Nu har sammanlagt 56 av 85 argument placerats in i teser, men det återstår alltså 29 stycken som inte fått någon plats. Dessa och hur det kommer sig att de inte tillskrivits någon av Hirschmans teser diskuteras i detta avsnitt. Här hänvisas till skillnad från föregående avsnitt även till delar av aktuell argumentationsstruktur, eftersom jag här till skillnad från i tidigare avsnitt diskuterar delar av argumenten snarare än argumenten i sin helhet. När jag exempelvis hänvisar till (20p1c, p4c, p5c) innebär det att diskussionen berör första, fjärde och femte argumentet av andra ordningen i argumentationsstruktur 20, men att resterande påståenden i samma argumentationsstruktur inte innefattas.
7.3.1 Argument som delvis kan placeras i teserna
Jag har hittat sju argument som visserligen delvis kan placeras i någon eller några av de tre teserna men som innehåller delar som jag upplever svårplacerade vilket resulterat i att
argumentet inte placerats i någon tes eftersom jag vill kunna placera ett argument i sin helhet i en tes. Ett argument menar att en stor andel av projekten som skulle binda kol genom
trädplantering istället utmynnat i ekonomiskt lönsamma monokulturer som inte lagrar lika mycket kol, att beräkningarna för hur mycket koldioxid som träden faktiskt binder svajar och att träd många gånger skövlats där de ska bevaras (20p1c, p4c, p5c). Det framkommer också att lokalbefolkning fördrivits från sin mark för att plantagen ska kunna etableras och att de som protesterat misshandlats och fängslats (20p2c). Argumentet skulle därför till viss del kunna vara en meningslöshetstes och till andra delar en äventyrlighetstes. Dock framkommer även att dokumentationen och uppföljningen för projekten är bristande (20p3c) vilket är det påstående som gör argumentet svårplacerat. Även i ett annat argument framkommer att användningen av spisar i ett kompensationsprojekt inte följdes upp (48p5c). Argumentet är dessutom svårplacerat eftersom det å ena sidan menar att hushåll med de nya spisarna faktiskt använde mer ved än hushåll med traditionella lerspisar (48p1c), vilket tyder på en
tvärtomeffekt, och å andra sidan hävdar att konsumtionen av ved och därmed utsläpp av växthusgaser inte har gått ner (48p4c) vilket snarare talar för att argumentet är en
meningslöshetstes. Att det kan röra sig om meningslöshetstes stärks dock också av påståenden som att utsläppsminskningarna bygger på orealistiska mått och därför troligtvis är
överskattade (48p6c).
I ett annat argument går ett av påståendena, att träd har avverkats i förtid (25p3c) att placera i meningslöshetstesen eftersom det tyder på att tänkt klimatnytta inte uppstod. I övrigt är
argumentet svårplacerat, det framkommer att bönderna inte fått tillräcklig information och inte vet varför de inte ersatts ekonomiskt när träd dött av torka eller sjukdom (25p1c). Dessutom beskrivs organisationen som driver projektet som otillgänglig (25p2c) och det framkommer att kontrakten är skrivna på engelska som få invånare talar (25p4c). Det sistnämnda skulle med lite kreativitet kunna tolkas som ett tecken på meningslöshetstes eftersom det antyder bristande kunskap om lokala behov, men det är så pass långsökt att jag inte riktigt kan dra en sådan slutsats. Ett annat argument menar att klimatkompensation kan ha väldigt olika effekt gällande långsiktig och hållbar påverkan (99p1c) vilket kan tolkas som meningslöshetstes på det sätt att klimatnyttan inte med säkerhet uppnås. I argumentet
framkommer dock även att det saknas tillsyn över klimatkompensationsbolagen (99p2c) och att projekten är svårutredda (99p3c), vilket är påståenden jag har svårt att placera i någon av Hirschmans teser.
Ett argument som till stora delar går att kategorisera som meningslöshetstes menar att tron om att billiga utsläppskrediter i fattiga länder minskar utsläppen för rika länder är en illusion med otydlig klimatnytta eftersom spisarna inte fungerar bra (98p2c) och 85% av projekten inom CDM överdrivit sin utsläppsminskning (98p4c). Det framkommer också att det finns
incitamentproblem där den som betalar bara vill bli kvitt klimatskuld och involverade på plats är mer intresserade av pengarna än att uppnå klimatnytta (98p5c) vilket också är tecken på meningslöshetstes. Emellertid finns även delar som tyder på äventyrlighetstesen; det
framkommer att barn och djur kan bränna sig på spisarna (98p2c) och att projekten bidrar till kränkningar (98p3c). Den del av argumentet som är svårplacerat är dock att det framkommer att projekten är svårkontrollerade som följd av att de är geografiskt avlägsna (98p6c). Att ett projekt är svårkontrollerat kan tolkas som att det är svårt att veta om klimatnytta uppstår, men jag anser inte att det framkommer tillräckligt tydligt att det är det personen bakom argumentet menar. Jag upplever snarare att påståendet ger uttryck för kritik mot systemet för
klimatkompensation och hur det är uppbyggt, vilket är ett påstående som är svårplacerat i Hirschmans modell.
