Linköpings universitet | Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling Masteruppsats, 30 hp | Statsvetenskap Masterprogrammet i statsvetenskap Vårterminen 2020 | LIU-IEI-FIL-A--20/03440--SE
Klimatkompensera mera?
–
Albert O. Hirschmans teori om reaktioner mot samhällsförändringar
tillämpad på den svenska debatten om klimatkompensation
____________________________________________________________
To Achieve Emissions of Net Zero, is Carbon Offsetting Our Hero?
–
Albert O. Hirschman’s Theory About Reactions Applied on the Swedish
Debate About Carbon Offsetting
Karolina Hagström
Handledare: Mikael Rundqvist Examinator: Lars Niklasson
Antal ord: 24 058
Linköpings universitet SE-581 83 Linköping, Sverige 013-28 10 00, www.liu.se
Abstract
By implementing Albert O. Hirschman’s theory about reactions, the purpose of this thesis is to analyse the arguments against carbon offsetting presented in Swedish media. More specifically, I will structure and analyse the counter-arguments I find in the articles about carbon offsetting presented by the Swedish paper Dagens Nyheter between October 2019 and January 2020.
Hirschman’s theory of the reactionary rhetoric is based on the notion that every social action is followed by a reaction. To illustrate this, Hirschman introduces three types of theses – arguments - deployed by those who oppose a new idea or reform. The three principal arguments Hirschman identifies is the futility thesis, the perversity thesis and the jeopardy thesis. The futility thesis suggests that an action aiming to improve the society in any way won’t have any effect, the perversity thesis claims that the action will result in the opposite outcome of what was intended and the jeopardy thesis implies that the action will result in intolerable consequences in other areas. Hirschman suggests that a debate where any of these theses are present both is a danger for democracy and is likely to result in suffering in other ways as well. In that way, his theory provides a tool for identifying dangerous arguments in order to take a step towards a more democracy friendly discussion.
By analysing 85 arguments against carbon offsetting I find that 51 of them easily can be categorized as either one of the theses, while 22 can’t be categorized at all. The remaining 12 arguments can either partly or in full be placed in the model. The majority of the 51
arguments fitting in Hirschman’s model are futility theses, which implies that the Swedish debate in this area largely consists of arguments claiming that carbon offsetting doesn’t make any difference. My conclusion based on Hirschman’s theory and the analysis of the arguments is that the Swedish debate about carbon offsetting unarguably contains signs of the polarized discussion Hirschman claims to be a democratic danger and that both the debate itself and the climate overall probably would benefit from a more nuanced and balanced debate.
Key words: argumentation analysis, carbon offsetting, reactionary rhetoric, futility thesis, perversity thesis, jeopardy thesis
Innehållsförteckning
Centrala begrepp ... 5 1 Inledning ... 9 1.1 Debatten om klimatkompensation.……….9 1.2 Vad är klimatkompensation? ... 9 1.3 Teoretisk ingång ... 12 1.4 Syfte ... 13 1.5 Frågeställningar ... 13 1.6 Kommande disposition ... 132 Albert O. Hirschman och den reaktionära retoriken ... 14
2.1 De tre reaktionära teserna ... 14
2.1.1 Meningslöshetstesen ... 15
2.1.2 Tvärtomtesen ... 16
2.1.3 Äventyrlighetstesen ... 17
2.1.4 Tesernas uppkomst och förenlighet ... 18
2.2 Sammanfattande diskussion om användningen av Hirschmans teori ... 19
2.2.1 Reflektioner kring den reaktionära retoriken ………19
2.2.2 Klimatkompensation som progressiv idé ... 20
3 Tidigare forskning ………23
3.1 Tillämpningar av Hirschmans reaktionära retorik ... 23
3.1.1 Attac ... 23
3.1.2 The Affordable Care Act ... 24
3.1.3 Range Anxiety ... 25
3.1.4 Kommunsammanslagningar i South New Wales ... 25
3.2 Kritik mot Hirschmans reaktionära retorik ... 26
3.2.1 Ideologiska aspekter ... 26
3.2.2 Argument om empiriska bevis ... 27
3.2.3 Politisk tillhörighet ... 27 4 Metod ... 29 4.1 Argumentationsanalys ... 29 4.1.1 Beskrivande idéanalys ... 30 4.2 Avgränsning ... 31 4.2.1 Val av analysenheter ... 31 4.2.2 Generaliserbarhet ... 34 4.3 Strukturering av debatten ... 35 4.3.1 Spetsformulering ... 36 4.3.2 Påståenden ... 37
4.3.3 En argumentationsstruktur inspirerad av pro- et contramodellen ... 37
5 Tillämpning av Hirschmans teori ………39
5.1 Begreppsapparat ... 39
5.2 Analysscheman och tolkningsregler ... 43
5.2.1 Framställning av användare och dess avsikter ... 44
5.2.3 Konsekvenser på tillämpningsområdet ... 47
5.2.4 Konsekvenser på andra områden än tillämpningsområdet ... 48
6 Argumenten mot klimatkompensation ……….50
6.1 Argumenten mot klimatkompensation tematiskt formulerade ... 50
6.2 Kort om argumenten för klimatkompensation ... 54
7 Hirschman och argumenten mot klimatkompensation ... 56
7.1 Argument som kan placeras i Hirschmans teser ... 56
7.1.1 Meningslöshetstesen ... 57
7.1.2 Tvärtomtesen ... 60
7.1.3 Äventyrlighetstesen ... 62
7.2 Argument som kan placeras i fler än en tes ... 63
7.2.1 Meningslöshetstesen och tvärtomtesen ... 64
7.2.2 Äventyrlighetstesen och tvärtomtesen ... 64
7.2.3 Äventyrlighetstesen och meningslöshetstesen ... 65
7.3 Argument som inte kan placeras i någon av teserna ... 66
7.3.1 Argument som delvis kan placeras i teserna ... 66
7.3.2 Argument som inte alls kan placeras i teserna ... 68
7.4 Sammanfattning ... 71
8 Slutsats och diskussion ... 72
Källförteckning Bilaga 1: Argumenten mot klimatkompensation Bilaga 2: Borttagna argument Bilaga 3: Utvalda argument för klimatkompensation Förteckning över analysscheman Analysschema 1: Operationalisering av framställning av användaren och dess avsikter ... 44
Analysschema 2: Operationalisering av framställning av tillämpningsområdet ... 46
Analysschema 3: Operationalisering av åtgärdens syftesuppfyllelse ... 47
Analysschema 4: Operationalisering av åtgärdens externa effekter ... 48
Tabellförteckning Tabell 1: Hirschmans tre teser i sina mest åtskiljande aspekter ... 41
Centrala begrepp
Additionalitet: Uppnås enbart om ett projekt för klimatkompensation inte skulle blivit av utan pengarna från klimatkompensationen. Ett projekt som inte är additionellt anses därför inte bidra med någon utsläppsminskning. 1
Albedoeffekten: Innebär att en andel av strålningen från solen reflekteras tillbaka av jordens yta och därmed alstrar en avkylningseffekt, vilket hämmar växthuseffekten. Albedoeffekten minskar ju mörkare yta marken har, exempelvis är den mindre vid skog än vid gräsmarker och savann.2
Annex I: Benämning för världens mest industrialiserade länder som är ålagda att vidta åtgärder enligt Kyotoprotokollet.3
CDM: Clean Development Mechanism, på svenska mekanismen för ren utveckling, är en av de flexibla mekanismer4 som presenteras i Kyotoprotokollet. Utgörs av utsläppsminskande
satsningar som genomförs i länder som enligt Kyotoprotokollet inte har siffersatta utsläppsminskningsmål, i huvudsak de som ofta kallas utvecklingsländer. 5
CORSIA: Carbon Offsetting and Reduction Scheme for International Aviation är ett marknadsbaserat styrmedel för flygets klimatpåverkan antaget av Internationella Civila Luftfartsorganisationen ICAO. Styrmedlet innebär att berörda flygbolag efter 2020 måste investera i utsläppskrediter för alla utsläpp som överstiger nivån utsläppen låg på år 2020.6
COP: Conference of the Parties, ett årligt möte med de 197 parter som godkänt Förenta Nationernas klimatkonvention UNFCCC. Mötena fungerar som det beslutande organet för klimatkonventionen och det första mötet hölls i Berlin 1995. 7
