Gunnar Broberg föddes i Flen 1942. Studier i Uppsala ledde till att han som elev till professor Sten Lindroth blev filosofie doktor i idé- och lärdomshis-toria 1976 på avhandlingen Homo sapiens L.: studier i Carl von Linnés natur-uppfattning och människolära. Med denna forskningserfarenhet var han väl lämpad att ingå i sällskapets styrelse, och det kom inte att dröja länge förrän han enrollerades till sällskapets arbete. Broberg hade dock redan vid Svenska Linnésällskapets vårsammankomst den 23 maj 1974 berättat om sitt avhand-lingsarbete, under rubriken ”Linné och livets gåta”301
Broberg invaldes i styrelsen vid höstsammankomsten den 5 december 1977, vilken hölls på Svenska Läkaresällskapet i Stockholm.302 Han hade dock deltagit i styrelsens möten redan ett drygt år innan. Vid styrelsens samman-träde den 14 oktober 1976 deltog Broberg för första gången, som den ”till-trädande redaktören”. Han kunde då framlägga sin syn på hur årsskriftens innehåll skulle utformas i fortsättningen:
”[…] Han framhöll bl.a., att det behandlade tidevarvet borde förlängas fram-åt så att även en del av 1800-talets biologi och medicin kunde beredas plats, att ökat utrymme gavs för bidrag om Linnésynen och den linneanska tradi-tionen, att en breddning av 1700-tals stoffet borde eftersträvas samt att en blandning av lättare och seriösare gods vore lämplig med tanke på årsskrif-tens roll som medlemsskrift. Detta innebar inte, att den veårsskrif-tenskapliga stan-darden skulle sänkas. Styrelsen instämde tillfullo i hr Brobergs synpunkter.
Hr Strandell framhöll särskilt vikten av en bestämd utgivningstakt för att sällskapet skall kunna behålla och rekrytera medlemmar.”303
Efter denna programförklaring deltog Broberg sedan i styrelsens möten un-der 1977,304 men han ingick formellt i styrelsearbetet först från 1978, och då som redaktör.
Med undantag för jubileumsårgången 1978 fortsatte utgivningen av års-skriften i dubbelnummer ända fram till och med 2004/2005. Därefter har publikationen givits ut med ett nummer varje år, utan att innehållet blivit magrare. Med årgången 1996/1997 tillkom en biträdande redaktör, som för de fyra första volymerna var docent Jakob Christensson och därefter, från årgången 2004/2005 och framåt, har varit David Dunér, från 2012 professor i idé- och lärdomshistoria i Lund.
Dunér, som är född 1970, disputerade 2004 på en avhandling om Eman-uel Swedenborg. Han har på kort tid bidragit med ett halvdussin artiklar och ett 60-tal smärre meddelanden i årsskriften. Sålunda har han bl.a. författat
”Botaniska vandringar på Kullen. Om fältbotanikern Bengt Lidforss” (2013) och ”Naturens alfabet. Polhem och Linné om växternas systematik” (2008).
Under Brobergs tid som redaktör har årsskriften blivit något mer inne-hållsrik, i allmänhet mellan 150 och 200 sidor tjock, och med en mycket fyl-ligare avdelning ”Smärre meddelanden”, ofta 20–30 sidor, ibland mer. I jubi-leumsårgången 2007 svällde denna avdelning ut och blev hela 80 sidor. Med årgången 1992/1993 fick årsskriften också ett något mindre format. Layout och typsnittsval har också varit föremål för mindre justeringar under årens lopp.
Sällskapet startade 1929 en prenumeration på tidningsurklipp om Lin-né.305 Denna omfattar även urklipp från 1907 och framåt i tiden. Vid ett styrelsemöte i oktober 1981 beslöts ”att abonnemanget på pressurklipp skulle upphöra f. o. m. årsskiftet då kostnaden är alltför hög. Medlemmarna bör uppmanas att sända in urklipp till redaktören.”306 Hela samlingen omfattar närmare femtio kartonger med huvudsakligen svenska uppklistrade klipp, ordnade kronologiskt. Uppmaningen att förse redaktören med klipp infördes därefter i årsskriften.307
Gunnar Broberg kunde även bistå den dåvarande sekreteraren Roland Moberg när ett register över årsskriftens alla årgångar till och med 1985 upp-rättades. Samtidigt förtecknades även sällskapets alla funktionärer.
