1. Inledning
I Examensbeskrivningen för Specialpedagogexamen står det att ”studenten ska visa förmåga att kritiskt och självständigt identifiera, analysera och medverka i förebyggande arbete och i arbetet med att undanröja hinder och svårigheter i olika lärmiljöer” (Luleå tekniska universitet, s. 1). Det här har vi tagit fasta på när vi inledningsvis började fundera utifrån ett främjande och förebyggande arbete i förskolan, med ett salutogent hälsoperspektiv. Enligt Skolverket (2019) visar forskning att det finns ett tydligt samband mellan hälsa, välbefinnande och lärande och att dessa faktorer påverkar varandra. I Skollagen (SFS 2010:800) fastslås det att det från förskoleklass till gymnasieskola ska finnas elevhälsa med kompetens att möta och tillgodose elevernas behov av medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser. ”Elevhälsan ska främst vara förebyggande och hälsofrämjande” (SFS 2010:800, kap. 2, 25 §). Vi ställer oss kritiska till att det inte finns samma krav på en barnhälsa som arbetar förebyggande och hälsofrämjande i förskolan.
Förskolan har ett viktigt uppdrag i att främja barns hälsa och välbefinnande samt ett ansvar att ge varje barn förutsättningar att utvecklas och lära sig (Skolverket, 2018). Vi anser att det är viktigt att det finns någon som ansvarar för och håller i det hälsofrämjande arbetet även i förskolan, och tänker att detta, i samarbete med rektor, kan vara en roll för specialpedagogen.
Delaktighet och inflytande är enligt Öhman (2021) en av flera skyddsfaktorer som kan påverka barns hälsa, välbefinnande och lärande positivt, och det är vad denna studie kommer att handla om. Barns rätt till delaktighet och inflytande framhävs i läroplanen där det står att förskolan ska ”främja barnens förmåga att vara delaktiga och utöva inflytande över sin utbildning” (Skolverket, 2018, s. 16). I läroplanen står det också att varje barn ska ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att uttrycka tankar och åsikter och att förskolan ska ta tillvara dessa, samt respektera varje barns rätt att uttrycka sig (Skolverket, 2018). Skollagen slår fast att ”barn ska ha möjlighet att fritt uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör honom eller henne” samt att ”barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad” (SFS 2010:800, kap. 1, 10 §). Enligt Arnér och Sollerman (2013) har själva rätten att komma till tals och göra sin röst hörd däremot inte med ålder eller mognad att göra. Författarna menar att barn ska få förutsättningar ”… att utveckla sitt inflytande och sitt demokratiska tänkande från sin första dag i förskolan, genom hela grundskolan och gymnasieskolan” (Arnér & Sollerman, 2013, s. 7). Ekman (2020) motsätter sig formuleringen angående barnets ålder och mognad, och framhäver problematiken med att det ändå är den vuxne som bestämmer när barnet är tillräckligt gammalt eller moget. Barns rättighet blir då beroende av den vuxnes bedömning. Vuxnas barnsyn spelar därför en avgörande roll och påverkar om barns inflytande och delaktighet möjliggörs eller inte, skriver Ekman. ”Det är viktigt att komma ihåg att inflytande inte ska vara villkorat. Det ska inte krävas en viss kompetens, erfarenhet eller ålder. Varje barn har den här rättigheten, även de allra yngsta” (Ekman, 2020, s. 115). Enligt Skolverket (2019) kan det vara en utmaning att uppmärksamma de yngre förskolebarnens egen upplevelse av välbefinnande:
2
De vuxnas lyhördhet och förmåga att uppfatta barns kommunikation om hur de upplever tillvaron spelar en oerhört viktig roll. För de äldre barnen i förskolan kan samtalet vara ett verktyg. Vi kan ställa frågor till dem, intervjua dem, låta dem rita eller peka på bilder, och få gensvar på olika sätt. För de yngre barnen är det en större utmaning eftersom den språkliga förmågan varierar. (s. 72)
Arnér och Sollerman (2013) menar att det är viktigt att skilja på barnperspektiv och barnets perspektiv eftersom den vuxnas syn på barnets situation och barnets egen uppfattning kan skilja sig åt. Därmed räcker det inte att endast ha ett barnperspektiv. Detta kommer vi att redogöra för längre fram i texten. Arnér (2009) menar att barns perspektiv måste tas tillvara för att det ska vara möjligt för förskolan att fostra till demokrati. Arnér lyfter att det är i samspel med andra som det skapas möjlighet till demokrati, delaktighet och inflytande och hävdar att en avgörande faktor för att möjliggöra detta är lärarnas syn på barn. Skolverket (2015) menar att delaktighet och inflytande kan handla om att få möjlighet att göra sin röst hörd, att ges tillfällen till att vara aktiva i undervisningen men också om att tillägna sig kunskaper om hur demokrati fungerar.
