Nils von Hofstens efterträdare som ordförande blev Birger Strandell. Han var född i Strömstad 1901 och son till apotekaren Herman Strandell. År 1919 skrevs Birger Strandell in vid Uppsala universitet, där han ägnade sig åt stu-dier i medicin. Han blev med. kand. 1923, med. lic. 1927 och med. dr 1936. År 1940 blev han docent i invärtes medicin vid Karolinska institutet. Han hade flera förordnanden som överläkare, huvudsakligen i Stockholm, där han var verksam vid S:t Görans sjukhus från 1944.377
I likhet med Linnésällskapets förste ordförande, Tycho Tullberg, var Birger Strandell Linnéättling, även om de hörde till olika grenar. Strandell härstammade genom sin mor Jane, född Öhrn, från Linnés äldsta dotter Eli-sabeth Christina, gift Bergencrantz, som var hans mormorsmors mormor.378
Birger Strandell var som sexåring tillsammans med sin familj inbjuden till Linnéjubileet i Uppsala 1907 och där torde hans intresse för Linné ha grundlagts. Strandell bodde under delar av skol- och studenttiden 1915–1923 hos morföräldrarna Ida och Fredrik Öhrn i Uppsala, vilka även ägde Linnés gamla gård i Sävja, något som gav Linnéintresset extra näring.379
En av Svenska Linnésällskapets tidigaste ledamöter var Birger Strandells far, apotekaren Herman Strandell, som drev apoteket Kronan i Göteborg.
Han var också en av dem som sände in en teckningslista till Elof Förberg i samband med insamlingen av medel när Linnéminnen skulle förvärvas efter syskonen Ödman.380 När Herman Strandell avled 1937 övertog sonen Birger
medlemskapet i Svenska Linnésällskapet, där han genast blev ständig med-lem.381
Birger Strandell kom att bli en av sin tids främsta Linnésamlare. Hur det kom att bli så har han skildrat i Vägen till Linné, som publicerades 1974. Vid ett samtal med läkarkollegan Telemak Fredbärj i november 1935 hade han fått höra att Emil Lindell försökt sälja sin Linnésamling. Vid ett besök hos Lin-dell i Växjö någon tid därefter tillsammans med sina föräldrar – detta var ju i högsta grad en familjeangelägenhet – beslöt Strandell att med föräldrarnas hjälp382 köpa dennes samling och fann snart att beståndet skulle kunna kom-pletteras. För Strandell innefattade samlandet inte bara böcker, utan även porträtt, skulpturer, frimärken och medaljer med Linnéanknytning.383 Det blev också Strandell som skrev nekrologen över Lindell i årsskriften.384
År 1944 knöts Birger Strandell till Svenska Linnésällskapets styrelse, där han blev vice ordförande 1960 och därpå ordförande 1965, efter Nils von Hof-sten.385 Han blev också, i likhet med sina företrädare, en flitig skribent i års-skriften, med ett tiotal artiklar. Hans första bidrag infördes redan 1939 och handlade om när hans anmoder Elisabeth Christina Linnæa, ”Lisa Stina”, vid sex års ålder hade drabbats av smittkoppor 1749. Skildringen, med titeln ”När Linnés äldsta dotter hade smittkoppor”, byggde på en bevarad sjukdomsjour-nal som nedtecknats av Linnélärjungen Pehr Löfling.386
I dubbelårgången 1954/1955 bidrog Strandell med en kortare artikel om ett par porträttmedaljonger utförda av konstnären Gustaf Ljungberger, förestäl-lande Linné och hans hustru,387 och i nästföljande årgång bidrog Strandell med en mindre artikel om Linnés förhållande till Patriotiska Sällskapet, där denne blev invald först i slutet av sitt liv.388
I likhet med Telemak Fredbärj ville Strandell gärna framhålla Linnés in-satser som läkare och i en längre uppsats, ”Läkaren och medicine professorn Carl von Linné”, vilken ursprungligen var ett föredrag vid sällskapets möte på Linnés Hammarby i början av juni 1961, kunde han skildra Linnés väg till läkekonsten och hans verksamhet som läkare, liksom hans syn på sjuk-domar.389
