Hirschmans reaktionära retorik tillhandahåller redan en begreppsapparat och en relativt explicit operationalisering i och med att den erbjuder tydliga kriterier för indelning av det material som studeras. Dock behöver jag precisera och förklara ytterligare vad teserna, begreppen, avser i mitt fall och framställa kriterier för hur det jag studerar ska delas in i kategorier utifrån vald teori 194. Jag behöver helt enkelt tolkningsregler som kan hjälpa mig
definiera och särskilja argumenten195 och fastställa hur exempelvis en tvärtomtes kan se ut i
just debatten om klimatkompensation och vilka kriterier som krävs för att ett argument ska kunna anses vara en tvärtomtes.
194 Svensson & Teorell (2016), s. 39 195 Esaiasson m. fl. (2017), s. 199
Vedung beskriver hur det vid genomförandet av en beskrivande idéanalys inte finns en tydlig kronologisk ordning att lägga upp arbetet på utan att det hela är en kreativ process där ett analysschema tar form efter hand, genom ständig utveckling och samverkan mellan teori och observation av materialet. Ansatsen kan därför ses som både induktiv och deduktiv; deduktiv eftersom analysschemats kategorier strukturerar det obearbetade materialet196, men induktiv
eftersom innehållet i materialet till viss del avgör hur analysschemat ser ut197. Eftersom min
studie är teoritung till följd av att teorin tillhandahåller ett klassifikationsschema enligt vilket empirin kommer struktureras ligger det nära till hands att argumentera för att det är en deduktiv ansats som kommer tillämpas. Även om det troligaste är att min studie främst kommer ha en deduktiv inriktning kommer inslag av induktion finnas eftersom Hirschmans kategorier kommer situationsanpassas utifrån studerat ämne och material. Det troligaste är att jag under arbetets gång kommer pendla mellan empiri och teori och att analysschemat därför inte kommer fastställas i sin slutgiltiga form förrän vid studiens slut.
Eftersom jag använder mig av en etablerad modell är tillvägagångssättet redan beprövat av ett antal forskare, vilket ger min studie något att jämföras med och därför är stärkande för
studiens kumulativitet, att den bidrar med något. 198 Jag kommer emellertid inte kopiera andra
studiers teoritillämpning rakt av utan har tagit inspiration av hur andra applicerat Hirschmans modell och sedan anpassat begreppen till det område jag studerar. Eftersom Hirschman själv menar att den övervägande delen av argument i en debatt av det här slaget går att kategorisera enligt hans modell199 är självklart förhoppningen att merparten av de argument mot
klimatkompensation jag studerar kommer kunna anses vara exempel på någon av teserna. Dock kommer jag inte sträva efter att forcera in argument i Hirschmans modell utan kritiskt granska dem för att utröna om de går att identifiera som någon av de reaktionära teserna. Upptäcker jag att det finns argument i debatten som inte på ett naturligt sätt går att placera i någon av Hirschmans teser kan det leda till intressanta diskussioner och funderingar om hur det kan komma sig.
196 Vedung (2018), s. 204-205 197 Esaiasson (1993), s. 205 198 Esaiasson m. fl. (2017), s. 61
I tabellen nedan har jag samlat de fyra övergripande aspekter i Hirschmans reaktionära retorik som jag upplever är de områden där de tre teserna skiljer sig mest åt. Dessa fyra aspekter är således de saker som vid analys av materialet kan ge en fingervisning om vilken tes ett argument kan tänkas vara exempel på. Uppdelningen görs alltså för att synliggöra och
konkretisera skillnader och likheter mellan de olika teserna och ge mig en ledtråd om vad jag ska leta efter i argumenten för att kunna dra slutsatser om kategorisering enligt Hirschmans reaktionära retorik. Eftersom Hirschmans teori inte berör ett specifikt ämnesområde har jag anpassat tesernas kännetecken efter debatten för klimatkompensation.
