6. Komparation mellan svensk och amerikansk upphovsrätt
6.4 Ideell rätt – Moral rights
Som framkommit ovan liknar regleringen av frågan om överlåtelse i Sverige och USA varandra på ett principiellt plan. En gemensam nämnare är att båda länderna
har begränsat möjligheten till överlåtelse genom att förbjuda överlåtelse av den ideella rätten. Hur den ideella rätten utformats i respektive rättsordning skiljer sig dock åt i väldigt stor utsträckning. Det finns därför anledning att närmare studera vad dessa rättigheter utgörs av och var de kommer ifrån.
Det finns inget enskilt ord eller term som ensamt kan beskriva vad den ideella rätten är och betyder inom alla olika rättskulturer. Det går dock att finna gemen-samma drag hos de olika lösningarna. De kan sägas utgöra legala rättigheter vilka har en koppling till relationen mellan den upphovsrättsliga skaparen och det skap-ade. De ideella rättigheterna skiljer sig vidare från de ekonomiska rättigheterna genom att de kvarblir hos upphovsmannen eller den utövande konstnären även om de ekonomiska rättigheterna överlåts på någon annan.122 Tankarna om en ideell rätt kopplad till det upphovsrättsliga skapandet har tagits emot med olika grader av uppskattning runt om i världen. Som framgår nedan har dessa tankar stött på störst motstånd i USA där starka intressen arbetat emot en sådan rätt. Det har dock i den amerikanska litteraturen uttryckts att om denna typ av rättigheter inte stötte på motstånd skulle de inte kunna uppfylla de syften som ligger bakom dem.123
Olika minimistandarder står att finna i en rad konventioner och avtal på det inter-nationella planet. För den klassiska upphovsrättens del är framför allt BK och TRIPS av intresse. Av BK art. 6bis framgår att dess medlemsstater ska ge upp-hovsmän rätten att göra gällande upphovsrätt till sina verk samt att motsätta sig vissa typer av användande av skyddade verk. Hur sådan nationell reglering ska utformas har dock överlämnats till medlemsstaterna själva.124 Utöver BK bör även TRIPS nämnas, vilket ingåtts av samtliga WTO-medlemsstater. Vid avtalsför-handlingarna fördes diskussioner om vilka rättigheter som skulle tas med och ett förslag om att erkänna samtliga rättigheter i BK lyftes. De ideella rättigheterna i artikel 6bis BK kom dock inte med efter starkt motstånd från USA.125 Vad sedan
122 Se Adeney, E, The moral rights of authors and performers, an international and comparative analysis, Oxford university press, New York, 2006, (cit. Adeney) s. 1 f.
123 Se Adeney, s. 3.
124 Se artikel 6bis (3) BK.
125 Se Adeney, s. 447.
gäller de rättigheter som tillkommer utövande konstnärer och producenter ges som framgått i kapitel 2.2 ovan det mest omfattande skyddet i Romkonventionen.
Eftersom USA inte tillträtt Romkonventionen är det kanske mer intressant att nämna WPPT, som både Sverige och USA tillträtt. WPPT ger i dess art. 5 ett skydd för utövande konstnärers ideella rätt motsvarande det som ges upphovsmän i art. 6bis BK. Med andra ord har såväl Sverige som USA genom BK och WPPT åtagit sig att erkänna vissa ideella rättigheter för så väl upphovsmän som utövande konstnärer. Detta innebär alltså att upphovsmän på grund av dessa internationella åtaganden ska tillerkännas dessa rättigheter oavsett i vilket av dessa länder de skapar eller framför sina verk.
Som framgått ovan ges den centrala ideella rätten i 3 § URL, det vill säga paterni-tets- och respekträtten. Det görs vidare en hänvisning i 45 § 3 st. URL till 3 § om att dessa rättigheter även gäller för utövande konstnärer. Varken 3 § eller 45 § föreskriver några begränsningar till vissa typer av upphovsmän respektive utö-vande konstnärer. Slutsatsen torde därav kunna dras att den ideella rätten gäller för samtliga tänkbara aktörer som faller in under respektive begrepp. Den ameri-kanska motsvarigheten till 3 § URL finns i U.S.C. art. 106A. Däri ges rätten att bli angiven som upphovsman i anslutning till sina verk, skydd mot att bli angiven i anslutning till annans verk samt ett skydd för upphovsmannens integritet. Den rätt som ges i U.S.C. art 106A motsvarar den rätt som ges inom svensk rätt samt de minimikrav som ställs upp i BK. Det bör dock noteras att denna rätt inte ges till alla upphovsmänn utan endast till ”the author of a work of visual art”, det vill säga upphovsmän till bildkonst. Med andra ord ges upphovsmän inte dessa ideella rättigheter inom den federala amerikanska rätten, vilket alltså innebär en begräs-ning som skiljer sig från den svenska utformbegräs-ningen av den ideella rätten.
För att förstå den begränsade utformning som den ideella rätten fått inom ameri-kansk rätt finns det anledning att se till den historiska utveckling som lett fram till den reglering som finns idag. Det kan till att börja med noteras att lagstadgad ide-ell rätt är ett relativt nytt fenomen inom amerikansk rätt och innan man år 1989 tillträdde BK hade USA inte tillträtt någon konvention som innebar ett åtagande att erkänna sådana rättigheter. Utvecklingen har till stor del påverkats av att den
inflytelserika kommersiella sektorn aktivt arbetat mot sådan lagstiftning.126 Ett exempel på detta är hur den amerikanska filmindustrins lobbyverksamhet lycka-des påverka de styrande så till den grad att man år 1946 kom att inte ratificera de nya ändringarna i den inter-amerikanska konventionen127 just på grund av en skri-velse om ideell rätt.128 Detta starka motstånd kom att prägla den amerikanska de-batten under 1900-talet och flertalet lagförslag lades fram utan att resultera i nå-gon konkret lagstiftning.129 Det var först på 1980-talet som klimatet ändrades.
