Regeringens riktlinjer (”Särskilda insatser i invandrartäta bostadsområden”, direktiv A95/1307/IP) sätter fokus på att så stor del av invandrarna saknar arbete och anger att de insatser som görs inom Blommanprojekten skall syfta till att fler människor med invandrarbakgrund får ett arbete.
9.4.1 Att åtgärda minoriteten eller majoriteten
I den utvärdering som gjorts av Blommansatsningen i Botkyrka kommun gör författaren en analys av statsmaktens problemanalys så som den formuleras i riktlinjerna för bidraget (Hosseini-Kaladjahi, 1998). I direktiven (”Särskilda insatser i invandrartäta bostadsområden”, direktiv A95/1307/IP) sägs att an- delen invandrare har ökat i vissa bostadsområden och att syssel- sättningsutvecklingen för invandrare har fått en negativ utveckling. Dessa två fakta formuleras som ett problem som skall avhjälpas med att man stärker kompetensen hos invandrare. Detta är huvudproblemet och lösningen på detta tänker man sig genom åtgärder som stärker kompetensen, främst då kunska- per i det svenska språket. Bristen i språkkunskap uppstår genom att invand- rarna inte blandas med svenskar utan bosätter sig i vissa bostadsområden, där de är i majoritet och där de inte kommer i kontakt med svenskar. Detta leder i sin tur till arbetslöshet, vilket i sin tur leder till att invandrarna inte har möjlig- het att deltaga i en boendekarriär utan bor kvar i de segregerade områdena. På så sätt uppstår en rundgång, bristande kompetens leder till arbetslöshet, vilket leder till segregation, vilket leder till bristande kompetens o s v. Så ser huvud- analysen ut och Hosseini-Khaladji pekar på att detta är en fokusering på mino- riteten, invandrarna och socialt eftersatta grupper, som skall åtgärdas genom satsningen. Majoriteten kan fortfarande välja att bo på andra platser och att göra en boendekarriär och majoriteten kan fortfarande hävda att kompetens för ett arbete inte inbegriper de specifika kunskaper som invandrarna besitter och därigenom utestänga dessa från arbetsmarknaden.
Om man däremot vänder på kedjan och utgår från att motivation och re- ell möjlighet för att lära sig det svenska språket skapas på arbetsplatser innebär detta att bristen på kompetens och kunskap är en effekt av arbetslöshet och inte en orsak till den. Om man följer denna argumentering innebär det att den viktigaste åtgärden måste vara att söka former för att bereda arbete åt så många som möjligt. Därav följer att majoriteten måste ändra sin syn på kompe- tens och erkänna de kunskaper och erfarenheter som invandrarna har.
Hosseini-Khaladji fokuserar i sin analys på invandrarna och på deras höga arbetslöshet som grundproblemet, vilket därmed även är det problem som projekten som sker inom Blommansatsningen skall avhjälpa eller i varje fall motverka.
Här kan man jämföra med hur arbetskooperativet Talkoo har lyckats ge arbete åt en grupp invandrare från Irak. Det är i dagsläget fyra män och en kvinna som ingår i den grupp som kvalificerat sig för anställningar och betalda uppdrag. Enligt projektsamordnaren utgör de en grupp, som tydligt visat att de vill ha ett arbete och att han som arbetsledare vet att man alltid kan lita på dem. Han säger även, att till skillnad från svenskarna som tenderar att förlita sig på trygghetssystemet, har denna grupp inställningen att de själva måste
agera för att skapa ett tryggt liv med arbete i sitt nya hemland. Projektsamord- narens utsagor bestyrker även Hosseini-Khaladjis analys i och med att han betonar att det är viktigt att dessa personer syns ute i samhället i kooperativets arbetskläder under arbete för att lära majoriteten, svenskarna att de gör ett bra jobb. En av dessa män talade god svenska tidigt genom att ta varje chans att lära sig och han berättar själv hur han använt sig av sin tid i kooperativet:
- Hur har du lärt dig svenska då?
- Jag har lärt mig genom skolan, först och sedan har jag lärt mig upp till 100% ge- nom körkortet. Det är för att jag har kört och har bestämt hårt att jag måste lära mig. Inte bara sagt, att ja, jag skall läsa, jag skall lära mig. Jag har bestämt att jag måste klara det.
- Tränar du någon svenska när du är här?
