Sammanfattande tolkning av Ajvidelokalen

Den osteologiska analys som genomförts som del i denna masteruppsats har visat på att det finns skillnader mellan de olika delarna av Ajvides aktivitetsyta, likt att det finns skillnader mellan de olika kulturlagren. Genom att undersöka delarna i form av fyndområden och lager bygger dessa småskaliga tolkningar upp grunden till den holistiska tolkningen av hela Ajvideområdet som diskuteras under kommande rubrik. Den största skillnaden syns i artsammansättningen mellan de lägre nivåerna och de övre. Eftersom denna analys endast undersökt ett enda fyndområde, på en kvadratmeter, till lagren nedanför transgressionslagret är det inte säkert att materialet härifrån kan likställas med en majoritet av Ajvidelokalen.

Slutsatserna som dras utifrån lagerföljderna baseras på de nedre lagren av provgrop 6, men grundas även i de tidigare studier som gjorts som visar att förekomsten av olika arter varierar mellan de olika lagren. Från och med lager 3 ökar andelen fiskben i materialet, och i lager 4,5 och 6 är det fisk som dominerar de identifierade fragmenten med över 95 % av materialet. I dessa nedre lager minskar även andelen svinben stegvis ner i nivåerna för att vara nästan helt frånvarande nedanför lager 4. De arter som identifierats under transgressionen är, utöver fisk, även säl och fågel. Vid lager 3 tillkommer arterna hund, räv, råtta och framförallt svin.

Eftersom det ännu inte finns några dateringar gjorda för kulturlagret under transgressionen är det oklart hur lång tid som går mellan tillkomsten av kulturlagret under respektive över transgressionen, men efter att havet åter dragit sig tillbaks från platsen har Ajvides användningsområde ändrats och nya arter kommer till lokalen. Vid en jämförelse mellan de övre lagren i provgrop 6 och de fyndförande kulturlagren i området kring bronsåldersytan tyder artsammansättningen på att dessa kulturlager ackumulerats vid ungefär samma tidsperioder. Eftersom det inte finns något transgressionslager vid de sydligare delarna, till exempel bronsåldersytan, kan det antas att aktiviteterna efter transgressionen förflyttades så att de kom närmre den aktuella tidens strandlinje. Havet tycks ha varit en konstant viktig del av människornas verksamhet på Ajvide och studier av bland annat fågel och fisk indikerar att de förflyttat sig bort från den närmast liggande kusten för att jaga (Mannermaa & Storå 2006;

Olson 2008). Vid samma tid som svinen introducerades på Ajvide kom som tidigare nämnt flera andra arter, till exempel hund och räv. Det är möjligt att anta att det finns en koppling till varför de nya arterna blir introducerade vid ungefär samma period. Hunden har med största sannolikhet kommit tillsammans med människorna och kan vara anledningen till att det tillkommer en ökning av mindre djurarter, som räv och hare, då hundar kan ha hjälpt till i jakten på dessa. Ett av de mer artrika områdena var bronsåldersytan, och artsammansättningen i detta område skiljer sig lite från de andra områdena. Syftet med att undersöka bronsådersytan osteologiskt, samt syftet till att utvidga området kring den bronsåldersdaterade härden under grävningen 2017, var att se ifall det går att upptäcka material som tyder på att området använts under en senare period än den mellanneolitiska. Både bronsåldersytan och nya bronsåldersytan har en betydligt högre frekvens av identifierade ben från får/get än i något annat område, speciellt med tanke på att benet från provgrop 2 påträffades i lager 0 och därför riskerar att vara modernt. Eftersom gropkeramiker traditionellt ses som ett i första hand jagande folk, och ben från domesticerade djur är en minoritet av benmaterialet från Ajvide skulle fårbenen i bronsåldersytorna kunna tyda på en mer sentida aktivitet än i de andra undersökta områdena av Ajvide. Efter utgrävningen 2017 skickades bland annat ett fårben från schakt 2 (nya bronsåldersytan) till datering, resultatet av denna datering har ännu inte kommit men kan vara en viktig del för att förstå hur och när materialet från bronsåldersytan tillkommit. Den osteologiska analysen har inte kunnat bekräfta att materialet kommer från bronsåldern eller ifall det funnits en kontinuerlig användning av lokalen från mellanneolitikum till bronsålder. Det är inte heller omöjligt att fårbenet dateras samtida med

56

övrig gropkeramisk aktivitet, men eftersom materialet av får/ get är begränsat till det specifika området skulle det också kunna leda till en ny tolkning av hur området använts. I de provgropar som öppnades längs strandlinjen syd påträffades varken mycket benmaterial eller många arter, men fynden tyder trots allt på att någon form av mänsklig aktivitet pågått på platsen under gropkeramisk tid. Då det är skillnad i benmängd och artsammansättning tycks det inte varit samma sorts aktivitet i detta område som i de mer centrala delarna av undersökningsytan. Kanske var verksamheten här mer vardaglig, vilket gjort att gamla benrester städats undan för att slängas på annan plats. Med tanke på hur svin många gånger setts som något rituellt kan den låga andelen svin också vara ett tecken på en plats av mer vardaglig karaktär än det intilliggande gravfältet, liknande fördelning syns även i provgrop 1 och 2.

