På Tekniska museets hemsida finns ett citat ur Svenska Dagbladet 12/7 1887 att läsa:
Telefonväsendet är som bekant mera utvecklat i Sverige än i något annat land, Stockholm är den största telefonstad i världen. Med brist på företagsamhet som på andra områden beklagligen utmärker oss svenskar är det svårt att bestämt säga vad som åstadkommit vår livaktighet i detta fall; men att den finnes är ett glädjande faktum. Sverige är icke längre blott järnets och punschens land utan och telefonens!
(tekniska museets hemsida, www.tekniskamuseet.se/mobilen/1910_30.shtml)
Mobilens utveckling under 1930- talet till 1950- talet
För att kunna kommunicera över luft och vatten använde man sig, vid denna tid, av radioteknik något som kom till användning när man skulle kommunicera med bilar. Vid slutet av 1920-talet i Chicago dirigerades polisbilarna via en radio. Första gången radiokommunikation användes i Sverige för kommunikation med bilar var år 1935 i Göteborg där det användes av polisen. Andra företag och yrkeskategorier såsom brandkår, läkare, ambulans, åkerier och taxi kom sedan att följa med i utvecklingen. År 1939 skaffade Stockholm de första radiobilarna och vilka var av märket Volvo Pv51.
Radiokommunikationen skedde över lokala och slutna mobilradionät med en eller några få radiobasstationer. Samtalen som skedde på ett och samma nät kunde alla ta del av. Den var inte heller ansluten till det publika telefonnätet. Det kom att efterfrågas allt mer att mobilradionät skulle kopplas in till det vanliga telefonnätet. År 1946 i St. Louis, Missouri i USA byggdes det första mobila nät för mobila telefoner och det var AT&T (American Telephone and Telegraph Company) som fick tillstånd att driva detta genomförande.
Utvecklingen gick framåt, så vid slutet av 40-talet fanns det lokala publika manuella mobiltelefonnät i 25 olika städer i USA och den totala mängden abonnenter låg vid denna tidpunkt på några tusen. John Bardeen, Walter Brattain och William Shockley uppfann transistorn vid Bell Labs i New Jersey 1947, vilket kom att leda till en teknisk revolution.
Samma år utvecklade Bell Lab även det cellulära system som tillåter återanvändning av radiokanaler för kommunikationsradio. Uppfinningen av transistorn gjorde att man 20 år
senare kunde konstruera en radiosändare med små transistorer i stället för sköra radiorör (tekniska museets hemsida).
Mobilens utveckling under 1950- till 1960-talet
Vid slutet av 40-talet gav Televerket ett uppdrag till Sture Lauhrén och Ragnar Berglund att utveckla ett automatiskt mobiltelefonsystem med en uppkoppling mot det fasta telefonnätet vilket kom att kallas för MTA. År 1951 provades detta och 1956 kunde det sättas i drift. Vad detta system gjorde var att abonnenten kunde ringa själv direkt från sin bil utan att bli assisterad av en växeltelefonist. På Lidingö sattes det upp en basstation på ett vattentorn som var 90 meter högt och räckvidden var på 30-40 km och uppkopplingen var på 8 sekunder.
Under År 1969 hade Stockholm och Göteborg med MTA systemet 150 abonnenter som mest.
Det började tecknas abonnemang på passagerarefartyg, ”Prinsessan Margareha” som hade ruten mellan Göteborg och Fredrikshavn fick en anläggning installerad. Detta medförde under 60-talet att det mobila telefonsystemet gick från ordet biltelefon till mobiltelefon (tekniska museets hemsida).
Mobilens utveckling under 1960- till 1970- talet
MTA systemets kapacitet var begränsad så Ragnar Berglund utvecklade den till ett MTB system som öppnades 1965, där transistorerna var mindre vilket gjorde att telefonen blev billigare, den var mindre och strömsnålare än den tidigare modellen. Trots det vägde telefonen 9 kg och då är inte batteriet inräknad. Abonnenten fick hyra telefonen och de som hyrde en sådan här telefon var huvudsakligen fotografer, reportrar, läkare, veterinärer, servicetekniker och låssmeder. År 1983 avvecklades systemet som då som mest hade haft 660 abonnenter i Göteborg, Stockholm och i Malmö. MTA och MTB systemen hade en begränsning i täckningsområden men erfarenheten utifrån denna utveckling medförde att det tillsattes en arbetsgrupp från Telestyrelsen, där Carl-Gösta Åsdal hade ansvaret för att komma med förslag till ett system med riksomfattande täckning. Utredningen lämnades som en rapport och var grunden till det framtida NMT-systemet som bygger på att det ska vara helt automatisk, systemet ska vara lika enkelt att använda som vanlig telefoni i det fasta nätet, säkerheten ska var hög och det ska kunna hantera tilläggstjänster (tekniska museets hemsida).
