Arbetssätt och metoder

Dima: Å jag vill lära mig att stå på händer.

I: Mm.

Rio: Vet du vad jag… skriva.

I: Du vill lära dig att skriva. Mm.

Dima: Det kan du ju redan.

Rio: Ja, men inte mycket.

När det kommer till begreppen barnperspektiv och barnets perspektiv är pedagogerna överens om att det handlar om vuxnas syn på barnets bästa respektive barnets eget perspektiv, att dessa kan skilja sig åt och att båda perspektiven behövs.

Pedagog: Barnperspektiv det är väl mer hur vi har perspektivet, och barnets perspektiv det är ju utifrån deras perspektiv. Och det är ju två helt olika saker, för det är ju vad vi tycker och vad de tycker.

Pedagog: Båda är ju viktiga att ha. Och speciellt barnperspektivet tänker jag. För vi tänker väl och ser lite saker som barnet inte ser, vi är lite mer konsekvens- och risktänkande. Men sen är ju absolut barnets perspektiv viktigt. Vi kan ju inte känna och uppleva samma saker som de, hur mycket vi än vill. Så är vi ju olika individer.

Ytterligare en pedagog uttrycker sig kring varför båda perspektiven behövs:

Pedagog: Om man ska gå från barns perspektiv, en del barn skulle ju kunna sitta med den

här lärplattan, typ 24/7 här. Men det får de ju inte, för vi har ett barnperspektiv, de måste äta, de måste röra sig, de måste leka, de måste... nu säger jag måste, men alltså de måste... läsa böcker. Viktigheter.

5.4 Arbetssätt och metoder

Pedagogerna på de olika förskolorna vi intervjuat berättar om ett antal olika metoder och arbetssätt som de använder sig av för att ta tillvara barns åsikter kontinuerligt. En förskola använder sig av barnråd där barnen får vara med och rösta i olika frågor, det kan handla om vilka regler som ska gälla för toalettbesök, vilka leksaker som ska köpas in, vilken mat de vill

29

äta på avslutningen eller om man ska få ha valfria eller fasta platser till maten. På en av avdelningarna där de har barnråd beskriver en av pedagogerna hur det kan gå till:

I: De här barnråden, hur går de till?

Pedagog: Vi samlar barnen och så talar vi om vad vi har tänkt att de ska få vara med och bestämma och så får de fundera en liten stund och sen får de rösta. På lite olika sätt, handuppräckning har det varit men då blir det ju gärna att man kanske röstar som kompisen. Så oftast har det varit en sluten omröstning, de har fått gått in i ett rum och lägga en liten plusplus eller nått i en burk.

I: Det ni tar upp, ämnet eller temat, har de vuxna bestämt det eller är det något som barnen har önskat att…

Pedagog: Det har oftast varit vi som har bestämt men det är ju lite utifrån vad vi ser i barngruppen.

I: Mm. Till exempel att toabesöken inte har fungerat och så röstar man.

Pedagog: Ja, precis. Och vi har hört från vårdnadshavare just i det fallet också att de har pratat hemma om att de inte riktigt gillar att gå på toaletten och så. Så att det är deras vardag men det är vi som bestämmer.

I: Ni har kartlagt och bestämmer temat?

Pedagog: Ja, precis.

Barnen berättar att de tycker att det känns bra att ha barnråd och beskriver hur det kan gå till:

I: Jag har ju hört att ni har barnråd här, vad gör man då?

Jasmine: Då får några bestämma, om man tycker olika, om det blir samma sak då får det bli så, om det inte blir så då får man rösta vilka som röstade att man tillexempel vart man ska sitta, att man får sitta på fasta platser eller.

Amina: Eller om man vill ha valfria.

Jasmine: Och det som man tycker mest, det blir så.

I: Tillexempel om det är fem barn som tycker att man ska ha valfria platser och två som tycker att det ska vara fasta, då blir det den som det var fler av, är det så ni menar? Är det nån mer gång ni har sånt?

Amina: En gång hade vi barnråd när vi skulle tycka om vi ska ha nåt mer med maten och sånt. Nån mat som vi önskar att vi skulle få på förskolan.