Ett annat argument innehåller flera delar som tydligt går att kategorisera äventyrlighetstes; det framkommer att projekten blivit verklighet genom stöld av mark från bönder som brukat den i generationer, att de som protesterat misshandlats och fängslats och att lokalbefolkningen inte har tillräckligt med mat och vatten (41 p1c, p2c, p3c, p4c). Emellertid tyder argumentet av första ordningen, att Energimyndigheten påstått att projektet genomförts på obrukad mark
(41C) snarare på att det avsändaren i det här fallet motsätter sig är det moraliskt felaktiga i att ljuga om hur och varför ett projekt genomförts. Liknande problematik uppkom vid
placeringen av ett argument som visserligen menar att klimatkompensation används som en ursäkt för att inte lyckas minska utsläpp av fossila bränslen (39 p1c) vilket kan tolkas som meningslöshetstes, men där jag upplever kärnan vara det moraliskt felaktiga i åtgärden. Argumentet av första ordningen är nämligen att det är principiellt fel att kompensera för sina utsläpp (39C) vilket underbyggs med att det bara lämpar över problemet på fattiga länder där lokalbefolkningens rättigheter åsidosätts, och klimatkompensation likställs i argumentet med att skicka sina sopor till Afrika (39p2c). Dessa formuleringar antyder visserligen onekligen att användaren inte har goda avsikter med klimatkompensationen, men eftersom grundproblemet inte anses vara ouppnådd klimatnytta - huruvida klimatnytta uppnås eller inte nämns inte ens - anser jag inte att det går att påstå att argumentet är ett exempel på meningslöshetstes.
7.3.2 Argument som inte alls kan placeras i teserna
Till sist återstår således 22 argument som jag har svårt att ens delvis placera i någon av Hirschmans teser. Här finns tre argument som liksom några argument i föregående avsnitt lyfter bristande uppföljning och rapportering från mottagarländerna (22, 79) men även överträdelse av avtal i form av uteblivna makuleringsintyg (86). Det kan eventuellt gå att argumentera för att samtliga brister kan leda till både utebliven utsläppsminskning och ökade utsläpp, men kopplingen känns för vag för att kunna dra en sådan slutsats. I grund och botten verkar samtliga tre argument kritisera bristande kontroll över systemet kring
klimatkompensation, men vilken tes ett sådan argument kan tänkas tillhöra när varken klimatnytta eller eventuella externa effekter av åtgärderna nämns är svårt att säga. Liknande problem stötte jag på vid placeringen av ett argument som lyfter att rika och mäktiga genom placering av klimatkompensationsbolagen i skatteparadis kan undvika skatt och försvåra granskningen av bolagen (59). Argumentet antyder inte på något sätt att klimatnyttan uteblivit och det närmaste kategorisering jag kan komma är att kategorisera det som äventyrlighetstes med hänvisning till att skatteflykt skulle ses som en negativ effekt av klimatkompensation. Emellertid känns inte det som ett helt vattentätt resonemang eftersom det inte är
klimatkompensationen som åtgärd som i sig lett till skatteflykt. Ytterligare argument jag inte lyckas placera är ett där det framkommer att enbart en tredjedel av de spisar som delats ut når upp till Världshälsoorganisationens riktlinjer för inomhusutsläpp (47). Det skulle kunna anses vara en äventyrlighetstes med motiveringen att spisarna kan innebära en risk för dålig
argumentet att inomhusluften hos de familjer som använt spisen faktiskt försämrats.
Även argumentet som hävdar att granskningen av projekten är en skrivbordsprodukt till följd av att den baseras på några intervjuer och genomförs av konsulter i andra länder (57) är svårplacerat. En långsökt tolkning kan vara att en bristfällig granskning kan äventyra kvaliteten på framtida projekt och att argumentet på så sätt kan anses vara en
äventyrlighetstes, men det är som sagt långsökt och inte en åsikt som ens implicit framgår av argumentet. Argumentet att deltagare i ett spisprojekt inte visste om att deras minskade eldning skulle kompensera för fossila utsläpp i västvärlden (88) kan med viss kreativitet anses vara en meningslöshetstes med motiveringen att om deltagarna inte är medvetna om
projektets syfte är risken stor att utsläppsminskningarna uteblir. Dock är det inte en åsikt som framkommer av argumentet, utan jag tolkar det snarare som att det återigen rör sig om kritik mot systemet, i det här fallet kritik mot bristande kommunikation. Argumentet som menar att ett problem med klimatkompensation är den distans som finns mellan köpare och producent som gör att en konsument inte kan veta hur klimatarbetet på plats går till (6) skulle kunna placeras under meningslöshetstesen med motiveringen att åtgärden enbart skrapar på ytan utan att med säkerhet ge effekt, men huruvida klimatnytta uppkommer eller inte framkommer inte i argumentet. Det finns flera argument som menar att tillräckliga riskanalyser för
projekten saknas (77) och att riskerna för korruption och bedrägeri inte har utretts ordentligt (23). Det skulle gå att argumentera för att dessa är en form av äventyrlighetstes med
motiveringen att det anses finnas en risk att klimatkompensation resulterar i korruption och bedrägeri eller andra externa effekter, eller att bristfälliga riskanalyser kan leda till att mer växthusgaser släpps ut och att det därför kan vara en tvärtomtes. Emellertid framkommer inte om det är av sådana anledningar argumenten presenteras och därför kan jag inte placera dem i någon tes.
