6.1 Riskkapitalbolagen
6.1.3 Arbetet och resurserna
”Riskkapital är inte en stödform och inte en finansbransch, utan en kompetens- bransch.”
(Öjefors, 2003-10-01)
Samtliga riskkapitalister menar att det stöd de i slutändan ger till nyetablerade portföljbolag inte i första hand handlar om pengar, utan om kompetens. Det är framförallt inom tre områden som kompetens tillförs, nämligen företags- strategi, finansiering och rekrytering. Inom strategiområdet bidrar de med kompetens inom allt ifrån själva företagsstarten till marknadsföringen. När det gäller den finansiella biten handlar det om hur ägarstrukturen ska se ut, precis hur stort kapitalbehovet är i olika skeden i företagsutvecklingen samt när och under vilka förutsättningar företaget bör avyttras. Slutligen hjälper riskkapita- listerna till att rekrytera bra personer till företaget redan från början.
6.2 Koncernägda riskkapitalbolaget - Saab VCC
Nedanstående text bygger på den intervju som genomfördes 2004-03-18 med Håkan Rosén, ansvarig för verksamheten inom Saab Venturing Capital Coun- cil (VCC).6.2.1 Att finna idéer
Dagens högteknologiskt inriktade Saab-koncern bedriver omfattande forsk- ning och utveckling. Över 3 000 personer jobbar med att utveckla huvudsakli- gen militära produkter. Saab är helt beroende av att ständigt ligga i den teknis- ka frontlinjen, eftersom så gott som alla deras kunder är statliga försvarsenhe- ter med mycket höga krav. Många av produkterna är baserade på den allra senaste spjutspetsteknologin och omfattas av rigorösa kvalitetskrav.
De flesta idéer uppstår inom utvecklingsavdelningen, eller härstammar från kunders behov och i vissa fall från externa aktörer som vill sälja in idéer till Saab mot ersättning. Saab försöker hålla en så låg grad som möjligt av fri forskning, så kallade ”skunk works”, eftersom utveckling utan slutligt mål är dyr och lågt prioriterad i sämre tider som nu. De flesta idéer som uppstår avser förstås kärnverksamheten, men emellanåt dyker det upp idéer som hamnar utanför eller idéer till civil tillämpning av teknik som ursprungligen har ett militärt syfte. För att hantera sådana idéer startade Saab för några år sedan Venture Capital Council, ett internt riskkapitalbolag.
Antalet sådana idéer är inte jättestort. När VCC startade låg enligt Håkan Rosén omkring 30-talet idéer och väntade. Sedan dess har det inkommit om-
kring 15 idéer per år, vilket endast räcker till att sysselsätta omkring en heltids- tjänst. Av de tre personer som jobbar med VCC är Håkan Rosén, som är anställd på 80%, den enda som jobbar mer än bara någon dag i veckan med verksamheten. Flera av de idéer som kommit in har dock blivit framgångsrika projekt och VCC är idag en mycket lönsam verksamhet för Saab.
Det finns enligt Håkan Rosén fortfarande forskare som inte hört talas om att VCC finns. Han jobbar med att marknadsföra organisationen, så att fler ska ta chansen och lämna in idéer till honom. VCC hämtar endast idéer som finns inom Saab, vilket gör att de redan äger upphovsrätten till dem. Den forskare som kommer med idén kan inte förvänta sig någon ekonomisk ersättning, men det finns andra belöningar i form av chansen att få se sin idé förverkligas och en positiv merit inför den fortsatta karriären.
6.2.2 Beslutsprocessen
Enkelt uttryckt fungerar VCC mycket likt de övriga riskkapitalister vi intervju- at, med samma form av beslutsprocess och samma sätt att tillföra kompetens. En idé som kommer in till VCC, vanligen från någon forskare på Saab, behö- ver inte vara särskilt välutvecklad. Ifall Håkan Rosén eller hans deltidsanställda kollegor tycker att idén verkar intressant är de beredda att investera några tiotals tusen i en inledande utredning. Beroende av hur den faller ut beslutar sedan VCC-styrelsen om ytterligare utredningsresurser.
Uppåt en miljon kronor är VCC beredda att satsa på varje projekt. Tidsmäs- sigt finns ingen egentlig begränsning, men de flesta projekt löper under om- kring ett år. En närmast vital faktor när beslut fattas om vidare finansiering är
huruvida det kan finnas möjlighet till patentskydd av idén. Utan patentskydd menar Håkan Rosén att den enda kvarvarande konkurrensfördelen är att kunna hålla lägsta pris, vilket han inte anser är Saabs sätt att verka. Saabs målsättning är inte att vara billigast, utan att vara bäst, så att ett högt pris kan tas ut. För att det ska vara möjligt krävs enligt honom nästan alltid patent- skydd.
6.2.3 Arbetet och resurserna
Den huvudsakliga roll VCC tar på sig i projekten är som finansiär och rådgiva- re till idégeneratorn. Den som kommit med idén finansieras att göra själva jobbet med utvecklingen. Rollen liknar entreprenörens, men skillnaden att någon direkt ersättning utöver vanlig lön och möjligheten att få förverkliga sin idé inte utgår. Stödet från VCC, och dess stora kontaktnät i industrin och på högskolor, ger viktiga bidrag till utvecklingen, men Håkan Rosén anser ändå att hans främsta bidrag är att ställa de rätta frågorna till forskaren, så att han eller hon genom att tvingas besvara frågorna driver utvecklingen framåt.
Det har hänt att forskaren som kommit med idén inte har alla de kvalitéer som krävs för att fungera i en entreprenöriell situation. Till exempel bristande social kompetens, övertro på marknadens intresse för produkten, affärsmäs- sighet och kostnadsmedvetenhet i det löpande arbetet. För att fortsätta med projektet måste VCC i sådana fall tillföra den kompetensen. Ofta tar de själva på sig den rollen, vilket gör projektet tyngre att driva, men förhoppningsvis mer lönsamt.
Det är inte VCC som ska ta idén till marknaden, eftersom idén ju redan från början inte betraktats kunna ingå i Saabs kärnverksamhet. När en idé utveck- lats tillräckligt långt för att kunna säljas börjar VCC leta efter möjliga köpare. De samarbetar med andra teknikföretag, riskkapitalbolag och andra intressen- ter för att finna någon som är intresserad av att ta den investering som krävs för att ta produkten till marknaden. Ersättningen till VCC varierar förstås i storlek, men även i form. I vissa fall behåller Saab/VCC en ägarandel i det företag som byggs på idén, medan de i andra fall helt överlåter idén eller teck- nar avtal om royalty på framtida intäkter eller liknande ersättningssystem. Det händer även att projekt måste avbrytas. Håkan Rosén menar att det kan finnas flera orsaker till avbrott. Exempel på sådana kan vara att tekniken visar sig vara svår att få att fungera, att det inte är möjligt att ta patent eller att det helt enkelt inte finns tillräcklig efterfrågan på produkten. Om ett projekt bör- jar visa tecken på att misslyckas försöker VCC avbryta det i ett så tidigt skede som möjligt för att minimera förlusten. Vi ett fåtal tillfällen har det då hänt att den forskare som kommit med idén ändå trott på den och önskat fortsätta på egen hand och starta eget företag. I de fallen har VCC släppt idén och istället hjälpt forskaren komma igång i utbyte mot ägarandel eller avtal om royalty.