EU ETS: EU Emissions Trading System är Europeiska Unionens system för handel med utsläppsrätter och omfattar EU:s medlemsländer.8
Flexibla mekanismer: Ett sätt för länder att tillgodoräkna sig utsläppsreduktioner genom att göra investeringar i andra länder och på så vis möta sina åtaganden i Kyotoprotokollet. 9
Fossila bränslen: Bränslen bestående av organiska kol- och väteföreningar som bildats genom att döda växter och vattendjur täckts av sediment och utsatts för ett ökande tryck och en
1 Lenas & Röstlund (2019-10-17) 2 Lenas & Röstlund (2019-10-21) 3 Carton (2016), s. 28 4 Se Flexibla mekanismer 5 Nationalencyklopedin (e) 6 Transportstyrelsen (2019-03-26) 7 Nationalencyklopedin (e) 8 Carton (2016), s. 32 9 Nationalencyklopedin (e)
stigande temperatur. Omvandlingen sker mycket långsamt och i det industrialiserade
samhället förbrukas de fossila bränslena i en snabbare takt än det bildas nya. 10 Användning
och förbränning av fossila bränslen anses vara en stor bidragande faktor till den ökade koldioxidhalten i atmosfären och därmed den globala uppvärmningen. 11
Höghöjdseffekten: Används för beräkningar av flygets klimatpåverkan och innebär att samma mängd utsläpp av växthusgaser bidrar starkare till växthuseffekten på hög höjd än på låg höjd.12
JI: Joint Implementation, på svenska ungefär gemensamt genomförande, är en av de flexibla mekanismer som presenteras i Kyotoprotokollet. JI är precis som CDM en utsläppsminskande investering, men i detta fall genomförs åtgärden i de industrialiserade länder som enligt
Kyotoprotokollet har siffersatta utsläppsminskningsmål. 13
Klimatförändring: När vädrets egenskaper på ett påtagligt och bestående sätt förändras. Viss klimatförändring i form av uppvärmning sker naturligt och är oundviklig men viss sådan sker till följd av mänskliga aktiviteter. Temperaturökningen som noterats under det senaste seklet är exceptionellt stor i förhållande till historien och beror till stor del på mänskliga aktiviteter i form av förbränning av fossila bränslen och utsläpp av växthusgaser14. Den fastställda
ökningen av medeltemperaturen på jordytan som skett sedan sent 1800-tal benämns ofta som global uppvärmning.15
Klimatkompensation: En ekonomisk investering som syftar till att kompensera för utsläpp av växthusgaser genom att minska utsläppen i motsvarande mängd någon annanstans. 16
Kyotoprotokollet: Det bindande protokoll för utsläppsminskningar som klimatkonventionen vid COP3 i Kyoto försågs med. Protokollet är godkänt av 192 parter och trädde i kraft 2005.17
Makuleringsintyg: Ett sorts kvitto som köparen av klimatkompensation ska erhålla av det företag som tillhandahåller tjänsten. Makuleringsintyget är det enda intyget som kan styrka att
pengarna som betalats in har gått till ett visst projekt. 18
Monokultur: Odling där enbart en form av växt förekommer. Monokulturer ökar ofta risken för skadedjur och växtsjukdomar vilket har lett till att odling av grödor i monokulturer drivit
10 Nationalencyklopedin (a) 11 Ibid (f) 12 Röstlund (2019-10-17) 13 Nationalencyklopedin (e) 14 Ibid (c) 15 Ibid (b) 16 Ibid (d) 17 Ibid (e)
på användningen av kemiska bekämpningsmedel.19
Negativa utsläpp: När upptag av koldioxid och andra växthusgaser ur atmosfären är större än tillförseln av desamma. I framtiden anses detta kunna uppnås med hjälp av ny teknik som lagrar kol men kompletterande åtgärder i form av bland annat investeringar i andra länder och
ökat koldioxidupptag med hjälp av träd får också användas20. Det är vanligt att företag med
hjälp av negativa utsläpp via trädplantering menar att de är så kallat klimatpositiva.21
Non-Annex I: Benämning för världens utvecklingsländer som inte är ålagda att vidta åtgärder enligt Kyotoprotokollet.22
Parisavtalet: Nytt klimatavtal som antogs vid COP21 i Paris 2015. Avtalet är godkänt av 184 parter och trädde i kraft 2016. Parisavtalet berör arbetet för minskade utsläpp och anpassning till klimatförändringarna och syftar till att temperaturökningen med hjälp av frivilliga
utsläppsminskande åtgärder ska hållas under 2 grader i förhållande till förindustriell temperatur. 23
UNFCCC: United Nations Framework Convention on Climate Change är det fördrag som slöts vid FN:s klimatkonferens i Rio 1992 och trädde i kraft 1994. Fördraget fungerar som utgångspunkt för det internationella klimatsamarbetet men innehåller inga bindande krav på minskade utsläpp. Fördraget hänvisas ofta till som klimatkonventionen och det är inom ramen för denna som de årliga COP-mötena äger rum. 24
Utsläppsrätt: En licens som ger ägaren, ofta ett företag, rätt att släppa ut en bestämd mängd växthusgaser under en viss period. För att stimulera till kostnadseffektiv utsläppsminskning ska totalt antal utsläppsrätter vara mindre än berörda företag anser att de har behov av. Ett företag som släpper ut mer kan köpa utsläppsrätter från ett som släpper ut mindre och tanken är att utsläppen på så sätt ska minska där det är billigast att genomföra minskningen.
Utsläppsrätterna delas ut och kan sedan säljas vidare. Både företag, myndigheter och privatpersoner kan köpa utsläppsrätter 25, som säljs i enheter som motsvarar ett ton minskad
koldioxid i atmosfären26.
VCM: Voluntary Carbon Market som till skillnad från CDM är en frivillig och informell marknad för olika sorters klimatkompensation27.
19 Nationalencyklopedin (g) 20 Ibid (h)
21 Se exempelvis MAX Burgers AB (2020) 22 Carton (2016), s. 28
23 Nationalencyklopedin (e) 24 Ibid
25 Nationalencyklopedin (i) 26 Lenas & Röstlund (2019-10-24) 27 Carton (2016), s. 38
Växthusgas: Olika gaser som finns i atmosfären och medverkar till växthuseffekten.
Mänskliga aktiviteter i form av förbränning av kol, olja och gas bidrar till att stora mängder av växthusgasen koldioxid släpps ut men även metan, vattenånga, dikväveoxid och ozon räknas till de viktigaste växthusgaserna. 28
Växthuseffekt: Uppvärmning av jordytan som följer av att atmosfären återsänder värmestrålning som sänds ut från jordytan. Störst inverkan på växthuseffekten har växthusgaserna vattenånga och koldioxid. 29
28 Nationalencyklopedin (j) 29 Ibid (k)
1 Inledning
1.1 Debatten om klimatkompensation
Nyligen publicerade 11.000 miljöforskare en artikel där de slår fast att jorden befinner sig i en akut klimatkris30. Klimatet anges ofta vara vår tids största ödesfråga31 och många i Sverige
engageras i frågan om lösningar på problemen och vill bidra till arbetet genom att minska sina egna utsläpp av växthusgaser.32 Det vetenskapliga stödet för att människans livsstil och vanor
skapar problem för klimatet är stort33 och i kampen om att minska vår klimatpåverkan
diskuteras olika verktyg, där klimatkompensation är ett av dem. 34. Olika former av
klimatkompensation har under de senaste åren blivit ett populärt sätt att tackla problemen på35
och styrmedlet har dessutom fått stor uppmärksamhet i media36.
Förespråkare för klimatkompensation menar bland annat att det är en kostnadseffektiv metod för att kompensera för oundviklig klimatpåverkan37 och att det är ett enkelt, rättvist och
politiskt rimligt sätt att minska de globala utsläppen av växthusgaser på 38. Emellertid är det
inte enbart positiva röster som höjs i diskussionen om klimatkompensation som ett instrument
i kampen mot en stundande klimatkris. Dagens Nyheter publicerade mellan oktober 2019 och
januari 2020 ett trettiotal artiklar där de i en granskning av klimatkompensation bland annat presenterar de reaktioner som styrmedlet ger upphov till 39. I den här uppsatsen är det de
åsikter om klimatkompensation som presenteras i Dagens Nyheter granskning av
klimatkompensation, och mer precist argumenten mot styrmedlet, som kommer utgöra fokus för studien.
