5. United States Copyright
5.3 Amerikansk upphovsrätts innehåll och uppbyggnad
5.3.2 Vem tillkommer upphovsrätten?
5.3.2.2 Works made for hire inom musikbranschen
Eftersom verk kan tänkas skapas inom ramen för anställningar eller på beställning på flertalet områden ska det nu redogöras för hur det förhåller sig mer specifikt inom musikbranschen. Det som avses är med andra ord hur relationen upphovs-man – skivbolag passar in under institutet works made for hire och i så fall var.
Det råder i regel sträng sekretess avseende skivkontrakt och dess innehåll vilket gör det svårt att få en relevant inblick i hur denna relation faktiskt ser ut i verklig-heten. Detta kapitel 5.3.2.2 kommer därför att ta sin utgångspunkt i ett uttalande av Marybeth Peters för The Register of Copyright.81
Även om mycket har förändrats inom musikindustrin under de gångna decenni-erna är en sak sig lik och det är att de flesta skivkontrakten innehåller works made for hire-klasuler, ofta med ett tillägg om att för det fall ett verk inte anses utgöra ett work made for hire, överlåter upphovsmannen samtliga rättigheter till melodi-erna på skivbolaget. Det intressanta med detta är att det fortfarande sker i samma
79 Se Ginsburg, s. 62. Se även Halpern, s. 62.
80 Se U.S.C. § 101. Jfr Ginsburg, s. 63 f. och Halpern, s. 62 f.
81 Statement of Marybeth Peters, The register of Copyrights, before the Subcommittee on Courts and Intellectual Porperty Commitee on the Judiciary, United States House of Representatives 106th Congress 2nd Session, May 25 2000, Sound recordings as Works made for hire (cit. Mary-beth Peters).
utsträckning, trots att relationen mellan upphovsman och skivbolag ser väsentligt annorlunda ut idag jämfört med för 40-50 år sedan. Om man till exempel ser till hur skapandet av ett album gick till på 1960-talet så var skivbolaget inblandat i allra högsta grad, jämfört mot idag där skivbolagens del i processen mer eller mindre består i ett förskott till upphovsmannen inför inspelning samt att bidra vid distribution av den färdiga produkten. Även själva distributionssituationen har kommit att ändras i och med internets framväxt där vi i allt större grad övergår till att konsumera musik digitalt via diverse streamingtjänster istället för att köpa ski-vor; vilket även detta påverkar skivbolagens inblandning i processen. Upphovs-mannen kan med andra ord sägas vara mer självständig i förhållande till skivbola-get idag jämfört med på 1960-talet. Denna utveckling har inneburit att The Supreme Courts avgörande i Community for Creative Non-Violence v. Reid fått en stor inverkan på frågan huruvida ett verk skapat inom ramen för ett skivkontrakt innehållande en works made for hire-klausul faktiskt utgör ett sådant verk. Som framkommit ovan, uttalade domstolen att det är den definition av anställd som används inom amerikansk agency law som ska tillämpas vid bedömningen av om ett verk ska anses vara ett work made for hire. Den rådande utvecklingen där upp-hovsmannen blir allt mer självständig torde innebära att ett sådant avtalsförhål-lande numera allt mer sällan kan kvalificeras som ett anställningsförhålavtalsförhål-lande i detta hänseende. Detta får till följd att ett album sällan kan anses utgöra ett work made for hire på den första (i) grunden och man får således förlita sig till grund nummer två (ii). Det första formella kravet, det vill säga att avtalet ska vara skrift-ligt vållar sällan några problem. Huruvida ett verk passar in under någon av de nio kategorierna av verk som kan utgöra ett work made for hire enligt U.S.C. § 101 är dock inte alltid lätt att bedöma. Det står klart att sound recordings, vilket i U.S.C.
