Kapitel 5. EU-Rätt
5.4. Asylprotokollet
Asylprotokollet är en del av EU-fördragen. Protokollet har justerats sedan Lissabonfördragets ikraftträdande så den också hänvisar till stadgan och generella principer kring EU-rätten.121 Protokollet inleds med att erkänna det skydd som europeiska medborgare har i enlighet med EU-stadgan. Inledningen fäster också vikt vid medlemsstaternas skyldigheter att upprätthålla de grundläggande mänskliga rättigheterna, samt möjligheten att utesluta stater som brister i detta avseende gällande mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen.
Vidare anger protokollet att i enlighet med fördragen och målen i Flyktingkonventionen så är alla EU:s medlemsstater säkra ursprungsländer.122
118 Laursen, (2012), s. 180.
119 Ibid, s. 185.
120 Peers, (2015), s. 8 f.
121 Se Asylprotokollets inledning.
122 Peers, (2015), s. 20 f.
Den enda artikeln i Asylprotokollet lyder som följer.
”Med beaktande av den skyddsnivå som Europeiska unionens medlemsstater erbjuder såvitt avser de grundläggande rättigheterna och friheterna skall medlemsstaterna betraktas som säkra ursprungsländer i förhållande till varandra för alla rättsliga och praktiska syften som har samband med asylärenden.
Följaktligen får ansökningar om asyl som ges in av en medborgare i en medlemsstat endast i följande fall beaktas eller förklaras tillåtna att behandlas av en annan medlemsstat:
a) Om den medlemsstat i vilken sökanden är medborgare sedan Amsterdamfördraget har trätt i kraft och med åberopande av artikel 15 i konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna vidtar åtgärder som medför att den medlemsstaten inom sitt territorium inte uppfyller sina skyldigheter enligt konventionen.
b) Om ett sådant förfarande som avses i artikel 7.1 i Fördraget om Europeiska unionen har inletts och fram till dess rådet fattar ett beslut med avseende på detta.
c) Om rådet på grundval av artikel 7.1 i Fördraget om Europeiska unionen när det gäller den medlemsstat i vilken sökanden är medborgare har slagit fast att medlemsstaten allvarligt och ihållande åsidosätter principer som anges i artikel 6.1.
d) Om en medlemsstat ensidigt fattar ett sådant beslut när det gäller en ansökan från en medborgare i en annan medlemsstat; i så fall skall rådet omedelbart underrättas; ansökan skall behandlas med utgångspunkt i antagandet att den är uppenbart ogrundad utan att detta, oberoende av omständigheterna, på något sätt påverkar medlemsstaternas befogenhet att fatta beslut.”
Av protokollet framgår att en asylansökan från en EU-medborgare får handläggas i en annan medlemsstat vid tre situationer. Det ena är om medlemsstaten brister i sina skyldigheter enligt Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR) artikel 15.123 Det andra tillfället en medlemsstat får pröva en asylansökan gjord av en EU-medborgare är om Europarådet planerar att bestraffa eller har bestraffat en medlemsstat för att ha kränkt de mänskliga rättigheterna. Den tredje möjlighetens är om en medlemsstat ensidigt beslutar att pröva en asylansökan gjord av en EU-medborgare. Detta
123 Artikel 15 I EKMR rör situationer då ett land befinner sig i nödläge. Konventionen medger att avvikelser från de mänskliga rättigheterna får göras i situationer av krig eller annat läge som hotar nationens existens. Däremot anger artikel 15.2 att undantag aldrig får göras från rätten till liv, förbudet mot tortyr, förbudet mot slaveri och förbudet mot att bestraffa någon utan relevant lagstöd.