1.2 Vad är klimatkompensation?
En vanlig definition av begreppet klimatkompensation är att det är en finansiering av åtgärder i Globala Syd som syftar till att kompensera för de utsläpp av växthusgaser som sker i
30 11.000 forskare varnar: akut klimatkris på jorden (2019) 31 Danielsson (2020)
32 Naturvårdsverket (2018), s. 4 33 Naturskyddsföreningen (2020) 34 Se exempelvis Dagens Nyheter (2020) 35 Andersson & Carton (2017), s. 118 36 Se exempelvis Dagens Nyheter (2020) 37 Klimatkompensera.se (b)
38 Carton (2016), s. 31 39 Dagens Nyheter (2020)
Globala Nord.40Det var på 1990-talet som klimatproblemen fick en ordentlig plats på den politiska agendan41 och FN kallade 1992 till en konferens i Rio där fördraget United Nations
Framework Convention on Climate Change (UNFCCC) slöts. Inom ramen för UNFCCC hålls sedan 1995 ett årligt partsmöte, Conference of the Parties (COP), med de parter som godkänt konventionen och 1997 antogs vid FN:s COP3 Kyotoprotokollet, den vid tiden för antagandet
enda internationella ramen för internationell bekämpning av klimatförändringarna42. I
protokollet omnämns uppdelningen av världen som en indelning mellan å ena sidan Annex I-länder och å andra sidan non-Annex I-I-länder. Annex I innefattar världens industrialiserade länder, medan non-Annex I syftar på de länder som inte kommit lika långt i
industrialiseringen43, länder som ibland även kallas för utvecklingsländer44. När jag i den här
uppsatsen använder begreppet klimatkompensation är det alltså kompensation i form av olika åtgärder genomförda i Globala Syd, non-Annex I-länder, som för att kompensera för utsläpp i Globala Nord, Annex I-länder, syftar till att hindra en ökning av halten växthusgaser i
atmosfären som åsyftas.
Klimatkompensation kan syfta på flera olika åtgärder men i den här uppsatsen är det främst klimatkompensation så som den presenteras i Kyotoprotokollet som avses. I Kyotoprotokollet presenteras tre så kallade marknadsbaserade flexibla mekanismer som är tänkta att fungera
som verktyg i klimatarbetet; handel med utsläppsrätter, gemensamt genomförande och ren
utveckling.45 Ren utveckling, Clean Development Mechanism (härvid CDM), berör
utsläppsminskande investeringar i länder som själva inte har siffersatta
utsläppsminskningsmål, i huvudsak utvecklingsländer. Gemensamt genomförande, Joint Implementation, handlar om investeringar i industrialiserade länder som har siffersatta utsläppsminskningsmål, i huvudsak forna öststater. Utöver dessa två mekanismer finns alltså även möjligheten till internationell handel med utsläppsrätter.
Vid COP21 i Paris 2015 antogs efter många års förhandlingar ett nytt klimatavtal, Parisavtalet, för minskade utsläpp och anpassning till de pågående och kommande klimatförändringarna. En tydlig skillnad mellan Kyotoprotokollet och Parisavtalet är att utsläppsminskningarna reglerade i Kyotoprotokollet främst ska ske i utvecklingsländer medan
40 Andersson & Carton (2017), s.118 41 Carton (2016), s. 28
42 Nationalencyklopedin (e) 43 Carton (2016), s. 28 44 Nationalencyklopedin (e)
Parisavtalet bygger på nationella klimatplaner även om möjligheten till internationella
samarbeten för att påskynda minskningen av halten växthusgaser i atmosfären kvarstår.46Det
finns dock även en informell och frivillig marknad för klimatkompensation, Voluntary
Carbon Market (härvid VCM) som i huvudsak riktar sig till konsumenter och företag som vill
minska sin klimatpåverkan. 47 Inom VCM utgör skogsprojekten en tredjedel av marknaden
och är sedan 2013 den mest populära kompensationsaktiviteten. 48
I den här uppsatsen är det klimatkompensation i form av skogsprojekt och utdelning av så kallade effektiva spisar som står i fokus. Det skogsbaserade kompensationssystemet är en metod som ökar i popularitet och används av både myndigheter, företag och individer. Inom de skogsbaserade projekten är trädplantering en av de mest populära formerna för
kompensation men också den som anses mest kontroversiell. Den förmodade klimatnyttan uppnås genom att träd via fotosyntesen tar upp koldioxid ur atmosfären och omvandlar den
till kol som sedan binds i trädens biomassa. 49 I Sverige använder företag som Arla, Tetra Pak
och MAX Burgers AB sig av den här typen av klimatkompensation för att kompensera för de
utsläpp produktionen genererar. 50 MAX Burgers AB hävdar till och med att deras
hamburgare är klimatpositiva eftersom företaget genom trädplantering klimatkompenserar för
110 procent av sina utsläpp51. Klimatkompensation används även flitigt av myndigheter som
omfattas av ETS, EU:s system för handel av utsläppskrediter.52
Förutom projekt för trädplantering kommer även klimatkompensationsprojekt som förser fattiga familjer i främst Afrika med energieffektiva spisar diskuteras. Företag som
tillhandahåller denna typ av klimatkompensation hävdar bland annat att de spisar som i vanliga fall används leder till att skog som annars bevarat koldioxid skövlas för att bli ved. Användningen av de nya effektiva spisarna är således tänkt att spara koldioxid genom att
träden som annars hade skövlats för ved får stå kvar53.
46 Nationalencyklopedin (e) 47 Carton (2016), s. 38-39
48 Andersson & Carton (2017), s. 122 49 Ibid, s. 118
50 Carton (2016), s. 39 51 MAX Burgers AB (2020) 52 Carlgren (2009)
1.3 Teoretisk ingång
Den amerikanska statsvetaren Albert O. Hirschman redogör i Den reaktionära retoriken för en teori om att progressiva idéer och reformer ofta möts av motstånd.54 Hirschman menar att
varje aktion följs av en reaktion, och kategoriserar de argument som kan uppkomma mot en reform i tre teser som han benämner tvärtomtesen, meningslöshetstesen och
äventyrlighetstesen55. Hirschman låter franska revolutionen, allmän rösträtt och den moderna
välfärdsstaten statuera exempel på progressiva förslag och reformer som mött motstånd i form av det han kallar reaktionära argument56. En progressiv idé kan alltså vara i princip vilket nytt
förslag eller verktyg som helst med syftet att hantera ett samhällsproblem på. Hirschman tar själv upp fattiglagar57 och bostadsprojekt i utvecklingsländer som exempel58 och andra studier
som framgångsrikt tillämpat hans teori har använt hans modell för att kategorisera argument i debatter om bland annat förslag på vårdreformer59, kommunsammanslagningar60 och
beskattning av finansiella transaktioner61.
Uppkomsten av Hirschmans tre reaktionära teser grundar sig i en uppfattning om att en stabil demokrati grundar sig i att beslut som fattas följer av en opinionsskapande process med uttömmande diskussioner. Deltagarna bör enligt Hirschman vara beredda att ändra sin ursprungliga åsikt under debattens gång genom att ta in och reflektera över motpartens ståndpunkter. Hirschman konstaterar emellertid att utgångspunkten för dagens demokrati snarare har varit en polariserad kamp mellan konfliktfyllda grupper vilket skapat en osund tolerans för den sortens debatt han kallar för ytterligheternas retorik och som rimmar dåligt med demokrati och stabilitet.62
För att uppnå stabilitet och demokratisk legitimitet krävs enligt Hirschman alltså att debatten går från en dialog mellan döva öron till en mer nyanserad diskussion. För att lyckas med det konststycket menar Hirschman att ett första steg är att kunna identifiera varningssignaler i form av argument som omöjliggör en nyanserad diskussion mellan öppensinnade parter, och
54 Hirschman m. fl. (2013), s 293 55 Hirschman (1996), s. 16 56 Ibid, s. 14-15 57 Ibid, s. 36 58 Ibid, s. 72 59 Smith-Walter (2018) 60 Campbell m. fl. (2016) 61 Hedlund (2001) 62 Hirschman (1996), s. 162-163
de tre teser han presenterar är alltså exempel på sådana argument. Syftet med den modell för kategorisering av argument Hirschman presenterar är således att bidra till att den offentliga debatten tar ett steg från de extrema ytterligheterna och ett steg närmare en demokrativänlig dialog.63 Modellen utgör följaktligen ett verktyg för att identifiera den typ av diskussioner
kring nya idéer som är förödande för demokratin och av denna anledning är det av intresse att applicera teorin på debatten om klimatkompensation.
1.4 Syfte
Syftet med uppsatsen är att med hjälp av Albert O. Hirschmans teori om den reaktionära retoriken genomföra en argumentationsanalys av den svenska debatten om
klimatkompensation.
1.5 Frågeställningar
- Vilka argument mot klimatkompensation framförs i Dagens Nyheters granskning? - Hur kan argumenten mot klimatkompensation kategoriseras enligt Hirschmans modell?