§ 101 definieras som verk vilka utgör resultatet av att en serie musikaliska ljud, röstljud eller övriga ljud fixeras genom inspelning, i dagsläget82 inte utgör en självständig verkskategori. Frågan är således om ett inspelat album kan placeras in under någon av de befintliga kategorierna. Skivbolagen har argumenterat för att
82 År 1999 ändrades definitionen av works made for hire i U.S.C. § 101 genom The Satelite Home Viewer Improvement Act så att verkskategorierna utökades med sound recordings. Detta kom dock att ändras återigen år 2000 genom The Work Made for Hire and Copyright Corrections Act så att sound recordings togs bort från listan med verkskategorier, se note 26 till kapitel 1 the Copyright Act.
album ska anses utgöra kollektiva verk, där varje melodi således utgör ett bidrag till det kollektiva verket. Huruvida så är fallet har ännu inte besvarats av domsto-larna. I nuläget är det således oklart vilken verkan en works made for hire-klausul i ett skivkontrakt faktiskt får. Avslutningsvis kan därför nämnas att för det fall ett verk inte anses vara made for hire och upphovsmannen istället överlåter sina rät-tigheter på skivbolaget får det vissa konsekvenser; vilka kommer att redogöras för nedan i kapitel 5.3.4.
5.3.3 Vad innebär det att ha upphovsrätt till ett verk?
U.S.C. § 106 tillerkänner upphovsmannen en rad exklusiva rättigheter, vilka be-gränsas av § 107-112. Den uppräkning av rättigheter som görs är uttömmande med undantag för den begränsade ideella rätt som finns i U.S.C. § 106A. De rät-tigheter som tillerkänns upphovsmannen är av ekonomisk karaktär och innebär i stort en rätt att kontrollera vad som ska göras med dennes verk och kan i korthet beskrivas enligt följande:
1. Rätten att reproducera det skyddade verket i form av kopior eller ljudme-dium. Upphovsmannen tillerkänns härigenom ensamrätt att skapa nya ex-emplar av sitt verk.83
2. Rätten att skapa arbeten baserade på det skyddade verket. Denna rätt inne-bär en ensamrätt att skapa nya versioner av det skyddade verket. Detta kan tänkas ske genom till exempel översättning, dramatisering, musiksättning, filmatisering eller inspelning.84
3. Rätten att distribuera kopior eller ljudmedium av det skyddade verket ge-nom försäljning eller annan överföring av äganderätten, eller gege-nom uthyr-ning, leasing eller lån. Utöver rätten enligt (1) att framställa exemplar av sitt verk tillkommer det även upphovsmannen en ensamrätt att avgöra om, när och hur ett verk ska spridas till allmänheten.85
4. Avseende vissa verkstyper, bland annat musikaliska verk, rätten att fram-föra det skyddade verket offentligt. Denna rättighet ger upphovsmannen
83 Se U.S.C. § 106 p. 1. Jfr Ginsburg, s. 128 f. och Halpern 70 f.
84 Se U.S.C. § 106 p. 2. Jfr Ginsburg, s. 146 och Halpern s. 80 f.
85 Se U.S.C. § 106 p. 3. Jfr Ginsburg, s. 151 ff. och Halpern, s. 83 f.
en ensamrätt till att framföra sitt verk. För musikbranschens del torde detta närmast röra fall när upphovsmän framför sina melodier under konserter.
