VAD FÖRKLARAR SVERIGES FALL
3. ARBETSPRODUKTIVITETSTILLVÄXTEN
Den femte faktorn – BNP per arbetad timme – mäter det som vanligen går under benämningen arbetsproduktivitet. Detta är ett av de vanligast förekommande måtten på produktivitet och arbetsproduktivitetstillväxten anses vara den enskilt viktigaste faktorn bakom stigande välstånd. Arbetsproduktivitetstillväxten kan drivas av dels en renodlad produktivitetstillväxt (totalfaktorproduktivitet, TFP) dels av så kallad kapitalfördjupning, det vill säga att mer kapital per syssel- satt används i produktionen. För att förstå varför Sverige har haft en svagare produktivitets- och välståndsutveckling använder vi oss av en tillväxtteoretisk modell och beräknar TFP. Därefter använder vi oss av en så kallad distance-to- frontier-analys för att undersöka hur mycket av TFP-tillväxten som kan förkla- ras av länders olika institutionella faktorer. Resonemanget är dock principiellt överförbart på den konkurrenskraftsanalys som gjordes i kapitel 2. Då denna analys snabbt blir teknisk har vi valt att enbart översiktligt redogöra för ana- lysen och resultaten i detta avsnitt. Den intresserade läsaren kan vända sig till appendix för att ta del av detaljerna. I appendix 1 förklaras sambandet mellan BNP per arbetad timme och TFP och i appendix 2 redovisas detaljerna kring TFP- och frontier-analysen.
Det första som framgår av figur 4 är att Sveriges kapitalintensitet vida översteg genomsnittet för OECD-länderna vid analysperiodens start i början av 1970-talet samtidigt som nivån på TFP motsvarade ungefär genomsnittet i OECD. Tillsammans innebar det att Sveriges arbetsproduktivitet översteg OECD-genomsnittet med cirka 14 procent 1970. Därefter har kapitalintensiteten relativt OECD fallit trendmäs- sigt och låg 2017 sex procent under OECD-genomsnittet. Även nivån på TFP relativt OECD föll trendmässigt fram till och med 1990-talskrisen för att därefter öka de efterföljande 13 åren. Från och med 2006 och fram till 2017 har nivån på TFP varit relativt konstant mellan en och tre procent över OECD-genomsnittet. Arbetsproduktiviteten har utvecklats på i stort sett samma sätt som TFP och legat varaktigt mellan en halv och en och en halv procent över OECD-genomsnittet sedan finanskrisen i slutet av 00-talet. Sett över hela perioden är tappet i arbetsproduk- tivitet relativt OECD betydande – vid periodens början låg arbetsproduktiviteten 14 procent över snittet bland OECD-länderna för att 47 år senare ligga ungefär på OECD-genomsnittet. Denna utveckling förklarar sannolikt en stor del av Sveriges stora tapp i välståndsligan sedan 1970-talet.
Figur 4. Arbetsproduktivitet, TFP och kapitalintensitet 1970–2017, OECD = 1
Anm: OECD består av ett ovägt genomsnitt av samtliga länder som anslöt sig till OECD mellan starten 1961 och 1973. I beräkningarna har antagits att kapitalets utbudselasticitet är lika med 0,3 för samtliga länder och år. Totalfaktorproduktiviteten är beräknad som en residual.
Källa: Egna beräkningar baserat på data från PWT 9.1.
I nästa del av analysen studerar vi hur det institutionella ramverket påverkar till- växten i TFP. Beräkningarna bygger på 516 observationer fördelade på 69 länder för perioden 1970 till 2015. Som mått på institutionell kvalitet har vi har valt att använda indexet Economic Freedom of the World och dess fem delindex från Frasier Institute. Skälet är att dessa index, till skillnad från andra, finns för såväl ett stort antal länder som för många år, vilket gör att vi har tillgång till långa tidsserier för länder som befinner sig på olika utvecklingsstadier – något som är önskvärt för att analysera effekter av något så trögrörligt som institutioner. De fem delindexen består av 1) Size of government, 2) Freedom to trade internationally, 3) Legal system and property rights, 4) Sound money och 5) Regulation. Respektive delindex bygger i sin tur på en sammanvägning av flera indikatorer. För utförligare beskrivning av
indexens uppbyggnad och innehåll hänvisas till Frasier Institutes hemsida.7
Det första som kan konstateras är att avstånd från den institutionella fronten är kostsamt – gapet är i samtliga delindex förenade med negativa effekter avseende produktivitetstillväxten (se tabell 1 i appendix 2). För svenskt vidkommande är
0.7 0.8 0.9 1.0 1.1 1.2 1.3 1.4 1.5 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 2015
Arbetsproduktivitet Totalfaktorproduktivitet Kapitalintensitet
Sverige ha samma värde på det indexet som landet med bäst värde skulle TFP enligt regressionsresultaten växa med i genomsnitt 0,785 procentenheter mer per år än vad som är fallet. Med ränta-på-ränta-effekten innebär det att TFP i Sverige skulle vara drygt åtta procent högre efter tio år, vilket i sin tur leder till cirka tolv procent högre
arbetsproduktivitet enligt analysen i appendix 18 och en lika stor ökning av BNP per
capita enligt ekvation (1) i stycke 1. Ökningen är markant och skulle innebära att Sverige går från att ha position tolv i välståndsligan till position sex 2019.
