut vid undersökningen, torvlager, kulturlager, stenigt jordlager samt kalkhäll. Kontext 2, kulturlagret var det mest fyndrika med bland annat knappt 400g ben.
Provgrop 8
Provgrop 8 öppnades ca 175 meter söder om Ajvides huvudyta och längs samma förmodade strandlinje som provgrop 7 (12 m.ö.h) (Figur 7). Även provgrop 8 har en yta på 1 m² och är anlagd i nord- sydlig riktning. Fyra kontexter grävdes ut; torvlager, kulturlager, grusblandat kulturlager samt kalkstenshäll. Ett fåtal fynd påträffades i kontext 2 och 3, däribland ca 75 g ben.
Provgrop 9
Provgrop 9 ligger i linje med provgroparna 7 och 8 ca 50 meter söder om huvudytan (Figur 7). Från början öppnades provgropen som 0,5 x 0,5 m², men då fynd tidigt började dyka upp utvidgades den först till en kvadratmeter och därefter ytterligare ca 0,3 m². Syftet med provgrop 9 var dels att undersöka samma strandlinje som provgroparna 7 & 8, dels att undersöka en samling större stenar som finns i anslutning till provgropen (Figur 8). Fem kontexter dokumenterades från ytan; torvlager, kulturlager 1, gruslager, kulturlager 2, kalkstenshäll. I förhållande till provgroparna 7 & 8 var provgrop 9 mycket fyndrik, bland annat påträffades en harpunspets och en yxa/mejsel, samt över 1,1 kilo benmaterial från kontext 1–4.
Provgrop 11
Provgrop 11 öppnades som en kvadratmeterstor ruta ca 75 meter väster om huvudytan i syfte att hitta en avgränsning av aktivitetsytan i denna riktning. För översikt av provgropen i
förhållande till de andra undersökta fyndområdena se Figur 10 där provgrop 11 är den nordöstra markeringen i område E. I provgropen identifierades tre kontexter; torvlager, kulturlager samt kalkstenshäll. Fynden från ytan är främst flinta, men även ca fem gram ben och enstaka keramikfragment.
Under utgrävningen 2017 öppnades ytterligare schakt och provgropar som inte finns med i ovanstående beskrivningar. Anledningen är att det inte påträffades ben på dessa ytor och det har således inte analyserats något material härifrån. Även en avsaknad av benmaterial ger ett resultat av hur den mänskliga aktiviteten kan tolkas på platsen, och trots att de benlösa schakten inte varit en del av analysen kommer de kort tolkas i diskussionskapitlet.
Figur 8. Detaljkarta över provgrop 9, med intilliggande stenar och 12 meter- strandlinjen (Sjöstrand & Wallin 2017:46).
18
3.2. Osteologiskt material
Det material som utgjort grunden för den osteologiska analysen kommer i huvudsak från det område i D-nedre där en härd daterad till bronsålder grävdes ut under 1983 års undersökningar. Vid utgrävningen 2017 anlades ytterligare två schakt (schakt 1 & 2) i anslutning till denna yta. Som jämförelsematerial har även de resterande utgrävningsområdena från 2017 års undersökning analyserats osteologiskt.
Totalt har knappt 21 kg benmaterial analyserats. Materialet är i huvudsak obrända djurben, även om ett antal av fragmenten uppvisar olika grader av eldpåverkan. Eftersom materialet inte tidigare undersökts finns det inga dateringar gjorda på dessa ben.