Det bör i detta sammanhang nämnas att sound recordings är undantagna från denna rättighet.86
5. Avseende vissa verkstyper, bland annat musikaliska verk, rätten att visa det skyddade verket offentligt. Denna rättighet torde inte vara av något större intresse för musikindustrin, eftersom det innebär en rätt att visa upp ett fysiskt exemplar. Det bör även här nämnas att sound recordings är un-dantagna från denna rättighet.87
6. Avseende sound recordings88, rätten att framföra verket offentligt med hjälp av en digital ljudöverföring.89
Utöver de nyss uppräknade ekonomiskt präglade rättigheterna finns alltså en ide-ell rättighet i U.S.C. § 106A. Där tillerkänns upphovsmannen, med andra ord oak-tat vem som äger rättigheterna till verket, rätten att hävda sitt upphovsmannaskap till verket, att hindra att bli utpekad som upphovsman till ett verk som denne inte skapat samt att hindra att dennes verk används på kränkande sätt. Denna rätt till-kommer dock bara upphovsmän till verk som utgör visual arts, vilket närmast kan översättas till bildkonst. Detta är den enda ideella rätt som uttryckligen erkänns inom den federala copyright-regleringen, vilket innebär att en upphovsman till musikaliska verk således saknar sådan rätt.90 Om man istället ser till reglering på delstatsnivå är det endast två delstater, New York och Kalifornien, som har infört skydd för ideell rätt. Dock gäller även i dessa fall att skyddet endast omfattar så kallade fine arts, vilka inte inbegriper musikaliska verk.91 Som upphovsman sak-nar man således inom amerikansk rätt ett lagreglerat skydd för det som vi inom den europeiska rättskulturen känner som ideell rätt eller moral rights.
86 Se U.S.C. § 106 p. 4. Jfr Ginsburg, s. 164 och Halpern, s. 89 f.
87 Se U.S.C. § 106 p. 5.
88 Vad gäller sound recordings kan vidare nämnas att det finns en specialreglering i U.S.C. § 114 avseende den exklusiva rätten till dessa verk.
89 Upphovsrätten avseende sound recordings är en relativt modern företeelse och har fått en tämli-gen komplex utformning. Eftersom det inte är av direkt relevans för denna uppsats hur denna exklusiva rättighet utformats ägnas inget utrymme åt att redogöra för den.
90 Se Ginsburg, s. 175 ff. Se även Halpern s. 110 f.
91 Se Halpern s. 114 f.
5.3.4 Rättigheternas överlåtbarhet
Ägaren av rättigheterna till ett verk, vilket i de fall det inte rör sig om works made for hire är upphovsmannen, äger enligt U.S.C. § 201 (d) (1) helt eller delvis över-föra sina rättigheter på någon annan. Att rättigheterna helt eller delvis får överfö-ras ska enligt i U.S.C. § 201 (d) (2) förstås som att varje enskild exklusiv rättighet som tillkommer upphovsmannen under U.S.C. § 106 får överföras var för sig och kan således innehas av olika personer var för sig.92 Överföring av rättigheter kan ske antingen genom överlåtelse (eng. conveyance) eller på grund av lag (eng. by operation of law). För att en överlåtelse av en exklusiv rättighet ska vara giltig fordras att vissa formella kriterier beaktas. Det krävs nämligen enligt U.S.C. § 204 att det upprättas en skriftlig överlåtelsehandling som undertecknas av innehavaren av de aktuella rättigheterna.93
Det finns här vidare anledning att göra en återkoppling till vad som framkom i kapitel 5.3.2.2. Som där beskrevs innehåller i regel skivkontrakt works made for hire-klausuler med tillägg om att för det fall ett verk inte är att anse som made for hire överlåter upphovsmannen samtliga rättigheter på skivbolaget. I samband med en redogörelse för överlåtbarheten av rättigheterna, bör något nämnas om möjlig-heten att avbryta en sådan överföring som tillåts enligt U.S.C. § 201. Rätten att avbryta en sådan överföring, vilket närmast får karaktären av en upplåtelse, och således återta den exklusiva rätten finns i U.S.C. § 203. En sådan rätt finns bara för det fall det rör sig om en överföring och alltså inte i ett fall av works made for hire, varför det således är av intresse för den som skapat ett verk att få klargjort hur ett visst verk ska kvalificeras. Avbrytande får ske genom en skriftlig uppsäg-ning som är underskriven av de berörda upphovsmännen och i övrigt i enlighet med villkoren i U.S.C. § 203 (a).94
92 Se Ginsburg, s. 69. Se även Halpern, s. 64.
93 Se Ginsburg s. 70. Se även Halpern, s 64 f.
94 Se Ginsburg, s. 91 ff. Se även Halpern, s. 66 ff.