Av tabellen framkommer också att handelshinder bromsar vår produktivitetstillväxt. Skulle vi sluta gapet till det mest handelsvänliga landet skulle tillväxten i vår TFP, enligt resultaten i tabellen, vara i genomsnitt 0,211 procentenheter högre per år. I övrigt kan noteras att catch-up-effekten är positiv och starkt statistiskt signifikant, det vill säga att desto längre ett land befinner sig från TFP-fronten, desto snabbare växer det. Även humankapitalvariabeln, ett index baserat på genomsnittligt antal skolår, är positiv om än betydligt mindre precist skattad.
Resultaten från den här enkla analysen måste förstås tolkas med försiktighet, men ger ändå en fingervisning om vikten av att ha väl fungerande institutioner för att nå en god samhällsekonomisk utveckling. Vidare studier får gräva djupare i sam- bandet mellan institutioner och TFP-tillväxten, men analysen visar på ett samband mellan de fundamentala konkurrenskraftsfaktorer som diskuterades i kapitel 2 och produktivitetstillväxten.
4. SLUTSATSER
Sverige har tappat i relativt välstånd; från rank fyra 1970 till rank tolv 2019. Få länder i den så kallade välståndsligan uppvisar motsvarande försämring av relativt välstånd. Detta har tveklöst negativa konsekvenser för välfärd och välstånd – sam- bandet mellan per capita-inkomster och till exempel FN:s human development-index är starkt. Merparten av jämförbara länder uppvisar också en betydligt högre grad av stabilitet i välståndsligan vilket ytterligare förstärker behovet av att förstå vad som driver denna försämring.
I kapitlet delar vi upp BNP per capita i två beståndsdelar: arbetade timmar per capita och BNP per arbetad timme. Arbetade timmar per capita kan i sin tur delas in i andel av befolkningen som är i arbetsför ålder, hur hög andel av dessa som är del av arbetskraften, hur stor andel av arbetskraften som faktiskt är sysselsatt och genom- snittligt antal arbetade timmar per sysselsatt. Med fler i arbetsför ålder ökar andelen som potentiellt kan ha inkomster och den så kallade försörjningskvoten minskar. Men av olika anledningar är inte alla i arbetsför ålder en del av arbetskraften och
8. 17
( )
0,08133 0,116 1 0,3 Y L Y L =inte alla som är i arbetskraften har ett arbete. Denna uppdelning genomför vi för 19 OECD-länder för perioden 1984 till 2019.
Dekomponeringen visar att det är flera faktorer som samtaget drar ned BNP per capita och svensk position i välståndsligan. Den demografiska komponenten – det vill säga andel av befolkningen i arbetsför ålder – bidrar till att hålla ned BNP per capita över hela perioden, men intressant nog förklarar detta inte det svenska tappet. Eller utryckt på annat sätt: En åldrande befolkning är inte orsaken till den relativt svaga ekonomiska utvecklingen. På samma sätt har genomsnittligt antal arbetade timmar per sysselsatt legat på en låg nivå under hela perioden, men med viss förbättring under 2000-talet. Det som däremot håller upp svenskt välstånd är det faktum att av befolkningen i arbetsför ålder har vi en hög andel som ingår i arbetskraften. En faktor som sannolikt bidrar här är den relativt höga andelen kvinnor som förvärvsarbetar i Sverige. Slutligen kan vi konstatera att produktivite- ten – BNP per arbetad timme – har utvecklats sämre än snittet och bidrar till att dra ned den samlade BNP per capita och rankingen i välståndsligan.
Den sammantagna bilden är att såväl sysselsättningen som BNP per arbetad timme har utvecklats negativt relativt övriga OECD-länder och att antalet arbetade tim- mar legat på en relativt stabil och låg nivå under hela 35-års perioden. Detta ger vid handen vilka områden som har utrymme att förbättras. Den demografiska kompo- nenten kan naturligtvis påverkas genom till exempel migration och den har bidragit till en fördelaktig demografisk struktur, men endast i mindre uträckning till den ekonomiska utvecklingen då många utrikes födda arbetar få timmar och framförallt är det få som faktiskt uppnår självförsörjning.
Den andra delen av analysen undersöker hur sambandet ser ut mellan produk- tivitetstillväxten, mätt som procentuell förändring i TFP, och hur långt ett land befinner sig från den institutionella fronten, det vill säga hur den relativa kvaliteten på ett lands institutioner (eller konkurrenskraftsfundament som det benämns i kapitel 2) ser ut. Analysen visar att Sverige har potential att förbättra sin tillväxt väsentligt genom att reformera det institutionella ramverket. Exempelvis visar den beräknade effekten av att stänga det institutionella gapet avseende den offentliga sektorns omfattning att Sverige på tio år kunde gå från position tolv till position sex i välståndsligan. Kombinerar vi dessa resultat med tidigare analyser som visat att de potentiella effektivitetsvinsterna med en bättre fungerande arbetsmarknad och kompetensförsörjning (Eklund och Thulin, 2018) är betydande, leder det till slutsatsen att det finns utrymme för reformer som på sikt kan öka svenskt välstånd betydligt.
REFERENSER
Calmfors, L., (2020), Avgörande mål – En ESO-rapport om sysselsättningspoli- tiska målformuleringar, ESO-rapport 2020:6.
Eklund, J. E. och Thulin, P., (2018), ”250 miljarder fattigare! Svensk produktivi- tetsutveckling 1950–2027, ”Ekonomisk Debatt, vol. 46, nr 8.
Eklund, J. E., och Larsson, J. P., (2020), ”När blir utrikes födda självförsör- jande?”, Entreprenörskapsforum.
Världsekonomiskt forum (2020), World Competitiveness Report 2020. World Economic Forum, Geneva.