Bevaringsgraden är relativt god, även om så gott som samtliga ben är fragmenterade och endast ett fåtal ben har påträffats intakta. Enstaka fragment av människoben har påträffats i materialet, och det är även känt att spridda ben från människa också tidigare påträffats över stora delar av Ajvides undersökta område (se Lundén 2012). Då syftet med denna undersökning är att tolka det animalosteologiska materialet kommer inte några vidare tolkningar göras av de identifierade mänskliga fragmenten. Materialet från 2017 och 1993 är ej tidigare genomgånget. Enligt Inger Österholm (2008) ska benmaterialet från 1983 vara osteologiskt undersökt av Evy och Ove Persson samt av Per Ericsson och Gunilla Astrén. Det finns ingen tillgänglig benlista från den tidigare analysen och det enda som talar för en tidigare osteologisk undersökning är en viss artfördelning i fyndpåsar, vilket skulle kunna vara resultat från en enklare sortering gjord i fält eller under efterarbete.
Materialet har påträffats i olika schakt och i olika nivåer i schakten. Tolkningen av benmaterialet kommer att analyseras enskilt per schakt och nivå men sedan jämföras både beroende av geografiskt läge och i vilken nivå de påträffats. Genom denna analys kan frågeställningar besvaras i form av ifall händelserna på en plats varierat över tid eller om olika platser genom tradition använts på olika sätt. Resultaten som framkommer genom denna analys kommer jämföras med resultaten från tidigare osteologiska undersökningar både från Ajvide och från ett antal andra gropkeramiska lokaler på Gotland och på det svenska fastlandet, till exempel Hemmor, Västerbjers och Korsnäs. Jämförelserna kommer sedan bidra till tolkningen av platsen under diskussionen.
19
4. Teori och metod
4.1. Teori
Animalosteologi är ett forskningsområde som spänner över flera forskningsdiscipliner, till exempel arkeologi, biologi och antropologi. På grund av bredden av ämnet kan det vara svårt att hitta en utstuderad teoretisk utgångspunkt att tillämpa och förhålla sig till. Olika tolkningar av begreppet animalosteologi/zooarkeologi/arkeoosteologi och liknande behandlar materialet på lite olika sätt och ger möjlighet för diskussioner om bland annat urbanisering, domesticering, näringsintag, ritualer eller klimatförändringar (Reitz & Wing 2008:5). En holistisk utgångspunkt kommer ligga till grund för detta arbete där tolkningen av platsens helhet är viktigare än tolkningen av de enskilda benen (nationalencyklopedin u.å). De tolkningar som görs av det animala benmaterialet grundas dels på att det är kvarlevor av djur, dels med avseende till vad dessa haft för innebörd för människorna som levt på Ajvide.
Eftersom de materiella lämningarna i form av bland annat djurbensmaterial är ett resultat av aktiva mänskliga handlingar (Wallin & Martinsson-Wallin 1992:8) kommer benen kunna visa på olika aktiviteter som ägt rum. Djurbensmaterialet ses alltså som en resurs för att tolka mänskliga aktiviteter. Djuren på en plats kan ses med flera olika perspektiv, varav den mest grundläggande kanske är födointag och tillgång till köttprodukter (Reitz & Wing 208:6). Djur kan även användas till produkter såsom kläder (ull eller skinn) eller redskap (ben m.m.). Vissa djur kan även ha annan innebörd för människor som kan innebära att de är mer värda levande än döda, till exempel som arbetsdjur, andra djur kan ses ha en rituell innebörd som kan innebära att de offrats – men att köttet inte tagits tillvara på. Att ett djurben kan tolkas på olika sätt beroende på vilken grupp människor som levt på en plats leder till exempel till att ett fotrotsben av nöt kan vara antingen ett slaktavfall, ett rituellt offer eller ett speltillbehör (Reitz
& Wing 2008:7). Tolkningarna görs efter tolkarens personliga förförståelse för ett ämne och det är svårt att förhålla sig helt objektiv i en tolkning, även då det är en målsättning.
4.2. Osteologiska metoder
4.2.1. Anatomisk fördelning
I analysen av benmaterialet har benslag och art identifierats i den mån det är möjligt, till hjälp i detta har referensmaterial från Osteologiska laboratoriet Uppsala universitet – campus Gotland använts. I benlistan (Bilaga 1–3) dokumenteras utöver art och benslag även vilken del av benet som är representerat i ett fragment enligt Malmborg (2004) där de olika delarna av främst rörben delas in i sex olika kategorier enligt nedan.
