Upphovsmannaskapet – Works made for hire

När upphovsrätten uppstått tillkommer den som bekant någon viss person, fysisk eller juridisk. Detta ska, för svensk del, som framkommit ovan förstås som att

102  Se Ginsburg, s. 116. Se även Halpern, s. 44.  

rätten tillkommer den fysiska person som skapat verket.¹⁰³ Detta regleras på lik-nande sätt inom amerikansk rätt där upphovsrätten enligt U.S.C. § 201 tillkommer upphovsmannen eller upphovsmännen. Vem som är att anse som upphovsman definieras inte i U.S.C. men begreppet har utvecklats i praxis från the Supreme Court. Som framgått ovan har domstolen i Burrow-Gilies Litographic Company v.

Sarony kopplat upphovsmannaskapet till verkets ursprung¹⁰⁴ och sedermera ut-vecklat denna praxis i Community for Creative Non-violence v. Reid till att utpeka den som faktiskt skapat verket.¹⁰⁵ Det synes således ligga nära till hands att säga att grundtankarna vad gäller upphovsmannaskap är tämligen lika varandra i det europeiska och det amerikanska systemet. För en skrivande upphovsman synes det således inte finnas någon påtaglig skillnad vad gäller erhållande av upphovs-rätt oavsett om denne skapar sitt verk i Sverige eller i USA. Det bör inte heller vara särskilt överraskande eftersom det genomgående i BK talas om ”upphovs-mannens” rätt i en rad olika avseenden.¹⁰⁶

Utöver huvudregeln finns inom så väl svensk som amerikansk rätt en möjlighet att erhålla upphovsrätt genom att anställa eller anlita någon att utföra visst arbete för ens räkning. I dessa fall kan således upphovsrätten sägas vara kopplad till ett fi-nansiellt engagemang. Omfattningen av denna möjlighet varierar dock mellan de olika systemen. Inom ramen för svensk rätt finns enbart ett undantag. Enligt 40a § URL övergår nämligen upphovsrätten till datorprogram skapade inom ramen för ett anställningsförhållande på arbetsgivaren.¹⁰⁷ För övriga verk tillämpas således de allmänna reglerna avseende överlåtelse med vissa presumtioner angående ar-betsgivarens rätt¹⁰⁸ att utnyttja verk tillkomna inom ramen för dennes verksam-het.¹⁰⁹

103  Se Levin, s. 115.  Se även Bernitz m. fl., s. 51.

104 Se Halpern, s. 49.

105 Se Ginsburg, s. 59.  

106  Se bland annat art. 5 och art. 6bis BK.

107  Se Olsson, 2006, s. 294.

108 Se nedan i kapitel 7 en redogörelse för de regler och principer som gäller för bestämmande av omfattningen av en överlåtelse/övergång av rättigheter från en anställd upphovsman eller utövande konstnär till dennes arbetsgivare.

109  Se Wolk, s. 117.

För amerikansk del är denna reglering mer långtgående. Works made for hire-doktrinen omfattar två olika situationer dels verk som skapas inom anställnings-förhållanden, dels verk som skapas på uppdrag för någon annans räkning där ver-ken faller inom någon av de i U.S.C. § 101 specifikt angivna kategorierna. Vad gäller anställningsförhållanden finns således ingen begränsning av vilka verk som kan tänkas omfattas utan det avgörande är att det skapas ”… within the scope of his or her employment”.¹¹⁰ Det kan vidare noteras att även om ett verk inte anses ha skapats inom ramen för ett anställningsförhållande, utan enbart utgör ett be-ställningsarbete är de nio verkskategorierna¹¹¹ avsevärt mer långtgående än den svenska regleringen som för det första enbart omfattar verk skapade inom ramen för anställningsförhållanden och för det andra begränsats till att endast omfatta datorprogram.

För upphovsmän kan dock frågan ställas hur funktionaliteten hos respektive lag-stiftning skiljer sig om ens alls. På pappret framstår helt klart den amerikanska lagstiftningen som mer långtgående och det kan snabbt konstateras att upphovs-män inte kommer att omfattas av den svenska motsvarigheten i 40 a § URL. Men vilken skillnad leder en works made for hire-klausul till i praktiken? Om man till att börja med ser till de kriterier som the Supreme Court ställde upp i Community for Creative Non-violence v. Reid¹¹², vilket alltså är de kriterier¹¹³ som gäller för bedömning av om någon är ”anställd” inom amerikansk agency law, är frågan hur utfallet av en sådan bedömning blir i upphovsman/skivbolag-fallet. Eftersom tren-den under de senaste decennierna varit att upphovsmännen blir alltmer självstän-diga i förhållande till skivbolagen,¹¹⁴ torde det tala för att upphovsmän inte är att                                                                                                                

110  Se Ginsburg, s. 61. Se Även Halpern, s. 61.

111  Bidrag till ett kollektivt verk, del av en film eller annat audiovisuellt verk, översättning, efter-arbete eller sammanställning, instruktionstext, test/prov eller atlas.  