Den amerikanska handeln påverkades nämligen negativt av den ökade internat-ionella piratkopieringen och i och med att USA inte var part till BK var dess möj-ligheter till internationell påverkan begränsade. Detta gjorde att man inom ameri-kansk politik insåg värdet i att tillträda BK. Med de nya omröstningsreglerna inom ramen för BK (krav på enhällighet) såg man desstuom plötsligt en möjlighet för USA att hindra de beslut som vore skadliga för amerikanska intressen och på så vis vara en ledare i utvecklingen av internationella upphovsrätten.130 I och med tillträdet till BK år 1989 ställdes krav på erkännande av de ideella rättigheter som framgår av art. 6bis BK, vilket år 1990 resulterade i the Visual Artist Rights Act (VARA). VARA ledde i sin tur till stiftandet av U.S.C. art. 106A. Den amerikanska utvecklingen har således till stor del styrts av kommersiella intressen vilket ge-nomsyrar omfattningen av de ideella rättigheterna samt hur dessa utformats.
Även om den amerikanska federala regleringen i U.S.C. art 106A inte omfattar upphovsmän, kan det ändå vara av intresse att undersökas hur den ideella rätten utformats i förhållande till den svenska regleringen med fokus på dess överlåtbar-het och som en del av avtal. Av U.S.C. art. 106A (e) framgår att de rättigöverlåtbar-heter som ges under (a) inte med bindande verkan kan överlåtas.131 Detta överensstäm-mer med andra ord med vad som framgår av 3 § 3 st. och 27 § 1 st. URL för de svenska ideella rättigheterna.132 Som framgått ovan kan dock den svenska ideella rätten efterges för en till art och omfattning begränsad användning av verket. En
126 Se Adeney, s. 442.
127 Inter-American Convention on the Rights of the Author in Literary, Scientific and Artistic Works.
128 Se Adeney, s. 445 f.
129 Till exempel Senate Bill 2465 och Senate Bill 2043 ”the shotwell bill”, se Adeney s. 448 ff.
130 Se Adeney, s. 451.
131 Se Adeney, s. 512.
132 Se Rosén, 2006, s. 167.
upphovsman kan således avtala om att efterge så väl paternitets- som integritets-rätten till ett verk för vissa former av användning.133 En sådan eftergift kan ges såväl innan någon använder ens verk som genom att upphovsmannen i efterhand godkänner en användning av verket där dessa rättigheter inte respekterats. Det bör dock noteras att allmänna löften från upphovsmannens sida att denne i framtiden inte kommer göra gällande sina ideella rättigheter i något sammanhang torde sakna verkan.134 Inte heller kommer enbart det faktum att omfattningen av efter-giften tydligt specificerats ge avtalet giltighet, eftersom det finns begränsningar för hur omfattande en eftergift får vara.135 Dessa begränsningar synes dock inte gälla i de fall där en upphovsman godkänner ett användande i efterhand.136 Den begränsade möjligheten att på förhand efterge den ideella rätt som ges enligt 3 § URL torde vara ett utflöde av att dessa rättigheter anses vara kopplade till relat-ionen mellan upphovsmannen och dennes verk samt att de utgör upphovsmannens möjlighet att knyta an verket till sig själv och bevara sitt uttryck såsom det tagit form i verket.137 I och med att den amerikanska ideella rätten, som framgått ovan, varit starkt präglad av kommersiella intressen är det nog föga förvånande att man haft en mer tillåtande inställning till möjligheten till eftergift. Utan begränsning till omfattning kan en eftergift göras genom en skriftlig handling. Denna skriftliga handling måste dock utpeka det verk som eftergiften avser samt exakt vilka aspekter som eftergiften avser. Den omfattning som framgår av eftergiftshand-lingen sätter gränserna för eftergiften och användande som går utöver denna ses således som intrång.138 Det fanns ett förslag om att en så kallad betald eftergift skulle begränsas för att ge dessa rättigheter karaktären av att vara icke-kommersi-ella. Förslaget innebar att en rättighetsinnehavare enbart skulle kunna erhålla en dollar för en sådan eftergift. Förslaget röstades dock ner och i dagsläget kan såle-des en eftergift ske mot en betydande monetär ersättning.139 Det föreligger alltså en tydlig skillnad i hur man får efterge den ideella rätten. För svensk del begrän-sas möjligheten till en begränsad omfattning medan möjligheten inom amerikansk
133 Se Rosén, J, Moral Right in Swedish Copyright Law, NIR 1993 häfte 3, (cit. Rosén) s. 366.
134 Se Rosén, 1993, s. 367.
135 Se Rosén, 1993, s. 368.
136 Se Rosén, 2006, s. 169.
137 Se Rosén, 1993, s. 366.
138 Se Adeney, s. 512.
139 Se Adeney, s. 512 f.
rätt begränsas enbart av vissa uppställda formkrav. Det bör noteras att den ideella rätt som ovan redogjorts för samt jämförts är den som Rosén kallar för ideell rätt i snäv mening. Det finns alltså ytterligare rättigheter som enligt Rosén utgörs av den ideella rätten i vid mening som tillkommer upphovsmän, såsom till exempel 28 § URL där det framgår att en upphovsrätt överlåtits till någon har denne inte rätt att ändra eller vidareöverlåta rätten på någon annan såvida inte annat avta-lats.140 Denna ideella rätt i vid mening kommer dock inte att redogöras för inom ramen för denna uppsats.
140 Se Rosén, 1993, s. 356 ff.