1: Proximal epifys 4: Supradistal del av diafys
2: Proximal del av diafys 5: Distal del av diafys 3: Supraproximal del av diafys 6: Distal epifys
20
Kategoriseringen 1–6 har även använts på icke-rörben, såsom kotor, skulderblad och höftben enligt Figur 9.
I benlistan finns även dokumenterat vilken sida av kroppen benfragmentet kommer ifrån samt antal och vikt för varje identifierad fyndpost. Fiskben har inte vägts individuellt utan kategoriserats som kotor eller icke-kotor och vägts gemensamt per grupp.
Ett vanligt sätt att presentera den anatomiska fördelningen är att dela in de olika kroppsdelarna i kategorierna köttrikt och köttfattigt, enligt Vretemark (1997), baserat på mängden kött per kroppsdel. Metodens syfte är att upptäcka mönster i hur köttstycken hanteras, till exempel om slakt skett på ett ställe medan styckning och konsumtion ägt rum på andra platser (Vretemark 1997:30). Eftersom djuren kan användas till mer än enbart kött, och att människorna på Ajvide troligtvis värderat även de delar som inte innehåller stora mängder kött högt, kommer inte begreppen köttrikt och köttfattigt vidare användas i analysen. För att få en överblick av hur den anatomiska fördelningen skiljer sig mellan olika ytor har benfragmenten delats in i kategorierna: Kranium (med tänder, horn och underkäke), kotor, övre extremiteter (med skuldergördel), nedre extremiteter (med bäckengördeln), revben samt hand-/fotben. Syftet med att undersöka hur den anatomiska representationen skiljer sig mellan olika områden är att se ifall det finns en jämn spridning eller ifall någon kategori utmärker sig vilket skulle tyda på att det finns en skillnad i hur djuren hanterats vid lokalens olika platser.
4.2.2. Fragmentstorlek
De benfragment som inte kunnat artbestämmas har, då det varit möjligt, kategoriserats efter benslag, ex rörben, ryggkotor, kranium mm. Övriga fragment har kategoriserats som oidentifierade (indet). För att få ut mesta möjliga information även av de oidentifierade benen har fragmenten sorterats efter storlek grundat på Outrams (2001:407) metod för att bedöma färskhetsgrad för ett bens fragmentering (FFI). I denna analys har i första hand metodens idé att dela upp fragmenten efter storlek använts och inte den del som går ut på att undersöka fragmentets brottytor för att se hur ”färska” benen varit när de fragmenterats, ifall de uppvisar tecken på aktiv handling i form av till exempel märgspaltning. Anledningen till att denna metod inte aktivt användes är för att det hade varit onödigt tidsödande, istället har vissa noteringar i benlistan gjorts när fragment visar tecken på mänskliga handlingar såsom snitt eller hugg. Fragmentstorleken finns redovisad i benlistan i enlighet med en åttagradig skala där 1= 0–20 mm 2= 21–30 mm 3= 31–40 mm 4= 41–50 mm 5= 51–60 mm 6= 61–80 mm 7=
81–100 mm och 8= >100 mm.
Figur 9: Indelning av rörben och icke-rörben för beskrivning av fragment enligt Malmborg (2004).
21
4.2.3. Övriga osteologiska metoder
Då benmaterialet är mycket fragmenterat finns det inte möjlighet att utföra metoder gällande mankhöjdsberäkningar och det är även svårt att utföra könsbedömningar, dessa metoder är inte heller relevanta till frågeställningen. Vad gäller åldersbedömningar finns metoder att undersöka detta både för rörben och för tänder, eftersom dödsåldern för ett djur kan vara relevant för frågor såsom under vilken period vissa arter jagades eller ifall djur systematiskt slaktats vid en viss ålder kommer åldersbedömningar göras främst baserat på fusionering av epifyser, och i benlistan har noterats vilka ben som anses tillhöra juvenila respektive fullvuxna individer. Resultaten av dessa metoder kommer inte diskuteras på djupet i uppsatsen men finns tillgänglig för eventuella framtida studier.
