6.2.1 Att lära sig arbetsuppgifter
Eleverna berättade att de under sina praktikperioder har fått lära sig vissa yrkesspecifika arbetsuppgifter. Några exempel på dessa kunskaper är: att sätta upp hyllor, uppdatera företagets sociala medier, vaxa och polera bilar och fronta i butik.
Av det empiriska materialet är det lätt att urskilja att handledning har varit viktigt och betydelsefullt för att de skulle kunna lära sig både arbetsuppgifter och hur det funkar på en arbetsplats. Emma berättade:
Det är klart det finns svåra saker hela tiden. Då kan man vända sig till journalisterna då finns de där (Emma).
Känner du att du kan göra det då? (Intervjuare)
Ja, är det något som inte funkar så vänder jag mig till dem (Emma). Vad kan det vara för saker då? (Intervjuare)
Det kan vara allt möjligt. Om det är något nytt som jag inte har gjort så vänder jag mig till dem. När jag kan det tillräckligt så vänder jag mig inte till dem. Det är så det funkar (Emma).
Några av respondenterna sade att de har fått arbetsuppgifter som varit anpassade till dem. Det framgick även att eleverna arbetar vid handledarens sida och på så vis kunnat hjälpa till och ge eleven lämpliga arbetsuppgifter. Av intervjuerna upplever vi att eleverna har kunnat fråga och be om hjälp om det är något de inte klarat av och på så vis fått ytterligare handledning i arbetsuppgiften.
6.2.2 Kunskap om normer i arbetslivet
Eleverna berättade att de via praktiken fått veta hur man ska bete sig på arbetsplatser, vilket de flesta säger skiljer sig åt beroende på vilken arbetsplats de är på. Gustav uttryckte sig på följande sätt angående detta:
… det var intressant och se hur olika jobb är och hur man ska, ah, hur man ska inrikta sig, hur man ska anpassa sig till jobbet till exempel. På godis- och filmbutiken var det mycket att man skulle prestera mycket och snabbt och så. På vaktmästeriet var det då, behövde man inte, då var det ganska lugnt. Han kunde åka till ett ställe och så kunde man prata med lärarna där och för att då kanske man inte kunde fixa det direkt så då åkte man till ett annat ställe och om det fanns någonting att göra där istället. Så det var ganska lugnt och så.
Filip berättade att han har insett att det är mer krav på en arbetsplats än i skolan och att dessutom är stressigare. Emma och Per förklarar att det kan vara en helt annan tidspress på en arbetsplats, att det är mer ”skarpt läge”.
Här följer några exempel på hur eleverna uppfattat att man ska vara på praktikplatsen: glad, snäll, hjälpa till, trevlig, social, uppföra sig, göra det man ska, fråga om man inte kan eller förstår, samt vara duktig på att möta nya människor. Det är av intervjuerna tydligt att de uppfattat att olika beteenden är olika viktiga beroende på arbetsplats. Per som praktiserat inom restaurangbranschen poängterar vikten av att vara trevlig och glad när han är på jobbet, vilket även Tova som praktiserat inom livsmedelsbranschen gav uttryck för. Gustav som praktiserat på ett vaktmästeri berättar att det är viktigt att vara beredd. Linn som praktiserat på ett äldreboende berättar att man ska respektera de boende. Medan Björn som arbetar med en byggfirma på en skola där det under arbetstid kretsar många skolbarn, har lärt sig hur viktigt det är att vara uppmärksam på säkerheten. Även Filip berättade om hur man som arbetstagare ska vara på en arbetsplats:
… det kan vara stressigt men att man får jobba på ändå. Att man inte kan säga nej till alla arbetsuppgifter. Att man får göra sitt bästa…
Filips citat visar på vikten av att förstå de normer som finns i arbetslivet, att det finns ett behov av att begripa att ett arbete kan kräva viss ansträngning och att varje individ får göra sitt bästa utefter var och ens förmåga.
6.2.3 Kunskaper om regler
Vi kan urskilja ett mönster av att de flesta av respondenterna har uppmärksammat att arbetslivet och skolan skiljer sig åt, vilket Björn uttryckte på följande sätt:
Ja men jag tror nog att det på arbetsplats är lite mer allvarligare än vad skolan är, för på skolan är det liksom lite mer chill. Eller det är det just nu också men på skolan kan man chilla och hålla på i verkstan men man måste ändå vara väldigt försiktig där också, för vi har ju massa maskiner, man måste ha skyddsglasögon och hörselskydd. Men på arbetsplats är det lite mer en nivå högre.
Eleverna tyckte dock att det var svårt att ge exempel på vad det fanns för regler på deras praktikplatser, samtidigt som de indikerade på att det fanns regler, men att de inte var så tydliga enligt dem. Emma berättade om dessa osynliga regler:
Vad kan det vara för osynliga regler? (Intervjuare)
Kom i tid och plocka undan efter dig. Man slänger inte saker på golvet. Det du inte vill andra ska göra mot dig ska du inte göra mot dem. De har inte regler på
papper och sådant. [...] Jag tror att det beror på vilken arbetsplats man kommer
till. En del har väldigt tydliga regler, vad som gäller och inte gäller. På andra är det mer osynliga regler och man får tänka själv vad som gäller och så.
Exempel på mer konkreta regler som nämns är: att komma i tid till arbetsplatsen, inte ha mobiltelefonen framme, ringa när man är sjuk och att följa klädhänvisningar. När vi frågar dem hur det skulle vara om det inte fanns några regler, så säger de flesta att det behövs regler och att det annars inte skulle bli så bra, det skulle då bli ”kaos”.
Det hade inte funkat. Man måste ha regler för att det ska vara ordning och allt ska fungera. Annars kommer man ingen vart. Annars rullar inte hjulen som man brukar säga, då funkar inte samhället eller arbetsplatsen (Emma).
Tova menar på att hennes handledare inte har berättat några regler för henne, men att hon har uppmärksammat att det finns regler genom att observera vad chefen har sagt till de andra i personalgruppen. Hon berättar även att hon inte har några problem med att följa regler. Vi kan sammanfattningsvis utläsa av intervjuerna att respondenterna strävade efter att följa de regler som finns på deras praktikplatser.