1.6 Kommande disposition
Uppsatsen inleds med en närmare presentation av Hirschmans teori och hans kategorisering av argument och fortsätter sedan med en redogörelse för några av de tillämpningar av Hirschmans teori som tidigare genomförts. Efter detta följer ett kapitel där vald metod diskuteras och uppsatsen fortsätter sedan med en redogörelse för de analysscheman som skapats utifrån Hirschmans teori. Därefter presenteras empirin som använts och efter det analyseras utvalda argument genom Hirschmans teori. Till sist presenteras slutsatser och avslutande diskussion som följs av källförteckning och bilagor.
2 Albert O. Hirschman och den reaktionära retoriken
I detta kapitel presenteras och diskuteras uppsatsens teoretiska ingång.
2.1 De tre reaktionära teserna
Albert O. Hirschman utvecklade begreppet reaktionär retorik i samband med det amerikanska presidentvalet 1988 och dess tillhörande debatter där han noterat att nya idéer och progressiva rörelser ofta möttes av en viss typ av argumentation64. För att beskriva argumenten som
levereras av motståndare till nya idéer fokuserar Hirschman på attityderna bakom
argumenten65 och landar så småningom i att den övervägande delen av argumenten mot en ny
idé eller reform kan kategoriseras i tre olika sorter, det han väljer att kalla för teser66.
Hans teori har emellertid ett annat syfte än att enbart beskriva och kategorisera argumenten i en debatt; Hirschman upplever att kommunikationen mellan de han väljer att benämna för progressiva och reaktionära brister67 och hoppas med Den reaktionära retoriken kunna påvisa
att människor med skilda övertygelser tenderar argumentera på liknande sätt, en insikt han menar skulle kunna nyansera polariserade debatter68. Att en nyansering av debatten genom en
kategorisering av argumenten behövs grundar sig i Hirschmans föreställning om att de
motangrepp nya idéer möts av både kan hindra utvecklingen på åtgärdens tillämpningsområde och skapa andra problem69. Hirschman menar även att den typ av argumentation han kallar
för ytterlighetsretorik och som han anser sig se i samhället är svårförenlig med demokratisk stabilitet och att det krävs en mer nyanserad diskussion där deltagarna faktiskt lyssnar på varandra om de faror ytterlighetsretoriken för med sig ska kunna undvikas.70 Hans modell för
kategorisering av reaktionära argument i tre teser är alltså ett sätt att synliggöra skadliga argument i ytterlighetsretorikens anda för att kunna ta ett steg från den sortens debatt och ett steg närmare en mindre polariserad diskussion. 71
Att tre teser kan täcka in merparten av argumenten mot en ny idé underbygger Hirschman med att det egentligen bara kan finnas två skäl till att en idé möts av motsättningar. Det ena är
64 Hirschman m. fl. (2013), s 293 65 Hirschman (1996), s. 16 66 Ibid, s. 132 67 Ibid, s. 9 68 Ibid, s. 162 69 Ibid, s. 13 70 Ibid, s. 162-163 71 Ibid, s. 164
att åtgärden inte anses ha uppnått målet och det andra att kostnaderna som kommit med åtgärden upplevs större än vinsterna med densamma, och dessa två skäl kan alltså ta sig uttryck i form av de tre teser Hirschman kallar meningslöshetstesen, tvärtomtesen och äventyrlighetstesen.72
Jag finner Hirschmans teori om den reaktionära retoriken intressant eftersom den, åtminstone i teorin, tillhandahåller ett teoretiskt ramverk som kan appliceras på nästan vilken debatt som helst som uppstår inför eller i kölvattnet av införandet av en ny politisk idé. Hirschmans förhoppning om att kunna skapa en mer nyanserad debatt och på så vis förhindra att bristande kommunikation hindrar framsteg eller till och med skapar nya problem är även passande för den debatt jag valt att studera. Om det är något område där de problem som redan finns räcker och blir över och där det är viktigt med verkningsfulla åtgärder är det klimatet, åtminstone om vi ska tro den samlade forskningen på området. Dessutom går det att anta att argument om att klimatkompensation inte uppnått målet eller bidragit med större kostnader än vinster är något som skulle kunna förekomma i debatten, vilket gör en applicering av Hirschmans teori intressant.
2.1.1 Meningslöshetstesen
De argument som uppfyller kriterierna för en meningslöshetstes är i princip alla de argument som hävdar att åtgärderna som föreslås misslyckas med att uppnå sitt syfte och därför är meningslösa73. Hirschman menar att den som anammar meningslöshetstesen ofta hänvisar till
vetenskapen och har en världssyn enligt vilken omgivningen bara utvecklas efter inneboende lagar som mänskliga handlingar inte rår på74, vilket gör att försök till förändring ofta beskrivs
som kostsamma åtgärder utan verklighetsförankring75. Oavsett åtgärd skrapar de mänskliga
handlingarna bara på ytan utan att komma åt de djupare strukturerna där roten till problemet finns, vilket gör varje handling som syftar till att lösa ett samhällsproblem meningslös76.
Enligt Hirschman själv är meningslöshetstesen den mest radikala och dystra av de tre teser han presenterar eftersom den både stänger möjligheterna för att lära av sina misstag77 och kan
få den vars idéer kritiseras att tvivla på om det alls finns någon mening med att fortsätta
72 Hirschman (1996), s. 131-132 73Ibid, s. 50 74 Ibid, s. 75-76 75Ibid, s. 78-79 76Ibid, s. 49 77Ibid, s. 78
kämpa.
En meningslöshetstes förlöjligar alltså varje försök till förändring78 men hävdar också ofta att
motiven bakom åtgärden är själviska; eftersom det inte går att förändra något kan ju ett förslag till förändring knappast grunda sig i annat än själviska motiv79. Ett tecken på att ett
argument är en meningslöshetstes kan därför vara att det insinueras att goda avsikter med idén helt saknas, vilket i mitt fall skulle kunna uttryckas i stil med att avsikten med
klimatkompensation inte är att gynna klimatet utan att tjäna pengar.
Genomgående för Den reaktionära retoriken är att Hirschman exemplifierar de tre teserna med hjälp av historiska händelser, idéer eller reformer som på olika sätt mött reaktioner och motstånd. Exempel på meningslöshetstesen som Hirschman tar upp är bland annat att kritiker i debatten om allmän rösträtt menade att införande av allmän rösträtt inte skulle förändra de grundläggande maktstrukturerna i samhället och därför inte tjänade något till. 80 Hirschman
illustrerar även sin meningslöshetstes med den kritik mot välfärdsstatens skyddsnät som går ut på att poängtera det osäkra i om bidragspengar ens når fram till de tilltänkta mottagarna eller om de bara hamnar hos andra mer inflytelserika grupper81. Ett tredje exempel som nämns är
hur det på 1950-talet genomfördes program för bostadsbyggande i storstäder i
latinamerikanska utvecklingsländer där målet var att minska bostadslösheten hos fattiga men som på grund av bland annat bristande kunskap om målgruppens köpkraft resulterade i att bostäderna blev så dyra att de som behövde dem mest inte hade råd att bo där; projektet var således meningslöst och strukturerna kvarstod. 82
2.1.2 Tvärtomtesen
Något som kännetecknar det argument Hirschman kallar för tvärtomtesen är att det till skillnad från meningslöshetstesen ofta insinuerar att syftet med åtgärden är gott. Att
handlingen trots det anses icke önskvärd beror i tvärtomtesens fall på en övertygelse om att åtgärden kommer åstadkomma raka motsatsen till vad den syftade till83. Precis som
meningslöshetstesen förlöjligar tvärtomtesen förändringsförsöken och de som står bakom
78Hirschman (1996), s. 50-51 79Ibid, s. 80 80Ibid, s. 59 81Ibid, s. 65-66 82Ibid, s. 71-72 83 Ibid, s. 20
idéerna84, även om den går snäppet längre och alltså hävdar att åtgärderna inte bara
misslyckas utan dessutom förvärrar den situation åtgärden skulle förbättra85. Eftersom en
tvärtomtes inte insinuerar att det ligger något annat än goda avsikter bakom den misslyckade handlingen framstår personerna bakom de kritiserade idéerna i en tvärtomtes ofta som välvilliga, naiva och till och med snudd på korkade86. En tvärtomtes ifrågasätter till skillnad
från meningslöshetstesen inte möjligheten till förändring, och ser alltså inte världens
strukturer som huggna i sten. Tvärtomtesen grundar sig i istället i en föreställning om att varje mänsklig handling i en flytande värld resulterar i en uppsjö oväntade händelser människan inte rår över. 87
För att illustrera sin teori om tvärtomtesen och påvisa att samma resonemang ytterst effektivt använts genom århundraden88 lyfter Hirschman de engelska fattiglagar som genom att tillåta
nödhjälp för de mest behövande fick kritik för att uppmuntra till en slöhet som befarades producera fattigdom snarare än att mildra den89. Ett annat exempel är hur det på 1970-talet