Vid analysen har samtliga benfragment kategoriserats i benlistan utifrån huruvida de blivit påverkade av eld eller inte. Den största delen av benmaterialet från Ajvide består av obrända ben – både gällande människor och djur, men genom att se ifall det finns större del brända ben inom ett speciellt område kanske det är möjligt att identifiera olika aktiviteter.
Benfragmenten har sorterats i fyra olika kategorier utifrån grad av eldpåverkan eftersom ben ser olika ut beroende på hur mycket de bränts. Har ben bränts i höga temperaturer krymper de och får en vit färg och närmast porslinliknande struktur jämfört med i låga temperaturer eller indirekt eldpåverkan då benen behåller sin form och struktur men får en sotig svart färg (O’Connor 2000:45). Kategorierna för analysen har varit:
U: Unburnt = helt obrända ben.
PB: Partially Burnt = delvis brända ben (eldpåverkan syns inte över hela fragmentet).
BB: Burnt Black = hela fragmentet har en bränd svart färg.
BW: Burnt White = fragmentet är vitbränt till följd av högre temperaturer.
22
5. Resultat och analys
I den osteologiska analysen har 20 842 g benmaterial, totalt 27 936 fragment, undersökts till art och benslag, av dessa har 6 233 fragment på 7 312,5 g identifierats, vilket ger en procentuell identifieringsgrad på 35 % av vikten och 22 % av antalet fragment. Utöver art och benslag har fragmenten klassificerats efter storlek och ifall de är brända eller inte. Varje identifierat ben har också vägts individuellt och de ben som inte gått att identifiera har efter gruppering av storlek och bränningsgrad vägts gemensamt. Vad som framkommit i den osteologiska analysen har presenterats i en benlista och publiceras som bilaga till denna uppsats (Bilaga 1–3). Eftersom frågeställningarna för undersökningen har varit att ta reda på vilka arter som finns i materialet och hur det osteologiska materialet skiljer sig mellan de olika undersökta områdena kommer detta presenteras i följande kapitel. Materialet har delats in efter i vilket schakt det påträffats, men också efter vilken lagernivå det kommer från. För att i möjligaste mån begränsa antalet presenterade områden kommer vissa av schakten presenteras tillsammans istället för vart och ett för sig, denna indelning har gjorts utifrån schaktens placering samt med hänsyn till vad syftet med att undersöka respektive schakt varit.
Indelningen av de olika områdena illustreras med hjälp av bokstäverna A–J i kartan i Figur 10, men för att kunna jämföra och beskriva områdena i kommande kapitel kommer områdena benämnas som följande:
A: Bronsåldersytan. Inkluderar de sexton fyndområden från D-nedre som var del av 1983 års utgrävning. Området inkluderar de vanliga gropkeramiska fyndtyperna som gropkeramik och djurben, vad som gjort platsen intressant för undersökningen är att det även påträffats en härd som daterats till bronsålder samt ett antal stolphål (Österholm 1986:19).
Dateringarna är bättre presenterade i kapitel 2.2.1 och 3.1 men vad som är speciellt med området är att det finns dateringar både från senneolitikum och från bronsåldern i närhet till tidigare dateringar. Syftet med att analysera benen från detta schakt är därför att se om det går att hitta indikationer på huruvida platsen använts kontinuerligt fram till bronsåldern och i sådana fall till vilken omfattning.
B: Nya bronsåldersytan. Inkluderar schakt 1 och schakt 2 från utgrävningen 2017.
