Efter Forsstrands frånfälle i slutet av 1928 utsågs Arvid Hjalmar Uggla till hans efterträdare som redaktör.262 Uggla hörde till de allra tidigaste medlem-marna.263 Han hade dessutom redan i slutet av mars 1928 efterträtt den just avlidne Hulth som sekreterare och föreståndare för Linnémuseet.264
Arvid Hjalmar Uggla var född i Jönköping 1883. År 1901 skrevs han in vid Uppsala universitet, blev 1904 fil. kand. och 1916 fil. lic. Under studietiden deltog han aktivt i studentlivet och var studentkårens ordförande 1910–1911.
I slutet av 1915 antogs han som e.o. amanuens vid Uppsala universitetsbiblio-tek, blev amanuens några månader senare och 1921 extra bibliotekarie. Tre år senare, 1924, blev han andre bibliotekarie och 1945, kort före sin pensionering, e.o. förste bibliotekarie. Tack vare sina språkkunskaper fick han katalogisera rysk och nyisländsk litteratur. Uggla kom att arbeta med många olika uppgif-ter vid biblioteket, under 1920- och 30-talen vid den svenska avdelningen och från 1939 som föreståndare för den utländska avdelningens katalogisering.265
I flera decennier personifierade Uggla Svenska Linnésällskapet och svensk Linnéforskning. Man kan med fog hävda att han vigde sitt liv åt studiet av Carl von Linné. Ur hans välfyllda reservoarpenna kom ett 40-tal uppsatser och nära 120 smärre bidrag att införas i årsskriften mellan 1929 och 1967 – ett länge svårslaget rekord. Han kom att medverka i nästan samtliga av de årsskrifter som han var redaktör för, ofta med flera bidrag samtidigt. Dess-utom publicerade han bidrag om Linné på annat sätt, t.ex. i tidnings- och tidskriftsartiklar och genom radioföredrag. Han bjöds in att hålla föredrag om Linné över hela landet och förrättade även ett oräkneligt antal visningar i Linnéträdgården och på Linnés Hammarby.
Från den första årgången av årsskriften som Uggla stod som redaktör för, 1929, infördes en särskild avdelning, ”Meddelanden från den Linnéanska stif-telsen på Hammarby”, med Rutger Sernander som upphovsman. Denne var sedan den 1 juni 1928 stiftelsens inspektor efter botanisten och mykologen Oscar Juel. Sernanders rapporter trycktes sedan årligen i årsskriften fram till 1944. En annan nyhet som infördes av Uggla i årsskriften var avdelningen
”Smärre Meddelanden”, som alltsedan 1929 har varit ett mycket betydelse-fullt forum för att fortlöpande rapportera om händelser, utställningar, sym-posier, bokutgivning m.m., med anknytning till Linné och hans lärjungar.
Praxis blev att osignerade artiklar hade redaktören som upphovsman.266 Med början 1944 har även andra skribenter lämnat bidrag under rubriken ”Smärre Meddelanden”. Detta år bidrog botanisten Torsten Lagerberg med artikeln
”Om blomsterlyrans odlingshistoria”.
Ugglas första uppsats i årsskriften, ”Linnéstatyn i Uppsala Botanicum”, var ursprungligen ett föredrag som han höll vid Svenska Linnésällskapets sammankomst den 6 december 1929. Etthundra år hade då förflutit sedan Linnéstatyn invigdes i Linneanum under högtidliga former. Statyn, som ska-pades av bildhuggaren Johan Niclas Byström, visar den sittande Carl von Linné och utfördes i carraramarmor. Statyn bekostades genom en flerårig insamling inom studentnationerna i Uppsala, sannolikt på initiativ av Erik Gustaf Geijer våren 1822.267
Redan 1933 kunde man höra Uggla som föreläsare i radio, det nya medium som på kort tid revolutionerade det svenska folkhemmet. Föredrag var ståen-de inslag i radion unståen-der flera ståen-decennier, där folkbildning och kunskapssprid-ning så småkunskapssprid-ningom utbyttes mot underhållkunskapssprid-ning. I september 1933 höll sålun-da Uggla ett halvtimmeslångt radioföredrag om ”Linné och bananen” och annandag jul samma år berättade han om ”Peter Forsskåls resa till Lyckliga Arabien”, i en radiosändning från Jönköping.268 Uggla hade hållit föredraget om ”Linné och bananen” vid sällskapets vårsammankomst 1933,269 men det kom att dröja ända till 1959 innan det slutligen gick i tryck i årsskriften.270
Uggla var i mångt och mycket också en utgivare av Linnéanska texter;
arbetet med Bref och skrifvelser är ett bevis på detta. I årsskriften 1935 publice-rade han ”Linnés almanacksanteckningar för år 1735”, ett för Carl von Linné betydelsefullt år, då han förlovade sig, disputerade i Harderwijk, träffade oli-ka lärde i Holland och publicerade den första upplagan av Systema Naturæ.
Almanacksanteckningarna hade publicerats redan 1845, men de gjordes nu mer lättillgängliga för intresserade läsare.271
Vid Linnésällskapets sammankomst på Linnés Hammarby den 24 maj 1936 berättade Arvid Uggla om ”Linné och Burmannerna”, ett föredrag som trycktes i årsskriften för 1937. Artikeln handlade om Linnés umgänge och brevväxling med naturforskarna Johannes Burmann och Nikolaas Laurens Burmann, far och son, i Holland.272 Ämnesvalet berodde på att utgivningen av brevväxlingen mellan dem förestod, i vad som kom att bli den sista delen av Bref och skrifvelser. Denna volym trycktes dock först flera år senare, 1943.