Tabell 1: Hirschmans tre teser i sina mest åtskiljande aspekter
Framställning av användaren och dess avsikter Framställning av tillämpningsområdet Tid för uppkomst Konsekvens
Tvärtomtesen Goda klimatavsikter Naiv, korkad Förlöjligas: förändringsförsöken misslyckas Önskvärt med åtgärd Strukturen går att rubba Mänskliga handlingar följs av övernaturliga ingripanden utom vår kontroll
Kort efter att åtgärden genomförts
Åtgärden/projektet får motsatt effekt: utsläpp av växthusgaser ökar som följd av åtgärden
Meningslöshetstesen Själviska motiv Beräknande, hycklare Förlöjligas: alla försök till förändring är dömda att misslyckas Inte önskvärt med åtgärd
Strukturen går inte att rubba
Åtgärderna är
kostsamma och saknar verklighetsförankring
Något längre efter att åtgärden genomförts
Åtgärden får ingen effekt: åtgärden/projektet suger inte upp växthusgaser motsvarande den mängd som släppts ut någon annanstans
Äventyrlighetstesen Goda klimatavsikter Önskvärt med åtgärd När åtgärden föreslås (innan genomförandet) Åtgärden resulterar i oacceptabla konsekvenser/kostnader på andra områden än utsläpp av växthusgaser Källa: Egen konstruktion utifrån min tolkning av Hirschman
Framställning av användaren och dess avsikter: Med användaren menas här den eller de som förespråkar, tillhandahåller eller använder klimatkompensation. Enligt Hirschman inleds ofta kritik i tvärtom- och äventyrlighetstesens anda explicit eller implicit med att avsikterna med åtgärden förmodas vara goda, även om resultatet inte blev som tänkt och att åtgärden därför inte är önskvärd. Goda avsikter har jag i min studie valt att definiera som att klimatavsikterna är goda, alltså att avsikten med åtgärden var att kompensera för de utsläpp som görs så att samma mängd minskar någon annanstans, eftersom det är det jag tolkar vara klimatnytta i klimatkompensationens bemärkelse. I en tvärtomtes kan användaren förlöjligas genom att kritikern påpekar att förändringsförsöket totalt misslyckades eftersom det fick motsatt effekt, medan användaren i en meningslöshetstes förlöjligas genom att kritikern konstaterar att alla försök till förändring är dömda att misslyckas. Detta innebär i sin tur att avsändarna i de olika teserna ofta framställs på olika sätt; i en tvärtomtes som välvilliga och naiva, i en
meningslöshetstes som själviska och beräknande. Att meningslöshetstesen har en tendens att framställa användaren som självisk kommer av att alla förändringsförsök anses dömda att misslyckas, och därför kan en åtgärd knappast grunda sig i annat än själviska motiv.
Framställning av tillämpningsområdet: Med tillämpningsområdet menas här den struktur som klimatkompensation syftar till att förändra, vilket i det här fallet får anses vara utsläpp av växthusgaser. Enligt Hirschman grundas både tvärtom- och äventyrlighetstesen i att någon form av åtgärd är önskvärd i sig, medan meningslöshetstesen grundar sig i att åtgärder inte är önskvärda. Detta eftersom strukturen åtgärden syftar till att förändra har en inneboende natur som gör att åtgärder bara blir kostsamma handlingar som inte åstadkommer någon verklig förändring eftersom strukturerna i grunden inte går att rubba. Tvärtomtesen är i denna avsikt meningslöshetstesens motpol; världen anses rörlig och åtgärden lyckas med att åstadkomma förändring, dock inte den förändring som önskas. Enligt tvärtomtesen följs en mänsklig handling av ett näst intill övernaturligt ingripande som gör att kontrollen över konsekvenserna av handlingen är bortom vår kontroll. Hur tillämpningsområdet framställs i en
äventyrlighetstes har inte tagits med i den här kategorin, helt enkelt eftersom
äventyrlighetstesens essens är att konsekvenserna av en åtgärd drabbar ett helt annat område än det för åtgärden aktuella området.
Tid för uppkomst: Med denna kategori avses när i förhållande till åtgärdens genomförande teserna uppkommer. Hirschman menar att tvärtomtesen ofta uppkommer kort efter att en politisk idé blivit verklighet, medan meningslöshetstesen uppkommer en stund efter
tvärtomtesen. Äventyrlighetstesen å andra sidan uppkommer ofta innan en idé blivit
verklighet, när en ny åtgärd föreslås. Det som i mitt fall är intressant med den här aspekten av teorin är att klimatkompensation är något som använts i flera år och alla argument jag
analyserar därför uppkommit efter genomförandet av idén, vilket teoretiskt borde innebära att inga argument av äventyrlighetstyp borde finnas bland de argument jag studerar.
Konsekvens: Med konsekvens avses vad åtgärden resulterar i enligt de olika teserna. Enligt både tvärtom- och äventyrlighetstesen får åtgärden oönskade konsekvenser. I en tvärtomtes är konsekvensen den motsatta till vad som avsågs, vilket i mitt fall innebär att konsekvensen av klimatkompensation som syftar till att utsläppen inte ska öka istället resulterar i ökade utsläpp. I en äventyrlighetstes är konsekvensen av en åtgärd istället att kostnaderna på andra områden överstiger vinsterna på tillämpningsområdet; klimatkompensationen kanske leder till att koldioxid binds in, men samtidigt resulterar den i negativa effekter på andra områden vilket gör att åtgärden ändå inte är önskvärd. I en meningslöshetstes anses konsekvensen av åtgärden istället vara att effekt helt uteblir. I det här fallet kan det yttra sig genom påståenden om att klimatkompensationen misslyckas med att binda koldioxid och därför inte uppnår tänkt klimatnytta.