Totalt är det åtta fyndområden som undersökts, fyra i varje schakt. Dessa schakt upprättades ca fyra meter söder om härden i anslutning till bronsåldersytan. Syftet med undersökningen av dessa schakt var att utöka området kring bronsåldersytan och se ifall samma tecken på bronsåldersaktivitet finns även här (Sjöstrand & Wallin 2017:12).
C: Schakt 3. Schakt 3 från utgrävningen 2017 kommer att analyseras som en egen kategori då den geografiskt ligger relativt nära nya bronsåldersytan och det finns likheter ibland annat i fyndmängd och stratigrafier. Då syftet till schaktets öppnande är inte detsamma som för nya bronsåldersytan har schakt 3 undersökts separat. Schaktet anlades i anslutning till de fyndområden som undersöktes år 2004. I den tidigare undersökningen påträffades en ansamling stenar och syftet med att öppna det tre kvadratmeter stora schakt 3 var att se stenarnas utbredning över området för att eventuellt identifiera en konstruktion. Vid undersökningen upptäcktes dock ingen fortsättning på stenansamlingen vilket gör att ingen sådan tolkning kunnat göras (Sjöstrand & Wallin 2017:22).
D: Svarta ytan. Benämningen svarta ytan är välanvänd i Ajvidesammanhang och syftar på de speciella platser i Ajvide där arkeologer dokumenterat jorden till att vara mycket svart och fet. Anledningen till dessa ytors speciella sammansättning har tolkats vara ett resultat av att det finns mycket sältran i marken vilket skulle kunna komma av sälslakt, eventuellt i
23
rituellt syfte (Österholm 2008:35). I denna analys syftar svarta ytan på de fyra kvadratmeter från den svarta ytan 1 som grävdes ut under 1993 och som har analyserats till denna uppsats.
Många tidigare studier har gjorts på olika sorters material från den svarta ytan, även om benen i denna analys aldrig tidigare undersökts, och det tycks vara ett område med ovanligt mycket fynd och ben men utan de gravar som finns spridda över Ajvide. Anledningen till att ben från svarta ytan analyserats har varit att jämföra hur en plats med en rituell tolkning skiljer sig från de andra analyserade områdena.
E: Västra delen/ön. I denna grupp ingår schakt 4, schakt 6, provgrop 4 och provgrop 11.
Av samtliga grupperingar är detta den med störst spridning över området, men också den del där det påträffats minst mängd benmaterial. Schakt 4, schakt 6 och provgrop 4 undersöktes samtliga i anslutning till den ö som funnits utanför Ajvides kustlinje under mellanneolitisk tid med anledning av att det på dessa ytor synts ett något ökat fosfatvärde när området fosfatkarterades under utgrävningen 2017 (Sjöstrand & Wallin 2017:52,56), något som kan tyda på mänsklig aktivitet på platsen. Provgrop 11 öppnades också utanför Ajvides huvudsakliga undersökningsområde med syftet att hitta en avgränsning av aktivitetsytan i västlig riktning (Sjöstrand & Wallin 2017:40). Eftersom det i denna grupp endast varit möjligt att identifiera ett ben, ett obränt skenben (tibia) från får (Ovis aries) med en vikt på 15 g, samt ett par tandfragment med oidentifierad art kommer inte dessa data presenteras i analyserna.
Resultatet av den osteologiska analysen av området kommer vidare diskuteras i diskussionskapitlet och benen används delvis till vissa analyser, där samtliga fragment i benlistan använts. Området jämförs inte i analyserna med de andra schakten för att inte riskera att ge en skev bild av den faktiska fördelningen i de olika tabellerna.
F: Schakt 7. Schakt 7 öppnades under grävningen 2017 i anslutning till ett område som undersöktes 1994. Syftet med att undersöka detta område var för att det i rapporten från 1994 dokumenterats en mörkfärgning som schakt 7 skulle kunna identifiera utbredningen av.