fanns de som hävdade att det inom socialpolitiken råder en allmän rädsla för en annalkande kris men att de ansträngningar som görs för att komma tillrätta med nöden snarare ökar densamma.90
2.1.3 Äventyrlighetstesen
Den tredje tesen Hirschman presenterar är äventyrlighetstesen som i stort går ut på att
argumentera för att en föreslagen åtgärd är önskvärd i sig men att den resulterar i oacceptabla konsekvenser någon annanstans. Äventyrlighetstesen skiljer sig på flera sätt från de båda andra teserna, bland annat genom att den kan uppfattas som något mindre slagkraftig än meningslöshets- och tvärtomtesen.91 Den har dock uppfattningen om idéns goda avsikter
gemensamt med tvärtomtesen, men de oacceptabla konsekvenser användaren av tvärtomtesen menar sker på åtgärdens tillämpningsområde sker enligt den som anammar
äventyrlighetstesen någon annanstans. Ofta påpekar äventyrlighetstesen att åtgärden kommer äventyra något etablerat och ifrågasätter om det verkligen är vettigt att offra ett tidigare
84Hirschman (1996), s. 27 85Ibid, s. 34 86Ibid, s. 79 87Ibid, s. 75-76 88Ibid, s. 41 89Ibid, s. 36 90Ibid, s. 40 91Ibid, s. 84
framsteg för ett nytt sådant.92 I vissa fall formuleras äventyrlighetstesen också som att en
föreslagen åtgärd i framtiden kommer förhindra ytterligare framsteg93. Hirschman kallar
resonemanget som äventyrlighetstesen bygger på för nollsummementalitet, ett spel där vinnarens vinster är lika med förlorarens förluster och poängterar även att resonemanget i en äventyrlighetstes ofta sträcker sig till att hävda att de vinster åtgärden fört med sig
överskuggas av förlusterna som kommer med densamma.94
Hirschman tar rösträttsdebatten i England som exempel där reaktionärer var oroliga att en eventuell allmän rösträtt skulle äventyra andra uppnådda framsteg95. Hirschman exemplifierar
även äventyrlighetstesen med att motståndare mot demokratiska utvidgningar under 1800-talet hävdade att demokratin riskerar äventyra de nyligen vunna vetenskapliga och industriella framstegen.96
2.1.4 Tesernas uppkomst och förenlighet
Rent kronologiskt menar Hirschman att den troligaste tillämpningen är att äventyrlighetstesen tillämpas när en ny politisk åtgärd föreslås för att efter genomförandet följas av tvärtomtesen och avslutas med meningslöshetstesen97, och även om alla kan förekomma i en debatt är det
enligt Hirschman vanligt att en tes är mer framträdande än de andra.98
Teserna är också mer eller mindre förenliga med varandra99 och Hirschman menar att
äventyrlighetstesen är mer förenlig med både tvärtom- och meningslöshetstesen än vad de är med varandra100; det är ju i teorin svårt att driva en tes om att något får motsatt effekt
samtidigt som tesen om att det inte får någon effekt alls101. Emellertid poängterar Hirschman
att kombinationen tvärtom- och meningslöshetstes trots allt förekommer relativt ofta i praktiken, och att det inte är ovanligt att någon som menar att en handling inte uppnår sitt syfte även hävdar att situationen till och med blivit värre102.
92Hirschman (1996), s. 87 93Ibid, s. 99 94 Ibid, s. 120-121 95Ibid, s. 102-103 96Ibid, s. 99 97Ibid, s. 131 98Ibid, s. 134 99Ibid, s. 137 100Ibid, s. 140 101Ibid, s. 51 102 Ibid, s. 60
Även om det är argument mot en ny idé eller reform som är fokus i Den reaktionära retoriken presenterar Hirschman utifrån sina tre reaktionära teser exempel på hur progressiva teser skulle kunna formuleras, vilket således möjliggör för en analys även av argumenten för en viss åtgärd. Jag har dock valt att enbart tillämpa den reaktionära delen av Hirschmans teori och kommer således inte diskutera de progressiva teserna närmare.
2.2 Sammanfattande diskussion om användningen av Hirschmans teori
2.2.1 Reflektioner kring den reaktionära retoriken
Eftersom jag studerar en debatt om ett styrmedel som redan använts ett tag blir det spännande att se om Hirschmans teori om tesernas uppkomst stämmer i mitt fall. Med Hirschmans resonemang borde argument som kan klassas som äventyrlighetstes lysa med sin frånvaro och debatten istället till stor del utgöras av argument av meningslöshets- och tvärtomkaraktär. Det kan också anses vara en svaghet i teorin att det påstås att två teser är oförenliga och samtidigt hävdas att det i praktiken visat sig att de ofta ändå uppkommer tillsammans; det tyder ju på att det kanske finns aspekter som teorin missat och som gör att den paradoxen uppstår när teorin tillämpas på verkligheten. Samtidigt är ju Hirschmans teori en modell för att studera debatter, och oförenligheten kan därför snarare ses som ett sätt att värdera argumenten i en debatt. Om ett argument hävdar att något inte får någon effekt och samtidigt får motsatt effekt kanske det snarare är ett tecken på ett illa genomtänkt argument än ett tecken på att teorin brister.
Jag funderar också över att Hirschman poängterar att personliga övertygelser har sekundär betydelse för vilken sorts argument som används. Han menar till och med att hans modell till viss del syftar till att poängtera likheter i argumentationen, likheter som kan få motståndare i en debatt att känna anknytning till varandra och på så vis generera en mer nyanserad och konstruktiv diskussion. Samtidigt tar han flera gånger upp exempel på i vilka kretsar de olika teserna oftast förekommer, vilket jag kan känna riskerar motarbeta just den samhörighet han påstår sig vilja frammana. Hirschman hävdar till exempel att en meningslöshetstes från högerkanten av politiken ofta invänder mot statlig intervention med motiveringen att det är kostsamt och meningslöst att intervenera i system som reglerar sig själva, och i samma diskussion resonerar han kring att kritik mot statligt ingripande från vänsterkanten av politiken ofta grundar sig i en rädsla för att en framgångsrik sådan politik skulle dämpa
medborgarnas revolutionära glöd.103 Huruvida det ligger sanning i dessa påståenden låter jag
vara osagt, min poäng är att det kan vara vanskligt göra sådana uttalanden och särskilja argumentens avsändare om ens mål är att få deltagarna i en debatt att känna någons slags anknytning till varandra. Det kan också göra teorin mindre hållbar över tid att uttrycka sig om hur exempelvis konservativa tenderar argumentera; om det är något som onekligen förändras med tiden är det väl det politiska landskapet. Så som Hirschmans modell för kategorisering av argument presenteras är inte heller en närmare analys av personen bakom argumenten
egentligen nödvändig. Det är mycket på grund av det här som jag valt att bortse från dessa delar av teorin och fokusera min analys på vad argumenten faktiskt framför snarare än vad jag tror att de borde säga utifrån vem det är som uttalar dem.
Något jag ser både som en styrka och svaghet i teorin är det faktum att Hirschman menar att den övervägande delen av argument i en debatt mot en ny åtgärd går att kategorisera i enbart tre olika teser. Det är imponerande att på ett så övertygande sätt som jag ändå tycker att Hirschman gör presentera en modell och påvisa hur de flesta argument i en debatt i princip oavsett ämnesområde går att sätta in i modellen. Samtidigt krävs det ju att kategorierna, i det här fallet teserna, är breda och kanske till och med något diffusa för att merparten av
argumenten i en debatt ska gå att placera in i någon av dem. Det behöver ju inte vara negativt i sig, men ju fler argument som ska kunna passa in i ett litet antal kategorier desto större är risken att kategoriseringen till slut inte säger så värst mycket om argumentens innehåll.
2.2.2 Klimatkompensation som progressiv idé
Efter en genomgång av Hirschmans teori började jag fundera över vad han egentligen menar med progressivitet och progressiva förslag. Ordvalet progressiv för onekligen tankarna till innovativa och framåtsträvande åtgärder, och i den bemärkelsen är kritik om att
klimatkompensation i sak kanske inte kan räknas som en progressiv idé befogad. Till stor del går det ju trots allt ut på att ”fortsätta som vanligt”, vilket varken kan anses framåtsträvande eller innovativt. Det skulle visserligen gå att argumentera för att klimatkompensation kan ses som ett framåtsträvande styrmedel på det viset att det är framåtsträvande att anpassa
klimatstyrmedel efter dagens, och med största sannolikhet även framtidens, allt mer tilltagande globalisering. På samma sätt kan uppfångning av koldioxid i träd och olika
tekniska lösningar för koldioxidlagring anses innovativt. Emellertid anser jag inte att en sådan
diskussion är nödvändig i det här fallet, eftersom jag av flera anledningar inte upplever att det är den betydelsen av ordet progressiv Hirschman åsyftar.