Våren 1966 gjorde Birger Strandell och hans hustru Ann Margret en resa till U.S.A. och de fick då tillfälle att se flera botaniska bibliotek och Linné-samlingar. En redogörelse för resan, ”Linné och Amerika”, infördes snart i sällskapets årsskrift.390 Ett resultat av resan blev att närmare kontakter knöts med Hunt Botanical Library i Pittsburgh. Detta var ett bibliotek som till-kommit efter en donation från Rachel McMasters Miller Hunt, som var en
stor samlare av rara böcker om trädgår-dar och botanik.391 Så småningom ledde kontakterna till att Strandell sålde hela sitt Linnébibliotek till denna institution, något som han kunde berätta om i ”Från invigningen av Linné-biblioteket i Pitts-burgh 1973”, som trycktes i årsskriften 1972/1974.392
I början av juni 1973, hölls ett Lin-nésymposium arrangerat av Hunt In-stitute for Botanical Documentation i Pittsburgh, där Strandell inledde med att berätta om den Linnésamling som först ägts av Lindell och sedan av honom själv, innan den slutligen förvärvades av denna institution.393
Strandells eget samlande gav uppslag till flera artiklar i årsskriften. Artikeln
om Ljungbergers medaljonger är därvidlag inte den enda. Sålunda skrev han 1962 om några brev som han 1956 funnit på ett antikvariat i London,394 och senare även om en handskrift, som han förvärvat från den kände samlaren Erik Waller.395 Kort därpå skrev han om bokägarmärken med Linnéanknyt-ning i ”Några linneanska ex libris”.396
En intressant artikel av Strandell är ”Linnés ättlingar”, publicerad i års-skriften 1979/1981, där han med god kännedom kunde berätta om Linnés barn och deras efterlevande. Detta var ursprungligen ett föredrag som Stran-dell hade hållit vid sällskapets vårsammankomst i maj 1979.397 I samma år-gång trycktes ett annat av Strandells föredrag, ”Linnés lärjungar: varifrån kom de och vart tog de vägen?”, en mycket läsvärd studie, där lärjungarnas geografiska hemvist är utgångspunkten.398
I Strandells övriga produktion kan nämnas ”Caroli Linnæi Systema Na-turæ”, ett bidrag i Sällskapet Bokvännernas serie ”Berömda böcker”, som handlar om den första upplagan av Linnés berömda arbete.399 Även i Svensk farmaceutisk tidskrift skrev Strandell flera artiklar, bl.a. om ”Linné och apo-tekarna”.400 Strandell kom även att medverka i ett populärt hållet och vida spritt bildverk om Linné, som utgavs av fotografen K. W. Gullers.401
Birger Strandell. Foto från Gerd Strandell.
Ett Linnéminne som ofta kommit i bakgrunden är det ovan nämnda Lin-nés Sävja. Gården, som ingick i LinLin-nés köp av Hammarby 1758, kom att ägas av ättlingar till Linné i nära 200 år, med ett kort avbrott vid 1800-talets mitt.
Först 1965 försåldes gården. Strandell utarbetade dock senare en historik, där gårdens historia och hans egna minnen därifrån redovisades.402
År 1966 gjordes en revidering av sällskapets stadgar. En fråga som då be-handlades var invalet av nya medlemmar. Strandell framhöll då att: ”Den hittills tillämpade invalsproceduren framstår alltmera såsom otidsenlig och utgör en onödig belastning av styrelsesammanträdena.” Under året därpå, 1967, övergick man sålunda till att ”anmäla” i stället för att ”invälja” nya medlemmar.403
Vid höstsammankomsten 1970 avböjde Strandell återval som ordförande, men han fortsatte sedan som vanlig ledamot i styrelsen i mer än tjugo år, ända fram till sin bortgång vid 91 års ålder i början av 1993.404