Delaktighet och inflytande

2.2 Delaktighet och inflytande

Vi introducerar detta avsnitt genom att försöka definiera begreppen delaktighet och inflytande med följande citat från Skolverket (2019):

Frågan om delaktighet och inflytande i skolan handlar därför i grunden om att alla elever ska ges möjlighet att uttrycka sig och påverka undervisningens innehåll och utformning. Delaktighet kan också ses som en främjande faktor i själva lärandet.

Genom att aktivt involvera barn och unga i att reflektera om sitt lärande, att göra lärprocessen i undervisningen synlig och begriplig för dem och att ge dem inflytande i utformningen av undervisningen, kan vi stärka deras självkänsla och främja deras välbefinnande och utveckling. (s. 69)

5

Arnér (2009) påpekar att begreppen delaktighet och inflytande många gånger används synonymt, både i forskningssammanhang och i skolvärlden. Begreppen går att tolka på olika sätt och kan ha olika innebörd i olika sammanhang. Arnér väljer att skilja begreppen åt, och menar att inflytande handlar om att ge barn möjlighet att påverka sin tillvaro och att initiativtagande uppmuntras. Vidare är hennes uppfattning att delaktighet istället handlar om att barnen får ta del av något, en verksamhet som pedagoger eller andra vuxna redan har planerat och bestämt.

Att uppleva delaktighet, kunna uttrycka sina åsikter och bli lyssnad till är en grundläggande rättighet, och enligt Swärd (2020) ska vi förutsätta att alla barn är i stånd att bilda och uttrycka sina egna åsikter. För att säkerställa att till exempel barn med funktionsvariation får föra fram sina åsikter, ska anpassningar och stöd ges för detta (Swärd, 2020). Skolverket (2017) framhåller att förskolans personal måste se till att barn som av olika anledningar inte har utvecklat ett verbalt språk kan uttrycka sina åsikter på andra sätt, genom till exempel minspel och kroppsspråk. ”När det gäller de yngsta barnen måste vuxna inta ett barn-fokuserat synsätt som inkluderar tålamod och kreativitet i anpassningen av små barns intressen, förståelsenivåer och kommunikationssätt” skriver Swärd (2020, s. 42). För att säkerställa att barn ges förutsättningar att uttrycka sina åsikter i frågor som rör dem skriver Regeringen (Prop.

2009/10:232):

Det är viktigt att miljön känns trygg för barnet och att metoder och arbetssätt är väl anpassade till barnets förutsättningar. Det innebär att barnets rätt att uttrycka sina åsikter och få möjlighet att höras inte begränsas till tal utan kan inhämtas genom olika uttrycksmedel... (s. 13)

Att uttrycka sina åsikter förutsätter också att barn ges tillräckligt med information samt förstår vad frågan handlar om (Swärd, 2020). Informationen måste därför ges på ett sådant sätt att barnet förstår och kan bilda sig en åsikt, annars är det svårt för barnet att tycka till om något (Ekman, 2020). Vidare anser Swärd att förskolan ska ha rutiner och arbetsmetoder för hur de gör barn delaktiga och hur de tar reda på barnets åsikter. För att säkerställa barnens inflytande och att deras uppfattningar och åsikter tas till vara och kommer till uttryck i utbildningen ska förskolans arbetssätt också analyseras och utvärderas (Skolverket, 2017; Skolverket, 2018).

2.2.1 Delaktighet

I studier definierar förskollärare begreppet delaktighet på tre sätt - dessa är möjlighet att påverka, känsla av tillhörighet och förmåga till aktivitet (Eriksson, 2007; Sandberg &

Eriksson, 2008). Förskollärarnas uppfattningar om hur de ser att ett barn är delaktigt är att barnet utnyttjar möjligheterna till inflytande samt att barnen deltar i verksamhetens aktiviteter, skriver Eriksson. Erikssons studie visar även på att förskollärarnas uppfattning angående förutsättningarna att främja barns delaktighet i förskolan handlar om professionalism, hur vi förhåller oss gentemot barnen och självinsikt, att förstå att barnens delaktighet är pedagogernas ansvar. Andra faktorer som främjar delaktigheten är att jobba i små grupper och att planera för delaktighet. Det förskollärarna tar upp som kan hämma delaktigheten är att

