7. Arbetstagares upphovsrätt inom svensk rätt
7.2 Arbetsgivares rätt till anställda musikers verk och framföranden
ramen för anställningsförhållanden.149 Eftersom det i svensk rätt, utöver 40 a § URL avseende datorprogram, saknas uttryckliga bestämmelser vad gäller arbets-tagares respektive arbetsgivares rätt till det som skapats inom ramen för en an-ställning hänvisas en sådan bedömning till de allmänna reglerna om överlåtelse av upphovsrätt i 27-28 §§ URL samt vissa principer som tillämpas vid tolkning av dessa förhållanden.
7.2.1 De generella reglerna om överlåtelse – 27-28 §§ URL
Som framkommit ovan gäller enligt 27 § URL en grundläggande avtalsfrihet inom den svenska upphovsrätten. Detta har formulerats som att upphovsmannen äger helt eller delvis överlåta sina rättigheter till någon eller några andra.150 Dock med de begränsningar avseende den ideella rätten som följer av 3 § URL (27 § 1 st. URL). Den andra generella regeln inriktad på överlåtelse är mer av en tolk-ningsbestämmelse. Av 28 § URL framgår nämligen att i den mån inte annat avta-lats äger den som förvärvat en viss rättighet inte ändra verket eller överlåta rättig-heten vidare. Denna bestämmelse är dock av dispositiv karaktär och får således närmast en utfyllande funktion för de fall parterna inte själva behandlat dessa frå-gor i avtalet.151 Som framgår ovan tillkommer så väl upphovsrätten som de när-stående rättigheterna den fysiska person som skapar respektive framför ett verk.
Avgörande för allokering av de upphovsrättsliga rättigheterna kommer således
149 Se Rosén, 2006, s. 285.
150 Se Rosén, 2006, s. 81.
151 Se Rosén, 2006, s. 82.
vara parternas avtal och närmast anställningsavtalet.152 Inte sällan torde dock dessa avtal bli föremål för tolkning vad gäller arbetsgivarens rätt att utnyttja verk skapade av arbetstagaren inom ramen för dennes anställning. I dessa fall är de regler och tolkningsprinciper som presenteras i följande avsnitt vägledande.
7.2.2 Tumregler
Eftersom klara regler avseende upphovsrättens övergång inom ramen för ett an-ställningsförhållande saknats har två så kallade ”tumregler” kommit att utvecklas inom den upphovsrättsliga doktrinen.153 Dessa tumregler tar sikte dels på anställ-ningens ändamål, dels på arbetsgivarens verksamhet. Den förra, det vill säga an-ställningens ändamål, innebär i korthet att arbetsgivaren ges rätt att utnyttja en anställds verk för de ändamål med anställningen som kunnat förutses när verket skapades, vilket innebär en restriktiv inställning till omfattande överlåtelser.154 Enligt Svensäter ger dock inte anställningens ändamål något koncist svar på frå-gan om överlåtelsens omfattning. För även om så väl arbetstagarens som arbetsgi-varens syfte går att fastställa och att dessa båda i regel går att relatera till ekono-miskt utbyte, torde dessa vara motstridiga eftersom respektive part vill tillgodo-göra sig frukterna av arbetstagarens arbete. Svensäter formulerade det som att
”Det torde inte – ens om parternas samtliga syften med en anställning i det en-skilda fallet vore kända – vara möjligt att med någon rimlig grad av säkerhet ange vad dess ändamål är såvitt gäller att bestämma frågor om överlåtelsens omfattning”.155
Den andra tumregeln, som alltså tar utgångspunkt i arbetsgivarens verksamhet, innebär i korthet att arbetsgivarens ges rätt att utnyttja verk som tillkommit som resultat av arbetstagarens tjänsteåligganden inom sitt verksamhetsområde samt för sin normala verksamhet.156 Även om den så kallade verksamhetsregeln har karak-tären av en tumregel, utgör den dock inte det enda kriteriet vid bedömningen av
152 Se Svensäter, L, Anställning och upphovsrätt, Nordstedts juridik, Stockholm, 1991, (cit. Sven-säter), s. 287.
153 Se till exempel Karnell, s. 54 ff., Svensäter, s. 338 ff. och Nordell, s. 307 ff.
154 Se Nordell, 2008, s. 312.
155 Se Svensäter s. 339 f.
156 Se Nordell, 2008, s. 312.
en övergång. Andra faktorer såsom vilken typ av arbetstagare det rör sig om och dennes kunskap om verksamheten kan tänkas vägas in vid en bedömning. Arbets-givarens verksamhet verkar härav närmast som en yttre ram för arbetsArbets-givarens nyttjande av ett verk.157
Dessa tumregler har betydelse i de fall där frågan om överlåtelse av upphovsrätt inte reglerats i avtalet mellan arbetstagaren och arbetsgivaren.158 I de fall dessa frågor reglerats i det enskilda anställningsavtalet eller genom kollektivavtal blir frågan istället vilken innebörd en sådan reglering får i praktiken och följaktligen blir det en fråga om avtalstolkning.