År 1931 kom Uggla att knyta en viktig kontakt, vilken skulle komma att bli både livslång och av utomordentlig betydelse för Linnéforskningen. Detta år blev Anders Grape, överbibliotekarie vid Uppsala universitetsbibliotek se-dan 1928 och från 1929 styrelsemedlem i Svenska Linnésällskapet, kontaktad av Spencer Savage. Denne var ansvarig för samlingarna vid Linnean Society i London, där han hade anställts redan 1911. Det blev Uggla som fick sköta kontakterna med Savage och sällskapet i London, när det gällde förfrågning-ar eller lån av Linnématerial åt ena eller andra hållet. Dessa brevkontakter vförfrågning-ar emellanåt täta och kom att bestå i mer än 30 år.273
Ett par år senare, 1935 och 1936, besökte Uggla Linnean Society i London för att korrekturläsa det material som skulle publiceras i delarna 1:9 (aldrig utgiven) och 2:2 av Bref och skrifvelser.274 Vid förnyade besök hos Linnean Society åren 1938, 1948 och 1953 kunde Uggla bistå med ordnandet av de-ras Linnémanuskript och låta mikrofilma samlingarna i London för Uppsala universitetsbiblioteks räkning.275
I maj 1938 firade Linnean Society i London sitt 150-årsjubileum. Vid den-na högtidlighet representerades Svenska Linnésällskapet av sin ordförande Robert Fries och sekreteraren Arvid Uggla, medan skattmästaren Nils Sve-delius representerade Uppsala universitet. Uggla, som fått ett reseanslag från Längmanska fonden, fick tjänstledigt i två månader mellan den 23 maj och 22 juli, och stannade därför kvar i London för att gå igenom material i Linnean Society.276
Direkt efter hemkomsten från besöket i England 1938 fortsatte Uggla med tåg till Jokkmokk och följde sedan ”I Linnés fotspår” till Kvikkjokk och vi-dare in i fjällvärlden under en nära två veckor lång vandring.277 Vid sitt sista besök i London, sommaren 1953, lämnade Uggla en tidsbild därifrån i ett brev till Nils von Hofsten:
”Idag är Bank Holiday. Londonborna äro borta och ”landsorten” går och ga-par på ståten. Jag är nog den ende som hänsynslöst bryter konvenansen och
försöker göra lite nytta. Jag är lyckligtvis försedd med nyckel till Linn[ean]
Soc[iety]”278
I årsskriften för 1952 publicerade Uggla ett föredrag som han hade hållit vid sällskapets vårsammankomst samma år, om linnélärjungen Fredrik Has-selquist. Detta skedde för att erinra om tvåhundraårsdagen av Hasselquists bortgång i en by utanför Smyrna våren 1752. Förutom denna biografi publi-cerades samtidigt även Hasselquists ”Album itineris”, såväl på latin som i eng-elsk översättning, av Uggla tillsammans med den tysk-israeliske forskaren Friedrich Simon Bodenheimer.279
Arvid Uggla på en parkbänk i Linnéträdgården, ca 1960.
Foto: Uppsala-Bild.
Ett viktigt bidrag av Uggla i årsskriften var utgivningen av ”Linné den yngres brev till Abraham Bäck”, vars första del, brev från 1778, publicerades i 1956/1957 års volym. Fortsättningen, brev skickade 1779–1783, presenterades i den följande årsskriften, 1958. Totalt kom denna brevutgivning att omfatta hela 68 sidor.280
Vid sidan om Svenska Linnésällskapet kom Arvid Uggla även att, tillsam-mans med Linnéforskaren och biskopen Elis Malmeström, ge ut Vita Caroli Linnæi, dvs. Linnés självbiografier, vilket skedde i samband med Linnéjubi-leet 1957, och då på uppdrag av Uppsala universitet. Året därefter, 1958, gav Uggla ut en fullständig utgåva av Linnés dietetik, efter originalmanuskriptet i Linnean Society och på uppdrag av Vetenskapsakademien.281
Ett par år tidigare, 1954, hade Uggla givit ut Tre tal. Det rörde sig om Linnés tal vid presidiets nedläggande i Vetenskapsakademien 1739, talet vid kungafamiljens besök i Uppsala i september 1759 samt det tal som han höll vid rektoratets nedläggande i Uppsala i december 1772.282
Några år dessförinnan medverkade Uggla i festskriften till överbibliote-karien Anders Grape, som fyllde 65 år 1945. Hans bidrag i denna publikation handlade om Carl von Linnés svärfar Johan Moræus’ bibliotek och hade ti-teln ”Ett läkarebibliotek från början av 1700-talet”. 283
Uggla såg även till att årsskriften försågs med register för samtliga utgivna årgångar. Ett första register, för årgångarna 1918–1932, publicerades 1932, ett andra, för åren 1933–1947 gavs ut 1947 och ett tredje, för samtliga årgångar, trycktes tio år senare, i årsskriften 1956/1957. Totalt kom Uggla att tillhöra sällskapets styrelse under 35 år, från 1928 till 1963; hans sista år som redaktör var 1961. Uggla var sällskapets sekreterare mellan 1928 och 1963 och man kan notera att hans klara och välskrivna protokoll ända fram till mitten av 1950-talet var utformade med användande av både konjunktiv och gammal-stavning.
Ett av Ugglas sista uppdrag som Linnékänna-re blev att författa texten till frimärksutgåvan och häftet med motivet Linnés Hammarby, som av det svenska postverket utgavs i valörerna 20 och 50 öre hösten 1963 i serien ”Svenska byggnadsminnen”.
Själva frimärket hade konstnären Hilding Linn-qvist som upphovsman.284 Arvid Uggla avled i bör-jan av 1964, 80 år gammal.
Frimärke med Linnés Hammarby, utgivet 1963.
Foto: Magnus Hjalmars-son, UUB.