Annelie och Sara

Annelie 52 år

Annelie är sjuksköterska med vidareutbildning. Hon bor i en stor lägenhet tillsammans med sin man (som jobbar utomlands) och deras två döttrar, en dotter som är 23 år och Sara som är 17 år. På fritiden spelar hon fiol och målar, det är fullt upp. Kaos, säger hon själv med ett skratt.

Sin första mobiltelefon skaffade Annelie för runt tio år sedan. Hon berättar också om när hennes två döttrar fick mobiltelefoner och menar att det var jättebra då Saras storasyster som är sex år äldre än Sara var ”ute” på helgen och då kunde hålla kontakten genom att sms:a eller ringa.

Idag har Annelie en Sony Ericsson men hon vet inte vilket abonnemang. Hon betalar månadsvis och tror att det ligger på runt 200kr.

Annelie är den av våra intervjupersoner som allra minst använder sig av sin mobiltelefon. Om hon använder den är det samtal och ibland sms. Hon säger själv att hon ofta glömmer den eller glömmer att sätta på den. Annelie har fast telefon hemma.

Sara 17 år

Sara går andra året på gymnasiet. Hon bor i en lägenhet tillsammans med sin mamma, pappa och storasyster som är 23 år. På fritiden spelar hon fiol två gånger i veckan och utöver det har hon kör en dag i veckan. Sin första mobiltelefon fick Sara när hon gick i femman eller sexan, men den säger hon att hon nästan bara använde till att spela på. Idag har hon en Sony Ericsson mobiltelefon och abonnemanget är Haleboob med kontantkort. Hon fyller på sitt kort för 300 kronor och får då gratis sms i en månad så hon uppskattar att hon betalar cirka 300 kr på två månader.

Förutom att ringa och sms:a använder hon sig av funktioner så som bluetooth, spel, bilder och Walkman.

5.3.1. Kommunikationssätt

Samtal och sms

Annelie menar att hon inte använder mobiltelefonen särskilt mycket och att hon inte sms:ar så ofta.

Nej, utan folk börjar förstå mig, att det kan ta en vecka innan de får svar. Jag tycker att det är så jäkla tråkigt att skriva sms, en del förväntar sig att man ska svara på sms och ha koll på telefonen, det har inte jag (Annelie 52 år).

Sara säger att hon alltid ringer till sin mamma om hon vill nå henne, eftersom mamma Annelie enligt Sara oftast inte hör sms. Dagtid rör sig oftast samtalen om praktiska saker och Sara säger att det är om hon behöver någonting eller för att fråga om någonting viktigt.

Kvällstid är det mer för att kolla så allt är okey.

Fast telefon – mobiltelefon

Hemma finns en fast telefon och Annelie uppger att om hon är hemma så ringer hon från den.

Då Sara ringer till kompisar som har samma kontantkort använder hon mobilen eftersom det då är gratis. Hon säger också att det beror lite på hur nära kompisar det är om hon ringer till deras hemtelefon eller deras mobiltelefon men att det oftast är mobilen.

Då ringer man först mobilen och sedan ”kan du ringa hem till mig?” jag svarar ”jag lovar mina föräldrar ska inte svara”. För då är det pinsamt om föräldrarna svarar, om man inte känner varandra så väl (Sara 17 år).

5.3.2. Tillgänglighet

Att vara tillgänglig

Sara ser det som viktigt att vara tillgänglig för föräldrarna av anledning att de kan bli oroliga eller för att hon själv inte ska bli orolig. Hon känner också förväntningar på sig att hon ska ha mobiltelefonen på.

Ja, ja annars kommer man hem och så får man skit för att man inte har svarat (Sara 17 år).

Sara säger att det är viktigt för föräldrarna att hon har sin mobiltelefon med sig när hon inte är hemma. Hon säger att hennes föräldrar blir sura om hon inte har med den och att hennes pappa tjatar om att hon ska ladda batteriet. Om Sara inte svarar i mobiltelefonen så säger hon att föräldrarna ringer igen, särskilt hennes pappa ringer om och om igen. Sara menar att hon inte bara kan strunta i att svara om de ringer.