förutsätter att den prövande medlemsstaten informerar Europeiska rådet och behandlar ansökan som uppenbart ogrundad. 124
Protokollets initiala syfte var att förhindra Belgien att pröva asylansökningar gjorda av misstänkta terrorister från Spanien. Protokollet är nu generellt författad och kan få en bredare inverkan. Detta särskilt på medborgare från de anslutna staterna efter EU:s utvidgning 2004 som vill söka om asyl i de gamla medlemsstaterna.125 Asylprotokollet förhindrar däremot inte en medlemsstat att pröva ansökningar om medlemsstaten anser att den behöver upprätthålla sina skyldigheter enligt Flyktingkonventionen genom att pröva varje enskilt fall.126
5.4.1. Asylprotokollets faktiska innebörd på en asylansökan.
Av enda artikeln i asylprotokollet framgår några centrala begrepp som inverkar på prövningen av asylärenden. Dels framgår uttrycket ”…skall medlemsstaterna behandlas som säkra ursprungsländer i förhållande till varandra…”127 Dels framgår att ”…ansökan ska behandlas med utgångspunkt i antagandet att den är uppenbart ogrundad…”.128 Nedan beskrivs begreppens innebörd.
5.4.1.1. Säkra ursprungsländer enligt EU-rätten
Det framgår inte av asylprotokollet eller något annat EU-fördrag varför medlemsstaterna är att anse som säkra ursprungsländer i förhållande till varandra. I de inledande artiklarna av EUF anges några målinriktade artiklar om respekten för demokrati och mänskliga rättigheter, utöver detta finns ingen närmare förklaring.
Säkra ursprungsländer innebär i grunden en risk för att en sökande återvänds till sitt hemland.
Systemet beskrivs som osäkert och resultatet av besluten kan vara förödande. En form av säkra ursprungsländer anges i Asylprotokollet, vilka är medlemsstaterna i EU.129 Eftersom alla medlemsstater anses vara säkra ursprungsländer så ska en ansökan om asyl gjord av en EU-medborgare i en annan medlemsstat prövas presumeras vara uppenbart ogrundad.
124 Peers, (2015), s. 21.
125 Ibid, s. 21.
126 Ibid, s. 21 f.
127 Asylprotokollets enda artikel första stycke.
128 Ibid., första stycke d).
129 Peers, (2015), s. 272 f.
Av Asylprocedurdirektivet framgår att ett land ska betraktas som ett säkert ursprungsland om det med hänsyn till landets rättsliga situation, tillämpningen av lagstiftningen inom ett demokratiskt system och de allmänna politiska förhållandena framgår att det inte förekommer förföljelse enligt skyddsgrundsdirektivets artikel 9, ingen tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och inget hot mot civila på grund av väpnade konflikter.130 Det krävs också att landets tillämpning av lagar beaktas samt deras respekt för några rättighetskonventioner. Slutligen bedöms också om landet iakttar principen om non-refoulement och om landet har effektiva rättsmedel för att bestraffa övergrepp av rättigheterna.131 Det ska dock nämnas att direktivet gäller länder som inte är EU-stater.
5.4.1.2. Uppenbart ogrundad ansökan
Någon tydligare förklaring framgår inte av vad en uppenbart ogrundad ansökan är. Vid bedömningen av en uppenbart ogrundad ansökan framgår av artikel 32.1 i Asylprocedurdirektivet att det handlar om att förutsättningar för att beviljas skydd enligt Skyddsgrundsdirektivet inte är uppfyllda. Bestämmelsen innebär att medlemsstaterna ges en vid marginal vid bedömningen av vad som utgör en uppenbart ogrundad ansökan.132
Av artikel 31.8.b i Asylprocedurdirektivet, som berör själva prövningsförfarandet, framgår att medlemsstaterna får föreskriva en påskyndad prövning i enlighet med artikel 43 i Asylprocedurdirektivet om sökanden härstammar från ett säkert ursprungsland. Att en ansökan behandlas som uppenbart ogrundad innebär däremot inte att den inte prövas. I flera fall har EU-medborgare ansetts behöva skydd, varav påståendet om att medlemsstaterna är säkra anses ha motbevisats. Även om EU-medborgare inte omfattas av de olika direktiven inom området asyl så är medlemsstaterna fortsättningsvis bundna av sina internationella skyldigheter enligt Flyktingkonventionen, EKMR och möjligtvis EU-stadgan för det fall en EU-medborgare söker om skydd i en annan medlemsstat.133