6

rutiner i den redan planerade verksamheten tar mycket tid, förklarar Eriksson. Positiva egenskaper som att vara öppen, nyfiken, glad och positiv betraktas av pedagogerna i Sandberg och Erikssons studie som kännetecken för delaktighet. Pedagogerna menar även att social kompetens är avgörande för barnens deltagande och att kunna uttrycka sig verbalt är ett viktigt verktyg för delaktighet. Pedagogerna upplever att barnen i allmänhet deltar i förskolans beslut, men medger samtidigt att det finns hinder för deras deltagande. Enligt pedagogerna i studien kan det handla om förutsättningarna som arbetsbelastning, förhållningssätt och barnens ålder. Hinder kan enligt pedagogerna även vara vårdnadshavarnas uppfostran, förskolans rutiner och struktur, vad som ses som vuxnas ansvar och att det är den vuxne som har det övergripande perspektivet. Sandberg och Erikssons resultat visar på att en grundläggande faktor för att öka barnens möjligheter till delaktighet och inflytande är att pedagogerna tolkar barnens intentioner.

Eriksson (2014) menar att delaktighet är något mer än att få bestämma - det innefattar även engagemang. Almqvist (2014) menar att det är ett begrepp som ofta används för att beskriva barns delaktighet och att det är av stor vikt för barns lärande. Luttropp (2011) menar att ett barn fysiskt kan befinna sig i ett rum men om barnet inte samspelar med andra barn eller vuxna så blir det svårt att vara delaktig. Engagemang är därför viktigt för delaktigheten, men även förskolans miljö och pedagoger är viktiga förutsättningar som påverkar delaktigheten, anser Luttropp. Almqvist lyfter att engagemang ”är intimt sammankopplat med barns hälsa och välmående, genom barns möjligheter till meningsfull delaktighet i den naturliga omgivningen” (s. 235). Skolverket (2019) ser engagemang ”som en nyckelfaktor i forskningen om hälsa och välbefinnande” (s. 76) och att det visar sig genom att barn är aktivt deltagande i det som äger rum i lärmiljön, exempelvis i aktiviteter, rutiner, samspel och lek. Luttropp hävdar att man kan studera delaktighet genom att observera hur engagerade barn är i en aktivitet. En studie av Eriksson (2006) visar på att barn behöver inkluderades i aktiviteter om de ska ha möjlighet att vara helt och hållet engagerade. Eriksson beskriver delaktighet:

In order to participate a person need to be an active part of their own life, being able to decide how and what activity they wish to participate in, and to be given the opportunity to take part in the desired activities. (s. 12)

Även Szönyi och Söderqvist Dunkers (2018) menar att ”delaktighet är ett positivt laddat begrepp men samtidigt kan det tolkas på många olika sätt. Om vi menar olika saker när vi talar om delaktighet och det saknas en gemensam definition och uppfattning uppstår problem”

(s. 12). För att tydliggöra vad vi menar med begreppet delaktighet har vi valt att utgå från Szönyi och Söderqvist Dunkers beskrivning av delaktighetsmodellen, där utgångspunkten är sex olika aspekter av delaktighet. Författarna beskriver att alla sex aspekter av delaktighet hänger samman och påverkar varandra. Dessa aspekter är tillhörighet, tillgänglighet, samhandling, erkännande, engagemang och autonomi. Några av aspekterna kan vi få syn på genom observation, men vissa är självupplevda och något som individen själv måste få berätta om. Delaktighet är kopplat till ett sammanhang, och kan upplevas på olika sätt i olika miljöer (Szönyi & Söderqvist Dunkers, 2018). Vi har valt att avgränsa oss

7

och framförallt fokusera på aspekterna engagemang och autonomi i denna studie. Autonomi handlar om människans möjlighet att ta beslut kring och ha inflytande över vad man själv gör, hur man gör det, och tillsammans med vilka, skriver Szönyi och Söderqvist Dunkers.

”Autonomi handlar om elevers inflytande över det som sker i undervisningen och sitt eget lärande” (Skolverket, 2019, s. 70). Szönyi och Söderqvist Dunkers hävdar att engagemang är en egenupplevd aspekt där barnet eller eleven själv måste få berätta om sina tankar och upplevelser medan Skolverket beskriver att ”engagemang handlar om barns och ungas självupplevda lust och intresse för att delta i lärandet och aktiviteter” (s. 70).

2.2.2 Inflytande

Biteus och Engholm (2016) tar upp att det finns många olika tolkningar av vad barns inflytande kan vara och hur vuxna kan arbeta med det i förskolan. Författarna problematiserar hur pedagogers tolkning av vad inflytande handlar om påverkar barnens vardag på förskolan.