7.2.3 Tolkningsprinciper
Vid tolkning av kommersiella avtal har tolkaren att beakta de relevanta tolknings-data i det enskilda fallet. Vid tolkning kan en rad olika tolkningsmetoder och tolk-ningsprinciper tillämpas, vilka kan vara av allmän karaktär eller mer specifika för ett visst rättsområde. De allmänna tolkningsmetoderna är många men några van-ligt tillämpade är språkinriktad, systematisk och partsinriktad tolkning. Dessa tar sikte på avtalets ordalydelse, hur en viss tolkning stämmer överens med hur avta-let utformats i övrigt samt att försöka utröna vad den gemensamma partsviljan var vid avtalets ingående.159 Hur dessa allmänna tolkningsprinciper tillämpas i prakti-ken kommer inte att redogöras för här utan fokus kommer istället att ligga på de principer som specifikt tillämpas på upphovsrättsliga avtal.
Till att börja med ska den grundläggande avtalstolkningsprincipen som kommit att kallas ändamålsprincipen nämnas. Denna innebär att när det råder oklarhet om en överlåtelses omfattning ska inte annat anses ha övergått än vad som följer av avtalets ändamål, det vill säga avtalets syfte. Vid en sådan bedömning ska man utgå från det syfte, avseende vilka nyttjanden av arbetstagarens verk, som båda parterna haft vid avtalets ingående. Det är alltså båda parters syften som ska vara avgörande för vilka nyttjanden av ett verk som omfattas av avtalet samt om en
157 Se Nordell, 2008, s. 313.
158 Se Nordell, 2008, s. 311.
159 Se Hedwall, M, Tolkning av kommersiella avtal, 2 u, Nordstedts juridik, 2004, (cit. Hedwall), s. 67 ff.
nyttjanderätt ens upplåtits. Det bör noteras att det är en objektiv tolkningsmetod vilken således avser att fastställa vad parterna typiskt sett haft för syften.160
Vid sidan om ändamålsprincipen finns principer som tar sikte på avtalets utform-ning. De principer som avses är specialitetsgrundsatsen och specialitetsprincipen.
Den förra innebär i korthet att endast de nyttjandeformer som uttryckligen angi-vits ska anses omfattas av avtalet. Detta är en subjektiv tolkningsprincip och utgår således från de faktiska omständigheterna i det enskilda fallet.161 Anställnings- och eventuella kollektivavtal utgör med andra ord den yttersta ramen för de rät-tighetsöverlåtelser som det kan bli fråga om mellan arbetstagare och arbetsgivare.
Specialitetsprincipen skulle kunna beskrivas som ett komplement till specialitets-grundsatsen. Den innebär nämligen att oklara avtal om överlåtelse av rättigheter ska tolkas restriktivt till upphovsmannens förmån. Dessa principer kan mot bak-grund av detta sägas understryka betydelsen av klara och tydligt formulerade av-talsvillkor,162 vilket även kan kopplas till den så kallade oklarhetsregeln som in-nebär att när ett avtal är oklart formulerat ska det tolkas till den som skrivit avta-lets nackdel. Ofta torde arbetsgivaren vara den som formulerat ett anställningsav-tal, vilket vid oklart formulerade avtalsvillkor alltså innebär en tolkning av avtalet till dennes nackdel och därav indirekt till arbetstagarens fördel.163
Som framkommit står flera olika principer till buds vid tolkning av ett avtal. En naturlig fråga härav är vilket förhållande dessa principer har sinsemellan. Denna fråga är egentligen tudelad, eftersom man bör dels fråga sig vilket förhållande de allmänna avtalstolkningsprinciperna har till de upphovsrättsliga principerna, dels vilket inbördes förhållande de upphovsrättsliga tolkningsprinciperna har. Gene-rellt gäller inom den allmänna avtalstolkningen att den metod som är lämpligast i det enskilda fallet bör väljas.164 Men det ger ju inte nödvändigtvis någon i hjälp i frågan om det föreligger en hierarki mellan de allmänna och upphovsrättsliga principerna. Möjligen skulle man kunna se det som att de allmänna ska ha före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före- före-
160 Ändamålsprincipen har utvecklats främst inom tysk rätt, se Karnell, G, Upphovsrättens avtal – nya tyska regler samt några reflektioner, NIR 2002 häfte 6, s 554. Jfr Nordell, 2008, s. 311.