Först och främst ger enbart titeln på Hirschmans bok, Den reaktionära retoriken – konsten att
argumentera mot alla samhällsförändringar, en indikation på att det inte nödvändigtvis måste
handla om idéer som är progressiva i sak; alla samhällsförändringar kan knappast anses vara progressiva i sig. Hirschman tar dessutom avstamp i Isaac Newtons naturvetenskapliga teori om att en rörelse, aktion, alltid följs av en motsatt rörelse, reaktion104, och beskriver
debatterna genom historien som utdragna pendlingar mellan aktion och reaktion105, vilket ger
ytterligare stöd för att det rör sig om reaktioner på i princip vilken samhällelig aktion som helst. De så kallade ”reaktionära vågorna” Hirschman använder för att kontextualisera sin teori benämner han dessutom som rörelser inriktade på att vända den pågående
utvecklingen106, en formulering som antyder att reaktionära vågor kan uppkomma mot vilken
utveckling som helst. Genomgående i boken förser Hirschman dessutom orden progressiv och reaktionär med citationstecken, vilket han själv motiverar med att han bland annat anser att ordet reaktionär har en alltför negativ klang107.
Även om jag i den här uppsatsen valt att inte använda mig av de så kallade progressiva teser Hirschman skapar utifrån sina reaktionära sådana går tecken på att det han kallar för en progressiv idé kan avse vilken ny idé som helst att hitta i det kapitel där Hirschman diskuterar möjligheten till progressiva teser. Som en progressiv variant av äventyrlighetstesen föreslår Hirschman det han kallar för tesen om överhängande fara som går ut på att argumentera för ett förslag med motiveringen att åtgärden är nödvändig för att avvärja en hotande katastrof108.
Hirschman presenterar sedan förslag på ”par av reaktionära och progressiva yttranden om samhälleliga handlingar”109 där ett reaktionärt yttrande som att den nya idén kommer få
katastrofala följder har sin progressiva motsvarighet i påståendet att katastrofala följder kommer av att inte vidta den åtgärd som planeras. 110 Både formuleringen om att det rör sig
om yttranden om samhälleliga handlingar och det faktum att åtgärden som antingen motsätts eller förespråkas inte preciseras närmare än just att det är en åtgärd anser jag styrka min
104 Hirschman (1996), s. 17 105Ibid, s. 13 106Ibid, s. 15 107Ibid, s. 19 108Ibid, s. 148 109Ibid, s. 161 110 Ibid
tolkning ytterligare.
Av de anledningar jag nämnt ovan upplever jag således att ordvalen progressiv och reaktionär är något missvisande och att allt för stor vikt därför inte bör läggas vid dess sakliga innebörd. Fokus bör istället ligga på vad Hirschman vill uppnå med sin teori; att synliggöra den
demokratifarliga ytterlighetsretorik som han menar uppkommer i debatten om en idé, reform eller samhällsförändring. Han argumenterar ju även själv för att syftet med teorin inte är att påvisa hur en viss typ av debattör argumenterar; hans syfte är att påvisa att det i debatten om varje samhällsförändring går att skönja ett visst retoriskt mönster både bland förespråkare och motståndare, oavsett vilka dessa är. Jag upplever således att begreppet progressiv inte
nödvändigtvis syftar på en idé som är framåtsträvande i dess faktiska bemärkelse, utan snarare på en nytt förslag på lösning av ett samhällsproblem, vilket klimatkompensation får anses vara. En reaktionär är enligt denna tolkning därför inte nödvändigtvis bakåtsträvande utan enbart någon som reagerar på en ny idé eller samhällsförändring, i mitt fall den som motsätter sig användningen av klimatkompensation som verktyg för att lösa det samhällsproblem en stundande klimatkris onekligen får bedömas vara.
3 Tidigare forskning
Detta kapitel inleds med en redogörelse för hur andra använt sig av Hirschmans teori om den reaktionära retoriken för att fortsätta med en diskussion om kritik som lyfts mot modellen.
3.1 Tillämpningar av Hirschmans reaktionära retorik
Hirschmans modell för kategorisering av argumenten i en debatt har tillämpats många gånger genom åren, och i detta avsnitt presenterar jag kort fyra studier som använt sig av Hirschmans modell för att analysera debatter om olika idéer.
3.1.1 Attac
Sedan Hirschman lanserade sin modell för kategorisering av argument har den applicerats många gånger på åtskilliga sorters fall. Ett exempel är Maria Hedlunds studie om debatten kring medborgarrörelsen Attac (Association pour une Taxation des Transactions financières pour l’aide aux citoyens). Attac fanns när studien genomfördes år 2001 i 20 länder, och syftade till att visa på alternativ till det de kallade det ”ensidiga prisandet av nyliberalismen”
111. Ett av organisationens mest omtalade förslag var införandet av den så kallade
Tobinskatten som skulle innebära en beskattning av finansiella transaktioner. Hedlund menar att förslaget gav upphov till starka reaktioner både hos de som var för införandet av skatten och de som motsatte sig förslaget.
Hedlund menar att det är en principiellt viktig fråga att utröna hur etablerade makthavare bemöter nya aktörers försök att åstadkomma samhällsförändringar och hon använder sig av en prövning av Hirschmans teori för att studera detta. 112 Hedlund begränsar sin studie till Attac
Sverige 113 och använder fem artiklar i svenska dagstidningar under perioden 1 januari till 31
mars 2001 som underlag för sin analys.114 Resultatet Hedlund presenterar visar att de flesta
argument mot ett införande av Tobinskatten, hon studerar enbart motargument, går att placera in i Hirschmans modell. Hedlund hittar dock två argument som hon inte på ett naturligt sätt lyckas förlägga i någon av de tre teserna115 men menar att detta inte nödvändigtvis ska
111 Hedlund (2001), s. 259 112Ibid, s. 259-260 113Ibid, s. 263 114Ibid, s. 261 115Ibid, s. 276-277
tillskrivas alltför stor vikt eftersom dessa två argument i sig var svaga till följd av låg beviskraft. Hedlund konstaterar emellertid att några av de argument hon identifierat passade in i fler än en av teserna och att distinktionen därför inte alltid var självklar. Hedlund menar dock att hennes studie bekräftar Hirschmans påstående om att oförenliga teser förekommer tillsammans i praktiken.116
3.1.2 The Affordable Care Act
En annan tillämpning av Hirschmans reaktionära retorik gjordes 2018 av Aaron Smith-Walter med målet att förbättra dragningskraften i modellen 117, i detta fall genom att applicera teorin
på retoriken som omger ACA, The Affordable Care Act, i USA118. I studien granskar
Smith-Walter avskrifter från tillfällen då policyförslag diskuterats i lagstiftande församling119 och
genomför en statistisk analys för att undersöka samband mellan studiens variabler 120.
