7. Arbetstagares upphovsrätt inom svensk rätt
7.1 Upphovsmän som arbetstagare
Frågan om hur den amerikanska works made for hire-doktrinen förhåller sig till det svenska upphovsmannabegreppet berördes delvis ovan i kapitel 6.2. I detta kapitel 7 avses göras en analys av hur de praktiska funktionerna av en works made for hire-klausul reglerats i svensk rätt med fokus på övergång/överlåtelse av rät-tigheter. Vad works made for hire-doktrinen innebär och hur dessa klausuler har kommit att tillämpas inom musikbranschen har berörts ovan i kapitel 5.3.2.2 - 5.3.2.3, men det finns här anledning att ge en kort översikt över de centrala prak-tiskt relevanta elementen. Det som önskas åstadkommas med en sådan klausul i ett skivkontrakt är som framkommit att upphovsmannaskapet ska övergå till skiv-bolaget. Eftersom upphovsrätten samt de närstående rättigheterna, som framgått ovan, inom svensk rätt alltid tillkommer en fysisk person141 (med undantag för datorprogram skapade inom ramen för en anställning) kommer parterna inte kunna åstadkomma detta. Inom den amerikanska musikindustrin är det dock van-ligt att dessa klausuler åtföljs av en skrivelse om att upphovsmannen, för det fall ett verk inte anses utgöra ett work made for hire, överlåter samtliga rättigheter på skivbolaget.142 Det som ska analyseras är således i vad mån en upphovsman kan överlåta sina rättigheter samt vilken påverkan ett eventuellt anställningsförhål-lande kan ha på omfattningen samt tolkningen av en sådan överlåtelse.
Det kan först finnas anledning att diskutera huruvida relationen mellan upphovs-man och skivbolag kan liknas vid en anställning. Begreppet arbetstagare inte är definierat i lagstiftningen utan bedöms utifrån en rad kriterier som utarbetats i praxis. Det bör noteras att arbetstagarbegreppet ska tolkas restriktivt.143 Arbets-domstolen har vi en rad tillfällen prövat frågan om personer som skapat upphovs-rättsligt skyddade verk, till exempel tidningsartiklar och tv-produktioner, varit att
141 Se Levin, s. 115. Se även Bernitz m. fl. s. 51.
142 Se Marybeth Peters.
143 Angående begreppet arbetstagare, se Sigeman, T, Arbetsrätten, 5 u, Nordstedts juridik, 2010, s.
27 ff. Se även Källström, Kent, Malmberg, Jonas, Anställningsförhållandet, 3 u, Iustus förlag, 2013, s. 23 ff.
anse som arbetstagare eller uppdragstagare. Enligt fastlagd praxis144 har domsto-len att beakta samtliga omständigheter i det enskilda fallet vid sin bedömning av huruvida en person är att betrakta som arbetstagare eller inte. Domstolen har i sin bedömning beaktat faktorer som arbetets omfattning, var arbetet utfördes, erhållen ersättning, arbetsledning, parternas tidigare förehavanden, förekomsten och till-lämpligheten av branschavtal samt om personen haft andra uppdrag vid sidan om det aktuella uppdraget. AD 1994 nr. 104 och AD 1998 nr 138 rörde frågan om två journalister vilka i begränsad omfattning bidrog med innehåll till respektive tid-ning, under förhållanden som karaktäriserades av frilansverksamhet, skulle anses vara anställda hos respektive tidning. I båda dessa fall fann domstolen att omstän-digheterna sammantaget talade för att det rörde sig om ett frilansförhållande, det vill personerna var att anses som uppdragstagare och inte arbetstagare, mot bak-grund av bland annat att journalisterna utförde sitt arbete från hemmet och att formen för deras ersättning skilde sig ifrån den för de anställda. I AD 2005 nr. 16 hade en person tidigare innehaft en anställning hos som tv-producent hos bolaget, men sedan ingått ett projektinriktat visstidsavtal avseende utveckling av ett tv-program. Frågan var därför om personen var att anse om anställd även under den period som visstidsavtalet avsåg. Det faktum att personens uppdrag som tv-producent ändrats enbart i mindre mån, att hon fortfarande till viss del var under-ställd sin tidigare arbetsledares kontroll samt att hennes lön skulle utgå månadsvis med samma belopp talade enligt domstolen sammantaget för att hon skulle anses vara anställd även under den period som visstidsavtalet avsåg. Utgången vid prövning av dessa frågor varierar således beroende av de aktuella förhållanden och domstolen har således att beakta samtliga relevanta omständigheter i det en-skilda fallet.