Eftersom Ajvide undersökts under en lång tidsperiod av många olika arkeologer och arkeologistudenter har information inte alltid dokumenterats enhetligt och vid undersökningen av schakt 7 påträffades inte någon anlagd mörkfärgning som tidigare antytts, istället skulle det kunna röra sig om att transgressionslagren haft en ojämn utbredning. Sannolikt finns det fler områden som tolkats på liknande sätt och undersökningen av schakt 7 kan leda till annorlunda framtida tolkningar av olika mörkfärgningar och liknande (Sjöstrand & Wallin 2017:27).
G: Provgrop 1 och provgrop 2. Provgroparna 1 och 2, vardera en kvadratmeter stort placerades på varsin sida en stor sten. De båda provgroparna grävdes ut i samma syfte – att undersöka ifall stenblocket haft någon speciell påverkan för hur platsen använts. Genom att tolka lagerföljderna och identifiera kulturlager kan det antas att stenen befunnit sig på samma plats även när kulturlagret bildades under gropkeramisk tid. Baserat på mängden fynd i provgroparna har dock inte någon speciell aktivitet i dagsläget kunnat identifieras vid det stora stenblocket (Sjöstrand & Wallin 2017:37).
H: Provgrop 6. Provgrop 6 öppnades under utgrävningen 2017 i syfte att undersöka transgressionen och hur kulturlagren ser ut i nivåerna över och under denna för att kunna få en bättre förståelse för platsens utveckling över tid (Sjöstrand & Wallin 2017:28). Området skiljer sig från de övriga analyserade områdena i det att den kunde grävas ut i fler kontexter och nivåer innan bottenlagret framkom vilket gör den till en värdefull del i tolkningen av det kronologiska perspektivet.
I: Strandlinjen syd. Provgrop 7 och provgrop 8 öppnades båda under utgrävningen 2017 i syfte att hitta en avgränsning av aktivitetsområdet i sydlig riktning. Provgroparna placerades dessutom längs strandlinjen 12 m.ö.h. vilket innebär att de ligger i linje med vad som skulle varit avgränsningen mot det sund som skiljde Ajvide från den intilliggande ön (Sjöstrand &
Wallin 2017:42,44). Genom att se hur fyndmaterialet här skiljer sig från det vid Ajvides huvudområde kan det ge svar på hur de olika platserna använts och vid vilken ungefärlig period.
J: Provgrop 9. Provgrop 9 uppvisar likheter med strandlinjen syd i det att även denna provgrop upprättades i linje med de båda andra längs strandlinjen. Anledningen till att denna
24
yta behandlas enskilt är för att utröna ifall den vagt cirkulära stenansamling vid vilken provgropen anlades har påverkat aktiviteten på platsen på annat sätt än de andra ytorna längs samma strandlinje (Sjöstrand & Wallin 2017:46).
Resultaten av den osteologiska analysen presenteras under följande rubriker: Artfördelning, som beskriver vilka arter som påträffats var samt i vilken mängd, anatomisk fördelning, där arterna i varje schakt och nivå delats in i kategorier utifrån vilken del av kroppen benet kommer från, fragmentstorlek, där både ben som identifierats och de oidentifierade benen bildar kategorier utifrån schakt och nivåer. Slutligen kommer också en presentation av hur stor del av benen som klassificerats som brända eller obrända i varje schakt och nivå göras.
Eftersom olika metoder använts vid olika grävtillfällen kommer lagerpresentationen ske per grävår och inte i samband med presentationen av varje enskilt schakt.
Figur 10. Karta över indelningen av schakt och provgropar indelade efter de områden (A–J) som de kommer presenteras i analysen (Karta Alexander Sjöstrand, modifierad av Emelie Hansson).
25
5.1. Artfördelning
Totalt för alla undersökta schakt och nivåer har 14 olika artkategorier identifierats.