Smith-Walters analys fokuserar på hur de olika sidorna i debatten om ACA retoriskt använder sig av ”offer” som ett uttryck för en underliggande konflikt om värdena frihet och rättvisa. Han menar att offret i det här fallet är beroende av vem det är som åberopar dess existens; de reaktionära tenderar påtala att lokala styrande organ är offren medan de progressiva oftare hävdar att det är familjen som är offret. Dessa olika typer av offer menar Smith-Walter kan förstås som ett uttryck för den värdekonflikt mellan rättvisa och frihet som är högst
närvarande i debatten om USA:s sjukvårdssystem121. Hans statistiska analys visar att det finns
ett starkt signifikant samband mellan bland annat Hirschmans modell och värdena frihet och rättvisa och att frihet i debatten ofta åberopades i framför allt argument som går att klassa som äventyrlighetsteser enligt Hirschmans modell122. Smith-Walter menar att Hirschmans modell
är användbar och att studien om debatten kring ACA visar att det finns underutnyttjade nyanser av Hirschmans retoriska modell som bör användas eftersom de med en tillämpning som denna kan öka förståelsen för hur en övertygande retorik kan föras genom att peka ut särskilda offer framför andra.123
116 Hedlund (2001), s. 278 117 Smith-Walter (2018), s. 894 118Ibid, s. 915 119Ibid, s. 894 120Ibid, s. 905 121Ibid, s. 894 122Ibid, s. 905 123Ibid, s. 916
3.1.3 Range Anxiety
Hirschmans modell har också nyligen använts för att utforska det författarna Johannes Kester, Lance Noel, Benjamin K. Sovacool & Gerardo Zarazua de Rubens kallar för ”range anxiety”; den psykologiska ångest ett elektriskt fordons begränsade räckvidd kan ge upphov till hos en konsument. 124 Författarna genomför en omfattande studie baserad på över åtta fokusgrupper,
200 intervjuer och en enkät med knappt 5000 svarande i de fem nordiska länderna. Deras slutsats är att en teori om reaktionär retorik är ett viktigt komplement till det psykologiska och tekniska ramverk som forskningen på det område de är verksamma inom tillhandahåller125
och att både konsumenter och experter i det här fallet använder sig av Hirschmans reaktionära retorik.126 Författarna menar vidare att eftersom det tekniska landskapet är i ständig
förändring är retoriken, och framför allt den reaktionära retoriken, ett sätt att påverka allmänhetens uppfattning om ny teknologi och skapa visioner om en framtid med låga koldioxidutsläpp. Appliceringen av teorin på range anxiety menar författarna kan leda till en ökad förståelse både för tidigare insikter och underliggande intressen och maktrelationer på området. Författarna argumenterar vidare för att den reaktionära retoriken behöver appliceras på fler innovationer för att bidra med nya nyanser till innovationsstudier eftersom det är grundläggande för utövandet av framtida idéer127.
3.1.4 Kommunsammanslagningar i South New Wales
I en studie om debatten om kommunsammanslagningar i South New Wales, Australien, ämnar Nicole Campbell, Bligh Grant och Joseph Drew testa huruvida den kritik om att inte kunna förklara argument om empiriska bevis som riktats mot Hirschmans modell stämmer. För att testa om kritiken är befogad undersöker författarna vilka nya angreppslinjer som öppnas för både progressiva och reaktionära baserat på empirisk data och kommer till slutsatsen att användningen av empirisk data öppnar för nya retoriska ingångar för båda parter.128 Författarna poängterar dock att empiriska argument ofta är komplexa och att
kostnaden för att undersöka hållbarheten i empiriska påståenden är hög, vilket försvårar en analys av argument baserade på empirisk data. Ett ”nytt” argument som här kan uppkomma från reaktionärer är motargument mot empiriskt grundade argument och författarna kommer fram till att Hirschmans retoriska koncept behöver breddas och inkludera bland annat sådana.
124 Kester m. fl. (2019), s. 96 125Ibid, s. 105
126Ibid, s. 96 127Ibid, s. 106
Dock framhåller de att Hirschmans modell med fördel kan användas av både forskare och medborgare som ett verktyg för analys av debatter eller som en lins att betrakta debatter om omdiskuterade reformer genom. 129
3.2 Kritik mot Hirschmans reaktionära retorik
I sin studie där Maria Hedlund tillämpar den reaktionära retoriken på den svenska debatten om organisationen Attac poängterar hon även att Hirschmans tre teser huvudsakligen fått positiv respons i forskarvärlden, vilket hon menar kan bero på att den reaktionära retoriken är vad hon kallar ”förförande enkel”130. Emellertid har Hirschmans teser inte enbart mottagits
med öppna armar, och i det här avsnittet kommer jag lyfta en del av den kritik som uttryckts mot hans teori om den reaktionära retoriken.
3.2.1 Ideologiska aspekter
Stephen Eric Bronner menar att styrkan i Hirschmans bok Den reaktionära retoriken ligger i att påtala vikten av tolerans från samtliga håll i politiken vid diskussioner, snarare än i att tillhandahålla fungerande teser för att kategorisera argument. Bronner menar bland annat att en brist i Hirschmans modell är att den helt utesluter ideologiska aspekter som antisemitism, rasism och sexism hos avsändarna av argumenten. Att vägra ta itu med sådana centrala delar av högerkantens teorier menar Bronner kan leda till att den reaktionära ideologin städas från dess mest farliga innebörder. Bronner menar även att det är orättvist både mot den reaktionära och den progressiva retoriken att placera dem i samma fack och påstå att de yttrar sig på liknande sätt, eftersom det kan leda till att möjligheten att förstå och bedöma deras olika politiska och normativa intressen riskerar försvinna131. Hedlund bemöter dock denna kritik
genom att påtala att Hirschmans poäng är just att det finns ett tvång i att argumentera enligt vissa retoriska mönster. Hedlund påtalar även att Hirschman aldrig gör anspråk på att uttala sig om huruvida de argument som studeras behöver motsvaras av faktiska förhållanden i verkligheten132. Jag är beredd att hålla med Hedlund här; syftet med modellen är ju att
kategorisera argument i en debatt med målet att minska polarisering och skapa en mer konstruktiv debatt. Kanske är det ett medvetet val från Hirschmans sida att ideologiska aspekter utesluts, han påtalar ju faktiskt själv att det för en mer nyanserad debatt krävs mer
129 Campbell m. fl. (2016), s. 333-334 130 Hedlund (2001), s. 268
131 Bronner (1993), s. 134-135 132 Hedlund (2001), s. 268
fokus på argumentens struktur än personliga övertygelser. Jag tycker inte heller att det i det här fallet nödvändigtvis är negativt att placera förespråkares och motståndares argument i samma fack. Det kan snarare vara intressant om det går att påvisa att företrädare för och kritiker av en och samma idé uttrycker sig på liknande sätt trots olika ideologiska utgångspunkter.
3.2.2 Argument om empiriska bevis
Även Brian Dollery och Lin Crase lyfter problem de stött på vid tillämpningen av Hirschmans modell på debatten kring Australiens inblandning i kriget i Irak. Även om författarna kommer fram till att strukturen i de argument de studerar visserligen i stort passar in i modellen fångar de tre reaktionära teserna och deras progressiva motsvarigheter inte in samtliga argument i debatten. Dollery och Crase menar att Hirschmans modell inte är applicerbar för argument om empiriska bevis, i deras fall huruvida Irak har eller inte har massförstörelsevapen i sin ägo. Dollery och Crase menar även att Hirschmans teser inte klarar av att hjälpa forskaren att upptäcka komplexa förändringar av deltagarnas argument i en debatt.133 Denna kritik har
bemötts i studien av Nicole Campbell, Bligh Grant och Joseph Drew där de kommer fram till att användningen av empirisk data öppnar för nya retoriska ingångar för båda parter.134 De
konstaterar även att Hirschmans modell behöver breddas 135 för att inkludera empiriskt
grundade argument men vidhåller samtidigt att hans modell är fortsatt användbar i studiet av debatter.
3.2.3 Politisk tillhörighet
Ytterligare kritik mot Hirschmans reaktionära retorik kommer från Jennifer Hochschild som i en artikel visserligen påtalar att Hirschmans teser går att hitta i nutida debatter om till
exempel subventionerad hemhjälp och flyktingmottagande136 men också hävdar att
Hirschmans antaganden om den politiska tillhörigheten hos debattörerna inte stämmer i dagens Amerika137. Hochschild menar att de Hirschman kallar progressiva är personer på
vänsterkanten i politiken, eller det hon kallar för ”amerikanskt liberala”, vilka alltid sett positivt på förändringar och reformer medan de konservativa traditionellt varit mer skeptiskt inställda till förändringar. Hochschild menar dock att det sedan 1970-talet skett en förändring
133 Dollery & Crase (2003), s. 361-362 134 Campbell m. fl. (2016), s. 323 135Ibid, s. 333-334
136 Hochschild (2018), s. 599-600 137 Ibid, s. 605-606
på den fronten och att det nu för tiden snarare är personer på vänsterkanten som framför argument om att nya initiativ kan få oönskade konsekvenser, riskerar äventyra etablerade värden eller är helt fruktlösa138. Med hänvisning till detta menar alltså Hochschild att
Hirschmans modell helt enkelt är fel, eftersom de politiska ideologierna inte längre yttrar sig på samma sätt och av samma personer. Hirschmans modell över argumenten går att applicera från sent 1700-tal och 200 år framåt, men har alltså enligt Hochschild idag förlorat sin
kraft139. Även om Hochschild säkerligen har en poäng i sin kritik anser jag inte att detta är
anledning nog att i min studie omvärdera användningen av Hirschmans modell. Detta ställningstagande beror delvis på att Hochschilds kritik grundar sig i det amerikanska
samhället vilket det finns goda skäl att anta ser annorlunda ut än det svenska, men framför allt anser jag denna kritik vara oväsentlig i mitt fall eftersom syftet med min studie inte är att utröna politisk tillhörighet eller ideologisk utgångspunkt hos de personer som framför
argumenten, utan att helt enkelt undersöka hur argumenten i debatten om klimatkompensation går att kategorisera utifrån Hirschmans modell, obundet politisk tillhörighet hos den som uttalat argumentet.