Som framgått i kapitel 3 kan relationen mellan upphovsman och skivobolag se väldigt olika ut beroende på vilket avtalstyp det rör sig om. Den relation som finns vid ett så kallat 360-avtal skulle möjligen kunna liknas vid ett anställnings- eller uppdragsförhållande eftersom det i dessa fall är skivbolaget som till största del styr produktion och distribution och upphovsmannen har således att följa
144 Se till exempel AD 1994 nr. 104, AD 1998 nr. 138 och AD 2005 nr. 16.
skivbolagets instruktioner.145 Detta kan ske framför allt om upphovsmannen själv enbart är en utövande konstnär som således bara framför de verk som skapats av en skivbolagsrepresentant. I de fall som varit i fokus för denna uppsats, det vill säga upphovsmän som är singersong-writers, torde dock upphovsmannen vara mer självständig än så, men inte så självständig som vid till exempel ett Master-licensavtal där ju upphovsmannen själv har producerat ett en master-version av ett verk och därefter enbart vänder sig till skivbolaget för att få hjälp med att distribu-era sitt verk.146 I dessa senare fall synes relationen vara mer jämbördig där upp-hovsmannen i viss mån är den som anlitar skivbolaget för vissa sysslor. Mellan dessa två avtalstyper finner man artistavtalet som påminner mycket om 360-avtalet, men i regel omfattas enbart produktionsledet. Upphovsmannen ges till-gång till skivbolagets studio för att skapa sina verk men i slutänden är det skivbo-laget som har sista ordet.147 Utfallet vid en bedömning av huruvida en upphovs-man är att klassificera som en arbetstagare kommer således att kunna variera be-roende på vilket avtal som ingåtts mellan parterna. Det torde dock finnas anled-ning att anta att utvecklingen gått åt samma håll i Sverige som i USA, det vill säga att upphovsmännen blir allt mer självständiga i förhållande till skivbolagen och att de senare numera har rollen som finansiärer och distributörer.148 Min be-dömning är att de upphovsmän som är i fokus för denna uppsats nog inte ska an-ses vara arbetstagare i en klassisk bemärkelse, varför de överlåtelser som sker endast blir föremål för de allmänna reglerna om överlåtelse samt allmän avtals-tolkning. I denna mening föreligger alltså likheter med USA där upphovsmän, trots att works made for hire-klausuler är vanligt förekommande, mot bakgrund av the Supreme Courts uttalande i Community for Creative Non-Violence v. Reid inte är att anse som anställda.
Utöver de musiker som hittills varit fokus för denna uppsats, finns det musiker som är anställda i faktisk mening. Det som avses är musiker anställda i till exem-pel orkestrar eller musikkårer. Dessa kan ha som uppgift att så väl skriva musik som att enbart framföra färdiga verk. Bland dessa anställda musiker finner vi såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle- såle-
145 Se Stannow, s. 289 f.
146 Se Stannow, s. 199 f.
147 Se Stannow, s. 195 f.
148 Se Marybeth Peters.
des textförfattare, tonsättare och utövande konstnärer vilkas rättigheter regleras i olika typer av avtal med deras arbetsgivare. Den fortsatta delen av detta kapitel 7 kommer därför att ha anställda musiker som utgångspunkt för att se hur de regler och principer som utvecklats för upphovsrättsligt skapande inom anställningsför-hållanden utformats.
7.2 Arbetsgivares rätt till anställda musikers verk och framföranden