Ett annat svårplacerat argument är ett där det framkommer att transparensen hos
Energimyndigheten brister eftersom åtgärder Energimyndigheten anser sig ha genomfört för att förbättra situationen för lokalbefolkning som kommit i kläm inte är offentliggjorda (46). Transparensproblematiken nämns även i ett argument som kritiserar att svenska myndigheter i en redan kritiserad bransch som klimatkompensationsbranschen anlitar bolag som inte
redovisar sina affärer för klimatkompensation öppet (60). Ett argument menar att det inte är ansvarsfullt att inte redovisa hur klimatpåverkan beräknas eftersom den som vill minska sitt klimatavtryck måste få veta att det också blir så (8). Även om det kan tolkas som att
argumentet antyder att klimatnyttan kanske inte uppnås tycker jag inte det är tillräckligt för att placeras i någon av teserna. Det är svårt att argumentera för att minskad transparens är en konsekvens av klimatkompensation, och argumenten antyder inte heller något om huruvida klimatnytta uppnåtts eller inte.
Bland argumenten har jag som framkommit tidigare även stött på argument som berör moraliska och etiska aspekter av klimatkompensation. Ett argument antyder att det är problematiskt ur moralisk synpunkt att den globala överklassen motar bort fattigare
människor för att kunna kompensera för sina utsläpp utan att se de negativa konsekvenserna av trädplanteringsprojekten (3). Ett argument framhåller att köp av utsläppsrätter är orättvist och principiellt fel eftersom de människor som blir av med sin mark inte får del av pengarna (36) och ett annat menar att ingenting kan försvara registrering i skatteparadis och att ett trovärdigt företag med goda värderingar ska skatta i det land det är verksamt (62). Ett annat hävdar att det är olämpligt att registrera sig i ett skatteparadis eftersom skälet till det nästan alltid är att minska transparens och undgå civilrättsliga regler (61). Ytterligare ett argument menar på att registrering i skatteparadis gör att fattiga länder undanhålls viktiga skatteintäkter (72). På samma tema finns argumentet som kritiserar Energimyndighetens uppköp av
kompensation med att påpeka att bolaget som erbjuder klimatkompensationen är dotterbolag till ett företag som åtalats för både skattebrott och giftutsläpp (71).
Ett annat argument lyfter att aktörer som säljer klimatkompensation utgett falska adresser eftersom ett huvudkontor för ett trädplantage i Uganda i själva verket visade sig vara en underklädesaffär (90) och på samma tema finns argumentet som menar att ett företag hänvisade till en påhittad avskogningstrend som motivering till ett trädplantage (43). Även argumentet att Energimyndigheten slätat över innehållet i en rapport där tydlig kritik mot ett klimatkompensationsprojekt framkom (58) kan placeras här. Alla dessa argument upplever jag svåra att placera i någon av teserna. Skattepengar från klimatkompensationsbolag är ju inte det som finansierar klimatkompensation och därför är det svårt att säga att åtgärden blir meningslös bara för att skatten inte betalas i det land kompensationen äger rum. På samma sätt säger det egentligen ingenting om kvaliteten på åtgärden att företagen ljuger om placering för huvudkontor eller avskogningstrender. Det kan argumenteras för att en påhittad
avskogningstrend är ett tecken på att avsikterna är annat än goda och att argumentet därför kan klassas som meningslöshetstes, men eftersom det inte framgår några sådana antydningar i argumentet tycker jag det är svårt att hävda det. Alla argument på det här temat handlar enligt
min uppfattning mer om att det är moraliskt motbjudande med klimatkompensation och att affärerna sköts på ett sätt som inte anses helt okej, vilket jag upplever svårt att hitta någon diskussion om i Hirschmans teori. Den enda tolkning jag kan komma på, men som jag inte egentligen vill ställa mig bakom eftersom den är väldigt långsökt, är att de skulle vara äventyrlighetsteser med motiveringen att det omoraliska systemet på något sätt skulle äventyra den etik och moral som personen bakom argumentet kanske anser finns i västvärlden.