Applicerbarhet av tillvägagångssättet Procedurmodell för DT i SME:er

Applicerbarhet av det andra tillvägagångssättet som beskrivs i den teoretiska referensramen framtaget av Barann et al., (2019), är en kategori som presenterar respondenternas argumentation kring huruvida det första tillvägagångssättet är applicerbart i en svensk kontext.

I den teoretiska referensramen beskrivs hur det andra tillvägagångssättet utgår ifrån att SME:er har en offentligt finansierad supportenhet som stöttar SME:er genom hela DT processen (Barann et al., 2019). Denna supportenhet kan hjälpa SME:er med allt från att granska företaget och hjälpa dem att fatta beslut till att helt driva vissa delar av den digitala transformationen (Barann et al., 2019). Respondenternas svar gällande

applicerbarheten av det andra tillvägagångssättet tyder på att tillvägagångssättet i det stora hela är bra. Dock tyder respondenternas svar på att supportenheten i en svensk kontext inte skulle kunna fungera såsom tillvägagångssättet beskriver. Enligt R4 finns det en risk att den offentligt finansierade supportenheten tar jobb från den privata sektorn. Detta skulle enligt R4 leder till att den offentliga sektorn konkurrerar med den privata. R2 beskriver att Sverige har en konsultverksamhet som också måste rulla. R4 anser att en offentligt finansierad supportenhet enbart bör hjälpa SME:er att komma igång. R1 och R2 anser inte heller att supportenheten får göra för mycket. R1 beskriver hur en supportenhet inte ska genomföra steg åt SME:er utan istället skulle kunna hjälpa dem tillsätta extern kompetens för stegen. Om utgångspunkten är att supportenheten är nödvändig för att SME:er ska lyckas med en DT menar R2 att det finns en risk att den digitala transformationen kommer kännas för stor och omöjlig för SME:er att klara av. R2 menar att det då sätts en stämpel på att SME:er inte klarar det. Istället menar R2 att det borde finnas rekommendationer för vart SME:er kan vända sig om de kör fast vid något av stegen. R2 menar att det handlar om mindset och att SME:er måste vara den drivande parten i processen.

Respondenternas svar gällande vilket tillvägagångssätt som skulle passa bäst i en svensk kontext är blandad. R1 och R3 beskriver att de föredrar det andra tillvägagångssättet. R3 beskriver hur det andra tillvägagångssättet inte skulle kännas så högtravande för

SME:er som det första. R2 och R4 beskriver däremot att de föredrar det första tillvägagångssättet, i alla fall modellen i sig. R1, R2 och R4 anser att det är bra att företagskulturen är med i det andra tillvägagångssättet och att de saknar steget i det första tillvägagångssättet. Både R2 och R4 argumenterar för att företagskulturen borde tillhöra fas 1 och inte fas 2, och R4 anser att företagskulturen lika gärna hade kunnat placeras redan i affärsmodellen. Enligt R4 är det viktigt att ha med kulturen redan från

65 början då alla i företaget måste vara med på förändringen. R2 anser att en mix av de båda tillvägagångssätten hade varit det bästa.

I den teoretiska referensramen beskriv att det är relativt enkelt för SME:er att vara innovativa så länge det kan göras med en agil metod som är praktisk och inte för

strategisk (Heikkilä et al., 2016). Detta möjliggör för digital innovation i SME:er (Barann et al., 2019). Baserat på respondenternas svar kan det noteras att det är viktigt för svenska SME:er att börja där det står för att ha en bra innovation i företaget. Om

företagen börjar där de står och där det finns ett intresse både från ledningen men också från personalen menar R3 att innovationen i företaget ökar. R3 beskriver att det för företagen gäller att fokusera på just de områdena som de tror kommer göra företaget lite bättre. R3 anser att det är viktigt att det ges utrymme för både testning och

kreativitet där folk visar intresse. R3 och R4 beskriver att det bör finnas en möjlighet att hoppa över eller korta ner steg i modellen och R4 menar att de steg som genomförs bör bero på transformationen i sig. När förändringar baseras på de anställdas input menar R3 och R5 att det skapas en turboeffekt för utvecklingen av företaget.

När det kommer till finansieringen av en supportenhet tyder respondenternas svar på att SME:er skulle kunna finansiera den typen av supportenhet som beskrivs i

tillvägagångssätt 2 själva, under vissa förutsättningar. R1 beskriver att det skulle gå om den digitala transformationen skedde i små steg. Då skulle varje liten lansering kunna leda till ökade intäkter som skulle kunna användas för att finansiera nästa steg i den digitala transformationen. R1 och R2 anser också att en förutsättning är att SME.er känner till de olika finansieringsmöjligheterna som finns att söka vid en DT. R1

beskriver att det går att söka digitaliseringscheckar och R2 beskriver att det går att söka konsultcheckar eller ansöka om ett lån via bank. Även om SME:er kan finansiera en DT är R4 tveksam till om de skulle vilja. SME:er behöver få hjälp i början för att våga satsa. Dock menar R4 att akademiska institut skulle kunna spela rollen som supportenhet då det finns mycket att vinna på ett samarbete mellan akademin och industrin.