Mobilens utveckling under 1970- till 1980- talet
År 1969 i Kabelvåg, Lofoten ordnades sig en nordisk telekonferens. Carl-Gösta Åsdal hade lagt fram en idé om ett nordiskt samarbete om ett gemensamt mobiltelefonsystem, förslaget godkändes och det tillsattes en arbetsgrupp som kom att heta Nordiska mobiltelefongruppen;
NMT (tekniska museets hemsida).
Thomas Haug från svenska televerket var ordförande för NMT och samarbete fanns med folk från både radio- och telefonsidan, gruppen fick arbeta mycket fritt och några politiska beslut var inte där och styrde. Mikroprocessorn uppfanns År 1971 och är ett universalchip vilket innebär att det kan programmeras med helt olika tekniska uppgifter. Men tekniken var inte fulländad så den kom inte till användning förrän År 1980 och under tiden utvecklades ett landsomfattande manuellt mobiltelefonsystem som kom att heta MTD. År 1971 invigdes systemet i Örebro där även den första betjäningscentralen installerades. Mobilsamtalen kom att kopplas för hand utav ca 400 telefonister som skötte 19 800 abonnenter. MTD förde med sig att abonnenterna fick köpa en egen mobiltelefon från någon av radioleverantörerna vilket medförde att priserna utvecklades fördelaktigt och med det kom efterfrågan på tjänsten att öka (tekniska museets hemsida).
Mobilens utveckling under 1980- till 1990- talet
Mobiltelefonens stora genombrott var när NMT infördes år 1981 vilket kom att bli den första generationens mobiltelefoni som kom att använda sig av en småcellstruktur som utnyttjade frekvenserna på ett effektivt sätt, så kallad Roaming. Det blev ett cellulärt mobiltelefonsystem som kunde behålla och automatiskt koppla över ett samtal till en annan basstation under ett pågående samtal, en så kallad hand-over. Detta täckte hela landet och fungerade som en vanlig fast telefon genom att man kunde ringa med ett vanligt telefonnummer och inte som tidigare genom en betjäningscentral. Systemet var fritt att andvändas av andra operatörer utanför Norden och vem som helst kunde leverera utrustning och programvara. En digital AXE-växel från Ericsson som är elektronisk och datorstyrd och som har en mängd möjligheter till användning anpassades till mobilsystemet, MTX och levererades till Televerket (tekniska museets hemsida).
År 1982 såldes 70 procent av alla mobiltelefoner i världen i Sverige vilket blev ett problem i kundtäta storstadsområden och medförde att Televerket införde fler sändare som var mindre
år 1986 och medförde att en mobiltelefon kunde få sådan storlek att den får plats fickan, detta system fanns bara att tillgå i de större städerna. Kundunderlaget var svagt på grund av den dåliga täckningen men Televerket ville få ingång produktionen. Det gjordes reklam via annonser där en kvinna satt på en bänk vid en tågstation och höll i en ficktelefon gjord av trä och slogan som löd var; Res med lätt bagage. Efter detta ville ”alla” ha en sådan telefon. Den första ficktelefonen tillverkades år 1987. Ericsson hade från år 1986 fram till år 1992 en intensiv reklamkampanj som de kallade för ”Hot Line” vilket kom att öka försäljningen för den mobila ficktelefonen avsevärt (tekniska museets hemsida).
År 1919 startades bolaget SRA med Ericsson som en av delägarna. De tillverkade fartygsradio, radio för polis och taxi men även radio och TV- apparater av märket Radiola.
Mobiltelefonerna kom att arbetas fram under 1970-talet på SRA. År 1977 hade företaget ett samarbete med ett flertal tekniska högskolor i landet för att få fram ingenjörer och forskare inom området radioteknik. Detta gjorde att Sverige låg långt fram med teknikutvecklingen vilket kom att påverka konstruktionen på det framtida GSM-systemet som de hade provat fram med systemlösningar och olika försök. Därefter blev företaget år 1983 ett helägt dotterbolag av Ericsson. En viktigt strategisk händelse som skedde år 1982 hos Ericssons var när Holland skulle bygga ut sitt mobiltelefonnät, de var då tvungna att köpa hela paketet med mobiltelefonnät plus basstationerna från SRA eller annars ingenting alls. Holländarnas tanke var att köpa basstationer hos Motorola. I och med att försäljningen gick igenom fick övriga världen helt plötsligt upp ögonen för NMT-systemet. Systemet kom att installeras i flera länder och 1988 hade Ericsson 35 procent av USA-marknaden (tekniska museets hemsida).