Utan att avfärda den kritik som presenterats ovan tycker jag ändå att det är ett gott tecken att samtliga av de tillämpningar av Hirschmans teori jag redogjort för konstaterar att teorin till stor del fungerar även om det finns brister och utvecklingsområden. Att modellen
framgångsrikt kunnat implementerats på så skilda områden som kommunsammanslagningar, beskattning av finansiella transaktioner och psykologin kring eldrivna fordon tyder på en fördelaktig bredd. Hirschmans exempel börjar onekligen få några år på nacken, men om till största delen lyckade tillämpningar av teorin gjorts under de senaste fem åren tyder det ändå på att teorin har viss hållbarhet över tid och att det därmed finns en chans att den med framgång även kan tillämpas på samtidens debatt om klimatkompensation.
138 Hochschild (2018), s. 600-601 139 Ibid, s. 605-606
4 Metod
I detta kapitel diskuteras den metod jag kommer använda för att strukturera, kategorisera och analysera argumenten i debatten om klimatkompensation.
4.1 Argumentationsanalys
Argumentationsanalys kan också gå under benämningen idéanalys140 och möjliga syften en
forskare kan ämna uppnå med en sådan ansats är många, och således är även möjliga
tillvägagångssätt åtskilliga. Ett vanligt syfte med argumentationsanalys är att genom att utröna en argumentations svaga och starka sidor skapa ett underlag för att kunna ta ställning i en fråga141. Argumentationsanalys anses därför ofta vara en väsentlig del i det vetenskapliga
tänkandet, med motiveringen att det tillhör vetenskapens huvuduppgifter att på ett
systematiskt vis bidra till motiverade och befogade uppfattningar. 142 Ett sätt att söka avgöra
om påståenden i en debatt är sanna eller falska är att tillämpa det som ofta kallas för
hållbarhetsmetoden, där forskaren försöker samla empiriska bevis för de olika påståendena för att på så sätt kunna förkasta eller giltighetsförklara dem143. Det kan också handla om att den
som genomför analysen har retoriska mål med sitt arbete och söker inspiration i befintlig argumentation144 eller avser förbättra argumentationen inom ett visst område145.
Emellertid behöver en forskares syfte med en argumentationsanalys inte vara att själv ta ställning i den fråga som undersöks. En argumentationsanalys genomförs ofta för att utröna vilka underliggande syften som finns bakom den retorik som förs146. En forskare kan också
ämna värdera argumenten i en debatt utan att ta ställning till sakfrågan genom att fokusera på argumentens logiska sammanhållning och hur väl underbyggda och tydligt formulerade de är147. Analysen kan också ha ett icke-värderande syfte, och en granskning av argumentationen
i en text kan därför enbart syfta till att öka förståelsen för vad debatten handlar om148. Här kan
Evert Vedungs studie av det tidiga 1900-talets debatt om en unionsbildning mellan Sverige och Norge statuera exempel; Vedung menar att ett syfte med hans studie är just en
140 Se exempelvis Esaiasson (1993), s. 204 141 Hellspong (2001), s. 108 142 Björnsson m.fl. (2009), s. 19 143 Vedung (1971), s. 54 144 Hellspong (2001), s. 108 145 Vedung (1971), s. 36 146 Bengtsson (2018), s. 365 147 Ejvegård (2005), s. 77 148 Beckman (2005), s. 38-39
”systematisk sammanställning och beskrivning av innehållet i unionsdebatten”149. I strävan
efter att öka förståelsen för vad en debatt handlar om är ett vanligt tillvägagångssätt att beskriva de skillnader som finns mellan argument i en viss fråga. 150 Ett syfte kan också vara
att påvisa olika idéer om verkligheten hos motståndarna i en debatt151 och försöka utröna om
de argument som presenteras ger uttryck för olika slags intressen152.
4.1.1 Beskrivande idéanalys
Min studie kommer sälla sig till de icke-värderande argumentationsanalyserna, vilket dels är en konsekvens av vald teori och dels en följd av att ämnet, klimatkrisen och dess eventuella lösningar, i sig är av sådan dignitet att jag anser det berättigat att ”bara” söka öka förståelsen för debatten. Eftersom min argumentationsanalys inte syftar till att värdera eller testa
hållbarheten i argumenten kommer studie min utgöras av den sorts argumentationsanalys Evert Vedung kallar för en innehållslig idéanalys (härvid beskrivande idéanalys); det kvalitativa studiet av en debatt som i sig rör ett sådant viktigt problem att den blott för sitt konkreta innehåll kan vara värd att studera närmare. 153 Vedung framhåller även att en
beskrivande idéanalys i sig kan få en betydelsefull roll i samhället om den lyckas påpeka vagheter eller motsägelsefulla påståenden i en aktuell fråga och på så sätt kan höja kvaliteten på samhällsdebatten.154 I samma anda hävdar Peter Esaiasson att det kan vara fullt legitimt att
en idéanalys stannar vid att beskriva och precisera den samling idéer och åsikter som för närvarande finns på ett område. 155 Även Barry Holmström stämmer in i detta och framhäver i
sin studie av den svenska debatten om Koreakriget att ämnets vikt i sig berättigar ett ingående studium av tillgängliga åsiktsyttringar156. Ludvig Beckman menar att det är en av
vetenskapens mest grundläggande verksamheter att beskriva ett material, och att slutsatser kan dras om materialet även om forskaren inte ämnar bidra med en förklaring till varför materialet ser ut som det gör. 157
Beckman menar att en beskrivande idéanalys behöver innehålla ett jämförande moment där materialet vägs mot något annat, så kallade mätpunkter, och det är genom att dra slutsatser om
149 Vedung (1971), s. 33 150 Beckman (2005), s. 38-39 151 Vedung (1971), s. 36 152 Beckman (2005), s. 38-39 153 Vedung (1971), s. 34 154Ibid, s. 36 155 Esaiasson (1993), s. 204 156 Holmström (1972), s. 12 157 Beckman (2005), s. 49
förhållandet mellan materialets innehåll och dessa mätpunkter som forskaren bidrar med något annat än att bara återge innehållet i en text158. I mitt fall sker jämförelsen mellan
innehållet i den svenska debatten om klimatkompensation och Hirschmans teori om den reaktionära retoriken, där de tre olika teserna fungerar som mätpunkter mot vilka argumenten i debatten jämförs. Min argumentationsanalys kommer utgöras av en beskrivande idéanalys, men till följd av karaktären hos den teori som tillhandahåller analysens mätpunkter går det att argumentera för att studien även har teoriprövande karaktär. Syftet med min uppsats är dock inte att pröva Hirschmans modell, men genom att genomföra en beskrivande idéanalys där innehållet i mitt material analyseras mot Hirschmans teser kan studien leda till förslag på utveckling av teorin i det fall det framkommer av analysen att det finns luckor i Hirschmans modell som kan behöva fyllas.
4.2 Avgränsning
Eftersom det i studerat material inte alltid framkommer vilken sorts klimatkompensation som diskuteras, om det handlar om CDM, VCM, trädplantering, distribuering av effektiva spisar eller handel med utsläppskrediter, kommer jag inte begränsa mig till det ena eller andra. Emellertid vill jag poängtera att det finns flera olika tillvägagångssätt på området och att jag är medveten om att åsikterna om de olika projekten kan skilja sig åt. Eftersom det inte alltid framkommer vilken metod eller slags projekt som åsyftas kommer jag dock fokusera på den svenska debatten om klimatkompensation i stort, vilket således kan inkludera samtliga sorters kompensationsprojekt.
4.2.1 Val av analysenheter
I genomförandet av en argumentationsanalys kan det vara klokt att fundera över
avgränsningen av aktörerna i debatten. 159 Jag kommer i linje med hur Vedung genomfört sin
idéanalys av unionsdebatten inte göra någon distinktion mellan nationell och undernationell nivå. Vedung menar att det väsentliga i hans studie är att klassificera debattdeltagarna efter inställning i sakfrågan160, och även om jag inte kommer använda mig av samma klassificering
som Vedung utan kategorisera argumenten utifrån Hirschmans teori om reaktionära teser är den arena inom vilken debattdeltagarna agerar i min studie oväsentlig i den bemärkelse att flera arenor berörs. Maria Hedlund har i sin studie studerat politiska ledare i några
158 Beckman (2005), s. 50-52 159Ibid, s. 38-39