Det är inte okey, då blir de oroliga direkt (Sara 17år).

Mamma Annelie är däremot inte jämt tillgänglig på sin mobiltelefon, den är avstängd då hon jobbar eftersom hon inte får ha den där och ofta glömmer hon sedan att sätta på den eller att ta med den om hon ska någonstans. Annelie menar att hon inte har något behov av att alltid vara tillgänglig och att hon inte ens dagligen kollar av mobiltelefonen. Om hon har missat samtal från barnen ringer hon upp dem såvida inte samtalet var från dagen innan.

Arbete och skola

Annelie som jobbar på ett sjukhus får inte lov att ha sin mobiltelefon på under arbetstid. Sara har sin mobiltelefon med sig i skolan men har den på ljudlös. Hon menar att det finns många som sms:ar under lektionstid men att hon inte gör det eftersom hon inte kan koncentrera sig på skolan då.

Fritid och aktiviteter

Annelie har inte mobiltelefonen då hon arbetar och det händer att hon glömmer sätta på den efter ett arbetspass.

Det kan gå flera dar som jag inte har den på men jag brukar ha den med mig när jag går ut, går mycket på stranden till exempel, då vill jag ha telefonen med mig och ifall jag får bensinstopp eller någonting, det är att kunna nå någon (Annelie 52 år).

På fritiden har Sara alltid sin mobiltelefon på men då hon sjunger i kör eller spelar fiol har hon den på ljudlöst läge. Om hon märker att hon har ett missat sms eller samtal besvarar hon det så snart hon får tillfälle.

Om Sara kommer hem och det inte är någon hemma så ringer hon alltid för att höra var de är någonstans. På frågan om hon tycker att det är viktigt att veta var föräldrarna är svarar Sara:

Ja, i alla fall när det gäller mamma som är tjej. Så det är lite, hon går oftast ut med Elsa (hunden) själv på kvällen och då om hon är fem minuter senare än hon brukar så ringer man alltid till hennes mobil (Sara 17 år).

Om det är helgkväll säger Sara att hennes mamma brukar höra av sig och då ringer hon. Sara tror att det är för att hon är orolig och menar att det är okey att hon gör det, det stör henne inte.

Förflyttningskontakt

Sara menar att hennes föräldrar särskilt vill att hon ska höra av sig till dem om det är helgkväll och hon är ute på stan och föräldrarna inte vet vem hon är med. Vet hennes föräldrar vem hon är hos och vad de ska göra så räcker det att hon hör av sig när hon ska hem.

5.3.3. Ärlighet och förtroende

Annelie tror att det är lättare att bluffa ihop någonting då man sms:ar jämfört med om man pratar i telefon. Hon är överhuvudtaget inte så förtjust i sms eftersom hon tycker att det är opersonligt och att det lätt kan bli fel på grund av förkortningar och menar också att det i sms inte går att uttrycka sig med känslor, stämningar och lägen.

…det blir något förkortat dataspråk och som är fruktansvärt lätt att missförstå och väldigt opersonligt, jag är inte förtjust i det alls och jag har varit med om att få beklagningar och sådant där på sms och tycker det är tråkigt, mycket beklagligt. Varför ringer man inte istället och tar det direkt och pratar, att skicka ett sms det är verkligen någonting som man kan gömma sig bakom (Annelie 52 år).

Sara tror också att det är lättare att vara oärlig genom att skriva sms än vid telefonsamtal. Hon säger dock att hon inte själv har några anledningar att ljuga.

Vi pratar om positioneringstjänsten där man kan se var den andre befinner sig och Annelie menar att hon har så pass bra kontakt med sina döttrar att hon ändå vet var de befinner sig.

Sara säger att hon egentligen skulle kunna tänka sig att använda tjänsten eftersom hon ändå inte har någonting att dölja. Samtidigt tror Sara inte att det är någonting hennes föräldrar skulle vilja ha.

Nej, faktiskt inte. De litar på oss, hoppas jag (Sara 17 år).