Företagstelefonen som blev uppköpt av företaget Comvik etablerade sig i Sverige. De hade ett eget automatiskt system som var gjord på amerikansk utrustning. Televerket kände av Comviks verksamhet vilket gjorde att Televerket hade en återhållsam taktik när det gällde tillstånd.
Detta påverkade Comvik som överklagade besluten till regeringen vid ett antal tillfällen och för att få frekvenser erbjöd Comvik arbetstilfällen. År 1990 skapades en ny myndighet och Statens telenämnd tog över frekvenstilldelningen och tillståndsgivning från Televerket. År 1993 blev Statens telenämnd till Telestyrelsen som senare kom att bli Post- och Telestyrelsen (tekniska museets hemsida).
Mobilens utveckling under 1990-talet till 2000-talet
Organisationen för europeiskt post och televerk (CEPT) utsåg 1982 en gemensam standardiseringsgrupp för mobiltelefonmarknaden som fick namnet Groupe Spéciale Mobile (GSM). Detta för att finna system som med öppen standard skulle kunna kommunicera med varandra och inte som tidigare med en mängd olika och underutvecklade system (Johnson, 2000).
Europa löste standardiseringsfrågorna och visade den övriga världen om ett gemensamt frekvensutrymme i etern vilket medförde att televerken i Europa år 1987 valde ett digitalt system och att satsa på ett samarbete i de ekonomiska, affärsmässiga och de verksamma frågorna rörande GSM kom nu att stå för Global System for Mobile communication. (tekniska museets hemsida).
En smart teknisk detalj som en GSM telefon har är SIM-kortet, det är liten rektangulär kort som har information om abonnemanget samt att den krypterar samtalen. När man byter mobiltelefon tar man med kortet som innehåller telefonnummer och telefonbok. En vidare utveckling är kontantkortet, eller betalkortet, som kom år 1997 vilket är en särskild typ av abonnemang. Abonnemanget innehåller kontantkort och ett värdebevis med den samtalstid som man har betalt för, när det är förbrukat köper man ett nytt värdebevis. Skillnaden är att man som kund betalar in ett förskott på en viss summa som man sedan ringa upp för istället för att operatören ska skicka ut en räkning på mobiltelefons kostnad (tekniska museets hemsida).
År 1997 skapar några tillverkare en ny trådlöst kommunikationsstandard; 3G-näten som kom att startas 2002. Det nya är att den innehåller en överföringshastighet på högst 2 Mbit vilket ger mobiltelefonen Internet, video, mulitmedia med mera som behöver en stor kapacitet. När NMT 900 avvecklades i december år 2002 lämnade de frekvenserna till GSM. NMT som har den största täckningen, ca 85 procent, finns men har moderniseras (tekniska museets hemsida). Mobiltelefonen fick ett stort genomslag från och med år 1997. Den kom att bli ett redskap för många individer att kunna ta kontakt med och själva bli kontaktade av familj, vänner, arbetskamrater och övriga personer som har mobiltelefonnumret. Mobiltelefonen har därmed utvecklats till att bli en viktig del i varje individs vardagsliv och telefonnumret som man äger är också specifik för varje telefon och person (tekniska museets hemsida).
Fakta om de olika mobilsystemen och dess mobiloperatörer
Skillnaden mellan fast telefoni och mobil är att den mobila telefonens kommunikation sker med radiovågor via luften i stället för fast nät. PTS (Post- och telestyrelsen) är den myndighet som beslutar vilka mobiloperatörer som har rätt att sända radioanvändning för kommersiell användning. Det är helt upp till leverantörerna att det finns mobiltäckning i vissa områden och det baseras på om det är kommersiellt gångbart eller inte. I Sverige finns det tre olika mobiltelesystem; GSM, UMTS och CDMA450 (PTS hemsida).
Första generationen mobiltelefoni är; NMT (1G) som betyder ”Nordic Mobile Telephone”.
Detta analoga nät uppföres i samarbete med de nordiska länderna och togs i drift år 1981.