I denna studie kommer vi att undersöka hur förskolor arbetar med barns inflytande och delaktighet, vilket vi anser är två helt väsentliga delar för att barn ska kunna tillägna sig de grundläggande demokratiska värderingar som förskolan enligt läroplan (Skolverket, 2018) ska arbeta efter. Det vi vill ta reda på är hur förskolans pedagoger beskriver sin syn på barns rätt till inflytande och delaktighet, och på vilket sätt barns perspektiv, åsikter och röster blir hörda.
Lutz (2013) och Palla (2015) understryker att det saknas specialpedagogisk forskning inom förskolan och framförallt där barnens egna röster görs hörda och lyfts fram. Palla har granskat ett antal nordiska studier i förskolan och i en forskningsöversikt skriver hon att ”inga studier riktas specifikt mot barns upplevelser av sin situation” (s. 106). Lutz lyfter att forskning oftast är gjord ur ett barnperspektiv och att forskning ur barnets perspektiv, där deras egna röster lyfts fram, saknas.
Att fånga barns röster inom forskningen är naturligtvis inte helt utan svårigheter, inte minst när det handlar om små barn eller barn med begränsad kommunikationsförmåga. Men att närma sig barns perspektiv som forskare och pedagog innebär att det finns ett synsätt, där den kunskap som kan uppnås genom detta anses som viktig och relevant. (Lutz, 2013, s. 118)
Vi vill därför lyfta fram barnens egna tankar och åsikter inom området och fråga dem hur de själva upplever sin delaktighet och sitt inflytande på förskolan. När är barnen egentligen som mest delaktiga? Vad är det de får inflytande kring? I studien synliggörs barnens perspektiv och jämförs med pedagogernas tankar, metoder och arbetssätt kring området. Finns det några skillnader och/eller likheter mellan pedagogernas beskrivning och barnens eget perspektiv?
3
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är dels att undersöka pedagogers syn på delaktighet och barns rätt till inflytande i förskolan, dels synliggöra hur barnen uppfattar sina möjligheter till delaktighet, att framföra sina åsikter och göra sin röst hörd. Vidare vill vi även undersöka vilka arbetssätt och metoder som förskolor har för att arbeta med detta.
För att besvara studiens syfte har vi använt oss av följande frågeställningar:
Hur beskriver pedagoger i förskola sin syn på delaktighet och inflytande?
Hur beskriver barn sin syn på delaktighet och inflytande?
Hur förhåller sig barnens och pedagogernas perspektiv till varandra?
Vilka arbetssätt och metoder beskriver pedagogerna att de använder för att säkerställa att barn är delaktiga samt ges inflytande i förskolan?
1.2 Ansvarsfördelning
På grund av det geografiska avståndet mellan oss och de rådande reserestrektioner utifrån Covid -19 pandemin så har vi inte kunnat träffas fysiskt under examensarbetets gång. Vi skapade därför redan i inledningsskedet ett gemensamt Word dokument i Office 365 där vi både kunde skriva, redigera och lämna kommentarer till varandra. Vi har även haft digitala träffar regelbundet där vi kunnat reflektera, diskutera och planera framåt. Den litteratur och forskning vi använt oss av har vi till större del läst båda två, medan en viss del har vi läst var för sig. Både inledningen, bakgrunden och metoddelen har vi tillfört relevanta referenser utifrån det vi läst, och gemensamt arbetat fram texten. Vi delade upp intervjuerna mellan oss och genomförde intervjuer med pedagoger och barn på två förskolor var. Jessika intervjuade totalt fyra pedagoger och fem barn, Sandra intervjuade tre pedagoger och sju barn. Vi transkriberade de intervjuer vi själva genomfört och har sedan tagit del av den andres ljudfiler samt utskrifter. Även resultatet och diskussionen har vi arbetat fram utifrån gemensamma reflektioner som vi gjort när vi träffats digitalt. I arbetets slutskede hade vi tätare träffar för att få syn på vad undersökningens resultat egentligen visade, vad vi kunde dra för slutsatser utifrån det, samt för att slutligen skriva klart alla delar i arbetet.
4