112Se också Martin v. City of Indianapolis.

113  CCNV v. Reid: ”In determining whether a hired party is an employee under the general com-mon law of agency, we consider the hiring party’s right to control the manner and means by which the product is accomplished. Among the other factors relevant to this inquiry are the skill required;

the source of the instrumentalities and tools; the location of the work; the duration of the relation-ship between the parties; whether the hiring party has the right to assign additional projects to the hired party; the extent of the hired party’s discretion over when and for how long to work; the method of payment; the hired party’s role in hiring and paying assistants; whether the work is part of the regular business of the hiring party; whether the hiring party is in business; the provision of employee benefits; … No one of these factors is determinative”

114  Se Marybeth Peters.

anse som anställda i den mening som avses för works made for hire. Denna be-dömning får dock göras från fall till fall och utfallet skulle således möjligen kunna bli olika beroende på omständigheterna. Som framkommit ovan i kapitel 3 före-kommer en rad olika avtalstyper inom musikbranschen där skivbolagens inbland-ning i inspelinbland-ningsprocessen samt lansering är av olika grad. Valet av avtal kan således vara en påverkande faktor. Det framstår närmast som att en skivinspelning inom ramen för ett artist- eller 360-avtal ligger närmre ett anställningsförhållande än vid ett master-licensavtal. Men som sagt måste en sådan bedömning göras för varje enskilt fall och den rådande trenden synes tala för att ett upphovsman-skivbolagsförhållande inte utgör ett anställningsförhållande. Domstolens bedöm-ning utifrån förutsättbedöm-ningarna i Community for Creative Non-violence v. Reid, där organisationen Community for Creative Non-Violence (CCNV) anlitade skulptö-ren Reid för att skapa ett staty visande den svåra situationen för de hemlösa i Washington D.C., kan vidare ge ledning vid en sådan bedömning. Under arbetets gång besökte representanter för CCNV Reid och gav honom förslag och instrukt-ioner för det fortsatta arbetet, vilka Reid följde. När statyn sedermera färdigställts och levererats till Washington D.C. uppstod frågan om vem som ägde statyn.

CCNV gjorde gällande att den utgjorde ett work made for hire, vilket avfärdades av the Supreme Court. Även om CCNV instruerat Reid i sitt arbete talade övriga omständigheter för att en anställning inte förelåg. Reids yrkesutövning, i egenskap av skulptör, kräver viss skicklighet, arbetet utfördes med Reids egna verktyg och utan daglig tillsyn från CCNV, Reid avgjorde själv när och under hur lång till han skulle arbeta, han var fri att anställa assistenter och hade att för egen del ersätta dessa för deras arbete, detta var det enda projekt som avtalats mellan parterna, ersättningen utformades på det sätt som fristående entreprenörer regelmässigt ersätts etc. Vid en helhetsbedömning fann domstolen således att Reid inte var att anse som anställd inom ramen för works made for hire-doktrinen och äganderät-ten hade således inte övergått på den grunden.

Mot bakgrund av CCNV v. Reid kan för upphovsmäns del sägas att mycket talar för att det vid en inspelning av ett album sannolikt inte rör sig om ett anställnings-förhållande. Därmed hänvisas man i sin bedömning till grund (ii), det vill säga beställningsarbete inom ramen för de nio verkskategorierna. Det står i detta

avse-ende klart att U.S.C. § 101 inte anger sounds recordings som en av de verkskate-gorier som omfattas av denna grund för att klassificera ett verk som works made for hire. Det råder vidare delade meningar om huruvida ett album ska anses ut-göra ett kollektivt verk där de enskilda melodierna således utgör bidrag till helhet-en. Detta är åtminstone den argumentationslinje som skivbolagen och dess före-trädare har valt.¹¹⁵ Det finns med andra ord två tänkbara utgångar av en sådan prövning. Antingen finner domstolen att ett album mycket riktigt utgör ett kollek-tivt verk och att det således utgör ett work made for hire, vilket får till följd att upphovsrätten tillkommer skivbolaget och att skivbolaget således ges rätten att utöva de rättigheter som tillkommer upphovsmannen enligt the Copyright act.

Alternativt finner domstolen att ett album inte alls utgör ett kollektivt verk och således inte kan anses utgöra ett work made for hire, vilket innebär att upphovs-rätten stannar hos den egentliga skaparen, det vill säga upphovsmannen. Mot bak-grund av detta garanterar inte en works made for hire-klausul en övergång av upphovsrätten när det kommer till musik. Det ligger nog närmast till hands att utfallet vid en sådan bedömning blir att ett album inte utgör ett kollektivt verk.

Eftersom de enskilda bidragen till ett album, det vill säga de musikaliska verken, i form av sound recordings inte kan utgöra works made for hire synes det således rimligt att inte heller en samling av sådana verk skulle göra det. I sådant fall skulle det således innebära att det för upphovsmäns del, i frågan om upphovs-mannaskap, inte föreligger någon betydande praktisk skillnad mellan svensk och amerikansk rätt.