Frekvensutrymmet är på 450 MHz och kom att släckas ner den 31 december 2007 för att ge utrymme till ett nytt mobilt telefonisystem i digitalt nät; CDMA450 (3G) som baseras på CDMA2000-teknik. Telia Sonera var den aktör som hade som uppgift att tillhandahålla NMT-nätet enligt tillståndet från PTS gällande perionenden 4 juli 1995 fram till år 2004 (vilket förlängdes till 2007). I villkoren står att 15W fordonsmonterad terminal ska täcka 95 procent av Sveriges yta som är på 450 000 km², med en total yttäckning på 500 000 km², inkluderande sjöar och den Svenska kusten, men att tjänsten även skall ges till så gott som till hela den Svenska befolkningen (PTS hemsida).
Nästa generation mobiltelefonisystem är GSM (2G); ”Global System for Mobil Communication”. Tillståndsvillkoren gavs till Telia Sonera, som öppnade sitt GSM-nät november 1992, Telenor (Europolitan) som öppnade sitt nät 1992 efter att regeringen gav företaget frekvenser 1990 och Tele2 (Comviq) som fick tillstånd från regeringen att starta sitt nät år 1988 och därefter kom att öppna det år 1992. Företagens tjänster ska täcka tätorter med över 10 000 invånare samt Europavägar. PTS delade år 2002 ut ett fjärde GSM tillstånd till SweFour, som med sin egen infrastruktur ska täcka minst 178 000 personer. Yttäckningen på GSM-nätet är ca 60-70 procent av landets yta och av Sveriges befolkning har 97-98 procent 2006 GSM-täckning (PTS hemsida).
En tredje generation mobiltelefoni har kommit och tekniken heter UTMS (3G); ”Universal Mobile Telephone System”. Telenor (Vodafone), Telia/Tele2 och Hi3G ska med den mobila teletjänsten UTMS/IMT-2000 erbjuda och leverera en nätkapacitet med en täckning på minst 8.860.000 personer i Sverige. Tillståndet till denna tjänst delades ut år 2000 och själva
driftstarten kom i gång år 2002. Yttäckingen är ca 40 procent av landet och 99-100 procent av 8 860 000 personer har UTMS. Ca: 9 miljoner personer har med någon mobilleverantör en täckning på 97-98 procent den 1 december år 2006. Nordisk Mobiltelefoni fick tillstånd år 2005 att från den 1 juli 2007 driva det nya digitala mobiltelefonisystemet som går på 450 MHz-bandet och är baserat på CDMA2000-teknik. Systemet skall enligt villkoren ha en täckning på 80 procent av landytan där varje län som ingår i Sverige också är med i denna beräkning vilket betyder att 100 procent av Sveriges befolkning kommer att kunna använda denna telefonitjänst (PTS hemsida).
Bilaga 2
Har du den påslagen? Får ni ha den på lektioner? På raster?
Har du några särskilda aktiviteter på fritiden? Vad?
Får mobilen vara på under aktiviteter? Om ja – har du den på? Varför? Varför inte?
När fick du din första mobil?
Varför fick/köpte du den?
Vem bekostar din mobil och kostnaderna kring samtal mm?
Hur mycket ungefär kostar ditt mobilanvändande/månaden?
Ungefär hur mycket använder du den?
Hur länge har du haft den mobiltelefonen du har nu?
Vilket abonnemang har du (Telia, tele2 mm)?
Vilket märke/modell är det? Varför just den?
Vilka funktioner använder du dig mest av på ett ungefär (ringa, sms, mms, internet)?
På vilket sätt använder du mobilens funktioner? Och till vem?
Är det någon skillnad vilka funktioner/hur du använder dem beroende på vem du kommunicerar med (föräldrar, kompisar)?
(t.ex. Till vem ringer du? Till vem sms:ar du?).
Pratar eller sms:ar du i mobilen olika mycket med dina båda föräldrar?
Är du tillgänglig med mobilen när dina föräldrar vill nå dig?
Nej- varför inte? Ja- varför är du tillgänglig?
Känns det viktigt att vara tillgänglig för föräldrarna? Varför? Varför inte?
Tycker du att det känns som om de vill att du alltid ska svara när de ringer till dig? Eller är det okej att du inte svarar?
Hur reagerar de om du inte svarar? Ringer de igen eller väntar de att du ska ringa upp dem?
Hur upplever du när du har missat ett samtal från dina föräldrar eller inte sett ett sms i tid?
Ringer du upp då? Direkt?
När du ringer eller sms:ar dina föräldrar, anser du att de alltid ska vara tillgängliga? Varför?
När de inte är tillgängliga på sina mobiler, vad känner du då?
Vad gör du om de inte svarar? (Fortsätter du ringa tills du får tag i dem? Annat?) Finns det tillfälle då du inte vill att dina föräldrar ska nå dig på mobiltelefonen?
I vilka situationer befinner du dig i då? Kompisar?