På två av förskolorna berättar pedagogerna att de genomför trygghetsvandringar två gånger per år. Syftet med dessa är att ta in barnens åsikter kring trivsel och trygghet i förskolan, och ge dem möjlighet att uttrycka om det är något som de vill ändra på. Här beskriver ett arbetslag hur de går vidare efter att ha genomfört trygghetsvandringar med barnen:

Pedagog 1: Ja, om vi nu tar den aktuella trygghetsvandringen så har vi ju gjort en

rad åtgärder, tjofftjofftjoff... och det har ju handlat mycket om toaletten. Det har ju kommit

fram mycket om toaletten. Och att man inte når papperet, till exempel. Papperet sitter här (visar snett bakom), förstå?

I: Ja. Så då har ni flyttat det?

Pedagog 1: Mm, vi har köpt en ”grunka”.

Pedagog 2: Så nu är det här! (visar precis intill) Så nu kan de här treåringarna sitta såhär (låtsas rulla ut massor med papper) och dra papper, så nu har vi ju slut på toapapper. (skratt)

Pedagog 1: Så nu har vi ju pratat i omgångar hur man beter sig, man kan inte bara rycka upp en dörr, när man sitter på toa. Det har vi ju fått prata i omgångar med dem om. Och gjort en skylt och så där.

30

Ett barn ger sitt perspektiv på hur hens åsikter tagits tillvara efter en trygghetsvandring:

Pontus: Vill du veta? En gång, en gång frågade Maria (en av fröknarna) om jag ville ändra nåt, på alla rum.

I: Okej, hon har frågat det? Var det nåt du ville ändra?

Pontus: Ja, mera sagor.

I: Mera sagor ville du ha.

Pontus: Och det har vi redan gjort!

I: Och det har ni gjort, så då fick du som du ville?

Pontus: Mm!

I: Så när ni önskar saker, och vill göra mer saker, då brukar ni få det då?

Pontus och Vera: Mm, jaa...

Pontus: Jag fick ändra om vi hade fått mer leksaker.

I: Vad sa du, du fick ändra om...?

Pontus: Om vi hade fått mer leksaker. Typ som, större och mäktigare dinosaurier som T-Rex.

I: Fick ni det då?

Pontus: Mm... det har vi!

”Lära-känna” promenader är också en metod som nämns, där varje barn tillsammans med en pedagog går en promenad samtidigt som de svarar på ett antal frågor om barnets trivsel och mående, hens intressen och vad hen vill göra på förskolan. Även dagliga samtal och barnintervjuer är något som pedagogerna lyfter som ett sätt att ge barn inflytande och göra dem delaktiga i sin dag på förskolan. En pedagog berättar att de brukar skriva upp det barnen säger på en dörr, för att inte glömma bort vad de har haft önskemål om. En förskola använder en bok där de dokumenterar det barnen säger och vad de vill göra på förskolan. Reflektioner och uppföljning i arbetslaget sker dels genom det systematiska kvalitetsarbeten som drivs på förskolorna, dels i diskussioner vid arbetslagsmöten. Där finns möjligheten att ta vidare det barnen uttryckt och planera framåt utifrån det. Pedagogerna lyfter också vikten av att ge barnen återkoppling på att deras åsikter och önskemål blivit lyssnade på, och beslut som de varit med och röstat i.

Pedagogerna ges möjlighet att berätta vad de tänker om att barn enligt barnrättslagen (SFS 2018:1197) ska få uttrycka sina åsikter och komma till tals i beslut och frågor som rör dem.

Vi ställde frågan om pedagogerna hade några tankar om vad det kan handla om för slags frågor och beslut i förskolans verksamhet. De beskriver olika situationer som de tänker att det kan handla om, bland annat nämner de möjligheten att fortsätta sin lek och inte bli avbruten, att få vara med och bestämma var man ska sitta i samling eller matplats, och att delta i beslut kring hur man ska få olika saker att fungera på förskolan. Det kan också vara beslut om vilka böcker man ska läsa, att bli tillfrågad innan man fotograferas, förändringar vad gäller lärmiljön, att inte tvingas till något och olika integritetsfrågor som vem som hjälper barnet på toaletten. Pedagogerna menar dock att de ibland glömmer bort att tillfråga barnen, och enbart utgår från vad de vuxna tänker blir det bästa för barnen.

31