7.10 Utmaningar

Utmaningar är en kategori som presenterar identifierade utmaningar med och inför en DT.

En av utmaningarna med DT i SME:er som identifierats baserat på respondenternas svar är kompetensbrist. R1 beskriver att SME:er inte har kompetensen i företaget för att genomföra en DT och beskriver att detta till viss del beror på en brist av akademiker i SME:er. R1 beskriver dessutom att SME:er är omogna när det kommer till att anlita konsulter. SME:er saknar kompetensen att beställa rätt kompetens. I den teoretiska referensramen beskrivs det därför att det är en bra idé att ta hjälp av en IT-expert. R1 menar dock att SME:er ofta gör misstaget att beställa en IT-konsult när de i själva verket behövde en affärsutvecklare. Enligt R1 är detta viktigt eftersom en DT endast bör

66 handlar alltså enligt R1 om att uppnå ett affärsmål med hjälp av den digitala tekniken och då bör företaget i första hand anlita en affärsutvecklare.

Kunskapsbrist nämns i den teoretiska referensramen som ett förhållande som påverkar SME:er vid genomförandet av en DT (Wiesner et al., 2018). Det beskrivs att SME:er ofta saknar kunskapen för att veta hur och vart digitala verktyg/hjälpmedel ska

implementeras (Bouwman et al., 2019). Respondenternas svar överensstämmer med den teoretiska referensramen då de menar att kunskapsbristen vid genomförandet av DT i svenska SME:er är en utmaning. Enligt R1, R2 och R4 är det många SME:er som inte känner till vad digitalisering är och därför menar R2 att en DT känns långt bort för många SME:er. R1 och R4 beskriver att SME:er ofta inte förstår vilka möjligheter som kan komma av att genomföra en DT eller digitalisering. Och sedan när det kommer till att genomföra en DT eller implementera digitala lösningar menar R2 att SME:er inte skulle ha tillräckligt med kunskap för att veta vad som ska göras. Dessutom vet inte SME:er enligt R2 vilken kompetens som behövs vid en DT.

Ännu en utmaning som identifierats baserat på respondenternas svar är tidsbrist. Enligt R2, R3 och R4 har SME:er ofta väldigt många bollar i luften samtidigt vilket leder till att de har svårt att hitta tiden för att genomföra en DT. Dessutom menar R3 att SME:er ofta prioriterar annat arbete när de väl får tid över.

Utifrån respondenternas svar har ledarskap identifierats som en utmaning för SME:er vid genomförandet av en DT. R3 beskriver hur ledningen och Vd:n i främst i mindre SME:er kan vara för operativ i företaget. Enligt R3 bör inte en Vd vara operativ utan fokusera på att leda och driva företaget framåt. R2 beskriver hur Vd:ar ofta är ovilliga att släppa beslut till andra. Detta kan enligt R2 bli ett problem vid en DT då Vd:n troligen inte är den som har bäst kompetens inom de områden som ska utvecklas.

Utifrån respondenternas svar har även ålder identifierats som en utmaning. R1 och R3 beskriver att generationsfrågan kan leda till att SME:er i tillverkningsindustrin har svårt att genomföra en DT fullt ut. Vissa SME:er har många äldre anställda vilket enligt R3 kan påverka acceptansen och företagskulturen i företaget, vilket försvårar genomförandet av en DT.

7.11 Risker

Risker är en kategori som presenterar identifierade risker med en DT.

Utifrån respondenternas svar har ett flertal risker kopplade till den digitala

transformationen identifierats. En risk med DT är enligt R2 att vissa typer av SME:er, exempelvis hantverksindustrin inte kommer kunna genomföra en full DT. Anledningen är att deras affärsidé är att ta fram specialtillverkade produkter. På grund av det finns risken att dessa företag inte kommer kunna göra en DT av hela företaget utan bara implementera digitaliserade öar i företaget. Ännu en risk med DT av SME:er är enligt R2 och R4 att SME:er kanske inte kommer orka genomför en DT fullt ut. Enligt R1 kan det vara som så att oförutsägbara händelser kommer upp som gör att fokuset i SME:er

67 behöver läggas på andra saker. En oförutsägbar händelse skulle enligt R1 kunna vara nya lagkrav.