Fördelningen av arter presenteras i tabellen nedan (Tabell 1), i dessa värden är inte de oidentifierade fragmenten inräknade utan procentsatsen baseras utifrån identifierade fragment i samtliga schakt och analyserade ytor. Klart mest ben, både i antal och vikt finns från arterna säl, svin och fisk. I dessa analyser har både fisk och säl räknats som egna kategorier utan att någon närmre artbedömning gjorts.
Tabell 1. Fördelning av samtliga identifierade fragment fördelat på art.
Arter antal fragment % antal vikt (g) % vikt
Däggdjur
Svin (Sus scrofa) 1 256 20,15 3 416,5 46,72
Säl (Phoca sp.) 1 072 17,2 2 663,5 36,42
Hund (Canis familiaris) 63 1,01 107 1,46
Hjortdjur (Cervidae) 27 0,43 114 1,56
Får/get (Ovis aries/Capra hircus)
21 0,34 75 1,03
Räv (Vulpes vulpes) 19 0,30 15,5 0,21
Människa (Homo sapiens) 9 0,14 61,5 0,84
Hare (Lepus timidus) 2 0,03 1 0,01
Tumlare (Phocoena phocoena)
2 0,03 6,5 0,08
Nöt (Bos taurus) 1 0,02 2,5 0,03
Gnagare (Rodentia sp.) 1 0,02 0,5 0,01
Övrigt
Fisk (Pisces sp.) 3 730 59,84 826,5 11,30
Fågel (Aves sp.) 29 0,47 22 0,30
Groda (Rana sp.) 1 0,02 0,5 0,01
Syftet med diagrammen (Figur 11–14) är att illustrera de likheter och skillnader som finns mellan de olika schakten i artfördelning beräknat på antal fragment och vikt, detta kommer belysas mer i detaljnivå under senare rubriker där varje schakt analyseras individuellt.
Diagrammen har delats upp så att de tre vanligaste arterna presenteras för sig och de ovanligare för sig, detta i syfte att belysa skillnader mellan artsammansättningen även mellan de mindre vanliga arterna utan att dess värden försvinner ur mängden av de vanligare arterna.
I diagrammen (Figur 12 & 14) har arterna nöt och får/get slagits ihop i kategorin ”bovid”, och under kategorin övrigt ligger de arter som totalt endast identifierats i två eller färre fragment vilket innebär hare, tumlare, groda och gnagare.
26 0%
10%
20%
30%
40%
50%
60%
70%
80%
90%
100%
BRY NBRY S3 SvY S7 Pg 1,2 Pg 6 SL Pg 9
Antal fragment/art
Svin Fisk Säl
0%
10%
20%
30%
40%
50%
60%
70%
80%
90%
100%
BRY NBRY S3 SvY S7 Pg 1,2 Pg 6 SL Pg 9
Antal fragment/art
Övrigt Räv Människa Cervid Hund Bovid Fågel Figur 11. Fördelning av de vanligaste identifierade arterna (svin, säl och fisk) per område baserat på antal identifierade fragment.
Figur 12. Fördelningen av övriga identifierade arter presenterat per område baserat på antal identifierade fragment.
27 0%
10%
20%
30%
40%
50%
60%
70%
80%
90%
100%
BRY NBRY S3 SvY S7 Pg 1,2 Pg 6 SL Pg 9
Fragmentvikt/art
Svin Fisk Säl
0%
10%
20%
30%
40%
50%
60%
70%
80%
90%
100%
BRY NBRY S3 SvY S7 Pg 1,2 Pg 6 SL Pg 9
Fragmentvikt/art
Övrigt Räv Människa Cervid Hund Bovid Fågel
Figur 14. Fördelning av övriga identifierade arter presenterat per område baserat på vikt av identifierade fragment.
Figur 13. Fördelning av de vanligaste identifierade arterna (svin, säl och fisk) presenterat per område baserat på vikt av identifierade fragment.