161 Se Nordell, 2008, s. 313.
162 Se Rosén, 2006, s. 152 f. Jfr Nordell, 2008, s. 317.
163 Se Nordell, 2008, s. 309.
164 Se Hedwall, s. 73.
träde eftersom de är mer generella. Eftersom de upphovsrättsliga principerna i stora drag liknar de allmänna skulle man vidare kunna argumentera för att dessa bör tolkas i ljuset av de allmänna principerna. Enligt Nordell bör dock de upp-hovsrättsliga tolkningsprinciperna ses som ett preciserande komplement till de all-männa, eftersom domstolen vanligtvis beaktar samtliga relevanta tolkningsdata samt mot bakgrund av hela avtalssituationen.165 Vad gäller den inbördes relat-ionen mellan de upphovsrättsliga principerna kan följande sägas. Principerna är onekligen nära kopplade till varandra. Ändamålsprincipen sätter upp gränserna för en överlåtelse utifrån avtalets syfte eller ändamål och har således en begränsande verkan, vilket får till följd att avtalets ska, i likhet med vad som föreskrivs enligt specialitetsprincipen, tolkas restriktivt. Med andra ord ska inte en överlåtelse om-fatta mer än vad som framgår av ändamålet med avtalet.166 Principerna synes såle-des ha vissa gemensamma utgångspunkter, men det finns onekligen fall där tolk-ningar utifrån de olika principerna kan leda till vitt skilda tolkningsslut. Mot bak-grund av detta är det viktigt att utröna om det finns en inre hierarki dem emellan.
Enligt Nordell torde det inte kunna sägas att till exempel specifikationsgrundsat-sen är viktigare eller att den står över till exempel ändamålsprincipen. Domstolen bör i varje enskilt fall välja den tolkningsmetod som lämpar sig bäst utifrån de aktuella omständigheterna.167
7.2.4 AD 2002 nr. 87 – Marinens musikkår
Medan det i föregående kapitel redogjorts för diverse tolkningsmetoder med in-riktning på upphovsrättsliga avtal ska här redogöras för ett rättsfall vilket illustre-rar hur dessa tillämpats i praktiken. Det aktuella rättsfallet, AD 2002 nr. 87, är ett avgörande från Arbetsdomstolen från år 2002. Frågan i målet var om musikerna i Marinens musikkår överlåtit sina närstående rättigheter till Försvarsmakten avse-ende videoinspelning av ett framträdande vid Ystad International Military Tattoo.
Marinens musikkårs framträdande hade spelats in, mångfaldigats och dessa exem-plar hade sedan sålts. Det framgick inte uttryckligen av vare sig kollektivavtal eller de enskilda anställningsavtalen att de anställda musikerna överlåtit sina eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko- eko-
165 Se Nordell, 2008, s. 326.
166 Se Nordell, 2008, s. 329.
167 Se Nordell, 2008, s. 330.
nomiska rättigheter avseende detta förfogande. Domstolen fann inte heller att par-ternas agerande eller anställningens art föranledde en annan bedömning. Domsto-len fann således att Försvarsmakten inte visat att rättigheterna till videoinspel-ningen övergått till försvarsmakten.
Det finns anledning att göra några nedslag i AD:s domskäl för att visa på varför avgörandet är av särskild betydelse. Till att börja med bör noteras att domstolen befäster hur den tumregel som tar sikte på arbetsgivarens verksamhet samt de förfoganden som kunde förutses vid verkets tillkomst ska tillämpas. Domstolen utgår från den upphovsrättsliga grundtanken att rätten uppstår hos upphovsman-nen och att arbetsgivaren således har att visa på att rätten övergått och beaktar i detta avseende bland annat i vilken kapacitet musikern är anställd. Domstolen utgår vidare från specialitetsgrundsatsen i sin bedömning i och med att gränsen för vad som övergått anses vara det som framgår av antingen kollektivavtal eller de enskilda anställningsavtalen. Avslutningsvis bör också nämnas att man för-klarar att det finns anledning att mot bakgrund immaterialrätternas natur anlägga ett restriktivt synsätt på frågan om ett anställningsavtal per se innebär en överlå-telse av arbetstagarens rättigheter. Detta synes närmast vara ett uttryck för specia-litetsprincipen. Domstolen utgår således i sin tolkning från flera av de upphovs-rättsliga tolkningsmetoderna vid fastställande av huruvida ett avtal om överlåtelse förelåg vid dess ingående eller om dess innehåll mot bakgrund av parternas age-rande kommit att ändras till att omfatta överlåtelse av det aktuella förfogandet.