Undersökningen av de olika lagren visar att det finns en skillnad i hur Ajvidelokalen använts i ett kronologiskt perspektiv. Syftet med denna undersökning har också varit att ta reda på vad det finns för skillnader i ett geografiskt perspektiv inom aktivitetsytan Ajvide.

Undersökningsområdena har varierat från den ”huvudyta” som grävts ut under många säsonger och som är känd för att ha en hög benmängd, till ytterkanterna av aktivitetsområdet i framförallt sydlig och västlig riktning. Eftersom inga tecken på bosättningar identifierats på Ajvide har det gjorts tolkningar som menar att dessa ska ligga längre upp mot land, trots detta verkar platsen använts under hela året med tanke på att de olika arter som identifierats på Ajvide inte verkar ha jagats under samma perioder. Eftersom det finns en hel del gravar på Ajvide har platsen tolkats som en rituell samlingsplats. Resultatet av denna undersökning har inga belägg för att utesluta denna teori, men eftersom det finns en skillnad mellan distributionen av djurben över olika områden inom lokalen är det möjligt att Ajvide kunnat ha mer än en funktion för människorna under mellanneolitikum. Den osteologiska analysen av materialet från de tio undersökta områdena visar att det finns en skillnad i både benmängd och artsammansättning i de ”centrala” delarna av lokalen, vilket här innebär de båda bronsåldersytorna, svarta ytan och provgrop 6, i jämförelse med de områden som ligger utanför. Materialet från de schakt som grävdes i anslutning till ön eller sundet mellan Ajvide och ön gav inget eller mycket lite fynd, vilket gör att det tycks finnas en avgränsning av Ajvidelokalen i västlig riktning och det verkar inte som människorna använt den närliggande delen av ön i sin verksamhet. De områden som har mest benmaterial är den svarta ytan, (Gustavsson 2015:24). Överlag har allt djurbensmaterial som analyserats en mycket hög fragmentering och i samtliga undersökta områden är runt 90 % av fragmenten mindre än 3 cm stora. De områden som uppvisar störst fragmentering är inte som tidigare forskning visat den svarta ytan, utan istället schakt 7 och strandlinjen. Svarta ytan tillsammans med bronsåldersytorna och schakt 3 är de områden som, i relativ bemärkelse, har större fragment i materialet. Enligt Outram (2005) är inte märgspaltning tillräckligt vanligt i Ajvide för att förklara den höga fragmenteringen, istället måste benen gått sönder av andra anledningar.

Genom att studera fragmentstorleken utifrån vilket lager fragmenten påträffats i syns att den minsta andelen av den minsta storlekskategorin (0–2 cm) finns i lager 2, för att sedan öka stegvis per lager. Fortfarande är cirka 90 % av fragmenten i varje lager mindre än 3 cm (storlekskategori 1 och 2). Att de områden som har mest benmaterial även är de med något lägre fragmenteringsgrad skulle kunna ha att göra med hur benen har behandlats på platsen.

Gällande den anatomiska fördelningen finns det ingenting som uppenbart skiljer sig från mängden och som skulle kunna visa på att vissa aktiviteter hänvisats till vissa platser utan överlag finns det en relativt jämn fördelning av fragment från olika delar av kroppen. Ifall ett ställe ska skiljas ut gällande den anatomiska fördelningen är det provgrop 9, som också var ett av fyndområdena med mycket benmaterial, här kan vi se en viss ökning av kraniefragment

57

från svin i jämförelse med de andra ytorna. Med tanke på att svinkäkar och tänder, som ofta påträffas i gravar, tillhör kategorin kraniefragment i analysen är det extra intressant att det finns en övervikt av svinkranium. Fragmenten kanske kan vara spår av aktiviteter i samband med gravritualerna, kanske har gravgåvor tillverkats/förberetts vid de stora stenarna.

Ajvidelokalen har beskrivits med ord som ”boplats”, ”jaktstation” eller som en plats för rituella aktiviteter. Analysen har dock visat att det kanske inte är helt enkelt att beskriva en gropkeramisk lokal i dessa relativt enkla termer. Den tidiga fasen av Ajvide, då det främst finns ben av fisk och säl kan beskrivas ha tillhört en marin fångststation med tanke på att inga lämningar av boplatser identifierats. Den senare fasen är lite mer växlande i sitt material vilket kan leda till en mer komplex tolkning av platsen som helhet. Gravarna som finns över en stor del av området indikerar att rituella ceremonier sannolikt ägt rum på platsen, likadant kan svinbenen som identifieras i stora mängder vara en lämning efter festmåltider eller speciella högtider. Utanför gravfältet finns däremot en annan typ av material som antyder mer vardagliga aktiviteter, här finns inte lika mycket svinben i materialet och de arter som är vanligt förekommande i gravkontexter saknas också från dessa områden. Vid fortsatta undersökningar av dessa utkanter kanske boplatsen någon gång hittas. Bredden av det animalosteologiska materialet tyder på att platsen varit i bruk året om under en lång tidsperiod och under denna tid har platsen troligtvis haft mer än ett enda syfte.

58