Många gånger tror pedagoger att det handlar om att barn ska få makt, vilket kan innebära att de inte tror sig kunna erbjuda aktiviteter med risk för att störa barns inflytande i till exempel leken. Enligt Biteus och Engholm är det tre komponenter - anpassad lärmiljö, inspirerande material och medvetet närvarande pedagoger, som påverkar möjligheten till att barns inflytande kan få plats i förskolan. ”Inflytande, enligt vår tolkning, är när barnen kan påverka sin dag i förskolan genom att den närvarande pedagogen som medvetet anpassar material och miljö efter barnens behov utmanar barns utveckling individuellt” (Biteus & Engholm, 2016, s. 18). Det innebär att pedagogen behöver vara närvarande för att upptäcka vilket material de kan tillföra i barns lek, och att involvera barnen i utformning av miljön. Lärmiljön kan antingen hämma eller främja barns inflytande på förskolan beroende på hur den skapas. I en tilltalade miljö som är anpassad efter barnen och som innehåller material som inspirerar, finns det större möjligheter för barns inflytande. Ett rums möblering säger något till barnen om hur de kan agera och vad man kan eller inte kan göra där, menar Biteus och Engholm.

För att kunna anpassa lärmiljön efter barnen måste pedagogerna komma ner på barnens nivå och på det sättet se vad lärmiljön erbjuder. Sittandes på golvet ser vi rummet ur barnens perspektiv och då synliggörs de områden i förskolan som är oåtkomliga för barnen. Spel, pussel, kritor och pärlor som står högt upp på hyllor försvinner från barnens synfält och existerar därför inte för dem. Om de inte ser materialet, hur ska de då kunna inspireras och lockas av det? (Biteus & Engholm, 2016, s. 45)

Barns inflytande handlar inte om att bestämma och att få välja. Därför är det inte situationer där barnen får göra val som ska uppmärksammas, det ska barnen få göra ändå, menar Biteus och Engholm (2016). Att få inflytande är något mer, det handlar istället om att anpassa förskolans miljö och verksamhet efter de barn som finns där. Det är inte något som bara kan tillgodoses vid utvalda tillfällen, menar författarna, utan ska genomsyra hela verksamheten. Inflytande handlar om att låta barnens idéer komma fram och låta dem prata om det som berör dem, skriver Arnér (2009) och ställer frågan; vad händer med de barn som inte kan uttrycka sina åsikter och sin vilja?

8

Om makten i förskolan ska vara någons bör den vara barnens. Vi anser att om barnen får inflytande över verksamheten inom pedagogernas ramar skapas lärtillfällen, lärprocesser och utvecklingsmöjligheter. Det ger barnen makten och därigenom inflytande i förskolan. (Biteus & Engholm, 2016, s. 31)

En studie av Sheridan och Pramling Samuelsson (2001) visar att barnen inte tror att pedagogerna vet vad de vill göra i förskolan, och förklarar det med att pedagogerna inte är närvarande och att de har för mycket att göra. Vidare skriver författarna att barnens möjlighet att påverka sin egen situation och att uttrycka sina tankar är en rättighet men också en nödvändighet för utvecklingen av demokratiska principer. Även Ekman (2020) har undersökt barns upplevelser av inflytande och kom fram till att de anser att det är ”fröknarna” som bestämmer vad som ska göras i förskolan, och att barnen inte upplever sig delaktiga.

Johannesen och Sandvik (2009) resonerar kring de diskussioner som verkar förekomma i förskola där delaktighet och inflytande tycks handla om möjlighet till medbestämmande och frågan om vem som ska bestämma vad. Men precis som Biteus och Engholm (2016) och Arnér (2009) skriver, menar Johannesen och Sandvik att det handlar om något mer, nämligen om att vara del av en gemenskap, där alla blir respekterade och inkluderade trots olikheter.

Det handlar om att samspela, lyssna till och låta barns uttryck påverka situationen. Samtidigt menar författarna att det kan vara en utmaning att förstå hur detta ska ske praktiskt i förskolans vardag, och att det påverkas av hur vi tolkar och förstår begreppen. Johannesen och Sandvik argumenterar för att:

… delaktighet och inflytande är en etisk praxis där det handlar om mer än val och majoritetsbeslut. I ljuset av en sådan förståelse ser vi att det uppstår vissa utmaningar och många möjligheter, som blir belysta mot bakgrund av en uppfattning om delaktighet som ett etiskt möte mellan människor i förskolan. (s. 29)

Därmed framhåller Johannesen och Sandvik (2009) att vi behöver vara öppna inför mötet mellan vuxna och barn och ge utrymme för det oväntade och det olika.