Broberg har också författat ett flertal artiklar till årsskriften, vid sidan av oräkneliga bidrag under rubriken ”Smärre meddelanden”. Hans första längre bidrag blev ”Magnus Orrelius’ Historia animalium”, som handlade om den första zoologiska handboken på svenska, sammanställd 1750–1751 av skrift-ställaren Magnus Orrelius. Dennes arbete byggde delvis på Linné, delvis på äldre källor.308 Något senare publicerade Broberg ”Den unge Linné speglad i några hittills obeaktade dokument”, med utgångspunkt från ”Manuscripta medica”, en samling handskrifter från Linnés tidiga år.309
I årsskriften 1990/1991 publi-cerade Broberg ”Fruntimmersbo-taniken: notiser om kvinnor och växtkunskap”, där han i en lång uppsats behandlar kvinnor som varit botanister eller växtsamlare för mer vardagsnära syften, från tidigt 1600-tal och framåt.310 Ett decennium senare bidrog han med
”Systema naturæ incognita”, som handlar om den högst originelle Lars Stockenstrand, präst, bonde och naturiakttagare, som i sin sys-tematik över naturen räknade med sex naturriken mot Linnés fyra.311
I årsskriften 2008 tog Broberg, tillsammans med ämneskollegan Charlotte Christensen-Nugues, upp
begreppet ”Homo sapiens”, vilket detta år hade funnits i tvåhundrafemtio år, sedan det introducerades av Linné i den tionde upplagan av Systema naturæ.
Uppsatsen om människobegreppet, i ett historiskt perspektiv, publicerades på engelska, kuriöst nog med en sammanfattning på franska.312 I Brobergs senare produktion i årsskriften märks särskilt det intressanta bidraget ”Hjortbergs-tavlan, en återblick”, som både handlar om Sten Lindroth och hans klassiska uppsats i Lychnos om Valldaprästen Gustaf Fredrik Hjortberg utifrån det be-römda porträttet av honom och hans familj, men även med reflektioner över sådant som Lindroth inte skrev om Hjortberg.313 Antalet bidrag till ”Smärre meddelanden” som Broberg författat som redaktör och infört i årsskriften uppgår vid det här laget till ung. 450 st. – en ofattbar prestation.
Broberg, som blev professor i idé- och lärdomshistoria i Lund 1990, har även skrivit om bl.a. rashygien i ett historiskt perspektiv, men det är framför allt som en internationellt ledande Linnéforskare och Linnékännare i vår tid som han blivit känd och därmed ofta anlitats som fackgranskare och förfat-tare till oräkneliga förord i arbeten om Linné.
Till Linnéjubileet 1978 utgav Uppsala universitet en enkel biografi över ju-bilaren, ”Brunögd, lätt, hastig, giorde allting promt”: Carl von Linné 1707–1778.
Häftet hade Broberg som författare och gavs även ut på engelska.314 Samma Gunnar Broberg. Foto: Erik Hamberg 2017.
år utgavs: Carl von Linné, Om jämvikten i naturen, där Broberg skrev inled-ning och kommentarer till tre små skrifter av Linné, översatta av dåvarande latindocenten Anders Piltz. De tre texterna, där Linné kan ses som en före-gångsman inom ekologin, är Oratio de telluris habitabilis incremento (Tal om den beboeliga jordens tillväxt), från 1743, vidare Oeconomia naturæ (1749), samt Politia naturæ från 1760.315
År 1983 publicerade University of California boken Linnaeus: The Man and His Work, en volym för en internationell publik med bidrag av veten-skapshistorikerna Sten Lindroth, Gunnar Eriksson, Tore Frängsmyr samt Gunnar Broberg, där den sistnämndes bidrag var ”Homo sapiens: Linnaeus’s Classification of Man”.316 För en fransktalande publik publicerades 1994 Carl von Linné i en av l’Institut Suédois utgiven serie med korta biografier över berömda svenskar. Denna biografi gavs ut i en helt omarbetad version inför Linnéjubileet 2007, publicerad på fem språk, svenska, engelska, franska, hol-ländska och tyska.
En annan volym för Linnéintresserade läsare utanför Sverige är Clavis medicinae duplex: the two keys of medicine, där Linnés lilla skrift från 1766 om medicinens dubbla nycklar utgivits, översatts och kommenterats. Broberg ansvarade för det inledande och kommenterande kapitlet, ”The greatest jewel in medicine”. Boken hade några år tidigare, 2008, utgivits i Sverige av bokför-laget Atlantis, Clavis medicinæ duplex: medicinens tvenne nycklar, med bidrag av professorerna Birger Bergh, Gunnar Broberg, Bengt Jonsell och Bengt I.
Lindskog.317
Ytterligare en volym må här nämnas, Linné och de lärde i Lund, som ut-gavs av Lunds universitetshistoriska sällskap vid Linnéjubileet 2007. I denna volym, med bidrag av flera lundensare, har Broberg dock inte skrivit om Lin-né, men väl om ”Doctor Kilian – enögd men vidsynt”, det vill säga om den lärde Kilian Stobæus, som blev Linnés viktiga inspirationskälla när han en kort tid studerade i Lund.318
Gunnar Broberg har också anlitats för föredrag vid sällskapets samman-komster. Sålunda talade han till exempel över ämnet ”Linné i Rudbeckarnas trädgård”, när vårsammankomsten hölls i Linnéträdgårdens orangeri den 2 juni 1985.319
89