- Här? Ja, det är alltid så att jag följer med svenska personer. Det är inte så att jag föl- jer med grabbarna, som kommer från hemlandet.
- Det gör du inte utan du följer med svenskarna?
- Ja, ja, i början här då följde jag med vår arbetsledare. Han pratar svenska och det var bättre att träna samtidigt. Jag följde inte med mina kompisar, de pratar kanske ibland vårt hemspråk och jag ville inte det.
Han berättar här hur han själv tar varje tillfälle att lära sig på sin arbetsplats, men även hur gruppen med män från samma språkområde ger ett skydd och även ett hinder att lära sig. En arbetsledare i kooperativet berättar dock hur även de som längre haft motstånd mot att lära sig språket börjar ta sig an svenskan.
- Tycker du att dom har lärt sig svenska här?
- Jag tycker dom har lärt sig väldigt bra faktiskt. En del, men en del vill ju inte. Det är så olika på personer.
- Det finns ju sådana som X, och han vill ju allt. - Han vill ju allt, men Y. han börjar lära sig nu. - Han har haft mycket motstånd har jag förstått.
- Jo, men han börjar faktiskt prata och det tycker jag är jättebra.
- Kan det vara för att ni arbetar mer och mer ihop som arbetsgrupp tror du? - Ja, jag tror det, att han är liksom tvungen att lära sig. Man får ju lära sig lite succes- sivt, man kan ju inte kunna allting på en gång. Man får ju ta en bit i taget. Men jag har ju sagt åt honom att läsa tidningar och titta i uppslagsböcker och då får du reda på mycket där. Och det har han faktiskt börjat göra och det är jätteviktigt. Det går framåt, men det är segt när man är äldre.
De erfarenheter som kooperativet ger är ett belägg för Hosseini-Khaladjis tes att om invandrarna får arbete bland svenskar så kommer de även att lära sig språket och de normer som gäller inom vår kultur. Det hinder som då finns är
arbetsgivarnas syn på vad som är kompetens och kvalifikationer och oförmå- gan att erkänna de kompetenser som erfarenhet av en annan kultur innebär.
9.4.2 Vilka har fått arbete inom projektets ram
En grupp som har fått arbete inom projekten är unga kvinnor, som tillhör andra generationens arbetskraftsinvandrare från Finland och som har låg for- mell utbildning, men en stor livserfarenhet. Genom projektet har de kunnat ta sig in på arbetsmarknaden efter perioder av arbetslöshet och har kvalificerat sig under inledande korttidsanställningar genom att visa sig vara kompetenta personer. För de invandrare som kommer från avlägsnare länder gäller andra villkor, de måste förutom att tala god svenska ha en formell utbildning såsom nätverksteknikern eller trots formell utbildning börja arbeta i kooperativet så- som den tidigare rektorn från Irak. Gemensamt för dessa är att de är välutbil- dade och motiverade och har förmåga att agera både i sin ursprungliga kultur och i det nya landet och de vinner därmed förtroende för sin person, sedan de väl kommit in i projekten.
Vid fältstudierna på Varma Fakta berättade man för utvärderaren om kulturkollisioner med de barn och föräldrar som nyligen kommit från Irak och man hade agerat för att få hjälp från kommunens integrationsavdelning och även lyckats anställa en irakisk pedagog för att arbeta en kväll i veckan. En fråga man ställer sig är emellertid om inte man skulle behöva en person under dagtid som kunde agera som mäklare mellan de båda kulturerna. Denne skul- le kunna göra förståeligt för sina landsmän hur man ser på uppfostran av barn i det nya landet och på hur man agerar i butiker och samtidigt även göra det främmande beteendet mera begripligt för de svenskar som arbetar i verksam- heten.
Sammanfattningsvis kan sägas att projektet genom att etablera en egen särskild arbetsmarknad har kunnat åstadkomma att människor, som tidigare har haft svårt att komma ut på arbetsmarknaden har fått arbete. Det gäller ett antal arbetslösa med svenskt ursprung, unga lågutbildade kvinnor som tillhör andra generationens arbetskraftsinvandring från Finland och ett antal personer från Irak. För de senare gäller dock att de trots god utbildning och yrkeserfa- renhet från sitt hemland har hänvisats till kroppsarbete. Det finns dock anled- ning att överväga om inte man inom projektet skulle kunna värdera dubbel kulturkompetens som viktig merit för att knyta fler till mer centrala positioner inom projektet.